Sverige är i skriande behov av en ny handlingskraftig regering som har mandat att röja upp i det träsk tidigare regeringar skapat. Alla med det sunda förnuftet i behåll och som är befriade från politiskt korrekta skygglappar förstår att det inte kan fortsätta som det nu gör. Vi har fått nog av gängvåldet, alla skjutningar och sprängningar, folk är trötta på att få sin bil uppeldad av ligister.

Vi måste få ett stopp på all vidare asylinvandring samt anhöriginvandringen. Förra året delades 120 000 uppehållstillstånd ut det är 120 000 för många. En majoritet av medborgarna vill se en kraftig minskning av invandringen. Denna fråga är den största anledningen till att SD nu är Sveriges största parti, något som ingen kunde tänka sig i början av 2000-talet.

Socialdemokratin har gjort sitt i Sverige, de och miljöpartiet och vänstern är förlegade ideologier som bara inneburit tråkigheter för svenskarna. Den äldre generationen minns med nostalgi det välordnade trygga Sverige med en homogen befolkning. Det var på den tiden socialdemokraterna satte svenskarnas intressen före andras, det var innan dåren Olof Palme tog över och började agera internationell socialhjälp.

Låt oss hoppas att det bildas en konservativ opposition som kan fälla regeringen och bilda en ny handlingskraftig regering. 2,5 år till med S och MP kan förstöra Sverige fullständigt. Hur kan S låta sig toppridas av en liten galen vänstersekt som MP, detta är för mig obegripligt!? Ett parti som MP har inte i Sveriges riksdag att göra.  

Så är det ett nytt år, 2020 efter Kristus och det inleddes på ett synnerligen dåligt sätt med en drönar attack av USA på Irans mest framstående general Soleimani. Detta kommer att sätta sin prägel på resten av 2020 som mycket väl kan bli det år då upptakten till en större konflikt blåser upp. Sedan USA.s president Trump bröt atomavtalet med Iran så har landet återupptagit sin strävan att utveckla kärnvapen. Samtidigt är stormakterna i full färd med att utveckla nya autonoma vapen baserade på artificiell intelligens. Redan idag finns det en drönare som kan flyga i fem år utan tankning och service. Tanken på automatiserade vapen som själva ska ta initiativet till att döda är skrämmande. SF-filmer som Terminator börjar bli verklighet.

Om mänskligheten inte bestämmer sig för ett paradigmskifte är framtidsutsikterna mycket mörka. Krig och miljöförstöring kommer att förstöra mycket av livsbetingelserna på den här planeten. Biosfären på jorden är bara ett tunt, tunt lager på ytan som är känsligt för all påverkan. Klimatet kan vi inte göra så mycket åt då det i huvudsak påverkas av jordens bana krig solen samt denna stjärnas aktivitet. Ju högre solaktivitet desto varmare blir det på jorden. Att sedan hysteriska politiker bedriver samma politik som man gjorde på medeltiden då man skyllde klimatförändringar och missväxt på häxor och demoner är inte så mycket att göra åt mer än att rösta bort dem.

Alliansen mellan Kina, Ryssland och Iran bådar inget gott för framtiden lika lite som USA:s imperialistiska ambitioner och vägran att släppa rollen som världspolis och låta andra nationer sköta sig själva. USA och de andra stormakternas strävan efter total kontroll över jordens tillgångar kommer oundvikligen att leda till ett storkrig. Kina har satsat på att använda Afrika som sitt skafferi för att föda sin jättebefolkning. De skapar hellre social oro i de afrikanska staterna än de riskerar social oro i Kina. Kinas industri växer så det knakar och deras ambition är att vara den ledande stormakten 2049 på 100 årsdagen av Maos utropande av Folkrepubliken Kina. 

Har med ett halvt öra följt den långtråkiga partistämman i Örebro där SD-folket samlats. De har från att varit en frisk fläkt i svensk politik förvandlats till ett typiskt svenskt lagom-parti under Jimmie Åkessons ledarskap. Till sin hjälp har han haft personer som Mattias Karlsson, Björn Söder, Richard Jomshof och Paula Bieler. Minns när Björn Söder och Jomshof bara var finniga gymnasister som tysta och försagda åhörde flammande tal av Tina Hallgren på Ungdomens hus i Malmö. På den tiden var det ideologi som gällde på partimötena och inte en massa motioner med konstiga nummer och annan trist formalia.

