Jag har kommit på att jag har råkat bli född i fel tidsepok, jag skulle vara född i det forntida Egypten någon gång under de tretusen år som den egyptiska kulturen och religionen varade. Jag skulle vara skrivare eller överstepräst i ett tempel i Karnak. Tänk att få leva sitt liv i en oföränderlig värld där man aldrig behövde frukta för förändringar. Man dyrkade samma gudar år in och år ut, samma ritualer varje år vid samma tidpunkt. Man kunde sitta på sitt tak till sitt lilla hus på nätterna och studera stjärnhimlen utan något störande elljus. Varje morgon tackar man gudarna att solen gick upp. Man ägnar en stor del av sitt liv att planera det oundvikliga slutet och sparar ihop till en snygg kista och en bra undanskymd plats i begravningsplatsen i väster.  Som skrivare eller överstepräst kan jag alla magiska ramsor och böner som ska betvinga gudarna i dödsriket.

Ett liv utan TV, datorer och mobiler, ett liv i en kultur som överlevde oförändrad i tretusen år. Inga kärnvapenkrig att oroa sig för, bara att hyksos åter skulle försöka invadera Egypten (tror de försökte tre gånger). De flesta erövrare av Egypten blev så påverkade av kulturen och religionen att de själva blev egyptier, det kallar jag integration. Det var först med den förbannade kristendomen under de första århundradena e. Kr. som den egyptiska kulturen förföll och till slut föll i glömska, trots att pyramiderna och templen stod kvar som tysta vittnen över en fantastisk epok.

Jag kan snart inte känna någon solidaritet med mitt land och mitt folk, då det inte längre är svenskar som bor här. Hur ska jag kunna känna solidaritet med muslimska araber eller svarta från Somalia? De tillhör inte mitt folk min kultur. Jag kan lika gärna emigrera till Ryssland där jag säkert skulle känna mig mer hemma och känna mig mer som europé,  åtminstone om jag bosatte mig i Sankt Petersburg eller Moskva. 

Var tog mitt Sverige vägen som jag växte upp i som barn och tonåring? Det Sverige jag var stolt över för dess industriella framsteg inom varvs, flyg och bilindustrin. Var gång man såg en Volvo eller en Saab visste man att det var svenskar eller åtminstone européer som byggt dem. Man var stolt över flygplan som Draken, Viggen och Lansen.

Vad har jag att vara stolt över idag? Att Sverige per capita tagit emot fler ekonomiska lycksökare och parasiter än något annat land i Europa? Ska jag vara stolt över att med mina skattepengar försörja en massa muslimska barnalstrande parasiter i Rosengård och andra getto områden? Jag kan inte se att det kan bli värre förutom om Annie Lööf (c) skulle bli statsminister och ta hit 30 miljoner parasiter till. Vems ärenden går hon? Den finansiella elitens som vill ha fler konsumenter i Sverige? Enda anledningen till att fylla på med folk i Sverige är att skapa fler tillfällen till konsumtion, produktionen behöver inte fler folk då det mesta är automatiserat idag. Ska Sverige ha en statsminister som går George Soros ärenden? En vidrig finansjude som är huset Rothschilds handgångne man? Man behöver inte vara antisemit för att hata judiska finanseliten och den politik staten Israel bedriver, men idag kan man inte kritisera en jude utan att bli beskylld för antisemitism.

Till skillnad mot de flesta i Sverige vågar jag stå för mina åsikter och säga som det är. Dagens politiker är ett pack av fega kräk som av rädsla väger varje ord på guldvåg och frågar sin stab av pressekreterare till råds i varje fråga de måste svara på. Det är snart inte politikerna som styr landet utan en stab av anonyma mediekonsulter. Detta har de sedan fräckheten att kalla demokrati, samtidigt som man anklagar Ryssland för att vara odemokratiskt. Utrikesminister Sergej Lavrov delar min åsikt att brittiska underrättelsetjänsten MI6 har mest att tjäna på att försöka giftmörda avhopparen Sergej Skripal, hans dotter Julia får väl räknas som "collateral damage".