I ett blogginlägg den 22 juli skrev jag om uppkomsten av gudar som filosofen Friedrich Nietzsche tror uppstod ur människans vördnad och tillbedjan av de avlidnas andar. Denna tes stärks av ett av de äldsta fynden av stadsliknade bosättningar som gjorts, Catal Hüyük en stad utan gator som tros vara 9 000 år gammal. Ingången till husen fanns uppe på taken där man också utförde mycket av hushållsarbetet och förflyttade sig till andra hus. Under golven i husen fann arkeologerna gravar där de avlidna förfäderna begravts hopsurrade i fosterställning. Fynden tydde också på att man ibland grävde upp de avlidna, kanske för att de skulle deltaga i återkommande högtider. Denna sed tyder på att man ville vara nära de avlidna förfäderna och även vördade dessa. 

Det är ur denna vördnad av de avlidna förfäderna som dyrkan av gudar kan ha uppstått. Med tiden kan sedan länge avlidna förfäder genom mytiska berättelser om deras stordåd gjort att de upphöjts till gudastatus. Den allra första typen av dyrkan av det övernaturliga torde ha varit animismen de vill säga tron att alla naturfenomen var besjälade. Denna tro ligger nära det liv samlare och jägare förde genom sin nomadiserande tillvaro. Det är nog först när människorna började slå sig ner i fasta bosättningar som dyrkan av förfäder uppstod i mer organiserad form och med tiden gav upphov till polyteismen. Egentligen vet vi väldigt lite om vad människor trodde innan ett skriftspråk uppkom, det blir mest spekulationer från arkeologers och religionsforskares sida

Det är när folken kring Eufrat och Tigris i dagens Irak uppfinner kilskriften, en teckenskrift som man med en stylus skriver in på en mjuk lertavla som sedan får torka. Dessa lertavlor har motstått tidens tand i det torra ökenklimatet och är en stor källa till förståelsen för dessa kulturer. Det är på kilskriftstavlor som man hittat de första skapelseberättelserna och gudamyterna. Forskarna fick även en god inblick i administrationen av de första stadsstaterna då de flesta kilskriftstavlorna var förteckningar över skatter och liknade.

De första tecknen på att människor samlades till religiösa sammankomster fann man i det nutida Turkiet på en plats som kallas Göbekli Tepe, platsen dateras till cirka 9 400 f. Kr. dvs. omkring 11 500 år gammal. Vid denna tid levde människan fortfarande på samlar jägare stadiet. Detta avspeglas på de T-formade stenstoderna som står placerade i cirkelform och är smyckade med reliefer med olika djur. Förmodligen samlades olika stammar i området vid tidpunkter som sommarsolståndet för att tillsammans utföra riter som hade med deras livsföring att göra.

Med tiden kom polyteismen att övergå i monoteism då den tidigare månggudadyrkan egentligen bara var olika aspekter av en och samma gud. Den förste man känner till som införde en enda gud var farao Echnaton i Egypten som beordrade att guden Aton var den enda som skulle tillbes. Kanske var det därifrån Moses får idén om en enda gud? De Abrahamitiska religionerna dyrkar en och samma gud fast de gett honom olika namn. Detta är en skapargud som man tillskriver skapandet av världen och människan. Människan skapas av jord eller lera enligt dessa myter och sattes i ett paradis som kallades Eden. Då människorna bröt mot gudens regler fördrevs hon från detta paradis. Berättelsen har en allegorisk form och ska inte tolkas bokstavligt.

Skulle det mot all förmodan finnas ett universellt medvetande som givit upphov till den materiella skapelsen - världsalltet, så är detta en gudom bortom all mänsklig fattningsförmåga. En gud bortom tid och rum, bortom genus och andra mänskliga föreställningar och definitivt inte någon personlig gud man kan be till då människan bara är en art av oändligt många i universum. Man kan tänka sig att vårt mänskliga medvetande är en del av detta kollektiva universella medvetande som omfattar all kunskap och allt vetande. När vi dör återgår vårt medvetande till detta kollektiva medvetande. 

Den judiska kabbalan kommer dessa tankar ganska nära då man tänker sig en överordnad gudom som kallas Ain Sof och som inte ska förväxlas med skaparguden JHVH. När Gud skapade universum drog han sig tillbaka från en del av sig själv och skapade en kavitet där universum kunde utvecklas. Teorin om Big Bang står inte i konflikt med dessa tankar utan tvärtom, då kabbalan tänker sig skapelsen som en emanation från Gud i form av en ljusstråle. Om Gud finns eller inte lär vi inte få klarhet i förrän vi lämnat denna mänskliga kropp och den materiella världen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mycket skit som händer i vårt förr så trygga samhälle. Har mest hängt på Twitter de senaste åren. Det jag gillar med bloggen är att man kan ta ut svängarna lite mer här samt att censuren inte är lika hård som på Twitter. Det är egentligen för djävlig...

Vad som präglar vår tidsålder är ytlighet. Det finns inget djup i tillvaron, de flesta människor ägnar sig åt flärd och flams, förutom de stackare som ägnar all sin tid åt att få ihop till livets nödtorft och det är rätt många idag. Var tog andlighet...

Britterna berömmer sig över att de segrade över de hemska nazisterna som utförde de mest diaboliska exeriment på levade människor i sina läger. Sedan visar det sig att dessa britter eller engelsmän inte är ett dugg bättre själva. 1957 skickade den ...

Att tro att Putin bara är ännu en i raden av galna envåldshärskare är att göra det enkelt för sig. Visst har han drag av galen diktator över sig, men han är nog slugare än så. Vladimir Putins bakgrund i KGB som kontraspion har satt sin prägel på hono...

Den flygplansformation bestående av två Su-24 Fencer eskorterade av två Su-27 Flanker påstås nu ha varit utrustade med kärnvapen. Attackplanet Su-24 Fencer är utrustat med 8 yttre bommar och saknar inre bombrum, så det måste vara dessa 2 plan som bur...