Så närmar sig den sista dagen på 2017 i morgon söndag övergår detta år till 2018. Den största händelse vi svenskar har att se fram emot är valet i september, ett ödesval där invandringsfrågan kommer att ha en framskjutande plats. Denna fråga hänger samman med en rad andra frågor som gruppvåldtäkter, gängkriminalitet, gettoiseringen av våra förorter, den totala inkompetensen hos polis och rättsväsende.

Valet kan mycket väl utmynna i en mycket komplicerad parlamentarisk situation om de övriga sju partierna eller hur många som nu klarar sig över fyraprocentsspärren bestämmer sig för att fortsätta hålla SD utanför allt politiskt inflytande. Vad gör de om SD får 25 - 30 procent av rösterna? Kan man kalla det demokrati om man nonchalerar närmare en tredjedel av väljarna? 

Egentligen är det svenska valet bara en skitfråga i det stora hela, med en galen gammal gubbe i Vita Huset som hotar världen med krig för att han retat upp sig på en ung diktator med världens fulaste frisyr. Med ett Mellanöstern i kaos och konflikt, där Israel Palestinaproblemet är det största och mest olösbara. Med Kina och Indien som är på väg från jordbruksnationer till moderna industrinationer där båda satsar på att skaffa sig moderna arméer, flottor och flygvapen. 

Man får ångest och ont i magen när man tänker på framtiden eller bristen på framtid. Alla är överens om att i ett eventuellt globalt kärnvapenkrig finns bara förlorare, ändå satsar USA på en offensiv krigsmakt medan både Ryssland och Kina satsar på försvar. De sistnämndas försvarsbudget är sammanlagd mindre än USA:s krigsbudget. Det ser dystert ut för mänskligheten, med ett överbefolkat Afrika där folk flyr fattigdomen och korruptionen och gör allt för att komma till Europa. Ett Europa som är djupt splittrat i flyktingfrågan där många EU-länder vill bygga en mur mot omvärlden. Jag tror de flesta så kallade demokratier går mot ett mer totalitärt styre, mer kontroll och övervakning. 

De flesta tycks inte bry sig de ägnar sig åt ytliga nöjen och glada så länge de kan konsumera all skit som produceras. Vi är fångar i ett mentalt fängelse som vi själva varit med om att bygga, omedvetna och naiva har vi låtit de finansiella krafterna få övertaget över politiken och det vi kallar demokratin. Vi är slavar under reklamen och kommersialismen bara för att ett fåtal ska bli ännu rikare och mäktigare. Ju dummare vi blir desto enklare blir vi att styra och manipulera. Men de flesta vill inte erkänna att de är dumma och obildade, de läser smörjan som kultureliten vräker ur sig på DN:s debattsidor och tror sedan att de är smarta för att de tagit till sig dessa erbarmligt korkade idéer. Jag säger som punkarna på 1970-talet: NO FUTURE!

I intervjun i Agenda säger Jimmie Åkesson att det Martin Strid sa var det grövsta han någonsin hört. Att Åkesson ljuger så det står härliga till är helt uppenbart då jag råkar veta vem eller vilka som besökte Åkesson i Sölvesborg då han grundade en lokalavdelning där. De som besökte Åkesson kom i full mundering med bruna skjortor, svarta byxor, ridstövlar och koppel och har eller hade då klart nazistiska åsikter. De måste ha sagt saker som får Strids uttalande att framstå som ganska harmlösa. Jag var själv medlem i SD vid denna tid så jag vet hur tongångarna var. Jag har hört tal vid SD möten i Malmö som mest påminde om den retorik man hade under 1930-talet. Vill minnas att Björn Söder satt med vid ett av dessa möten på Ungdomens hus i Malmö, han var då en ung och ganska tyst liten gymnasist. Jag har även hört höga företrädare för SD som idag sitter i riksdagen säga saker om muslimer som får Martin Strids uttalande att blekna.