Sanningen är väl den att svenska folket inte är mogna för ett parti som sätter ideologi och högt ställda politiska mål före det vanliga tröskandet med motioner och valberedningsformalia. Tror inget parti har så lågt i taket som dagens SD, om det finns en åsiktskorridor i SD så är den nog så trång så knappt en dvärg med anorexia kan tränga sig igenom den. För många svenskar är det svårt att höra sanningen om SD då detta parti utgör det enda halmstrå de har att tillgå. De tror att SD ska rädda det lilla som återstår av Sverige. 

Inom SD odlar man myten om det gamla homogena Sverige trots att de flesta medlemmarna i SD aldrig själva upplevt den fungerade välfärdsstaten som fanns till en bit in på 1970-talet. Visst sjukvård och skola funderade någorlunda fram till början av 2000-talet och började falla samman först då massinvandringen tog riktig fart. SD bildades i slutet av 1980-talet som en reaktion på den flyktinginvandring som börjat i detta decenniums början. Det var då palestinier, irakier och iranier började välla in i Sverige och rita om den demografiska kartan. 

Själv anslöt jag mig till SD 1991 efter att ha nosat på Nysvenska rörelsen som vid denna tid mer var att betrakta som en sekt kring Per Engdahl. I början av 1990-talet var Anders Klarström partiledare för SD och partiet drog till sig skinheads och andra mer ideologiskt vilsna personer. Dock var man kompromisslös i sin hållning till invandring och EU. Landets gränser skulle stängas för all form av asyl- och flyktinginvandring och Sverige skulle lämna EU och göra sig så lite beroende som möjligt av omvärlden. Kommunismen och liberalismen var de stora ideologiska fienderna till SD men något renodlat rasistiskt parti kunde man inte prata om lika lite som SD hade nazistiska rötter. Bara för att några av partiets grundare hade varit med i de gamla svenska nationalsocialistiska rörelserna så innebar inte detta att SD tagit upp något av detta tankegods.

Det är beklämmande att se vad SD förvandlats till idag med en ledare som tuggar antidepressiva och ser ut som en väckelsepredikant. Sedan partiet kom in i kommuner och riksdag har det dragit till sig en massa opportunister som ser i partiet en chans till en välbetald födkrok. Det dåvarande ungdomsförbundet med Åkesson i spetsen kuppade till sig makten vid ett årsmöte och bildade de fyras gäng. Detta var väl också anledningen till att man uteslöt hela sitt ungdomsförbund för några år sedan då man var rädd för en liknade kupp från dessa. Det gamla ungdomsförbundet bildade sedan Alternativ för Sverige som ett mer hårdfört alternativ till SD som blivit allt för liberalt i mångas ögon. Den konflikträdde och auktoritetsbundne svensken är inte mogen för några mer radikala politiska lösningar, han håller sig till de uttröskade och handlingsförlamade partier han alltid röstat på och ser i dagens SD ett typiskt sådant parti.

Senaste tiden måste det ha gått upp för fler och fler att Sverige är en nation i fritt fall.Vi har en statsminister som knappt klara av att svara på de enklaste frågor, när journalisterna pressar honom låter han som om han hade karbonpapper i käften. Droppen var när han i Agenda påstod att om utanförskapsområdena varit befolkade med etniska svenskar som saknade arbete så skulle dessa också förfalla i gängkriminalitet. Att ha så dålig koll på den svenska nationalkaraktären diskvalificerar honom som statsminister. Att göra kopplingen mellan en hög flyktinginvandring och en ökad grov kriminalitet verkar vara ett oöverstigligt hinder för honom. Han vägrar se elefanten i rummet.

Om landets högsta ledning gör som strutsen sticker huvudet i sanden vid minsta obehag så är vi alla illa ute. Vad hjälper det att den lille dvärgen till justitieminister påstår att ingen har som han höjt straffen och skärpt lagarna på en rad områden om det ändå saknas poliser som kan efterse att dessa lagar efterlevs. Folk skiter i många lagar, som att det är förbjudet att cykla på trottoaren och att sms:a i mobilen när man kör bil. De kriminella invandrargängen skiter i att vapenlagarna skärps, de låter småkillar bära vapnen åt dem istället. De skärpta vapenlagarna drabbar laglydiga skyttar och jägare.

