Om Stefan Löfven varit den ansvarskännande statsminister man kan förvänta sig leda en nation hade han för länge sedan bytt ut en rad statsråd mot mer kompetenta. Ett av de statsråd som utmärkt sig på senare tid är inrikes- och justitieminister Morgan Johansson som nu senast kommit med ett utspel där han vill förbjuda delar av vårt kulturarv. Bara detta att Johansson innehar både stolen som inrikesminister och justitieminister samtidigt är högst anmärkningsvärt då det kan uppstå en intressekonflikt. Johansson har ingen juridisk examen utan har bara en vanlig filosofie kandidatexamen, exakt i vad har jag inte lyckats utreda, gissningsvis kan han ha en i statskunskap.

Både statsminister Löfven och Morgan Johansson har länge sysselsatt sig med att brunsmeta både andra partier och ideologier samt nu vårt gemensamma kulturarv i form av runalfabetet och diverse fornnordiska symboler. På en rad punkter har Johansson försökt visa prov på handlingskraft när kritiken om det tilltagande våldet i samhället varit för påtagande. Frågan är vad hjälper det att skärpa straffen när det saknas resurser att tillse att lagarna följs? Det är till exempel förbjudet att cykla på trottoarerna, ändå cyklar idag nästan alla på trottoaren.

Ett annat statsråd som borde skiljas från sin befattning är utrikesminister Margot Wallström, som helt saknar utbildning och kompetens för arbetet som högsta chef på UD. Hon har en gymnasieexamen och några år som bankanställd i sitt CV, något som man knappast förväntar sig av den person som ska ha de utrikespolitiska kontakterna för rikets räkning. Hon har på det mest anmärkningsvärda och odiplomatiska sätt stört Sveriges relationer med staten Israel genom sitt partiska ställningstagande i Palestinafrågan. Detta hade inte hänt om Löfven satt en luttrad karriärdiplomat som utrikesminister istället för ett obildat fruntimmer.

Felet med de socialdemokratisk regeringarna är att man tillsätter folk efter lojalitet och tjänsteår inom den socialdemokratiska rörelsen, inte efter kompetens och bildning. Men en regering blir aldrig bättre än dess chef och har man en svetsare och fackföreningsboss som partiordförande och statsminister så kan man inte förvänta sig av denne att han är kompetent nog att avgöra sina medarbetares kompetensnivå. Det enda man kan säga om dagens svenska regering är att den ger upphov till en del roade skratt i omvärlden.