Jag gissar att Leif GW Persson själv har djävligt roligt när han skriver sina böcker om kriminalkommisarie Evert Beckström, där han får tillfälle att kalla bögar för korvryttare eller analakrobater. Sin närmaste underordnad kriminalinspektör Annika Carlsson kallar han för attackflatan då hon är lesbisk. Två poliser i handlingen har fått namnen Thomas Borgström och Claes Bodström, för den som inte vet är detta namnen på två av Sveriges mer kända advokater med för och efternamn omkastade. Det måste vara en fröjd att i romanens form få dissa  den svenska poliskåren och ondgöra sig över odugliga kvinnliga poliser.  Jag hoppas verkligen att idioter som rikspolischef Dan Eliasson läsre GW Perssons bok och tar kritiken till sig, men det är han väl för dum och inkompetent för.

Sverige och svensk polis måste vara rena drömmen för brottsklingar. Som nu fallet med den albanske inbrottstjuven. Mannen hade gripits redan tidigare för inbrott och utvisats ur Sverige, men tar sig in i landet igen och börjar begå inbrott i sommarhus i Skåne. Mannen som inte är allt för begåvad lämnar efter sig fingeravtryck och DNA som polisen säkrar. Mannen grips men inte för inbrotten utan för att han vistas illegalt i Sverige och överförs till en av migrationsverkets "häkten" i avvaktan på utvisning. Trots detta tar brottsroteln inte kontakt med utlänningspolisen och mannen hinner utvisas ur Sverige innan det uppdagas att han ligger bakom alla inbrotten. Svensk polis måste vara den i särklass sämsta polisen i världen. Men vad kan man förvänta sig med en rikspolischef som Dan Eliasson som tycker att det är viktigare att hälften av landets poliser är kvinnor än att rerkrytera kompetent personal. Leif G W Perssons finktiva kriminalkommisarie Evert Beckström har rätt i sin syn på svenska poliser och kvinnliga poliser i all synnerhet.

Efter att ha varit hos tandhygienisten och blivit torterad i en dryg halvtimme för en tusenlapp gick jag inom Ullareds bokhandel där man kunde köpa tre böcker för en hundring. En av böckerna var en Evert Bäckströmsroman av den eminente Leif GW Persson. Efter att ha läst ett par kapitel insåg jag att Bäckström är en form av alter ego för Leif GW Persson själv.

I personen kriminalkommisarie Bäckström kan Leif GW Persson ge utlopp för sina egna sarkasmer och ge sina sparkar åt fjolliga kvinnliga poliser som värnar mer om små pälsdjur än människors väl och ve. När jag läste vad Bäckström åt till frukost kunde jag inte låta bli att tänka tanken att det är nog detsamma som GW själv sätter i sig på morgonen med tanke på den kroppshydda han ligger inne med. 

Rent allmänt så har jag sällan haft så roligt och skrattat så hjärtligt som när jag läser om kriminalkommisarie Bäckströms öden och äventyr hos Stockholms polisen. Jag håller fullständigt med honom om att kärringar inte har inom polisyrket att göra, det var ett elände när dessa feminister började göra sig breda och tog plats inom den offentliga förvaltningen. Det var då förfallet inom samhället började.

Det är tur att det finns sådana som Leif GW Persson som i romanens förtäckta form kan ge luft åt åsikter som idag anses förlegade och politiskt inkorrekta. Poliskåren är en av de samhällsområden som idag befinner sig i totalt kaos och fritt fall. Detta till stor det beroende på politikernas klåfingrighet och inkompetenta polischefer. Idag är det viktigare med etnisk mångfald och könskvotering är att värva kompetenta personer till polisyrket. 

Jag gissar att hälften av arbetstiden hos polisen ägnas åt organisatoriska och arbetsplats relaterade frågor istället för brottsutredningar och ordningsfrågor. Dagens poliser verkar ha mindre och mindre motivation att konfrontera buset, kanske beroende på att buset idag  har tillgång till minst lika potenta vapen som poliserna själva har. Jag säger som Bäckström, var fan är gamla Sverige på väg?

För att till fullo förstå varför Sverige blivit som det blivit måste man sätta sig in i den maktfullkomliga samhällsstruktur som utvecklades under socialdemokratins mångåriga maktinnehav. Socialdemokraterna såg sig själva som det statsbärande partiet och ansåg sig därför kunna åsidosätta vissa demokratiska funktioner som inte passade in i deras agenda och sätta sig över lagen. SAP:s misstro mot polisen och SÄPO i synnerhet var grundmurad, detta till viss del grundat på vetskapen att högeråsikter rådde inom denna yrkeskår. Detta var en av anledningarna till att man med militärens benägna bistånd sjösatte projektet IB under Birger Elmers chefsskap.

IB kom att bli en hemlig organisation utanför riksdagens kontroll som finansierades med försvarsanslag. SÄPO däremot sorterade under RPS (Rikspolisstyrelsen) där de olika partierna hade representanter och i demokratisk anda kunde utöva sin kontroll och insyn i verksamheten.

