När man läser Expos resension om det nya partiet "Alternativ för Sverige" kan man nästan tro att de i hemlighet samarbetar med SD. De dissar det nya partiet som ett extremt högerparti och tror att dess introduktion på den politiska scenen i förlängningen kommer atrt gynna SD. Det har ju gått rykten om att Mattias Karlsson haft intima kontakter med Expo. Idag kan man inte lita på några politiker de är beredda att skriva kontrakt med Fan själv om det gynnar dem. SD är ett högst opålitligt parti som man egentligen inte vet var de står. Annat var det förr i tiden när folk som Johan Rinderheim angav tonen då visste man vad SD stod för. Idag är det ett pragmatist oportunistiskt partri som mest gör det som gynnar partitoppen. Allt progressivt folk har man uteslutit eller så har de själv avgått. SD är mest ett skitparti som flörtar med moderaterna och kapitalet idag. 

President Trump och den amerikanska pressen är på kollisionskurs, den vänsterliberala pressen hetsar mot Trump på ett oetiskt sätt. Ett sätt som påminner om den svenska pressens hets mot SD. Detta kommer på sikt att förlama och polarisera det amerikanska samhället i en riktning som kan bli farlig. Trump sitter bara i fyra år sedan står det det amerikanska folket fritt att rösta bort honom. Man får inte glömma att stora delar av det amerikanska folket stödjer Trump, de är trötta på den maktkorruption som brett ut sig i Washington inom den politiska elit som styrt landet i decenier. De ser Trump som en frisk fläkt utifrån som kan rensa upp i det politiska träsket i Washington.

Förr genomsyrades de Nordeuropeiska nationerna av begrepp som ära, respekt, trohet, lojalitet, patriotism, solidaritet, ärlighet, fosterlandskärlek. För att en man skulle vinna respekt skulle han visa prov på ärlighet, lojalitet och trohet, en riktig man stod för sitt ord. Idag är dessa egenskapr inte värda ett dugg, folk ljuger och bedrar, de lovar men håller inte sitt ord.

Det som genomsyrar dagens samhälle är falskhet, svek, oärlighet och otrohet. Kärlek till fosterlandet och det svenska folket jämnställs med nazism. Idag hyllas istället alla nerbrytande krafter, kärnfamiljen ses som något gammaldags och oönskat, samhällsinstitutioner ska vara HBTQ-certifierade, den manshatande feminismen höjs till skyarna idag är alla feminister. Alla räknas som svenskar även om de inte kan mer än två ord på det svenska språket. En gång i tiden talade man om svenskan som hjältarna och ärans språk, idag ska helst alla tala Rinkebysvenska.

Hur kunde det gå så fel och spåra ut så totalt? Massinvandringen av utomeuropéer har en stor skuld till förfallet, liksom den vänsterliberala pressen. De vill inte ens se det som ett förfall, de ser det som en del i den globlala utvecklingen något positivt. Själv tror jag det kommer en dag då de etniska svenskarna och de välanpassade invandrarna kommer att söka sig tillbaka till de rötter som byggde det gamla Sverige. Man kommer att bli så trött på normupplösning, falskhet och den ökande kriminaliteten att man kräver omfattande samhällsreformer där det vänterliberala flumsamhället ersätts med ett samhälle som bygger på nationalstatens grundfundament. De begrepp man spottar på idag kommer åter att höjas till skyarna. Historien har alltid visat att när dekadensen och korruptionen brett ut sig och förgiftat ett samhälle till randen av kaos, återvänder folken till de normer och begrepp som en gång skapade stabilitet och trygghet.

Det som hände i Umeå häromdagen visar med all tydlighet hur vänstern ser på åskits- och mötesfriheten i vårt land. Man försökte med våld stoppa ett politiskt möte hållet av Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson. Våldet och tumultet antog sådana proportioner att polisen fick ingripa och mötet avblåstes för att hållas på annan plats. Detta får i dagens Sverige passera ganska obemärk, tänk vilket rabalder det blivit om vänstern agerat på samma sätt mot Anna Kindberg Batra eller mot Stefan Löfven? 

Man hör ofta från både socialdemokrater och liberaler att SD inte är något demokratiskt parti då de saknar rätt värdegrund. Finns det något riksdagsparti som verkligen är odemokratiskt så är det vänsterpartiet som ger sitt tysta samförstånd till den maskerade våldsvänsterns aktioner mot SD. Det hela har en anda av hyckleri över sig, ett hycklri som nog många svenskar genomskådar och reagerar inför. Det är inte konstigt att politikerföraktet breder ut sig.

