Här i det etnofixerade Europa påstår historieböckerna att andra världskriget började med Hitlers invasion av Polen 1:a september 1939. Om man med andra världskriget menar ett globalt krig så började det redan 1931 med Japans invasion av Manchuriet som fick USA att ta till sanktioner och en handelsblockad av Japan vilket ledde till att Japan såg sig piskade att utöka sitt territorium så de fick tillgång till de råvaror krigsindustrin behövde. Japan iscensatte då det ganska meningslösa flyganfallet mot Pearl Habour den 7:e december 1941 där de sänkte och skadade några föråldrade slagskepp men misslyckades med att komma åt USA:s hangarfartyg. Hade Japan nöjt sig med att anfalla exempelvis Filippinerna istället för amerikanskt territorium hade attacken fått betydligt mindre politisk slagkraft i USA.

Sett i ett större perspektiv är andra världskriget inget annat än en fortsättning av första världskriget och den för Tyskland så förnedrande Versailles freden. Även Japans roll går att spåra bakåt till början av 1900-talet då Japan besegrade Ryssland 1905 vid sjöslaget vid Tsushima vilket fick som följd att Japan genom handelsavtal kom att stå på ententens sida i första världskriget. Det var för övrigt britterna som hjälpte Japan att bygga upp sin flotta under mellankrigstiden. Man gav Japan tillgång till de senaste rönen inom metallurgin så de kunde bygga sina jätteslagskepp Yamato och Musachi. 

Japans erövring av Manchuriet - provinserna i nordöstra Kina med en yta dubbelt så stort som Storbritannien med 35 miljoner invånare, var för att komma åt deras tillgångar på kol, råvaror och industrier samt de för Japan så viktiga strategiska järnvägarna. Man får inte glömma att under andra världskriget var järnvägen den viktigaste logistiska transportvägen. Järnväg och hästar var de viktigaste transportmedlen för armén, något många historieskrivare och dokumentärfilmare bortser från och istället försöker få kriget att framstå som mycket mer mekaniserat än det var. Japan hade exempelvis aldrig tillgång till tyngre pansarvagnar och de lätta tanks de hade opererade alltid i samverkan med infanteriet och aldrig som ett fristående pansarvapen som hos tyskarna.

En annan aspekt på utgången av andra världskriget är invasionen av Normandie som fått alldeles för stort fokus. Även detta kan man tillskriva de angloamerikanska historieskrivarna som helt tycks bortse från Sovjetunionens roll i att nöta ner den tyska krigsmakten. Största delen av de stora fältslagen utkämpades på östfronten. Kriget i Västeuropa varade knappt ett år, från 22 juni 1944 till 2 maj 1945. Kriget i öst varade från 22 juni 1941 till 2 maj 1945. Utan Sovjets enorma offer i människoliv hade aldrig invasionen av Frankrike varit möjlig. Röda Armen band enorma delar av den tyska armen i öster något som fick till följd att den s.k Atlantvallen var ganska dåligt försvarad.

Det är på tiden att man gör upp med den tidiga efterkrigstidens historieskrivning och börjar se på 1900-talets alla krig i dess rätta perspektiv. I grund och botten handlade det precis som idag om kontrollen över olja och andra viktiga råvaror. Samt ej att förglömma kapitalets och industrins otroliga förtjänster på tillverkning av krigsmaterial. Det var detta president Eisenhower varnade för i sitt avskedstal, att ge det militärindustriella komplexet för stor makt. Kennedy ville avsluta USA:s medverkan i Vietnamkriget och blev därför mördad av dunkla krafter som ville att kriget skulle fortsätta så Boeing, Douglas, Bell och de andra vapentillverkarna kunde tjäna pengar på kriget.