Såg ett program om de stora pyramiderna utanför Kairo och hur man fraktade stenen till Gize-platån från stenbrottet genom att utnyttja Nilens årliga översvämning. Man hade byggt en rad dammar där man med pråmar kunde frakta stenen från Nilen och fram till pyramidbygget. Men hur fick man upp stenen när pyramiden växte på höjden? Man har haft teorier om sand ramper med stora slädar vilket hade krävt enorma muskelkrafter.

Jag funderade ett tag på det där med vatten och kom på idén med en rad slussar. Man bygger stora bassänger där man kan lotsa in pråmar med sin stenlast. Sedan fyller man på bassängen med vatten så att ytan höjs tillsammans med  pråmen med sin stenlast. På detta sätt kan man genom att bygga ett antal sådana bassänger eller slussar på varje långsida av pyramiden på ett enkelt sätt lyfta upp stenen till rätt nivå. Bygger man två sådana system intill varandra kan man utnyttja häveffekten så att när man tömmer den högre liggande bassängen så låter man vattnet rinna ner till en lägre benägen bassäng vid sidan om. En sorts dubbel vattentrappa.

Frågan är hur man får vatten i systemet men antingen hade man en massa folk som bar det i ämbar och tömde i efter hand eller så hade man skapat någon form av pump eller hävarm med en hink i ena änden och en motvikt i den andra och utnyttjade det vatten som den översvämmade Nilen gav då man fyllde bassängerna. Bassängerna hade man byggt ända fram till pyramidbygget så vatten fanns nära till hands. Själva slussbassängerna kan ha varit byggda i trä enligt samma princip som de egyptiska båtarna och stadgat upp med sand utanpå. 

Detta var bara en idé jag spånade ihop efter att ha sett Vetenskapens värld om pyramiderna. Man får ju räkna på problemet då varje sten väger cirka 2500 kg och det fordras en pråm som kan ta minst en sådan sten och hur mycket vatten denna tränger undan, detta ger minimum djupet på varje vattentrappsteg. Sedan måste väggarna vara så höga så de matchar nästa trappsteg. Vattentäta dörrar var nog inget större problem då man kunde foga plankor i båtarna som var vattentäta. Bara en idé ur min hjärna måndagen den 28 oktober 2019. 

Det är en oproportionerlig fokusering på antisemitism och det man kallar "Förintelsen", men man ställer sig aldrig frågan varför? Varför är så många människor världen över är avogt inställda mot judar? Man kan ju inte på fullt allvar tro att allt detta emanerar ur den mytiska historien om Jesus död på korset som skulle kunna tillskrivas judarna. Nä det måste finns mer närliggande skäl, skäl som är förankrade i folkliga föreställningar och erfarenheter.

Judarna spreds över världen då Israel besegrades och templet skövlades och revs år 133 e.Kr och fördrevs från det område som kallades Palestina. Den romerska administrationen deporterade judarna till andra provinser i det romerska imperiet. I många av de länder judarna slog sig ner i förvägrades de rätten att äga och bruka mark så de tvingades till merkantil verksamhet och hantverk. Judarna och även andra semitiska folk har rykte om sig att vara skickliga affärsmän och förhandlare. Denna egenskap har förmodligen förstärkts hos judarna tack vare deras religion och kultur. Under årtusendena som gått sedan de fem Moseböckerna Tora och de andra profeterna skrevs har judiska skriftlärde ägnat oändlig tid till att skärskåda och tolka skrifterna vilket gett upphov till böcker som Talmud och Mischna. I dessa för man ett resonerande som under århundradena vässat judarnas intellekt.

Till judarna negativa egenskaper hör låneverksamhet med ockerräntor, något som kyrkan själv bidrog till då kristna ej tilläts låna ut pengar till ränta. Judarna däremot var ej förhindrade av sin religion att låna ut till icke-judar och kräva ränta. Under medeltiden var det många judar som livnärde sig på utlåningsverksamhet vilket givetvis fick konsekvenser för dem. Idag står det utom allt tvivel att judar har en mycket framskjuten position inom finanssektorn vilket väcker avund och misstro. I många länder framför allt Ryssland drabbades judarna av pogromer där befolkningen gick man ur huse och slog ihjäl judarna. Detta fick många judar att fly västerut till Europa, främst till Polen, Österrike/Ungern och Tyskland. Detta eldade på antisemitismen i dessa länder och i slutet av 1800-talet fanns det många antisemitiska organisationer som ville ha bort judarna ur Europa.