Själv skiter jag blank i om SD har nazistiska rötter eller inte, de är för närvarande det enda parti som vill stoppa massinvandringen och mångkulturen och det räcker för mig. Jag tror många tänker som jag, det har gått så långt med den misslyckandet integrationen och arabiseringen och islamiseringen av Sverige är på sina håll så uppenbar och påtaglig så många svenskar hade röstat på Hitler om han kommit tillbaka från det döda och lovat att rädda Sverige. Själv tycker jag det är synd att SD har en så färglös och feg partiledare som Jimmie Åkesson, partiet hade tjänat på att ha en betydligt mer karismatisk ledare som sagt det folk vill höra. Folk vill ha tillbaka det trygga Sverige vi hade innan massinvandringen tog fart och det kan vi bara få genom att etniskt rensa Sverige på de värsta fanatikerna och kriminella invandrarna. 

SD-ledamoten Martin Strid har ju rätt i det han sa om muslimer fast han sa det på ett dumt sätt och med fel ordval. Han använde termen mänsklig som kan tolkas på två sätt. Något kan vara mänskligt om det tillhör arten människa samtidigt som det kan betyda mänsklig i bemärkelsen human.

Hade han sagt att på en skala från noll till hundra så är en liberal humanistisk sekulariserad västerlänning med empati hundra medan en islamistisk IS-krigare som skär halsen av en medmänniska inför kameror är en nolla, så hade uttalandet knappast varit att betrakta som rasistiskt. Men att påstå att en muslim inte är mänsklig kan misstolkas till att muslimen inte tillhör arten människa, och detta är väldigt rasistiskt i PK-maffians ögon.

Problemet med många medlemmar och företrädare för SD är att de är väldigt dåliga på att uttrycka sig i ord och skrift, de är rent ut sagt obildade. När man framför något som kommer att sändas i rikstelevisionen så måste man väga varje ord på guldvåg för att inte ge den uppmärksamma vänstermaffian en chans att hugga ner på ordvalet. Tyvärr var väl herr Åkesson för snabb att kasta ut en massa dugliga debattörer och skribenter ur SD i sin iver att leva upp till nolltoleransen. Att sedan folk som själva sagt mycket värre saker mellan skål och fyra väggar idag har höga poster inom partiet gör inte saken bättre.

Kul med SD snubben som snackade om muslimer som icke humana på en skala mellan 0 och 100 på landsdagarna i Norrköping. Stackars Jimmie fick nästan hjärtstillestånd när han skulle sitta i Agenda och förklara sig. Vad han inte vill fatta är att partiet är fullt med folk med dessa åsikter. Jag har själv hört personer ur de fyras gäng säga ännu värre saker om muslimer, det var om att utrota dem som ohyra. Det Åkesson sysslar med är ett djävla hyckleri, snacka om nolltolerans. Verkar bara vara nolltolerans för vissa i partiet då. Som sagt den siste Sverigedemokraten utesluter sig själv.

Efter att ha sporadiskt lyssnat och tittat på TV-sändningarna från SD:s landsmöte i Norrköping, så kan jag bara konstatera att detta en gång så radikala parti förvandlats till ett typiskt småborgerligt svenskt parti likt de andra tråkmånsarna i riksdagen. Det som skulle ha kunnat bli en nationell rörelse som tänt en motståndets låga i Sverige blev ett toppstyrt "lagomparti" likt de andra sju i riksdagen. Partiet saknar allt vad visioner heter, de gör inte ens anspråk på att vara något annat än ännu ett borgerligt parti bland de andra. När nu Moderaterna tagit över SD:s hjärtefråga invandringspolitiken så kan man fråga sig om de överhuvudtaget behövs? Vad som behövs är ett värdekonservativt nationellt parti med en socialistisk politik som tillvaratar de etniska svenskarnas intressen. Ett parti som kan sätta ner foten och stoppa arabiseringen av Sverige. Men för detta behövs en karismatisk ledare som kan samla massorna och någon sådan är Jimmie Åkesson definitivt inte. Han är en liten grå lagomfigur precis som de andra partiledarna. Lika försiktig och feg i sin retorik, lika ointressant och färglös som de flesta partiledare varit. Den ende som stuckit ut i svensk politik är Olof Palme, även om jag hatade hans åsikter.  

