Såg två avsnitt av National Geographics serie "The State" om IS kalifat i Syrien. En mycket brutal serie där småpojkar spelar fotboll med det avhuggna huvudet från en syrisk regeringssoldat medan äldre pojkar tränar bajonett och knivanfall på den huvudlösa kroppen. Även om detta är en spelfilmserie som andas amerikansk antiislamistisk propaganda, så ligger den nog rätt nära sanningen. IS är som en galen religiös sekt som tolkar Koranen på det sätt som passar deras syften bäst. IS kidnappar och säljer kvinnor och flickor som slavar till sina soldater eller mujahedin - heliga krigare. Tioåriga pojkar rekryteras och utbildas till nya IS-krigare, det hela är en religiös och ideologisk hjärntvätt av enorma mått. Serien när givetvis stark färgad av antiislamistisk amerikansk propaganda och får väl ses som ett politiskt inlägg i debatten. Man kan inte annat än att känna avsky och hat mot dessa galna islamister som glatt skär huvudet av folk och ropar Allah Akbar. Det värsta är att det är USA som bidragit med att skapa detta fenomen genom sin sanslösa Mellanöstern politik. Ett fenomen som drabbat Europa hårt i form av enorma flyktingvågor och terrorism. Vi lär nog inte bli kvitt IS förrän man fysiskt utplånat dem och fått den muslimska världen att ta avstånd från dem. Problemet är att IS utnyttjat den fiendskap som råder mellan shia och sunnimuslimer och Saudiarabiens roll i det hela. Jag tror vi kommer att ha problemet med IS eller liknande islamistiska sekter under lång tid framöver, de kommer att följa med flyktingströmmarna in i Europa, de kommer att ta sin näring i de tröstlösa betonggettona i Europas förstäder. Så länge vi släpper in muslimer i Europa så kommer vi att ha islamistisk terrorism.

Hörde en intervju med en kvinnlig forskare som konstaterat att depressionerna bland unga människor gått upp dramatiskt efter smartphonens introducerande på 2000-talet. Det var då iPhonen slog igenom som man verkligen såg hur kurvorna för depression, självmord och liknade steg bland unga. Då iPhonen kom började många unga människor leva sitt liv genom sin mobil, man var ständigt uppkopplade och kollade ständigt sitt Facebook och Twitterkonto. Alla har vi väl sett dessa unga som sitter tillsamman på en bänk men istället för att prata med varandra så stirrar de stint ner i sin smartphone. Jag tror inte vi ännu sett de fulla konsekvenserna av mobilen och smartphonens inverkan på människan, förutom de fysiska effekterna av strålningen så har vi de psykiska konsekvenserna som kan visa sig långt senare i livet. Jag tror vi människor börjar bli offer för vår utveckling och vår egen intelligens, vi skapar ständigt nya innovationer utan att riktigt förstå de långsiktiga konsekvenserna av dem. Innan TV-tittandet umgicks vi med varandra, vi utbytte tankar och idéer, detta har ersatts av ett monotont tittande in i en bildskärm som upptar både hörsel och syn samt fingrarnas klickande på tangentbord och kanalväljare. Vi håller på att förvandlas till en homo digitalis.