Då jag sorterade och slängde en massa papper och tidningar hittade jag ett gammalt utskick från dissidenterna i SD, jag tror det är från år 2000. Rubriken lyder "In i det sista vägrar SD:s partiledning att överhuvudtaget ta debatt med sina kritiker", detta låter väldigt bekant och aktuellt. Den ende som är kvar i SD av de som företrädde partiledningen år 2000 är Mikael Jansson den dåvarande partiledaren, resten är idag uteslutna. Mötet ägde rum i Huddinge hemma hos den dåvarande kassören Arnold Broström och dissidenterna släpptes inte in på mötet utan blev stående utanför, bland annat Vávra Suk, Harry Edlund och Marc Abrahamsson. 

De finns en del komiska inslag i utskicket några citat som läckt ut och verifierats av de som deltog från partiledningen. "Tommy Funebo fick frågan varför han genom en motion på SD:s riksårsmöte försöket döpa om partistyrelsen till "Höga Rådet", är inte det ett begrepp hämtat ur Talmud och ytterligare ett exempel på att han insisterar på att göra SD till ett proisraeliskt parti? 

Funebos svar: "Nej jag tänkte inte alls på Talmud, jag syftade på Högsta Sovjet"

Ni kanske själva kan förstå att många blev ganska förvånade över detta uppriktiga svar" .

Ni som följt utvecklingen av SD vet själva att bröderna Ekeroth drivit SD rakt i armarna på Israel och gjort partiet till som de själva erkänner, riksdagens mest Israelvänliga parti. Detta möte den 12 juli ledde till att Nationaldemokraterna bildades den 4 juli 2001. 

Vad som sedan hände inom SD då de ledande inom SDU kuppade till sig makten vid ett riksårsmöte och bildade "de fyras gäng" är idag historia. Mikael Jansson fick lämna över ledarskapet till Jimmie Åkesson som tillsammans med Michael Karlsson, Björn Söder och Rikhard Jomshof tog över SD och omvandade det från ett renodlat nationalistparti till ett socialkonservativt parti, vad fan nu det är för något?

Dagens SD har offrat alla ideal och all ideologi för några riksdagsplatser och feta löner, de är fullt beredda att kompromissa i invandringsfrågan i utbyte mot några ministerposter i en borgerlig regering. Som jag ser det är SD ett större svikarparti än S som ju svikt arbetarna och lierat sig med kapitalet. Dagens SD misstänker jag är finansierta av globalisterna med George Sorros i spetsen, de säljer gladerligen ut Sverige och svenska intressen till storkapitalet. Jag tror inte ens de själva är medvetna vilka krafter de gynnar, de är helt förblindade av sin nyvunna makt och sociala status.

Tydligen så byggs det skyddsbunkrar för glatta livet i både Ryssland och USA. Ryssland säger att de har skyddsbunkrar för i stort sett hela sin befolkning. Varför man bygger bunkrar om man inte planerar för krig kan man fråga sig!? Även här i Sverige har intresset för bunkrar ökat, gamla cilvilförsvarsbunkrar som man bommat igen har öppnats och dammats av. Bunkrar som används i annat syfte har återgått till civilförsvaret. Jag ställer mig frågan vad vet statsmakterna som de inte vill tala om för medborgarna?

Uppenbart håller det storpolitiska läget på att trappas upp, man hetsar till höger och vänster. Här i Sverige oroar man sig för att Ryssland ska lägga sig i valrörelsen 2018 med hänvisning till vaga uppgifter från CIA om att Ryssland skulle haft ett finger med i presidentvalet som lett till att Trump vann. Vem skulle Ryssland satsa på här i Sverige, Vänsterpartiet, Feministisk Initiativ eller Sverigedemokraterna? De som är mest hätska i tonen mot Kreml är Röfven och hans socialdemokrater. 

Ja, fan vet vad som är på gång tur man bor i ett gammalt hus som är byggt under kalla kriget och försett med skyddsrum.