Västern eller kommunisterna som de kallade sig tidigare, har alltid gjort anspråk på att ha monopol på sanningen, det är alltid deras sanning som skulle gälla. Detta åsiktsmonopol som vänstern skaffat sig, inte minst tack vare en vänstervriden journalistkår, har i slutänden utmynnat i hot om våld mot alla som har avvikande åsikter. Vi såg det i Sovjetunionen, vi såg det i Kambodja och vi ser det i dagens Kina, vänstern förföljer alla som inte tycker som dem. Hur länge ska demokratin acceptera detta? Kan samhället jaga nynazister med blåslampa så bör de också jaga extremvänstern med blåslampa.  

Både liberaler och kommunister är politiska ytterligheter, liberalen som fött sitt sinne med Ayn Rand och Milton Friedman är lika hemsk som kommunisten som kan sin Karl Marx som ett rinnande vatten. Nyliberalismens närmast anarkistiska kapitalism är lika förödande för mänskligheten som kommunismens planekonomi. Det som skiljer dem åt är väl närmast socialismens tendenser att ta till våld mot politiska motståndare och att hindra alla andra åsiktsriktningar, medan libealismen mer tenderar att genom mördande reklam hjärntvätta individen till kapitulation inför kapitalismen och underkasta sig den fria marknaden. 

Liberalismen och kapitalismen strävar efter ständig tillväxt och vinstmaximeringar medan kommunismen strävar efter produktionsmaximering. Båda gör det på bekostnad av miljön, naturen och alla andra arter på vår jord. Jag tror det är hög tid för nytänkande och ett paradigmskifte, vi måste lära oss se vårt jordklot som en helhet. Ett biologiskt system där alla delar hänger ihop. Stör människan genom sina ingrepp detta system för mycket så fortplanar sig konsekvenserna så att de alltid drabbar människan själv i slutändan. Vi är på väg att slå undan livsbetingelserna för oss själva och en mängd andra arter. 

Både socialisten och liberalen säger, se så bra det är med konstgödsling och GMO grödor, det kan öka skördarna i Afrika och Asien och minska hungersnöden. Att detta sker till priset av nerhuggen regnskog och dramatiska ingrepp i naturen bryr man sig inte om, det är de kortsiktiga resultaten som räknas. Istället för att öka åkerarealen i Afrika och Asien borde man minska på befolkningsantalet i dessa regioner. Den enda nation som gjort försök i den riktningen är Folkrepubliken Kina. Man gjorde även försök med sterilisering av män i Indien under Raiv Gandhis styre, alla som steriliserade sig fick en transistorradio! Det förstnämnda är kommunismnes metod med förbud det sistnämnda är kapitalismens metod med mutor.

Inget av detta är tillräckligt, det måste till mer samordnade globala aktioner för att minska befolkningstrycket på vår jord. Det är inget som varken den liberala marknadsekonomin eller kommunismens planekonomi kan lösa, de vill ofta inte ens befatta sig med dessa frågor. Ett av hindren är den värdegrund man satt upp i väst och den syn på människan man har. Man väljer att betrakta allt mänskligt liv som heligt, ett synsätt som oftast grundas på religiösa värderingar. Alla vet innerst inne att alla människor inte är värda lika mycket, något man från politiskt håll gång på gång hävdar. Det hade varit bättre att hävda att allt liv på jorden är värt lika mycket. Det finns exempelvis inget som ger afrikanerna rätt att tjuvjaga noshörning för att vidskepliga kineser betalar en förmögenhet för noshörningshorn i tron att det är ett potensmedel. Ge Viagra till de kåta små gulingarna!

Samtidigt som vår kunskap om jorden och de biologiska samanhangen växer, så frodas medeltida vidskepelse paralellt med modern vetenskap. Rent faktisk har vi inte råd att ta hänsyn till en massa gruppers särintressen om dessa utgör ett hot mot den biologiska mångfalden. Globaliseringen och marknadsekonomin utgör idag det största hotet mot vår överlevnad. Aldrig förr har så många onödiga prylar producerats och konsumerats som idag. Värst av allt är överanvändningen av plaster som i form av förpackningar hamnar i naturens kretslopp. Våra hav är förorenade av mikroplaster som kommer in i det marina livet. Allt detta är frågor som varken miljöpartiet de gröna, liberalerna eller socialisterna kan lösa. De står bara och käbblar sin ideologiska retorik och försöker vinna ordstrider medan jorden håller på att gå under under trycket av allt för många människor. Varje dag försvinner någon art för att aldrig mer återses.

