Chefen för SS Heinrich Himmler flydde kanske till Sverige med hjälp av greve Folke Bernadotte och de vita bussarna i samband med de förhandlingar om frigivande av judar ur Neuengame konsentrationslägret utanför Hamburg. Den man som begick självmord med en cyanidampull på Ülzenerstrasse 31A i Lüneburg den 22 maj 1945 var med största sannolikhet inte Heinrich Himmler utan en dubbelgångare vid namn Heinrich Hitzinger vars familj hölls som gisslan (sippenhaft) av pålitligt folk från SS och polisen. Efter självmordet företog britterna ingen obduktion där man jämförde den dödes tänder med tandkort från Himmlers tandläkare doktor Hugo Blaschke i Berlin inte heller hade man fingeravtryck. När ryssarna ville inspektera kroppen fick de besked av sina brittiska allierade att man redan begravt kroppen. Hela dödsfallet är omgärdat av ett schabbel som får den insiktsfulle att misstänka att engelsmännen ville få hela historien ur världen så snabbt som möjligt. Den enda identifikation man gjorde var att jämföra bilder på Himmler med den döde.

Förutom detta så gick själva gripandet till på ett högst misstänkt sätt. Himmler skulle med sina två adjutanter Heinz Macher och Werner Grothmann passera en bro bevakad av britterna, detta trots att man kunde passera vattendraget genom att vada över det en bit bort från den bevakade bron vilket de flesta boende i trakten gjorde. Trion greps omedelbart av britterna och fördes till en provisoriskt fångläger som man upprättat. Trion uppträdde iklädda uniformer från från Geiheme Feldtpolizei, den hemliga fältpolisen, ett truppslag som de allierade höll utkik efter då de ägnade sig åt att lyncha soldater som kommit från sina förband. Knappast ett truppslag man valt om man ville passera obemärkt. Efter ett inledande förhör av "Himmler" tog denne av sig en svart ögonlapp och satte på sig ett par glasögon och sade tyst "Jag är Heinrich Himmler". Han fördes då till Montgomerys underrättelse högkvarter i en villa på Ülzenerstrasse 31A i Lüneburg där han då läkaren ville undersöka hans mun vände bort ansiktet och bet sönder en giftampull.  

Himmler hade redan på hösten 1944 insett att kriget var förlorat och börjat förbereda sig på att skaffa sig så goda villkor som möjligt genom att inleda hemliga förhandlingar med Folke Bernadotte om frigivande av skandinaviska judar, fransmän och polacker. Förhandlingarna skedde hos Himmlers massör Felix Kersten  på dennes gods Hartzwalde i närvaro av SD chefen Walter Schellenberg, doktor Rudolf Brandt och en judisk representant Norbert Masur. Himmler hade även försökt utverka asyl i Schweiz i utbyte att mot pengar sälja 3 500 judar och löfte om asyl för 200 höga nazistledare.   

Ingen hade bättre förutsättningar än Himmler att gå under jorden och försvinna då han hade hela SS-apparaten till sitt förfogande. Där fanns tillgång till de skickligaste dokumentförfalskarna samt att han fått tillgång till 40 amerikanska pass in blanco via OSS-chefen Allen Dulles i Schweiz. SS hade ofantliga tillgångar i guld och antikviteter att betala eventuella agenter och medhjälpare. Det är inte alls omöjligt att Himmler lyckades övertala Folke Bernadotte att smuggla ut honom ur Tyskland till Sverige där han obemärkt kunde försvinna tills den värsta jakten på nazister lugnat ner sig. Himmler hade till råga på allt skrutit inför greve Schwerin Von Krosigk vid sitt besök i början av maj 1945 i Flensburg hos Dönitz nya riksregering att: "de kommer aldrig att hitta mig".  

Dokumenten kring "Himmlers självmord" är hemligstämplade fram till år 2045 av den brittiska regeringen och förmodligen är mappen lika tom som graven i Lüneburgerheden.