Jag är rädd för att SD är ett parti nerlusat med små Ulf Erlansson figurer, fifflande småföretagare som när de kommer i maktposition utnyttar varje tillfälle som ges att berika sig själv. Granskar man partiet i sömmarna kommer man att hitta fler av Ulf Erlandssons kaliber. Jimmie Åkesson, Mattias Karlsson och Rikard Jomshof m.fl har sett sig blinda på att rensa ut alla medlemmar med allt för radikala och nationalistiska idéer och helt förbisett alla ekonomiska fifflare, mycket tack vare att de själva också försöker tillskansa sig så mycket pengar de bara kan. Åkesson själv nöjde sig inte med bara sin riksdagslön han skulle ha lön från partiet också som partiledare. Jag tror sådant i längden sticker i ögonen på folk. När politik blir ett medel att berika sig själv är det något som gått jävligt snett.

Politik var från början ett kall för människor som drevs av en önskan att förändra samhället till det bättre, så är det tyvärr inte idag. Det har, för att låna Oswald Spenglers ord om nazisterna, blivit de arbetsskyggas organiserande av de arbetslösa. Efter några år i Stockholm med en lön på över 60 000 kronor i månaden och fria resor plus en massa traktamente och andra privilegier så tappar man nog ganska snabbt kontakten med verkligheten och vanliga människors vedermödor. Jag skulle gladerligen suttit och sovit i plenissalen för den månadslönen eller sprungit runt i riksdagskorridorerna och låssast som jag var strängt upptagen av arbete. Ingen ska inbilla mig att de dönickarna är värda den lön de har för att missköta Sverige.

Tyvärr är det inte bara SD som är fullt av fifflare, de finns i alla partier. De som ska leda Sverige borde själva föregå med gott exempel. Se bara på en sådan som Mona Sahlin som sa att det var häftigt att betala skatt när hon själv var en av de allra största fifflarna i riksdagen. Hur fan ska man sen begära att vanligt folk ska betala skatt och vara lagliga. Svenskarna måste sluta upp med att lita på auktoriteter och sina makthavare, allt för länge har de åtnjutit en tilltro som de inte varit värda. Man talar om att politikerföraktet breder ut sig, är det så jävla konstigt? Ska föresten bli intressant att se om den där Ulf Erlandsson avgår eller om han blir utesluten och sitter kvar som politisk vilde.

SD:s höga väljarstöd behöver nödvändigtvis inte betyda att väljarna anser att SD har de bästa politiska lösningarna. Jag tror att SD ökade siffror till stor del avspeglar ett växande missnöje med utvecklingen i Sverige, en sorts desperation. Vad händer den dag SD kommer i maktposition och inte kan leverera det väljarna förväntar sig? De allra flesta associerar SD med motstånd mot invandring och ett tillvaratagande av svenska intressen. Jag fruktar att SD väl vid makten inser att de kommer att få mycket svårt att uppfylla väljarnas önskningar främst på grund av EU direktiv och de förpliktelser Sverige förbundit att uppfylla visavi EU. 

Så länge SD står utanför och inget av de andra partierna vill sammarbeta med dem kan de ha en ganska hög svansföring, men vad händer den dag de måste kompromissa med exempelvis Moderaterna? Alla som i opinionsundersökningar säger sig vilja rösta på SD vill kraftigt minska invandringen, är oroade över den ökade grova kriminaliteten, oroas över avvecklingen av välfärdssamhället eller bara känner ett allmänt missnöje med den rådande politiken. Frågan är om SD verkligen kan leverera och uppfylla väljarnas önskningar? 

Vi har ju sett hur socialdemokraterna från att ha varit ett socialistiskt arbetarparti förvandlats till ett kapitalets verktyg, de har grovt svikit sina väljare. Trots detta är det fortfarande många väljare som röstar på dem, folk som inte genomskådat deras falska politik. Frågan är var SD står idag, förr var det ingen tvekan om vad för ideologi partiet hade, det var ett reaktionärt nationalistiskt parti som helst ville slänga ut alla ickeeuropeiska invandrare. De ville ha tillbaka det gamla nationella Sverige så som det var på 1950- och 60-talet. Dagens SD är betydligt luddigare i sin ideologi, i mångt och mycket är de som Moderaterna något som säkert beror på att många småföretagare är medlemar i partiet.

