I valet mellan nationell och kulturell undergång eller avkall på det man kallar demokrati och humanism så väljer jag det sistnämnda. Åt helvete med pisshumanismen och batikhäxornas falska empati för främlingar. Hellre en god diktatur som tillvaratar de etniska svenskarnas intressen i första hand än en falsk demokrati som göder främmande parasiter på de svenska pensionärernas bekostnad. 

Vi är nog många idag som tröttnat på politiker som Stefan Löfven (s) och Annie Lööf (c) som helt tycks sakna känsla för det egna folket och landets kultur. Man tycks vara mer inriktad på att smörja sina importerade framtida väljarskaror än att se till dem som byggt upp landet. Visst har många invandrare varit med om att bygga upp Sverige på 1960- och 70-talet men det var folk som skapade sin framtid med sina egna händer och i huvudsak kom från en europeisk kristen kultur. 

Idag är huvudparten av de som invandrar eller rättare sagt invaderar vårt land unga muslimska män från Afrika och Mellanöstern som har en vision om att de ska ta över styret av Sverige. De börjar med att ta kommandot i förorterna där de bor genom att terrorisera de invandrare som redan bor där. De kräver beskyddaravgifter och böter av dem som inte lyder deras minsta vink. De hotar med våld och spränger lokalerna för dem som vågar sätta sig på tvären. 

Dessa unga lättkränkta företrädesvis arabiska unga män styr med järnhand i många svenska förorter utan att polisen ingriper då politikerna bakbundit deras händer. En högröstad vänsterliberal pöbel har satt agendan för den svenska migrations och integrationspolitiken. De tvingar regeringen till vansinniga beslut som på sikt sänker Sverige, ett bra exempel är gymnasieamnestin för närmare 10 000 unga afghaner utan giltiga asylskäl. De flesta av dessa kommer att bita sig fast i Sverige oavsett om de klarar av sin gymnasieutbildning eller inte. 

Dessa afghanska hazarer får stanna kvar fast en del av dem begått grova brott som våldtäkter och rån. Många av rånen mot unga svenskar begår av denna grupp. De som påtalar dessa missförhållanden riskerar att åtalas för "hets mot folkgrupp" då staten prioritera att skydda vissa grupper av gärningsmän framför att ge deras offer upprättelse. Vi har fått ett samhälle där förtroendet för polis och rättssystem är i fritt fall liksom förtroendet för det politiska etablissemanget som helhet. Situationen påminner mycket om den i Weimartidens Tyskland där frustrationen hos folket banade vägen för diktaturen.