Det socialdemokratriskt kontrollerade IB använde sig av närmast amatörmässiga metoder och blev föremål för våra grannländers säkerhetstjänsters intresse och missnöje, mer än en gång skickades slokörade IB-agenter hem till Sverige efter att ha gjort bort sig i grannländerna. Värst var att SÄPO fick klä skott för många av IB:s klantiga övervakningsoperationer här hemma i Sverige. Relationen mellan SÄPO och IB var minst sagt frostig. För att förstå det hela måste man känna till att när Olof Palme gjorde sin militära repetitionsutbildning 1951 placerades han på utrikesavdelningens underrättelsetjänst där han kände sig som fisken i vattnet. Det var här han lärde känna Birger Elmer och de båda kom att bli såta vänner. Bådas mål var då att komma till underrättelsetjänsten. När så Palme med tiden blir statsminister så öppnar han en egen hemlig underrrättelsetjänst - IB, under sin vän Elmers chefsskap. Denna byrå ägnade sig åt olaglig registering inte bara av svenska medborgare utan även av medborgare i våra grannländer.

Det var när gränserna mellan den politiska makten, militären och underrättelsetjänsten suddades ut som rättssamhället och den demokratiska insynen började vackla. De maktfullkomliga socialdemokraterna började att åsidosätta grundlägganda demokratiska värden. Man närmade sig den totalitära statens metoder. Vi har att tacka en liten skara plikttrogna statstjänstemän som vågade sätta sig upp mot maktmissbruket under Palme, däribland rikspolischef Carl Persson. Jag rekomenderar den som till fullo vill förstå vad Sverige var för sorts land under socialdemokraternas storhetstid att sätta sig in i det som kom att kallas "IB-affären". Även bordellaffären ger en skrämmande insyn i det korrupta träsk Sverige förvandlats till.

Löfven påstår att han inte diskuterat den svenska vapenexporten med kung Salman och hans söner, nej det är mycket möjligt då den frågan låg på Wallenbergs bord då denne är styrelseordförande i SAAB. Vidare påstår Löfven att kvinnans ställning i Saudiarabiern har utvecklats. Visst den dumme djäveln gick på så enkla finter som att saudierna visade upp några kvinnor som jobbade bakom dataskärmar. Det var ungefär som när nazisterna visade upp Teresienstadt för Röda Korset och dessa trodde att alla läger i naziocckuperat område såg ut som mönsterlägret Teresienstadt. Löfven är inget annat än en marionett som sprattlar när Wallenberg drar i trådarna.

Lite mer översättningar av Nobelpristagaren i litteratur:

Det måste finnas en väg ur det här, sa skojaren till tjuven. Det är för mycket förvirring här, jag kan inte finna någon ro. Köpmän dricker mitt vin, bönder plöjer min jord. Ingen av dem är rätt på det och vet vad det är värt. Ingen anledning att bli upprörd, sa tjuven lungt. Det är för många här ibland oss som känner att livet är ett skämt....

Ja, själv har jag lite större krav på begreppet "stor litteratur". Bob Dylan är en diva och en djävla fjant.

Detta är stor litteratur i svensk översättning:

Johnnys är i källaren mixar med sin medicin, jag sitter på trottoaren tänker på staten. Mannen i regnrock visar upp sitt snutleg, han säger han har en svår hosta, vill ha köpa bort den....

Va fan är det för stor litteratur med denna gallimatias? Samma skit som Kalle Pedal i Lund totade ihop på sin tid. Nobelpriset har blivit ett skämt.

När man såg vilken sorts människor som befolkade det illegala flyktinglägret i Calais så förstår man varför det döpts till "Djungeln" i folkmun. Enda anledningen till att lägret uppståt och ligger där det ligger, är närheten till tunneln under Engelska kanalen. Folk klängde sig fast som apor på lastbilar med destination England eller försökte nattetid smyga sig genom tunneln. Då Elake Karsten saknar allt vad humanism och empati heter så hade han helst sett att man öppnade upp tunneln och sedan när den var full av flyktingar vattenfyllde den, så hade det problemet varit löst.

Vänta bara på vad framtiden har i sitt sköte, de problem som dessa gigantiska migrantvågor från Afrika och Mellanöstern kommer att orsaka i de europeiska samhällssystemen kommer att öppna upp för en rent fascistisk människosyn hos stora delar av allmänheten. Det finns en gräns för humanism och medmänsklighet, när denna missbrukas för mycket vänder det ganska snabbt och folk börjar ropa på drastiska metoder och lösningar. Dagens Ungern kommer i framtiden att framstå som en mild fläkt.

Här hemma i Sverige kommer liberaler och socialister att bli överkörda när stora grupper av väljarna vänder sig till populistiska och främlingsfientliga partier. SD är bara början det kommer att finnas värre partier i vår riksdag i framtiden och Moderaterna kommer säkert att bli betydligt radikalare i framtiden om de vill behålla väljarstödet. I takt med att allt värre våldsdåd begås av frustrerade "flyktingar" och stora gäng med unga muslimska män kommer att dra runt i städerna så kommer tolleransen för främmande kulturer att försvinna helt. 

Felet med våra politiker är att de inte vågar tänka sig de värsta scenariorna och fundera över vilka lösningar och medoder man måste ta till då. I Frankrike använde man tårgas mot de som inte ville lämna "Djungeln", jag tror att det bara är en tidsfråga innan man börjar använda skarp ammunition i vissa europeiska länder. Smärtgränsen är nådd för våra välfärdssamhällen och folks tålamod är slut. Det är ingen slump att de partier som får mest stöd idag är populistiska nationalistpartier.