Om inte dessa dumma väljare inser att de nuvarande partierna är en katastrof för Sverige så är landet förlorat. Ingen kommer att vilja investera i Sverige längre på grund av risken att drabbas av utpressning och beskydd av kriminella gäng. Statsmakterna berömmer sig om att staten alltid är starkare än de kriminella gängen, tyvärr tyder utvecklingen på något annat. Många stadsdelar är helt i händerna på gängen, de utnyttjar affärsinnehavare under hot att gömma deras narkotikalager. De utkräver beskyddarpengar av vanligt folk och böter av gängmedlemmar som brutit mot de oskrivna reglerna. De ser mörkt ut för Sverige om vi inte får ett politiskt paradigmskifte vid makten. Vi behöver en hårdför regering som klara av att ta i med hårdhandskarna med den eskalerande kriminaliteten och som inser nyttan av att avkriminalisera drogbruket då det är en sjukdom samt att legalisera cannabis för att på så sätt frigöra resurser att stoppa den hårda vanebildade narkotikan. 

Finns det något mer förutsägbart än en svensk partiledardebatt i TV? Åtta pajasar smyger som katter kring het gröt, man pratar runt problemen och gör allt för att förringa dem allt medan två programledare försöker ge ett sken av seriositet över spektaklet.

Alla vet innerst inne att miljö- och klimatfrågor är ett globalt problem, även om utsläppen blir noll i Sverige blir inte klimatet bättre här då atmosfären delas av alla jordens nationer. Det hela handlar om en innerstadselit som sitter i sina dyra bostadsrätter och får klimatångest och därför kräver att landsbygdsbefolkningen ska bära huvudbördan. Den svenska klimatdebatten är ren plakatpolitik, man tuggar om samma begrepp om och om igen, omställning, nollutsläpp, klimatsmart, elbilar, elcyklar o.s.v

MP fortsätter att odla myten om att alla asylsökande är flyktingar som flyr för sina liv, en empatisk plakatpolitik som visar vilket extremt parti miljömupparna är. Annie Lööf hakar givetvis på MP:s empatiska plakatpolitik och börjar yra om humanism och flyktingar på rangliga båtar på Medelhavet.

Hoppas alla som ser debatten inser att vi har en sinnessjuk svetsare som statsminister som häver ur sig vilka otidigheter och galenskaper som helst för att försöka ta några poäng i det grumliga vänsterliberala träsket. Han verkar tro att väljarna är så dumma att de tror på jultomten.

Löfven är så korkad så han tror att 100 procent av EU-pengarna hamnar hos flyktingarna i lägren i Turkiet och inte ett öre i Erdogans fickor. Snacka om att vara naiv och blåögd.

I Annie Lööfs förvridna värld är 18 - 19-åringar små barn som ska återförenas med sina föräldrar. Hon har inte fattat att debatten har passerat denna punkt för länge sedan, folk har genomskådat snacket om små barn och vet att med dessa avses unga män som våldtar, misshandlar och rånar svenskar. Sverige står inför jättestora utmaningar, säger Annie Lööf, detta betyder på ren svenska att vi står inför jättestora problem.

Aktuellt tog upp fallet med den man som fick sin bil nerkladdad med ägg av ett ungdomsgäng, vad man inte sa var etniciteten hos detta gäng. Jag har svårt att tänka mig att ett gäng blonda blåögda svenska ungdomar ger sig på en ensam man och slår av honom käken och slår ut hans tänder. Bara det att polisen inte gripit några gärningsmän talar för att det rör sig om utomeuropeiska nyanlända unga män. Ta detta som utgångspunkt i debatten om kriminaliteten.

Per Bolund är nog det största och vidrigaste kräk MP lyckats få fram, en mer osympatisk person får man leta efter. Den dag MP kom in i Sveriges riksdag var en mörk dag för svensk politik. Ett litet vänstervridet extremistparti med en dunkel ideologi. Att diskutera gängkriminalitet utan att sätta det i samband med massinvandringen är rent idiotiskt. Alla vet att innan massinvandringen tog riktig fart fanns bara MC-gängen som hotade samhället, detta hot var försumbart i jämförelse med det hot de kriminella invandrargängen utgör. Stefan Löfven har inga svar på hur man ska tackla den grova brottsligheten, han försöker snacka bort problemet om straffrabatt med att börja yra om fler poliser. Hade Sverige inte tagit in en massa unga män från muslimska dysfunktionella kulturer hade vi inte haft den kriminalitet vi har idag, så enkelt är det.