Dagens SD är fega och tassar runt i ullstrumporna, de försöker vara allt för många till lags. I hela Europa växer missnöjet med EU:s federativa ambitioner och en allmän rädsla för massmigrationen och den ökade islamiseringen. I de flesta europeiska länder har det funnist populistiska missnöjespartier mycket länge medan Sverige varit ett undantag. Det första försöket var Ny Demokrati, ett projekt som rann ut i sanden på grund av ren inkompetens. Sverigedemokraterna fanns hela tiden i kulisserna men ansågs av de flesta som allt för radikalt. Idag tror jag utvecklingen med massinvandringen och de problem den för med sig hade acceperat även ett SD såsom det var under exempelvis Klarströms ledarskap. Det är inte Åkessons et al:s reformer och alla uteslutningar som lockat väljarna utan den katastrofala utveckling som skett i Sverige i massinvandringens spår.

Affären Ulf Erlandsson fortsätter som en dålig följetong i media, nu visar det sig att Ulf Erlandsson och en kumpan som också är politiker i SD äger en nedlagd fabriks fastighet där man tidigare sysslat med metallgjuteri. Tomten och byggnaden är starkt förorenade med tungmetaller, men detta hidrar inte Erlandsson eller hans kollega att hyra ut till polacker som har sin bostadsadress på fabriken. För att göra en lång historia kort så är Erlandsson och hans SD-kollega inget annat än småskurkar och småfifflare ett inte helt ovanligt inslag i dagens SD. Detta tycks dock inte utgöra något hinder för fortsatt medlemskap i partiet, vanlig småkriminalitet är okej medans en rakryggad nationell och patriotisk inställning innebär uteslutning. Det är just ett snyggt parti som cirka 20 procent av väljarna har förtroende för. Grundinställningen i partiet tycks vara att det är okej att vara både rasist och nazist och vanlig småskurk bara du inte visar det utåt, nu gömmer vi undan stövlarna och uniformen i garderoben och tar på oss slips och kostym och ser ut som de andra idioterna i riksdagen och lurar skiten av väljarna. 

Det är inte klokt vad lättlurade folk är. Jag lägger hellre min röst på ett renodlat nationalistiskt parti än på en hop skojare, fifflare och småskurkar.

Det är ofattbart att så många svenska väljare har gått på bluffpartiet SD:s propaganda. Fattar folk inte att SD är samma skit som Moderaterna eller KD. Nu har SD gått om M och har stöd av 19 procent av väljarna. SD är förvisso inte samma parti som det var från början, efter att ha kastat ut alla gamla eldsjälar och sanna patrioter plus hela ungdomsförbundet SDU så består partiet idag av en samling kostymnissar från medelklassmiljö vars enda ambition är att skaffa sig makt och pengar, så mycket pengar det bara går. Deras representan i Hässleholm kommunpolitikern Ulf Erlandsson är en bra representant för den genomsnittlige SD politikern, en fifflande småföretagare som utan att skämmas lurar till sig våra skattepengar. Sådana som han blir inte uteslutna ur partiet, de får väl snarare en uppmuntrande klapp på axeln.

Jag anser att media och det politiska etablissemanget i Sverige har gjort ett lysande arbete med att förvandla SD till ett "de nyttiga idioternas" parti. De har genom att få SD att själva anpassa sig och rensa ut själva kärnan och uridén med partiet, förvandlat det till en nyttig idiot i skendemokratin Sverige. Alla missnöjda väljare har nu ett ofarligt parti att rösta på och status quo är uppnådd. Invandringen till Sverige kommer inte att minska med en röst på SD, folkhemmet och välfärdsstaten kommer inte att återupprättas med SD:s hjälp. Det enda som händer med en röst på SD är att ytterligare ett gäng överbetalda, oddugliga medelmåttor kan sitta i riksdagen och mala sin retorik.

Det politiska systemet i Sverige visste att SD behövdes och att det var bättre att låta dem komma in i riksdagen och därmed på ett kontrollerat sätt kanalisera det groende missnöjet med invandring, brist på integration och ökad kriminalitet, än att gatans parlament fick råda. Svensken är i sanning en lättlurad individ, låt honom tro att han får smaka på den förbjudna frukten och han håller sig lugn. SD och Socialdemokraterna har mycket gemensamt, båda har de svikit sina ideal och lurat sina väljare, inget av partierna är vad de utger sig för att vara. De är båda en produkt av ett i grunden mycket sjukt system, det svenska systemet och den svenska godtrogna nationalkaraktären.

