Eftermiddagens matinéfilm på SVT1 utpelade sig julen 1953 i Stockholm och hette "Flickan utan namn", den hade karaktären av ett dokumentärdrama med riktig dommare och riktig åklagare, jag tror även en del poliser var riktiga. Likaså scenerna från gamla polishuset på Kungsholmen och Stockholms Tingsrätt. I mång och mycket var den skrattretande då man fick ta del av polisens arbete i att finna mördaren. När en ung flicka hittas skjuten i sin lägenhet kopplas kriminalens mordkommision in. De klampar in i lägenheten med skor och börjar ta i föremål utan handskar, de plockar bland annat upp en liten ask som de pudrar eftert fingeravtryck. Radiopolisen kör runt i omärkta svarta bilar med en massa lampor och antenner, poliserna som kör har själva ridbyxor och ridstövlar. Det var en annan tid då det inte var så vanligt att folk sköts till döds. 

Efter mycket om och men kommer de slutligen mördaren på spåret genom en vännina till den mördade. Det löjliga är att gärningsmannen är känd av polisen och daktad så hade de varit lite nogrannare vid undersökningen av lägenheten så hade de hittat hans fingeravtryck samt tommhylsorna. Det är det märkligaste av allt trots att mördaren flyr i panik så finner man inga tomhylsor trots att han använder en Walter PK automatpistol. Han binds senare vid mordet genom att han behållit pistolen och man jämför kulorna efter provskjutning. De som gjort filmen kan inte ha tänkt igenom saken speciellt noga. 

Filmen var väl ett led i den tidens folkpropaganda att brott lönar sig inte och att polisen alltid finner den skyldige hur klumpiga de än var på den tiden.

När man tänker på dagens brottsplatsundersökningar med skoskydd, plasthandskar och heltäckande skyddsoverall och det minituösa letandet efter spår så ter sig denna film skrattretande i all sin 1950-tals charm.

Idag skjuter man folk för jämnan, bara i Malmö har sju stycken skjutits detta år. Än så länge har man inte fällt någon för morden då gärningsmännen skjuter vittnena också så ingen vågar vittna eller ens prata med polisen. Man riktigt längtar efter det lugna men lite schabbiga 1950-talet med ölgubbar i hörnorna och ett ölschapp i varje kvarter. Stockholm var riktigt charmigt innan de startade rivningsraseriet på 1960-talet och centrala city var en enda stor grop där tunnelbana skulle ligga. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mycket skit som händer i vårt förr så trygga samhälle. Har mest hängt på Twitter de senaste åren. Det jag gillar med bloggen är att man kan ta ut svängarna lite mer här samt att censuren inte är lika hård som på Twitter. Det är egentligen för djävlig...

Vad som präglar vår tidsålder är ytlighet. Det finns inget djup i tillvaron, de flesta människor ägnar sig åt flärd och flams, förutom de stackare som ägnar all sin tid åt att få ihop till livets nödtorft och det är rätt många idag. Var tog andlighet...

Britterna berömmer sig över att de segrade över de hemska nazisterna som utförde de mest diaboliska exeriment på levade människor i sina läger. Sedan visar det sig att dessa britter eller engelsmän inte är ett dugg bättre själva. 1957 skickade den ...

Att tro att Putin bara är ännu en i raden av galna envåldshärskare är att göra det enkelt för sig. Visst har han drag av galen diktator över sig, men han är nog slugare än så. Vladimir Putins bakgrund i KGB som kontraspion har satt sin prägel på hono...

Den flygplansformation bestående av två Su-24 Fencer eskorterade av två Su-27 Flanker påstås nu ha varit utrustade med kärnvapen. Attackplanet Su-24 Fencer är utrustat med 8 yttre bommar och saknar inre bombrum, så det måste vara dessa 2 plan som bur...