Det är bara att konstatera vi leds av partier och partiledare som har föga verklighetsförankring, de lever i ett önsketänkande om hur samhället ska vara. De är som strutsen sticker huvudet i sanden, något enstaka parti har ena ögat ovanför sanden periodvis. En sådan som Jonas Sjöstedt har ju överhuvudtaget inte i svensk politik att göra. Han är en relik från sovjettiden. Stoppa all invandring och börja slänga ut dem som kommit de senaste trettio åren så försvinner mycket av samhällsproblemen.

Fem dagar till innan avstängningen från Twitter hävs, rätt skönt att koppla av från Twitters korta och komprimerade form, svårt om man vill lägga ut texten och gå djupare in i en problematik. 

Som det här med cannabis som tycks vara så kontroversiellt och svårt att hantera för svenskarna som fått sig itutat att all cannabis är "knark". Det stigmatiserande och demoniserande begreppet "knark" är ganska unikt för Sverige, i andra länder pratar man om droger- drugs vilket är betydligt neutralare. Hela den svenska narkotikadebatten har präglats av en osaklig skräckpropaganda vars huvudsaklige arkitekt var doktor Nils Bejerot som var anställd som polisläkare vid Stockholmspolisen. Med andra ord så såg Nils Bejerot huvudsakligen narkotikans verkningar på samhällets bottenskikt och som han sedan byggde upp sin rigida syn på droger på. Nils Bejerot var anhängare av epidemi teorin, han ansåg att drogmissbruk spreds som ett virus från person till person och att man därför var tvungen att isolera drogbrukarna från resten av samhället. Han tyckte kort och gott att man skulle isolera alla narkomaner på en öde ö.

I slutet av 1960-talet hade det svenska samhället konsoliderat sin syn på narkotika och narkomaner, där man ansåg att exempelvis cannabis var en osvensk företeelse som inte hörde hemma i den svenska kulturen. Cannabis sorterades in under begreppet "knark" tillsammans med heroin, morfin, amfetamin, kokain och andra starkt beroendeframkallande droger. Synen på narkomaner och narkomani präglades av en starkt moraliserade attityd där man ansåg att narkomanen led av karaktärsstörningar och att hans missbruk var en följd av en dålig och svag karaktär. Att narkomani skulle vara en sjukdom var man på den tiden helt främmande för. Hela denna demoniska syn på narkomani manifesterade sig i en reklamkampanj 1969 där man tapetserade de svenska städerna med stora dödsannonser där det stod att narkotikan tog vederbörandes liv. Affischerna var typ 2,5 meter gånger 1,5 meter och kostade väl skattebetalarna en förmögenhet. Har försökt leta efter bilder på dessa affischer men tydligen har censuren varit effektiv och detta är en politisk kampanj man idag helst vill glömma. 

Idag vet de flesta som prövat på cannabis att samhällets propaganda är ren och skär lögn. Cannabis är inte mer beroendeframkallande än alkohol, snarare mindre. Man utvecklar inget fysiskt beroende av cannabis till skillnad mot exempelvis opiater. Vad gäller cannabis psykosframkallande verkan så är detta en individfråga, är man disponerad för att utveckla psykoser eller lider av schizofreni så bör man inte röka cannabis. De som drabbas av cannabispsykos hade förmodligen utvecklat denna psykos ändå förr eller senare.

De som starkast motsätter sig en avkriminalisering eller legalisering av cannabis är olika föreningar som har som mål ett narkotikafritt samhälle. Detta är idag en naiv orealistisk dröm, narkotikaindustrin omsätter lika mycket pengar som de största oljebolagen. Att tro att man kan stoppa dessa krafter med lagstiftning eller olika kampanjer är infantilt. Man måste ompröva hela synen på narkotikapolitiken och gå från repressiva juridiska åtgärder till skadereduktion.

