Satt på vårdcentralen och väntade idag då jag skadat ett finger, läste en artikel i en blaska som låg där om hjärnan, där det stod att inlärningsförmågan avtar med åren men att det ersätts av en bättre förmåga att bedöma situationer baserat på livserfarenhet och en förmåga att fatta bättre beslut. Detta märks i vår riksdag där man premierar snorvalpar och unga tjejer, dessa fattar det ena vansinniga beslutet efter det andra. Unga kvinnor tänker med hjärtat istället för hjärnan och de flesta saknar allt vad logik heter. Unga män fattar också impulsiva beslut som ofta får drastiska och ibland fatala följder. Av detta kan man sluta sig till att det fanns en anledning till att man förr i världen hade ett råd av äldre män som styrde samhället, dessa besatt en visdom och en livserfarenhet som gjorde dem lämpade att styra samhället. De fattade sina beslut efter noggranna överväganden och drog sällan förhastade slutsatser.

Hade Sverige styrts av äldre kloka män så hade vi aldrig haft någon massinvandring för de hade insett konsekvenserna av en sådan. De hade insett att ett övervägande homogent samhälle är att föredra framför ett mångkulturellt. Homogenitet borgar för mindre konflikter och ett mer harmoniskt samhälle, det är alltid bättre att alla i ett samhälle har samma kulturella och religiösa värderingar då det ger upphov till mindre friktion. Detta är något som dagens makthavare inte tycks inse medan Tage Erlander den gamle landsfadern insåg det.

Idag har vi ett samhälle som bejakar ungdom och vitalitet, ett kroppsfixerat ideal där intellektualitet spelar mindre roll. Folk väljer parti efter vem som har den attraktivaste partiledaren inte vem som säger de klokaste sakerna. Vi går mot en fördumning av sällan skådad art, men det kommer att straffa sig framtida generationer kommer att svära ve och förbannelse över denna generation.