Även om staten innehar våldsmonopolet och en alltmer omfattade kontrollapparat så är folket alltid i majoritet. Staten kan inte skjuta alla eller fängsla alla, inte heller kan de likrikta och hjärntvätta alla. Det kommer alltid att finnas en opposition mot den galenskap som vi idag ser breda ut sig med hjälp av media och en alltmer maktfullkomlig politikerelit. Idag är det en avgrund mellan den vanlige medborgaren och makteliten. Den politiska eliten har gett sig själva löner och förmåner som medborgarna bara kan drömma om för att inte tala om den finansiella makteliten som har tillgångar som är bortom medborgarnas föreställningsförmåga. 

Maktens centra flyttar allt längre bort från medborgarna både rent fysiskt och framför allt i själslig mening. Makteliten lever ett liv så fjärran från medelinkomsttagaren man kan komma. De behöver aldrig bry sig om höjda flygskatter eller bensinskatter då dessa betalas av etablissemanget. De kan sitta i sina villor och palats och tänka storsinta tankar om altruism och solidaritet med all världens fattiga då de aldrig drabbas av de politiska beslut de tar. De sitter i stängda rum och tar beslut som i grunden förändrar samhällsstrukturen till det sämre för flertalet. De låter folk från Afrika och Mellanöstern bosätta sig här trots att dessa saknar den utbildning som behövs i ett modernt samhälle. Hela migrationspolitiken andas en låt gå mentalitet där allt ansvar saknas. Den löneslavande majoriteten får via skattesedeln betala uppehället för dessa arbetslösa migranter och allt sker i en anda av godhet. 

Godhet mot vem kan man fråga sig? Mot de generationer svenskar som byggt upp landet till en industrination från att tidigare varit ett fattigt jordbruksland. Det är inte politikernas förtjänst att Sverige är var det är idag, det är de arbetare, ingenjörer och andra innovatörer som med sitt arbete och svett för landet framåt. Politikerna bara fördelade vinsterna av deras arbete så en välfärdsstat med ett fungerande socialt skyddsnät kunde bygga upp. Ett skyddsnät svenskarna själva bara utnyttjade i yttersta nödfall då det ansågs klandervärt att ta emot allmosor från staten. Denna syn på socialhjälp kom att drastiskt förändras med invandringen av folk med annan kultursyn och en annan syn på arbete. Med den utomeuropeiska flyktinginvandringen kom de sociala skyddsnäten att ställas på sin spets. Folk som aldrig bidragit med en skattekrona kom i åtnjutande av de svenska bidragssystemen, något som stack i ögonen på många svenskar. 

Detta brydde sig politiker och media inte om, den som kom med kritik blev stämplad som rasist och främlingsfientlig. Man byggde upp ett osynligt socialt repressionssystem som stigmatiserade folk som vågade ifrågasätta det rättvisa i att dela ut bidrag till ekonomiska lycksökare. Lycksökare som officiellt kallades "krigsflyktingar" och fick offerstatus. Nu verkar en växande minoritet ha insett det vansinniga i denna folkutbytespolitik som den moderna migrationen är. Nu börjar fler och fler protestera och rösta på partier som tar folkets parti. Dessa partier kallas vanvördigt för "högerpopulistiska" ett epitet som av makteliten och media givit en negativ klang. Man skruvar åt tumskruvarna mer och mer och åsiktskorridoren blir allt trängre. Privata åsiktspoliser sanktioners av staten på samma sätt som angivarna i det gamla DDR. SÄPO börjar mer få samma roll som STASI hade i DDR där man jagade de egna medborgarna istället för utländska spioner. 

Dagens samhälle är nog lika polariserat och kluvet som det gamla feodalsamhället där trälarna stod mot sina patroner och herrar. Idag är det folket som står mot en maktelit som med hjälp av allehanda knep, svek och lögner genomdriver en politik som ofta går tvärs mot det folket vill. Den mest infekterade frågan är inströmningen av utomeuropéer med en helt annan kultursyn och helt andra värderingar som går på kollisionskurs med gängse europeiska kristna värderingar. Denna inströmning eller invasion sker under asylpolitikens täckmantel, man har allt sedan andra världskrigets slut försökt övertyga folket att det är deras plikt att ta emot folk som påstår sig fly undan krig och förföljelse. Problemet är bara att det är en försvinnande del som är riktiga flyktingar, de flesta är ekonomiska migranter som söker sig till norra Europa enbart för att få det materiellt bättre. 

Folk har nu börjat inse att detta är en fullkomligt omöjlig situation om man vill upprätthålla välfärdssamhället som bygger på tanken om solidaritet med staten och samhället. Denna solidaritet har det tagit generationer att bygga upp, men den kan raseras inom en generation genom att allt för många främlingar som inte känner någon solidaritet strömmar in och kräver sin del av en kaka de aldrig varit med om att baka. Det är där konflikten kommer, när en politisk maktelit självsvåldigt och frikostigt delar ut det som tidigare generationer av etniska svenskar och européer slitit ihop enbart för att mätta munnarna på framtida väljarskaror. 

Är det konstigt i detta perspektiv att folket vänder sig från de traditionella partierna och istället väljer det makteliten föraktfullt kallar "populistiska partier"? De populistiska alternativen tar folkets parti och tolkar folkets vilja mot den maktelit med globalistiska strävanden som vill upplösa nationalstaterna och blanda upp folken till en bastardiserad rotlös massa. Fler och fler har börjat genomskåda elitens planer och insett vad överstatligheten inom EU på sikt kommer att leda till. Makteliten i Bryssel har svarat med att hota de medlemsländer som röstat fram populistiska partier med ekonomiska och politiska sanktioner, tvärt emot alla demokratiska traditioner.

Polen, Ungern, Tjeckien, Slovakien och Italien har alla visat att de är missnöjda med den globalistiska politik Bryssel driver. Där har folket rest sig mot makteliten och röstat fram partier som tar folkviljan på allvar. Partier som vill sätta stopp för all vidare invandring från Afrika och Mellanöstern som hotar traditionella värden och normer. Man har tröttnat på maktelitens flumpolitik där man försökt normalisera HBTQ, feminism och genustrams. Man har tröttnat på mångkulturen då man sett att den bara leder till motsättningar och kriminalitet riktad mot den inhemska befolkningen. Ingen svensk hade idag röstat för att landet skulle bli mångkulturellt då vi sett vilka problem det lett till. Ingen med förståndet i behåll tror att invandringen är en ekonomisk vinst för landet så som många politiker påstod. Idag står många svenska kommuner på ruinens brant tack vare att staten tvingat dem att ta emot orimligt många nyanlända. 

Det finns bara en lösning och det är återvandring och ett stopp på all vidare migration till Sverige. Det finns inga enkla jobb i moderna industrinationer, enkla jobb är en tankevilla i politikernas hjärnor för att kunna ta emot ännu fler ekonomiska lycksökare. Massinvandringen är ett försök av makteliten att montera ner det solidariska välfärdssamhället även om de påstår motsatsen. Den som idag inte genomskådat socialdemokraterna och vänsterns lögner måste vara både blind och döv. Man påstår att man ska upprätthålla välfärdssamhället samtidigt som man ska tillåta en orimlig massinvandring av outbildade analfabeter. Det enda som detta leder till är ökad gettoisering av förorterna och ännu fler motsättningar och en ökad politisk polarisering.