En av de mest framgångsrika judiska finansfamiljerna är huset Rothschild som tog sin start i mitten av 1700-talets Frankfurt am Main på Judengasse där Mayer Amshel startade bank- och växlingsverksamhet. Tack vare kurfursten av Hessen blev Mayer Amshels verksamhet mycket framgångsrik. Han hade fem söner som alla blev involverade i bankverksamheten och som sedan öppnade filialkontor i London, Wien, Neapel. Namnet Rothschild har blivit synonymt med judisk finansverksamhet och de var djupt involverade i Napoleonkrigen där de till en början finansierade båda sidorna i kriget. Rothschild båtar gick fullastade med gud över Engelska kanalen så krigsherrarna kunde avlöna sina soldater. 

Idag står det utom allt tvivel att judarna har ett oproportionellt inflytande inom media, underhållning, juridik och finanssektorn. Detta sticker givetvis i ögonen på folk och har gett upphov till excesser som de i Tyskland under nazistperioden men även i Polen och Ryssland. Under hyperinflationen i mellankrigstidens Tyskland köpte judar upp en stor del av fastighetsbeståndet med utländskt kapital som de lånade av judiska vänner och släktingar utomlands. Allt sådant fick naturligtvis vanligt folk att få en negativ attityd till judar i största allmänhet. Även här i Sverige rådde antisemitiska stämningar på 1930-talet och familjen Bonnier fick stå symbol för detta då de redan då ägde en stor del av media i Sverige. Sanningen är väl att ett fåtal judars girighet och makthunger fick majoriteten av judar att få en stämpel på sig som opålitliga, giriga och framför allt främmande för den inhemska kulturen. 

Judarna är ett av de få folken som genom årtusendena lyckats behålla sin religion, kultur och tradition trots försök att assimilera dem och få dem att konvertera till kristendomen. Detta har skapat en rik boklig skatt genom århundradena i form av bland annat de kabbalistiska böckerna Sefer ha-Zohar, Sefer Jezira, Schi´ur Koma och Sefer bahir alla avhandlar den judiska mystiken. Inom den judiska mystiken är det främst 1:a Moseboks beskrivning av skapelse akten Ma`asse Bereschith och Hesekiels syn av Guds vagn Merkaba som sysselsatt de judiska skriftlärda mystikerna men även den aporifiska skriften Hanoks bok och dess beskrivning av hechalot, de himelska salarna. 

Genom kristendomen har judarna fått en särställning som Guds utvalda folk något de inte varit sena att utnyttja. Vilket annat folk skulle kunna hävda att ett landområde är deras med hänvisning till att Gud givit dem det? Ingen ifrågasätter heller judarna rätt att hålla sin kultur och religion fri från främmande inflytande samt hålla sitt blod rent. Det finns otäcka fraktioner bland främst de ortodoxa judarna att det judiska folket är satta av Gud att styra över alla andra folk på jorden. I 5:e Mosebok 28:13 kommer detta till uttryck. 

Allt detta sammantaget leder obönhörligt till att skapa negativa attityder hos andra folk som kommer i kontakt med judar. Jag minns själv när jag år 1985 träffade en israelitisk jude och sa till honom att jag tänkte lära mig hebreiska, varpå han argt replikerade att det skulle jag inte alls för det var bara förbehållet åt judar att kunna hebreiska. Judar har en herrefolk mentalitet som är rätt störande. När man idag ser hur den israeliska staten bär sig åt mot palestinierna så förstår man att det finns något mycket sjukt hos detta folk. Likaså när man ser de ultraortodoxa judarna i sina svarta kaftaner med bönesjalen hängande ut med sina fyra tofsar och tinninglockarna sticka ut under den bredbrättade svarta hatten och det toviga långa skägget. Det är något otidsenligt och främmande över dem, speciellt när man ser dem i Amsterdams eller Rotterdams diamantförsäljningsdistrikt. I mångt och mycket har judarna sig själva att skylla.

