Eftermiddagens matinéfilm på SVT1 utpelade sig julen 1953 i Stockholm och hette "Flickan utan namn", den hade karaktären av ett dokumentärdrama med riktig dommare och riktig åklagare, jag tror även en del poliser var riktiga. Likaså scenerna från gamla polishuset på Kungsholmen och Stockholms Tingsrätt. I mång och mycket var den skrattretande då man fick ta del av polisens arbete i att finna mördaren. När en ung flicka hittas skjuten i sin lägenhet kopplas kriminalens mordkommision in. De klampar in i lägenheten med skor och börjar ta i föremål utan handskar, de plockar bland annat upp en liten ask som de pudrar eftert fingeravtryck. Radiopolisen kör runt i omärkta svarta bilar med en massa lampor och antenner, poliserna som kör har själva ridbyxor och ridstövlar. Det var en annan tid då det inte var så vanligt att folk sköts till döds. 

Efter mycket om och men kommer de slutligen mördaren på spåret genom en vännina till den mördade. Det löjliga är att gärningsmannen är känd av polisen och daktad så hade de varit lite nogrannare vid undersökningen av lägenheten så hade de hittat hans fingeravtryck samt tommhylsorna. Det är det märkligaste av allt trots att mördaren flyr i panik så finner man inga tomhylsor trots att han använder en Walter PK automatpistol. Han binds senare vid mordet genom att han behållit pistolen och man jämför kulorna efter provskjutning. De som gjort filmen kan inte ha tänkt igenom saken speciellt noga. 

Filmen var väl ett led i den tidens folkpropaganda att brott lönar sig inte och att polisen alltid finner den skyldige hur klumpiga de än var på den tiden.

När man tänker på dagens brottsplatsundersökningar med skoskydd, plasthandskar och heltäckande skyddsoverall och det minituösa letandet efter spår så ter sig denna film skrattretande i all sin 1950-tals charm.

Idag skjuter man folk för jämnan, bara i Malmö har sju stycken skjutits detta år. Än så länge har man inte fällt någon för morden då gärningsmännen skjuter vittnena också så ingen vågar vittna eller ens prata med polisen. Man riktigt längtar efter det lugna men lite schabbiga 1950-talet med ölgubbar i hörnorna och ett ölschapp i varje kvarter. Stockholm var riktigt charmigt innan de startade rivningsraseriet på 1960-talet och centrala city var en enda stor grop där tunnelbana skulle ligga. 

Terrordådet i Sankt Petersburg är av allt att döma ett dåd av en rysk själmordsbombare, man ska ha i minnet att det finns en ganska stor minoritet muslimer i Ryssland som sympatiserar med de muslimska republiker i söder som bröt sig loss från Ryssland i samband med Sovjetunionens fall. Tjetjenien har länge varit ett stort problem för Kreml och många jihadister som stridit runt om i världen har varit just tjetjenier. I Moskava finns det nog en skräck för att de inhemska muslimerna ska radikaliseras. Det är inte första gången Ryssland drabbats av terrordåd med muslimska förtecken.

Radikala muslimer är och kommer att vara ett stor problem för både Ryssland och Europa för lång tid framöver. Jag har full förståelse för att Trump vill förhindra inresor från sju muslimska länder till USA, det är en sund preventiv politik som även EU borde anamma. Sverige har i detta sammanhang fört en närmast totalt ansvarslös invandringspolitik då vi släppt in folk utan att överhuvudtaget ha en susning om vilka de är. Först efter ett större självmordsdåd i Sverige kommer man att vakna upp även här. Hittills har man bara slagit sig för bröstet och trott att man genom diverse närmast skrattretande aktioner stoppat radikaliseringen i Sverige. Senaste debaclet var när Alice Bah Kuhnke yrade sin smörja vilket ledde till att hon skildes från sitt uppdrag som samordnare.

Islam är vår fiende och varje troende muslim är en potentiell proselyt för radikalisering. Den svenska modellen att gettoisera muslimska migranter i miljonprogrammets förorter är som gjort för att radikalisera främst unga muslimska män. Isoleringen, sysslolösheten och bidragsberoendet i dessa trista nergångna betongområden är som gjord för att frustrerade ungdomar ska söka spänning och gemenskap i radikala muslimska rörelser. Detta är ett problem som våra riks- och kommunpolitiker själva skapat, man har fört en generös asylpolitik utan att skänka en tanke på vad den i sin förlängning kan leda till.