Kommunpolitikern Ulf Erlandsson ger verkligen Sverigedemokraterna ett sant ansikte, ett girigt och penninghungrigt ansikte som skiter i att det är hans egna väljare som i slutändan får stå för fiolerna. Jag hoppas väljarna i Hässleholm tänker sig för innan de röstar på SD i valet 2018. Sedan de fyras gäng tog över ledningen för SD så har partiet präglats av ett egenintresse att sno åt sig så mycket pengar det bara möjligt. Jimmie Åkesson själv nöjde sig inte med riksdagsarvodet på 63 000 kr/mån eller vad det nu är, nä han skulle ha lön från partiet också så hans sammanlagda årsinkomst kom upp i en miljon. Pengar han så väl behövde då han drabbats av spelmissbruk.

Från att ha varit ett parti med bruna förtecken som ville rädda Sverige undan kulturell undergång har det förvandalts till ett parti med företrädare som ser politiken som en födkrok och ett sätt att lura till sig så mycket pengar som bara går. Jag tycker därför de bör ta sig namnet "Nya Sverigedemokraterna" för att visa att de inte har något som helst med det nationella parti som bildades 1989 att göra. En röst på SD är en röst på politiska myglare och skojare. Fan vet om det inte var bättre med de gamla SD de visste man var de stog, de hade nog nöjt sig med pengar till arbetskläder, stövlar, brun skjorta och koppel.

Att blogga om politik och tillståndet i Sverige och övriga världen är lite som att skrika i öknen, de redan frälsta håller med om att det ser för jävligt ut och att Sverige förvandlats till ett jävla skitland om det inte rent av varit det hela tiden. De andra som inte håller med slår bara dövörat till och fortsätter att tro att le lever i den bästa av världar.

Att vi har en regering som kallar sig socialdemokrater betyder ju varken att de är socialistiska eller demokratiska. Glöm inte att Hitlers parti kallade sig Tyska National Socialistiska Arbetarpartiet, när Hitler väl kommit till makten var det varken ett arbetarparti eller ett socialistiskt parti, det var som socialdemokraterna ett parti som gynnade kapitalet och bankväsendet. Arbetarna var de stackare som genom sina orimliga skatter finansierade alla de storstilade reformerna man genomförde, med mindre lyckat resultat.

Politik är konsten att ljuga och bedra, om man har det i bakhuvudet hela tiden blir allt mycket enklare. Sverigedemokraterna hade nog från början ett ärligt uppsåt att försöka återställa Sverige till det homogena trygga samhälle det en gång var, men efter resans gång blev man bara mer och mer pragmatisk och anpassade sig till det rådande politiska systemet. Man gjorde som alla de andra partierna, ljög för att få väljarnas röster. Idag står SD där i riksdagen som alla de andra kostymnissarna och ler falskt och bladdrar sin smörja. SD har blivit de nyttiga idioter som det skendemokratiska systemet behövde. Många SD sympatisörer inser inte detta utan blir arga och upprörda när man säger sanningen om partiet. Många av SD:s väljare är just de dumma bondläppar som Linus Bylund så riktigt kallade dem för.

En sak är dock säker, makt och pengar korrumperar. Har man en månadslön på 63 000 kronor plus en massa traktamenten och andra privilegier för att sitta i en bänk och se dum ut, så tappar man ganska snabbt kontakten med vanligt folk och deras livssituation. Man blir mycket snabbt en i gänget, en av dem som ränner runt i korridorerna i riksdagshuset och hejar kollegialt på sina politiska motståndare. Jag tror att det utvecklas samma osunda kåranda bland riksdagspolitiker som inom polisen. Man börjar skydda varandra mot medborgarnas hemska politikerförakt och intalar sig själv att man har en viktig uppgift att uppfylla och att man upprätthåller demokratin i landet.

Nu är ju problemt att vi inte har någon riktig demokrati att upprätthålla. Sann demokrati är ju när folket får bestämma och ingen kan på fullaste allavar mena att svenskarna bestämmer över sig själva och sitt land. Mycket bestäms i Bryssel inte i Stockholm. Okej vi har allmänna val vart fjärde år där folk tillåts rösta som inte har en susning av vad politik handlar om, de är så bortkollrade av politikernas skitprat och fagra löften att det hela går att avfärda som en luguber fars. Skendemokrati är det bergepp som bäst passar in på det svenska styret. När man läser Regeringsformen låter det hela mycket fint och högtidligt, men realiteten är något helt annat. Makten utnyttjar helt enkelt folks önskan att vilja att bli lurade, att erkänna den sorgliga sanningen inför sig själv är inte så roligt.