Var tog det där "Alternativ för Sverige" vägen, det verkade vara ett frö som skulle kunna växa upp till en folkrörelse?  

Det officiella Sverige och politikerna i all synnerhet berömmer sig ofta om att ha skapat ett av världens bästa samhällen. Vad man lyckats med är att skapa det mest sterila och omänskliga samhälle världen skådat. På 1960-talet skövlade man stadskärnornas pittoreska bebyggelse med motiveringen att det var slum ovärdigt den svenske arbetaren att bo i. Vad arbetaren själv tyckte brydde man sig aldrig om att fråga honom, istället tvångsförflyttades de till miljonprogrammets sterila fyrkantiga betonglådor ute i förorterna. Där satt de travade ovanpå varandra och tittade på samma statliga TV-program kväll efter kväll. Den enda trösten var spriten som staten tillhandahöll i speciella affärer vardagar mellan klockan nio till arton. Utskrivningen av psykofarmaka ökade lavinartat samtidigt som självmorden steg. Att detta skulle ha något samband med skapandet av det perfekta samhället var det ingen som ville höra talas om, den tredje vägens politik kunde bara inte ha några fel. Samhällsingenjörerna kunde bara inte ha fel.

Det var i denna veva narkotikan kom till Sverige i form av cannabis och amfetamin. Detta ansågs som något osvenskt, något som inte hörde hemma i den svenska kulturen och skulle därför bekämpas. Detta gjorde man i sedvanlig ordning genom lagstiftning, man förbjöd all användning, ja man till och med förbjöd folk att ha förbjudna droger i sitt blodomlopp. Straffen för narkotikabrott blev hårdare än för grovt rån och dråp, ändå försvann inte drogerna från Sverige istället ökade användningen och gick allt längre ner i åldrarna. Att detta kunde hänga samman med det sterila fyrkantiga samhälle man skapat fanns inte i makthavarnas föreställningsvärld. Så bra och välorganiserat som politikerna ordnat Sverige borde befolkningen blomstra av lycka och välgång, de behövde inte ens tänka själv längre det gjorde politiker och byråkrater åt folket. 

Medborgarna kringskars av en stelbent byråkrati och ett paragrafrytteri som saknade motstycke. När sedan de politiska partierna i sann konsensusanda bestämde sig för att Sverige skulle bli en moralisk stormakt och ta emot flest asylsökande per capita än något annat europeiskt land brast det för många medborgare. Beslutet att Sverige skulle bli mångkulturellt togs över huvudet på medborgarna, vilket fick ilskan att koka över hos många och först Ny Demokrati och sedan Sverigedemokraterna kom in i riksdagen till de andra partiernas förskräckelse. Först när landet kollapsar under anstormningen av 163 000 asylsökande unga muslimska män hösten 2015 tar de politiska partierna sitt förnuft till fånga, men då är det redan för sent. Sverige har förvandlats till ett korrupt småkriminellt samhälle där alla försöker roffa åt sig. Det som skulle bli ett föredöme i omvärlden blev till ett skräckexempel som hela världen refererade till, se på Sverige så vill ni väl inte att det ska gå?

Man oroar sig här i Sverige mycket för de hat och hot som riktas mot politiker. Detta är inget nytt problem, det fanns redan på 1920-talet i Tyskland och löstes av Hitlers nazister genom att skapa SA - "Sturmabteilungen" ett gäng hårdföra hamnbusar som kunde skydda de nazistiska politikerna från de röda horderna med hjälp av knölpåkar och blydaggar. Hade jag varit som Jimmie Åkesson hade jag definitivt inte förlitat mig på Säpo och samhällets resurser när det gäller att skydda SD-politikerna. Jag hade satt upp mina egna skyddskårer med uppgift att piska skiten ur extremvänstern och AFA om de stör partimötena eller torgmötena.

Som jag ser det har samhället tappat kontrollen över utvecklingen när ett gäng vänsterslödder tillåts störa lagliga politiska sammankomster samt gå hem och hota politiker i deras egna hem eller måla hakkors på deras bostadshus. Att extrema högergrupperingar ser detta som en förevändning att själva använda samma metoder mot vänsterpolitiker är bara en följd av en allt starkare polarisering inom politiken. En utveckling som eldas på av de övriga partierna som använder sig av ett språkbruk och epitet på SD som mer eller mindre legitimerar vänsterns och AFA:s angrepp. Fortsätter denna utveckling kommer vi i framtiden att ha regelrätta gatustrider mellan högern och vänstern.

