Vid Sovjetunionens sammanbrott miste landet många av de republiker som ingick i unionen, de viktigaste av dessa var Baltikum och Ukraina som historiskt har betraktas som ryskt intresseområde. Under 1500- och 1600-talet stod Baltikum under polsk och tysk överhöghet, under 1700-talet kom de under det Ryska kejsardömets kontroll och blev först efter första världskriget fria oberoende nationer. Efter andra världskriget kom de åter under Rysslands överhöghet då som republiker i Sovjetunionen allt som ett resultat av den uppdelning av Europa som Stalin och Churchill kom överens om vid mötet i Moskva 1944.  

Ukraina var från 488 - 800 e.Kr en del av kazarernas rike, under 1300-talet stod området under det polsk-litauiska samväldets kontroll och kom sedan under rysk kontroll efter ett uppror i Polen i mitten av 1600-talet. Vid den ryska revolutionen 1917 kom Ukraina att ingå som en delrepublik i Sovjetunionen. På 1950-talet tyckte dåvarande ordföranden för Högsta Sovjet, Nikita Chrusjtjov som själv var ukrainare att ryska Krim skulle tillhöra Ukraina. Så historiskt sett har Ukraina varit en del av Ryssland sedan 1600-talet. 

Ur geopolitisk synvinkel anser Ryssland att både Baltikum och Ukraina är en del av den ryska intressesfären och att avträda dessa områden till väst ser Ryssland som ett svek och en dolkstöt i ryggen av väst och främst USA. Inte minst för att både Baltikum och Ukraina har rysktalande befolkning. Detta kommer Moskva att utnyttja när tillfälle ges. Redan idag har Moskva lagt de östra delarna av Ukraina samt Krim under sin kontroll då man anser sig skyldig att skydda den ryska befolkningen där. På samma sätt kommer man att ta den ryska befolkningen i Baltikum som en förevändning att annektera ett eller alla tre av de baltiska länderna. 

Skulle USA få för sig att intervenera i Nordkorea skulle Putin inte tveka ett ögonblick att ta tillfället i akt och annektera Baltikum. Detta utan att Nato skulle röra ett finger, de skulle strunta i artikel 5 i fördraget. Varken Tyskland eller Frankrike skulle riskera en väpnad konflikt med Ryssland för de baltiska staterna skull. England skulle gruffa rent diplomatiskt men knappast skicka några kärnvapen mot Ryssland. Vi i väst måste förstå hur Putin och ryssarna ser på sig själva och omvärlden. Ryssland har alltid fått göra stora uppoffringar inte minst under andra världskriget. De såg de delar av Europa som kom under Sovjetisk överhöghet som ett rättmätigt pris för de uppoffringar de gjort. Att avträda Polen, Tjeckien, Slovakien, Rumänien och Bulgarien till EU och Nato kan ryssarna med vissa reservationer göra, men Ukraina och Baltikum som gränsar direkt till Ryssland är något man inte kommer att göra i längden. 

I Putins planer för framtiden ingår att åter annektera både Ukraina och Baltikum och göra dem till delar av Ryssland. Baltikum har inget av intresse för väst mer än de rent principiella skälen, de tillhör Nato. Skulle Putin starta någon form av inre spänningar i ett eller alla av de baltiska länderna där landets polis agerar mot den ryska befolkningen tar Putin detta som en förevändning för att gå in militärt. Nato skulle givetvis protestera och hota men knappast riskera ett fullskaligt krig med kärnvapenmakten Ryssland. Man skulle helt krasst överge de baltiska länderna och låta Moskva få dem. De baltiska länderna skulle motstå ett ryskt angrepp i max 24 timmar då Ryssland har det totala luftherraväldet. 

Rent strategiskt är det bara Frankrike och England av Nato-nationerna i Europa som har kärnvapen, samt eventuella amerikanska kärnvapen i Tyskland som står under Pentagons kontroll. Att försöka hindra Ryssland med konventionell krigföring från att annektera Baltikum är ett hopplöst projekt, man kommer aldrig att hinna föra in tillräckligt mycket trupp och materiell innan Ryssland ockuperat och fått full kontroll över Baltikum då länderna har gräns mot Ryssland. Ett kärnvapenangrepp från Natos sida mot Ryssland kommer att bemötas med kärnvapenrobotar mot London, Paris, Berlin, Rom, och så vidare. Detta är något EU-staterna inte riskerar för de tre baltiska staternas frihet. Korten är således på Putins sida, visst man kommer att införa sanktioner mot Ryssland men dessa kommer med tiden att upphöra.

Vi måste lära oss leva med Ryssland och börja förstå hur ryssarna tänker. Det går inte att klampa in på Ryssland bakgård och tro att de bara finner sig i det. Vid mötet i Reykjavik mellan Reagan och Gorbatjov lovade väst att inte flytta fram sina positioner om Sovjet gick med på att Tyskland återförenades. Så fort Sovjet kollapsat och Bill Clinton blivit president bröt man detta muntliga löfte och lät både Polen och de Baltiska staterna komma med i Nato. Det var först när Ukrainas Nato-medlemskap kom på tal som Ryssland satte ner foten. EU och väst måste förstå att man kan inte underskatta Rysslands förmåga, speciellt inte dess uppoffringsförmåga. I ett eventuellt kärnvapenkrig med Ryssland skulle Europa dra det kortaste strået, det är bara att titta på kartan.