De svenska högerpopulisterna som okritiskt hyllar Trump vet förmodligen inte vad det är för figur de hyllar, lika lite som de som stödde Hitler i Sverige på 30-talet visste vad det var för hasardspelare de satte sin tillit till. Det finns klara likheter mellan dessa två personlighetstyper, de drar sig inte för att framkasta falska påståenden som gör att de ska komma i en fördelaktigare dager. Båda skrev de en bok om sig själv som i slutänden genererade ganska stora inkomster.

De älskar båda rampljuset och vill att media skriver positiva saker om dem. Båda har de ett rasistiskt arv och en elitistisk syn på sig själva, de är båda offer för socialdarwinismen. Rent intellektuellt är Hitler mer bildad och beläst än Trump. Militärt har Trump genomgått en militärakademi medan Hitler gjort tjänst som rapportkarl i första världskrigets skyttegravar. Men ur en rent taktisk och strategisk synvinkel är nog båda att betrakta som dilettanter. 

Att tro att storpolitiska diplomatiska förhandlingar går att jämställa med affärsförhandlingar gällande uppköp av fastigheter och hotell är att bedra sig själv. Jag har en känsla av att Putin redan har Trump på kroken och att Ryssland har ett överläge när det kommer till förhandlingar. På samma sätt som Hitler var en produkt av av 1930-talets depression och arbetslöshet så är Trump en produkt av 2000-talets politiska och ekonomiska turbulens med en lånecirkus utan all like och därtill följande bankkonkurser och ekonomiska oegentligheter. Retorisk kör båda på samma koncept, de säger vad den tysta massan vill höra. Trump liksom Hitler vänder sig till den obildade arbetsklassen och den lägre medelklassen, som köper de enkla budskapen. 

Risken att Trump drar igång ett storkrig som involverar kärnvapen är lika troligt som det var att Hitler skulle starta krig. Jag tror Trump betraktar ett krig som en form av affärsmässig påtryckning helt ovetande om att det snabbt kan eskalera utom all kontroll. Att Trump tycket det var en lysande ide att stoppa inkommande orkaner genom att detonera en kärnladdning i dess öga säger en del om hans syn på kärnvapen.

Jag är glad att jag levde och fanns här på jorden i juli månad 1969 då det skedde en enorm händelse i mänsklighetens historia. Det var den 20 juli 1969 som människan för första gången satte sin fot på en annan himlakropp och jag kunde uppleva det i realtid i en televisionsapparat i mina föräldrars hem. Hela min barndom präglades av raketer och rymdfärder, då mitt intresse väcktes redan i oktober 1957 då Sovjet sköt upp den första konstgjorda objektet som snurrade kring jorden. Även om jag bara var ett barn så insåg jag att detta var något fantastisk och banbrytande. Sputnik 1 följdes av amerikanska satelliter och jag hade snart lärt mig namnen på alla de amerikanska bärrakteterna, Vanguard, Redstone, Atlas, Thor och allt vad de hette. Det sovjetiska rymdprogrammet var omgärdat av större mystik och hemlighetsmakeri.

Jag lärde mig snabbt att det var tyskarnas förtjänst att kraftiga bärrakeret fanns, speciellt en man, Werner von Braun som byggt A4:a raketen eller V2 som den kom att kallas. De första amerikanska raket testerna gjordes med beslagtagna V2:or som sköts upp från White Sands i New Mexiko, det hade jag lärt mig ur en av FIB:s klisterbilderböcker om raketer. 