Givetvis sågar justitieminister Morgan Johansson (s) Moderaternas förslag att kartlägga etniciteten på våldtäktsmännen med ett slentrianmässigt: "Moderaterna skyller på invandrarna". Men om det nu är invandrare som är överrepresenterade inom denna typ av brottslighet så är det ju bara ett konstaterande som inte går att sopa under mattan.

Politikerna har länge nog skyggat och varit patologiskt rädda för att sanningen om de negativa konsekvenserna av massinvandringen till Sverige ska komma allmänheten till del. Har man tagit emot så många utomeuropéer per capita som Sverige gjort så vore det högst märkligt om inte en allt för stor procent men anpassningssvårigheter passerat asylprocessens nålsöga, speciellt som man inte ställt några större krav på att den sökande ska styrka sin identitet. Med största sannolikhet har efterlysta brottslingar kunnat finna en ny fristad i Sverige under falsk identitet. 

Sverige har tagit emot hundratusentals, främst manliga individer, från svårt dysfunktionella kulturer med en närmast medeltida kvinnosyn. Att dessa individer tar för sig från det dukade smörgåsbordet när de upptäcker den fria synen på sexualitet som besjälar den svenska kvinnan är inte så märkligt. Det märkliga är att samhället inte reagerat tidigare och satt ner foten och straffat dessa företrädesvis muslimska män som ägnat sig åt gruppvåldtäkt. Problematiken bottnar i att dessa män betraktar de frigjorda svenska kvinnorna som horor, skökor och slampor som inte har samma mänskliga och kulturella värde som deras egna hårt hållna kvinnor. Dessa kulturkrockar vill politikerna inte kännas vid då de saknar relevanta lösningar på dem, de tror att de går att lösa med samtal och upplysning. Hur fan tror de att man kan förändra en tusenårig kvinnosyn med några lektioner i svenska lagar och normer?

Det är nog bara för Morgan Johansson och hans gelikar att bita i det sura äpplet och inse att korken dragits ur flaskan och anden har släppts fri. Det går inte längre att dölja att invandrare är mer representerade i brottsstatistiken. Det är bara att besöka en svensk anstalt och räkna hur många etniska svenskar som avtjänar straff där. Moderaternas tvärvändning i frågor kring invandringen och kriminaliteten är ett smart drag då de tar väljare från SD, vad de övriga allianspartierna tycker är ointressant. Vill de fortsätta att leverera lögner och myter kring invandringen så kommer det bara att straffa dem själva i det långa loppet. De senaste årens dödsskjutningar och gängkriminalitet har säkert öppnat ögonen på en majoritet av svenskar som inser att killarna i gängen knappas heter Pelle, Kurt, Hans eller Erik. Majoriteten av medlemmarna i de kriminella gängen är andra generationens invandrare från länder som Afrika och Mellanöstern. 

Detta är ett resultat av bristen på integration och den slentrianmässiga politiken att fösa ihop alla invandrare i miljonprogrammets tröstlösa betonggetton. Där får de leva på bidrag efter sina egna kulturella lagar och normer. De kriminella gängen styr med järnhand och har genom hot om våld skapat en tystnadskultur som gör att inga vittnen träder fram när något hänt. Parallellsamhällen har uppstått med en stark misstro mot det svenska samhället som gör att barn och ungdomar kastar sten mot blåljuspersonal som ibland är tvungna att göra utryckningar till dessa getton. Hade man i Sverige gjort som man gjorde i Danmark i mitten av 1990-talet, öppet börjat diskutera problemen kring invandringen  så hade säkert problemen varit mindre, samtidigt som man från politiskt håll insett att man inte borde ha ta emot så många asylsökande som man gjort. Man hade långt tidigare insett att det finns en gräns för hur många individer från främmande kulturer som man problemfritt kan ta emot och integrera.