Undra på att mentalsjukhusen är fulla av patienter och att förskrivningen av antidepressiva och lugnande medel ständigt ökar. Vem är då de skyldiga till detta sjuka samhälle? Egentligen finns det bara en bakomliggande orsak – kapitalet. Storfinansen som vill ha arbetare till sina produktionsanläggningar. Politikerna som planerar och styr i vårt samhälle har helt inriktat sig på att tillfredsställa de ekonomiska kraven som ställs. Skolan ska uppfostra barnen till produktiva arbetare som ger sin avkastning i form av skatter. Hela vår vakna tid är inriktad på arbete. Här i Sverige lever man för att arbeta, inte arbeta för att leva. Hela vår identitet är uppbyggd kring vår yrkesroll, har du inget arbete så är du ingenting.

Naturligtvis blir folk sjuka av att leva i ett sådant samhälle. Vi människor skapades inte för att leva och verka i en så konstlad värld. Vi är skapta för att leva i naturen inte i jättestäder av stål och betong. Vi är inte anpassade för ett liv vid ett löpande band på en fabrik, det är de ekonomiska ramarna som tvingat oss till det. En liten klick människor sitter med makten i sin hand i egenskap av att de kontrollerar ofantliga finansiella tillgångar. De får börsen att gå upp och ner, de får valutorna att gå upp och ner, de har en kontroll bortom vad de flesta kan föreställa sig.

Och inte blir det bättre med socialism och planekonomi, kraven på produktion och konsumtion kvarstår. Det är samma finansiella krav i grunden. Så länge vi bygger upp vår tillvaro på en penningmarknad, där allt värderas i kronor och ören kvarstår de existentiella problemen. Vi har existerat i vår nuvarande form i omkring 50 000 år av denna tid har det vi kallar civilisation bara funnits i 5000 år. Det moderna industrisamhället har bara funnits i cirka 100 år, dessförinnan levde mer är 75 procent av befolkningen som jordbrukare. De levde ett strävsamt liv i nära harmoni med naturen och årstiderna.

Den tekniska utvecklingen har gått otroligt fort, 1904 flög man för första gången, 1969 flög man till månen. På det sista århundradet har det skett en ofantlig teknisk utveckling, men människan har inte utvecklats. Vi är i grunden samma människa som på stenåldern. Ett stenåldersbarn skiljer sig inte från ett barn som föds idag. Utvecklingen går för fort för att vi ska må bra av den, det moderna livet gör oss sjuka och allra sjukast är de som inte inser att de är sjuka.