Ibland undrar jag om det är en slump att man föds under en viss tidsepok eller om det är ett avsiktligt val? Atomåldern kallades denna epok ibland i min barndom. Man var hela tiden medveten om att ett globalt kärnvapenkrig kunde betyda slutet på alla rymdfärder och slutet för mänskligheten. Som barn oroade man sig inte så mycket för sådant, man hade annat att tänka på, men jag minns Kubakrisen då fröken i skolan sa till oss att nu kunde det bli ett atomkrig. När jag och min bäste vän gick hem från skolan den dagen minns jag att vi sa till varandra, tror du att det blir krig nu? 

Det blev inget krig och människan landade på månen till slut. Idag ser det lika dystrare ut med en galen president i USA och ett Kina som växt till en modern stormakt och ett Ryssland som hämtat sig från kommunismens kollaps.

Vill man göra en analys av ett samhälles mått på demokrati och öppenhet så ska man studera dess polisväsende och underrättelsetjänst. Har ett samhälle en hemlig politisk polis som kartlägger folks åsikter och ett underrättelseväsende som knappt är känt utanför regeringskretsarna så balanserar det på diktaturens brant. 

Sverige skapade vid krigsutbrottet 1939 den Allmänna säkerhetstjänsten som kom att sortera under polisen och försvarsmakten. Allmänna säkerhetstjänsten (1939 - 1945) var inte känd av allmänheten och det saknades demokratisk insyn. Under dessa år skapades ett hemlighetsmakeri och en form av statlig laglöshet då något ordentligt regelverk aldrig upprättades. Under krigsåren skötes den militära underrättelseverksamheten av C-byrån som sorterade under Försvarsstabens underrättelse avdelning.

Den civila övervakningen sköttes av Centralbyrån som avlyssnade telefoner, öppnade brev, pejlade radiosändare samt kontrollerade alla allmänna samfärdsmedel. En särskilt inrättad Spanings byrå som sköttes av statspolisintendent George Thulin höll koll på alla misstänka medborgare med avvikande politiska åsikter. Det praktiska jobbet sköttes av Stockholmspolisens 2:a avdelning, kriminalpolisens 6:e rotel, under kommissarie Martin Lundquist. Kommunister sattes i interneringsläger eller skickades som inkallade till tvångsarbete i Norrland. Det upprättades en rad s.k interneringsläger som i praktiken inte var något annat än koncentrationsläger som stod under överinseende av Tage Erlander som var biträdande socialminister.

Detta hemlighetsmakeri fortsatte sedan under kalla kriget då man inrättade T-kontoret som en ersättning för C-byrån som lades ned. Chef för T-kontoret som stod för Tekniska kontoret var filosofie doktor Tede Palm en anonym tjänsteman som skrivit avhandlingar om bl. a. Germanernas trädkult. De viktigaste verksamheterna var signalspaning genom FRA:s försorg samt Marin byrån som fick information av sjökaptener inom handelsflottan om marina aktiviteter i främmande hamnar. Man hade även folk som regelmässigt höll koll på trafiken genom Öresund. En som kom att bli knuten till T-kontorets verksamhet var en ung löjtnant vid reserven vid namn Olof Palme. Han hamnade i en avdelning som sysslade med militärpolitisk analys. Andra politiska kändisar som var knutna till verksamheten var Gunnar Jarring och Sverker Åström.

Den verkliga katastrofen för svensk underrättelsetjänst kommer i början av 1960-talet då det blir maktskifte på en rad viktiga poster, Sverige får en ny ÖB och Erlander ersätts av Olof Palme. Även inom de högre militära staberna sker en omorganisation. Chefen för en avdelning kallad B-byrån, Birger Elmér en pålitlig påläggskalv inom det socialdemokratiska partiet börjar köra sitt eget race och bryter ut B-byrån ur den övriga organisationen och detta blir embryot till det som kom att kallas IB eller Informations Byrån, av vissa uttytt Information Birger. 

