Inrikesminister Anders Ygeman som har det yttersta ansvaret för rättsväsendet i Sverige avvisar tanken på anonyma vittnen med hänvisning till rättssäkerheten. Han spelar därmed de kriminella gängen och deras skumma advokater i händerna. Ygeman lever inte i den verklighet som råder i Rosengård och Lindängen i Malmö, han lever i det blå. Vad hjälper det att någon vittnar mot en gängmedlem så denne hamnar i fängelse om hans kumpaner är fria och kan hämnas på den som vittnat? För att folk i de områden gängen behärskar ska våga vittna och berätta vad de vet måste de garanteras full anonymitet och slippa framträda med namn inför en domstol. Tills politikerna fattat detta kommer folk av rädsla tiga som muren. 

Antingen ändar man lagstiftningen och möjligör anonyma vittnen eller så börjar man dra in medborgarskapet för medlemmarna i de kriminella invandrargängen och dömer dem till livstids utvisning samt kastar ut dem ur Sverige oavsett läget i deras hemländer. Svenska jurister och byråkrater uppvisar en skrämmande naivitet och hänger sig åt utopier. De kriminella invandrargängen utgör en fara för samhället och rättssäkerheten samt på sikt är de en fara för demokratin. De måste bekämpas med okonventionella medel, som kanske inte alltid håller sig inom dagens lagstiftning. Jag skulle kunna tänka mig att gå så långt som till tortyr för att få ur dem information. Dessa kriminella unga män från Mellanöstern och Afrika utnyttjar det svenska rättssystemet och den naiva syn politikerna har. De ska behandlas som det avskum de är.

Har vi överhuvudtaget någon nytta av politikerna idag? Politiken har blivit till något som har sin verksamhet utom räckhåll för medborgarna, politikerna har blivit till ett skrå ett frälse för sig själv. Ibland åker de ut bland folket för att "lyssna in" som de uttrycker det, nu senast var det statsministern själv som var på tur ute bland folket. I övrigt så sitter de isolerade i Stockholm och genomför den ena långbänken efter den andra i riksdagen. Det är ett evigt käbbel och märkande av ord, debatter som ofta inte leder någon vart, det verkar mest vara ett självändamål att få sista ordet. 

Vår riksdag och regering fick hård kritik från Riksrevisionen för handlingsförlamning och bristande framförhållning när det gällde flyktingvågen 2015. Hade man lyssnat på de signaler som fanns ute i Europa och världen hade man kunnat förutse att en formlig folkvandring från Mellanöstern var på gång. Antingen har vi en usel underrättelsetjänst eller så lyssnar inte makthavarna på vad den säger. Åter igen dyker frågan upp, vad har vi för nytta av makthavare som inte klarar av att lösa stora problem? Man kan inte stå i riksdagen och käbbla samtidigt som främmande folk okontrollerat väller in i landet. Politikerna vet hur många bostäder som stod till förfogande, man visste läget på arbetsmarknaden, man visste hur många skolplatser det fanns, ändå lät man folk välla in i landet utan att veta vilka de var.

Många av de problem som uppstod under 2016 har vi denna okontrollerade folkvandring att tacka för. Sextrakasserier, gängbildning, dödsskjutningar, bråk på skolorna, kulturkrockar ja listan kan göras hur lång som helst. Det är sådana problem politikerna förväntas tackla och förhindra. Istället står man och himlar med ögonen och mumlar något om generösa asylregler och humanism. Ja det är ta mig sjutton inte humant mot den inhemska befolkningen, varken de etniska svenskarna eller de invandrare som kommit tidigare. Det är oansvarigt och inkompetent att sköta en fråga på detta sätt. 