Som första åtgärd bör man avkriminalisera allt drogmissbruk då det i grunden är en sjukdom och man straffar inte sjuka människor. Cannabis är mest att betrakta som en harmlös rekreationsdrog, i all synnerhet i jämförelse med alkohol där vi av erfarenhet vet att folk kan bli aggressiva och stökiga. Cannabis har på de flesta människor en lugnade och inåtriktade effekt, man blir filosofisk och meditativ när man rökt cannabis. Betraktar men sedan cannabis i ett vidare perspektiv så vet man att cannabis har vissa medicinska effekter, exempelvis minskar cannabis trycket i ögat hos dem som lider av starr. Studier har också visat att cannabis har en positiv inverkan på vissa typer av cancer exempelvis gliom en typ av hjärncancer. I kombination med kemoterapi har cannabis påskyndat läkningsprocessen vid gliom. I Israel har man forskat på cannabis medicinska egenskaper ända sedan 1960-talet,medan man här i Sverige lade all tid på att demonisera drogen och dess användare. Tusentals unga människor hamnade i polisens belastningsregister enbart för att de hade rökt cannabis.

Tyvärr med facit i hand är det bara att inse att vi lever i ett ganska efterblivet land, där man odlat en moraliserande syn på droger. Man har haft sitt statliga alkoholmonopol och sett droger som cannabis som en oönskad inkräktare i den svenska kulturen. Cannabis kom till Sverige med jazzmusiken och sågs då som något osvenskt som inte passade in i den svenska kulturen. Detta gjorde att man tidigt kom att inta en känslomässigt grundad attityd där man moraliserade mot drogen. Man ansåg att det var nog med alkoholen och att cannabis därför var något oönskat i Sverige. Vad folk i allmänhet tyckte var det ingen som tog reda på då Sverige på den tiden var en socialdemokratiskt styrd enpartistat där staten talade om för folk vad de skulle tycka och tänka. Den politiska eliten tog snabbt ett beslut att man skulle ha nolltolerans och verka för ett narkotikafritt samhälle där alla oönskade droger skulle klassas som "knark". Denna rigida syn ser vi än idag efterverkningarna av, trots det har vi aldrig haft så stora narkotikaproblem som idag. Narkotikan formligen flödar på den svenska marknaden. Kriminella invandrargäng har tagit över försäljningen av cannabis från de fredliga hippies som från början sålde drogen i Sverige.

Ingen förändring är synlig så länge det finns debattörer som kopplar samman cannabis med terrorism och våldsamt beteende. Svenskens sjukliga vördnad för auktoriteter får honom att ta sådant dravel som fakta om det kommer från en professor vid Karolinska Institutet. Doktor Nils Bejerot har fått en rad värdiga efterträdare som kan föra den rigida svenska synen på droger och cannabis vidare. Att denna rigida syn är kontraproduktiv ser vi på svenska ungdomars allt liberalare syn på främst cannabis. Runt om i vår värld legaliserar allt fler länder cannabis medan Sverige står kvar och stampar på samma ställe de gjorde 1969.

Fram till valet 2022 har vi god tid på oss att omarbeta ett otidsenligt valsystem som ger tillfällen till omfattande fusk och manipulation. Få länder om något har enskilda valsedlar för var och ett av de deltagande partierna, de flesta har ett system med vallistor där man kryssar för eller med en tång klipper hål för det alternativ man väljer. Genom att ha en enda vallista eller tre vallistor - en för riksdagsvalet, för kommunalvalet och en för landstingsvalet så undanröjer man möjligheten att ta bort valsedlar. 

Ända sedan SD dök upp på den politiska arenan har folk på vänsterkanten plockat bort deras valsedlar från ställen och slängt dem. Vidare har vi fått fenomenet klanröstning där invandrare från dysfunktionella ickedemokratiska kulturer röstar kollektivt. De röstar på det alternativ som deras religiösa ledare uppmanar dem till. Vill våra makthavare upprätthålla tilltron till demokratin måste valsystemet vara vattentätt och befriat från möjligheten att manipulera. Ju mer våra makthavare garanterar att inget valfusk förekommer desto misstänksammare bör väljarna bli. Svensken är av naturen godtrogen och har en sjuklig tilltro på sina auktoriteter, något som makthavarna utnyttjar.

Så fram tillvalet 2022 ta fram en vit lista, en blå och en gul, där vi kan kryssa för eller klippa hål för det man vill rösta på. Tycker man från maktens sida att detta är för krångligt så bör man begränsa möjligheten för medborgarna att delta i valet för är man så dum så man inte klara av att sätta ett kryss eller klippa ett hål är man inte mogen att delta i allmänna val. Analfabeter bör inte få rösta!

