Jag kunde inte hålla mig utan började på nästa Leif GW Persson roman, "Bombmakarens och hans kvinna" som handlar om galna somalier som ska spränga vårt kungapar i luften på nationaldagen. Tja, GW Persson har väl likt de flesta svenskar inte myckt till övers för somalier. Själv är jag inte nöjd förrän Sverige och större delen av Europa är muslimfritt, en åsikt som säkert delas av de mosaiska församlingarna i Sverige och Malmö i synerhet. Att dessa urbota korkade politiker inte begrep att muslimer och kristna inte kan och vill leva sida vid sida. Muslimerna lurar oss och lägger ut sina dimridåer och lurar oss att tro att de är fredliga och inte vill oss något ont.

Nu har jag läst ut "Kan man dö två gånger" av Leif GW Persson, han har lagt upp en spännande och intressant intrig och skriver på ett roande sätt som ofta får en att skratta. Tyvärr tycker jag slutet är lite snöpligt, det är precis som han inte lyckades få till det där lilla extra i slutet. Ett bra slut på en kriminalroman ska vara totalt oväntat, här kunde man ganska tidigt anna sig till hur det skulle sluta.

Vår omvärld har begripit att de en gång så kaxiga svenskarna har lyckats förvandla sitt en gång så trygga folkhem till ett mångkulturellt helvete, nu återstår bara att det självgoda politiska etablissemanget fattar det också. Stora delar av svenskarna tycks ha börjat begripa att något är jävligt fel i Sverige, i alla fall om man ska döma av Sverigedemokraternas ökande popularitet i opinionsundersökningarna. Folk som skjuts ihjäl på öppen gata, bilar som sätts i brand, kriminella maffialiknade organisationer som ostörda får etablera sig. Företeelser som för några årtionden sedan var otänkbara, men idag är vardagsmat. 

Det verkade som poletten trillade ner när Trump tog upp Sverige som ett skräckexempel på hur det kan gå med en okontrollerad massinvandring. Då reagerade politikerna i ankdammen, Löfven deklarerade att Sverige inte längre kan ha någon generös asylinvandring. Moderaterna gör allt för att kopiera Sverigedemokraterna. Alla som är engagerade inom politiken är nog pinsamt medvetna om att invandringen kommer att bli huvudfrågan i valet 2018 varken de vill det eller inte. De partier som vill stanna kvar i riksdagen kommer att lägga om kursen, vissa snabbt andra långsammare. En del kommer halstarrigt att fortsätta hävda att Sverige är ett rikt land som har råd att ta emot alla som vill komma hit. Vad de inte fattat är att det är vad folket vill som är vägledande.

Det är slut på den tiden då politikerna kunde läxa upp folket och tala om för dem hur de skulle tycka och tänka. Politiker som Mona Sahlin är historia nu  och fler kommer att följa i hennes spår. Allt går att driva till sin spets men förr eller senare kommer motreaktionen och det är den vi ser prov på idag. Stollar som Jonas Sjöström (v) och Åsa Romson (Mp) har spelat ut sin roll, de är passé. Nya vindar blåser över Europa, somliga kallar det hatets vindar medan andra kallar det räddningen fem i tolv.

Vid upploppen i Rinkeby för några dagar sedan tog det en hel timme innan polisen ingrep då insatschefen på stället ansåg att personalresursena inte räckte för ett ingripande. Mediernas kritik tar vår eminente rikspolischef Dan Eliasson med en axeryckning och säger: "Polisen kan inte vara överallt 24 7. Vad fan menar karln? Ska inte polisen vara tillgänglig 24 timmar om dygnet 7 dagar i veckan? Har polisen börjat arbeta vanlig kontorstid åtta till fem fem dagar i vecka? Var fan är vi på väg? Jag förstår att polisen inte kan vara överallt, som ute i Djurgården eller Saltsjöbaden, men i Rinkeby, Tensta, Akalla och Husby borde de vara stand by 24 timmar om dygnet för att visa slöddret vem som bestämmer i Sverige. Om någon jävla arab eller somalier råkar bli skjuten under resans gång så är det inte hela världen. Kastar man sten på ordningsmakten får man stå sitt kast.

Denne Eliasson har under hela sin karriär inom statsförvaltningen bara gjort bort sig. Som alla dessa odugliga högre polischefer har han en juristexamen i botten och jobbade först som juridisk sakkunnig hos Leila Freivald på Justitiedepartementet, sedan var han GD vid Migrationsverket och därefter GD vid Försäkringskassan innan han utsågs till Rikspolischef. Jag tror ingen Rikspolischef har haft ett så dåligt förtroende hos de enskilda poliserna i poliskåren, de flesta vill se fanskapet sparkat.

Vi lever som sagt i ett land där man premierar de mest inkompetenta och tillsätter dem på politiska grunder. Så länge Ygerman har förtroendet kvar för sin polare Dan Eliasson sitter han kvar. Hela statsförvaltningen är genomsyrad av svågervälde och korruption. Det är bara tack vare svenska folkets ointresse och uppgivenhet detta maktmissbruk får fortgå. Det är nog dags att svensken masar sig upp ur TV-soffan och inser att det håller på att gå åt helvete med gamla Moder Svea.