700 bergsgorillor på vår jord, och 7 000 000 000 människor på samma jord. Är det verkligen så det ska vara? Är det inte lika bra att vi slutar med alla humanitära räddningsprojekt och låter folk dö av svält och sjukdomar, det är ju ändå ingen större risk att arten människa dör ut. Skulle hon mot all förmodan göra det så är det självförvållat. För min del skulle jag inte sörja om Afrikas mänskliga befolkning dog ut i ADIS eller andra sjukdomar. Så länge de jagade med spjut och inte var så många så fungerade det, men idag när de jagar med AK 47:or och är jordens snabbast växande befolkning är de ett jävla problem.

Fallet med Kaj Linna är bara ett i raden av rättsfall där folk blivit frihetsberövade på grund av undermåliga förundersökningar genomförda av obegåvade poliser och prestationshungriga åklagare. Bristerna i det svenska rättssystemet är så uppenbara men av rädsla för att medborgarnas tilltro till hela statsapparaten ska falla försöker man in i det längsta sopa problemen under mattan. Det svenska samhället är uppbyggd på en autoritetstro till statsmakternas ofelbarhet, detta har gått så långt så att staten är villig att offra enskilda medborgare på tilltrons altare. Staten och dess tjänare kan inte göra fel, även när det är uppenbart att fel begåtts hävdar de ansvariga in i det längsta att fel ej begåtts och att ingen kan hållas ansvarig.

Få länder har en befolkning med lika hög tilltro till staten och dess tjänare som Sverige. Detta är något man inpräntar i svensken redan i hans barndom, i skolan får alla barn lära sig hur bra, jämnlikt och rättvist allt är i Sverige. Man kan alltid lita på statsmakterna och i Sverige finns ingen korruption och rättsröta. Svensken kan lita på sin polis och sina domstolar, vilket de flesta svenskar gör ända tills de själva drabbas av det svenska rättssystemet och inser hur ruttet det är. Tingsrätter med politiskt tillsatta nämndemän som i stort sett slaviskt lyder rådmannen och som tror på åklagarens och polisens ofelbarhet. Samma trötta halvsovande nämndemän från partiernas slaskspannar sitter och berövar medborgarna deras frihet för något problem politikerna fått för sig att de kan lagstifta bort.

Se bara på fallet Thomas Quick där en galen åklagare fått för sig att han slagit klorna i Europas värste seriemördare, som sedan visar sig vara en av rättssystemet drogad mytoman. Ju fler mord Quick erkände dessto fler piller fick han av någon charlatan till rättspsykolog. Jag ser ingen större skillnad på fysisk tortyr eller att framtvinga erännanden av en drogberoende människa med löfte om att han ska få drogsubstitut. Ofta är det samma slödder och människotyp som blir polis som blir förbrytare, det är ofta slumpen som avgör. När Sverige satte upp den första regulgära polisen i städerna rekryterade man folket bland stadens förbrytare. Man tänkte väl vem kan förbrytare bättre än andra förbrytare. De som har någon som helst tilltro till polisen och rättsväsendet idag är antingen förståndshandikappad eller helidiot.

Att vara medborgare i Sverige är nog det mest deprimerande en människa kan drabbas av. Att födas in i ett omänskligt system styrt av välmenande men fyrkantiga byråkrater som från vaggan till graven planerar medborgarns liv in i minsta detalj. Via media får vi veta vad vi ska tycka och tänka och gud nåde den medborgare som försöker tänka självständiga tankar. Man har skapat en form av åsiktsdiktatur där avvikande åsikter utsätts för omgivningens mobbning och klander. Detta gör att de flesta medborgare inte vågar röra sig utanför åsiktskorridorens trånga gång. Alla de politiska partierna delar samma "värdegrund" vilket i klartext innebär att de tycker likadant. Det oppositionella parti som kom in i riksdagen i början på detta århundrade var från början ett parti som vågade ha avvikande åsikter, men som med tiden uteslutit och rensat sina led så nu är det bara ännu ett "alternativ" i enpartistaten Sverige. 

Sett i ljuset av dessa konstateranden är det fullt begripligt att de som "flytt" hit av ekonomiska eller andra skäl valt att bygga upp parallellsamhällen i förorterna. För dem måste Sverige och svenskarna framstå som högst egendomliga och onormala individer som finner sig i att leva i detta tankefängelse. Den som en gång hamnat framför en välmenande självgod svensk samhällstjänare glömmer det aldrig, de är så övertygade om sin egen och systemets förträfflighet   att inget i världen kan rubba dem. Detta märks inte minst när de ansätts av någon progressiv journalist som ifrågasätter deras handlande och de likt en repig grammofonskiva upprepar samma svar om och om igen. Vem som helst med förnuftet i behåll inser att det måste vara något sjukt med Sverige och svenskarna. Det är bara Tyskland och Norge som kan tävla med Sverige i likriktning och åsiksdiktatur.

Vad Sverige behöver är ett parti eller politisk rörelse som kan välta allt det gamla överända och riva upp skiten med rötterna. Något som vågar ifrågasätta allt det gamla, som dissar allt från V och MP till SD. Något som vågar avskaffa monarkin och skriva en ny författning eller regeringsform, skilja det juridiska systemet från det politiska och skapa självständiga domstolar och domare som står helt fria från det politiska systemet. Alla lagar parlamemtet stiftar ska granskas av ett opolitiskt lagråd som kan avvisa en lag om den har alltför uppenbara politiska kopplingar. All den skit socialdemokraterna genomdrev under sitt mångåriga maktinnehav ska rivas upp och mycket av det ska förpassas till historiens sophög där det hör hemma.

Tyvärr är det svenska folket av en sådan karraktär att de inte klarar av att genomdriva så drastiska förändringar, de har fastat i en hopplös beroendeställning till sin statsmakt. De har blivit så passiviserade av en stat som under allt för lång tid tänkt åt dem att de inte längre klarar av att tänka utanför de ramar som samhället dragit upp åt dem. De är som zombier i händerna på illasinnade byråkrater. De vågar inte inse att deras nation och samhällssystem är i grunden dåligt och genomruttet. Den genomsnittlige svensken är en i sanning sorglig spillra av en riktig människa.