Jag skräms av bristen på engagemang hos svenskarna, de flesta är ganska medvetna om det folkutbyte som pågår men få protesterar. Själv växte jag upp i det homogena Sverige där en invandrare sågs som en kuriositet. Ett tryggt men lite grått och tråkigt sossestyrt Sverige. I skolan lärde man sig läsa, skriva, räkna, geografi, historia, kristendomskunskap och andra konkreta ämnen. Värdegrund och ideologiskt orienterade ämnen var tabu i den objektiva skolan,skolan skulle stå fri från politik och annat. Det var upp till föräldrarna att ge barnen den värdegrund de ansåg vara lämplig.

Det var först under 1970-talet som man började se invandrare som ett vanligt inslag i gatubilden,det var främst invandrare av europeiskt ursprung. I mitten av 1980-talet hade dock bilden ändrats då stora mängder irakier, iranier och palestinier samt chilenare sökt politisk asyl i Sverige. Dock var volymerna så små att några parallellsamhällen ej hade hunnit uppstå. Politiskt hade invandringsfrågan kommit upp på agendan och under 1990-talet dök Ny Demokrati upp som en reaktion på de övriga partiernas invandringsvänliga attityd. SD hade bildats 1988 men var ännu en marginell politisk företeelse utan något inflytande.

Det är under 2000-talet som den riktiga massinvandringen tar fart. EU-medlemskapet gör det möjligt för folk som kommit in i EU-zonen att söka sig till de länder som hade de generösaste bidragssystemen. Utomeuropeiska invandrare som bott flera år i Tyskland kunde söka sig till Sverige och som papperslösa under nya falska identiteter söka asyl i Sverige. Sverige hade under en lång rad år tagit emot fler asylsökande per capita än något annat EU-land, Nederländerna kom på andra plats långt efter Sverige. Själv insåg jag det ohållbara i situationen redan i mitten av 1980-talet och började propagera för en återhållsam migrationspolitik. Sådant ansågs på den tiden som ren rasism och ett utslag av främlingsfientlighet. 

Det politiska klimatet var minst sagt fientligt mot de svenskar som propagerade för en återgång till ett mer homogent Sverige. Vi fick höra att det inte fanns någon specifik svensk kultur och att alla som bosatte sig i Sverige var automatiskt svenskar. Redan då insåg jag att gettoiseringen av våra förorter skulle leda till kriminalitet och ett ökat våld i samhället. Ytterst få lyssnade på de varningar som ibland lyckades publiceras på tidningarnas insändarsidor. Det var som om politikerna blivit fartblinda. När SD så kom in i riksdagen så var det politisk isolering som gällde. 

Det var först med den katastrofala kollapsen av asylpolitiken hösten 2015 som vanligt folk började vakna upp och förstå vad som var å färde. Socialdemokraterna förhindrades av MP att stänga gränsen med hot om att spräcka regeringen. Detta kom att innebära att 163 000 företrädesvis unga män från muslimska områden sökte asyl i Sverige. I spåren på denna invasion följde en rad gruppvåldtäkter riktade mot unga svenska flickor. Detta fick svenskarna att vakna upp ur sin dvala och SD gjorde sitt bästa val hittills 2018 trots ett omfattande valfusk. Detta räckte dock inte då övriga partier ingick en ohelig allians för att hålla SD borta från makten och allt politiskt inflytande. 7 klövern kunde fortsätta med sitt folkutbyte.

Svenskarna förstår inte att de styrs av cyniska lakejer som går globala intressens ärenden och som inte ser några problem med att byta ut svenskarna mot afrikaner och araber. Svensken går sin egen undergång tillmötes om han inte med kraft sätter stopp för den nuvarande politiken och kräver en återvandringspolitik där alla som inte anpassat sig blir av med sitt medborgarskap och kastas ut ur landet. Låt oss tömma dessa stinkande getton som uppstått likt cancer bölder på samhällskroppen och få ett slut på de kriminella gängens skjutande. Med gemensamma ansträngningar och genom att lägga humanism och empati på hyllan så kan det lyckas.

Tyvärr så inser jag att svensken är en självutplånade syltrygg  som aldrig kommer att förmå resa sig mot sina auktoriteter och ta saken i egna händer. Han kommer snällt att tyna bort som unik folkgrupp i ett mångkulturellt kaos skapat av dunkla globala intressen. Svensken går sin egen undergång till mötes då han i val efter val röstat fram samma usla inkompetenta företrädare som fortsätter importen av outbildade människor från dysfunktionella kulturer.