Ända sedan jag var grabb och byggde modelplan har jag faschinerats av japanernas flygplan och örglogsfartyg, det låg någon orientalisk mystik över japanernas vapen och stridsteknik. Mycket var säkert inspirerat av dåtidens krigsserier, som "Serie Biblioteket" ,"Pilot 22" och liknade. Jag minns att jag som grabb byggde en pytteliten model av världens största slagskepp i ljusgrön plast. Det var en Pyro model i skala 1:1200. Japan byggde två sådana gigantiska slagskepp Yamato och Musashi. Yamato byggdes vid varvet i Kure där det idag finns ett museum med en 1:10 skala model av fartyget. Från början var fartygen bestyckade med ett svårt huvudartilleri bestående av tre stycken trippeltorn med 46 cm kanoner samt ett medelsvårt artilleri bestående av fyra 15,5 cm trippeltorn. Vid krigets slutskede hade två av dessa 15,5 cm trippeltorn ersatts av en otrolig ansamling av luftvärnsartilleri detta som ett resultat av flygets alltmer dominerande roll i sjökrigsföringen. Både Yamato och Musashi sänktes av amerikanskt marinflyg under krigets sista år.

Yamato hade ett deplacement på 68 200 ton och var 256 meter långt med en största bredd på 38,9 meter. Systerfartyget Musashi kom att väga 71 659 ton fullt utrustat och Yamato 72 800 ton. Japanerna hade även planer på ett tredje slagskepp i denna klass men det kom att konverteras till hangarfartyg under namnet Shinano. Från början var det svåra huvudartilleriet planerat att bestå av nio stycken 51 cm kanoner. Skrovet på Yamato var av Dulco Steel och hennes pansarbälte var 410 mm tjockt, detta pansarbälte skulle skydda mot torpedträffar. Dock hade Yamato inte det allra bästa stålet då det inte var ythärdat. Hade man använt den brittiska pansarplåten så hade man fått samma skydd med en tjocklek på bara 380 mm. Britterna var vid denna tid ledande när det gällde tillverkning av pansarplåt för örlogsfartyg, även Krupp i Tyskland hade tagit fram ett sätthärdat kolnickelpansar som mätte samma kvalitet.

Principen vid byggande av slagskepp var att man omgav alla vitala delar med pansarskydd, således var barbetterna, de runda långa rör som det svåra huvudartilleriet vilade på av tjock pansarplåt. Frontplåtarna på huvudartilleriets torn bestod av 650 mm pansarplåt och taken av 270 mm. Även pannor och ångturbiner omgavs av pansarskydd. Inuti barbettterna finns ammunitionshissarna som fraktar upp projektiler och krutkaduser från ammunitionslagren som finns skyddade inuti fartyget. Själva tornens fundamen vilar löst av sin egen tyngd på en krans av rullager. Vid undersökningar av vrakplatsen där Yamato vilar kan man se att hennes torn fallit av när hon sjönk. 

Yamato sänks i april 1945 under en ren självmordsoperation då fartyget skulle skydda ön Okinawa som amerikanarna börjat att invadera den första april, hon sänktes av amerikanskt hangarfartygs flyg den 7:e april. Hon gick ut på sin sista resa med bränsle som bara varade för färden till Okinawa inte tillbaka till hemmahamnen i Kure. Systerfartyget Musashi hade sänkts under slaget i Sibuyanska sjön i juni 1944 där även Yamato deltog. Det var först långt senare som amerikanarna överträffade dessa giganter i storlek med sina atomdrivna hangarfartyg.

Tittar på en TV-debatt med en kommunist och två kaptalister, det enda de verkar vara överens om är att människans verksamheter skapar miljöförstöring och att något måste göras åt det. Som jag ser det så är både socialism med sin planekonomi och kapitalism med sin marknadsekonomi lika illa båda två. Ingen av dessa ideologier och de motsättningar de skapar någon lösning för mänsligheten. Socialisten kommer med sin kritik att en liten klick sitter i toppen och parasiterar på andras arbete och kapitalisten kommer med sin kritik att socialism skapar ofrihet och brist på valfrihet. Nu vet jag inte riktigt om jag ser någon fördel med att kunna välja på tio tjugo olika sorters tandkräm och tvål. Kapitalismen skapar med sin marknadsekonomi ett onödigt överflöd av varor medan socialismens planekonomi ofta skapar brist på varor. Marknadskapitalismen är till sin natur anarkistisk och saknar ansvar för den påverkan den har på naturen, medan socialismen med sin planekonomi och produktionsmål skiter i den påverkan den har på omgivningen. 

Socialismen låter bra i teorin men fungerar dåligt i praktiken. Kapitalismen drivs av en inneboende egoism och girighet. Det är som pest eller kolera ingen av dem kan presentera hållbara lösningar. Jorden är överbefolkad och alla kan inte njuta av framgångens frukter då det saknas resurser på detta enda klot. Jorden kan inte mätta hur många munnar som helst något som varken socialismen ellert kapitalismen har någon lösning på. I en fri demokratisk stat ska du i praktiken kunna skaffa hur många barn som helst, enlig de liberala frihetsdogmerna. I en socialistisk totalitär stat kan man med tvång hindra människor från att skaffa mer än ett barn. Bäst vore om alla insåg att vi inte kan bli hur många som helst och att alla kan inte puttra fram i sin av fosilbränsle drivna bil. Det är enorma problem mänskligheten står inför.