Vad vi behöver i Sverige är politiker som inte faller till föga för en liten men högröstad kulturelit som försöker sätta agendan i frågor som rör migration. Politiker som vågar gå emot tidningsredaktörer och andra agendasättare. Det är folkets vilja och önskningar som ska styra politiken inte några högröstade lobbygrupper. Det är varken Rädda barnen eller Amnesty som ska styra Sverige, det är folkviljan! Politikernas uppgift är inte att skola folket i den anda de tycker ska råda, sådant ägnade man sig åt i Sovjet och Tredje Riket. Politikerna ska lyssna till folket och de opinionsundersökningar man gör i olika frågor. Förenkla förfarandet med folkomröstningar och låt dessa bli vägledande. Jag tror delar av svenska folket är på väg att totalt tappa förtroendet för politiker och demokrati.

Att de allra flesta av de mord och mordförsök som skett i Malmö de senaste åren är kopplade till invandrargäng råder det ingen tvekan om. Det har skett 11 mord och ett 80-tal mordförsök i Malmö den senaste tiden, inget av dem är uppklarat då folket i de invandrartäta områdena tiger som muren. I en del av morden verkar det som offret inte alls är kopplat till gängkriminaliteten. Jag har funderat över detta och kommit fram till att man kanske inom dessa gäng av unga invandrarkillar har anammat den amerikanska gängkulturens initiationsriter att skjuta en person som gänget pekar ut. Man kör runt på måfå med den unga kille som ska upptas i gänget och stannar bilen ger honom en pistol och säger åt honom att skjuta en person gänget pekar ut. Detta är det ultimata testet på att pröva den sökandes lojalitet och lydnad till gänget. Det är ingen lätt uppgift att döda någon okänd som du inte hyser några antipatier för.

De boende i de områden gängen håller till i vet ofta vilka som ingår i de olika gängen och vilka som bär vapen, snacket går mellan de boende och speciellt mellan ungdomarna i området. En av gängens strategier är därför att skrämma omgivningen till tystnad, den som pratar med polis och myndighet råkar illa ut, därför är det ingen som vågar vittna eller tala om för polisen vilka gärningsmännen är. Samma metoder som de kriminella MC-gängen använt i årtionden. Grunden till mycket av gängvåldet i Malmö är konflikten mellan M-falangen och K-falangen som båda livnär sig på narkotikaförsäljning i stor skala, de kämpar om rätten till narkotikamarknaden i Malmö.

Personer som kriminalkommisarie Bo Lundquist verkar har bilden fullständigt klar för sig, han vill gripa och lagföra gängmedlemmarna och bura in dem med omedelbar verkan. Hade bara viljan funnit hos politikerna hade riksdagen kunnat anta speciella antigänglagar som gjorde det möjligt för polisen att agera med extraordinära metoder mot dessa gäng. Till exempel husransakan mot ostaffade släktingar till gängmedlemmar, då man med största sannolikhet kan anta att vapen och narkotika göms hos dessa. Vidare kan man anta att gängen utnyttjar minderåriga att bära deras vapen då dessa inte kan straffas på samma sätt som vuxna. I kampen mot denna gängkriminalitet måste man vara pragmatisk och gå utanför ramarna. Hade samhället bara velat så hade man kunnat utradera gängen i Malmö, det är den liberala och humana lagstiftningen som omöjliggör det. Vår lagstiftning och vårt rättsväsende är inte anpassad till denna typ av kriminalitet.

I USA anpassade man lagstiftningen redan på 1920-talet då den sicilianska maffian etablerade sig i landet. Där har man lagar som kriminaliserar all form av samröre med maffian och liknade kriminella sammanslutningar, detta öppnar upp för helt andra metoder att bekämpa dem. Granska var pengarna från deras verksamhet tar vägen? Jag tror inte de har pengarna i madrassen hemma hos sig själva, de finns säkert i förvar hos någon ostraffad släkting eller hos någon av alla de växlingskontor som finns runt Möllevångstorget. Kör de runt i flotta dyra bilar, beslagta bilen och begär att de redogör för hur de har finansierat inköpet. Låt folk vittna anonymt och skydda dem som är villiga att avslöja hur gängen arbetar. Sätt in tillräckligt stora polisresurser för att kunna vara på gängmedlemmarna dygnet runt, ge dem inte en lugn minut. Ju längre politikerna vänta med åtgärder, desto djupare äter sig denna svulst in i samhällskroppen.