Det som var det häpnadsväckande med IB var att man bildade en avdelning kallad IB/03 som hade som uppgift att registrera kommunister. IB hade en lokal ute i Solna som doldes bakom täckföretaget AB Collector och ett annat företag som tjänade som täckmantel var parfymeriföretaget Oriflame som låg i en fastighet på Grevgatan 24 som ägdes av Birger Elmér som också hade sin privata våning i samma hus. Elmér verksamhet kom givetvis i konflikt med SÄPO som polisens gamla Rikspolisstyrelsens säkerhetsavdelning döps om till. Den stora katastrofen kom när Jan Guillou och Peter Bratt avslöjade IB:s olagliga registerverksamhet på 1970-talet. En verksamhet där Hans Holmér och Ebbe Carlsson var inblandad i, det som kallades "Sjukhus skandalen" i Göteborg 1975 där man kartlade kommunister inom sjukvården. IB försvann liksom dess chef och verksamheten döptes om till GBU - Gemensamma byrån för underrättelser. 

Genom hela Sveriges historia har man hållit sig med hemliga organisationer som haft som uppgift att registrera medborgares politiska hemvist. Organisationer som stått utanför all demokratisk kontroll och som saknat lagstadgade instruktioner. Under T-kontorets tid så redovisade Tede Palm verksamhetens ekonomiska utlägg till statsminister Erlander varpå man sedan brände upp dem. Något sådant hade exempelvis CIA aldrig kunnat göra. Sverige är så nära en polisstat och diktatur man kan komma.

Jag har ofta funderat på vad som fick Hitler att mot allt sunt förnuft anfalla Polen och därmed starta krig mot England och Frankrike och sedan ovanpå det anfalla Ryssland av alla länder. Tyskland saknade alla råämnen som en krigsförande nation behöver främst olja och järnmalm, men även andra vitala råämnen som tungsten, krom, aluminium m.m Ta bara en sådan sak som tyska armens fältflaskor som var tillverkade i aluminium. Behövde man inte denna metall för att tillverka flygplan istället för att utrusta miljontals soldater med fältflaskor? I England samlade man ihop aluminium från hushållen för att tillverka flygplan av metallen. Likadant var det med den tyska armens gasmask kanistrar som var i metallplåt, medan alla andra arméer förvarade sina gasmasker i tygväskor.

Vid krigsutbrottet 1939 hade Tyskland inga oljetillgångar utan måste importera all olja, visserligen hade man redan på 1920-talet börjat tillverkning av syntetisk bensin gjord på brunkol. Detta projekt blåste Hitler ånyo liv i och IG-Farben började tillverka både gummi och bensin i stor skala av kol som Tyskland hade gott om. Explosiva varor till Wehrmacht tillverkade man genom Haber-Boch processen på samma sätt som man gjorde under första världskriget då England genom sin flottblockad hindrade Tyskland från att importera Chile salpeter. Järnmalm importerade Tyskland från Sverige som fraktades via Östersjön eller via Narvik i Norge. Detta var en av anledningarna till att man ockuperade Norge 1940 för att säkra transportvägarna. 

Generellt kan man säga att Tyskland led brist på i stort sett alla varor som behövdes för att föra krig och denna brist bestod kriget ut. En del av oljan fick Tyskland genom sin allierade Rumänien som hade stora oljefält i Ploetski som bombades av de allierade i slutet av kriget. Man förstår att de tyska generalerna avrådde Hitler från att starta kriget och speciellt från att anfalla Ryssland då man insåg problemen med logistiken vid en så stor operation. Det verkar som om Hitler aldrig förutsåg att Sovjet skulle flytta alla sina krigsindustrier bortom Ural och räckvidden för det tyska flygvapnet. Problemet för det tyska flygvapnet var att de hade aldrig hade tillräckligt många plan till alla piloterna. Man lade också ner onödigt stora resurser på att tillverka en massa dyra experimentflygplan istället för att satsa på massproduktion på säkra kort som Focke Wulf-190 eller på att redan på ett tidigt stadium tillverka jetflygplan. Heinkel hade provflugit sitt jetflygplan redan 1939 medan Messeschmitt Me-262 inte kom ut på förbanden förrän 1944.

Det var inte förrän i slutet av kriget som Tyskland ställde om sig till det totala kriget och införde full krigsekonomi, medan England gjort detta från dag ett av kriget. Brist på nycklelvaror och dålig disponering av de tillgångar man hade ledde till att krigsmakten aldrig kunde utnyttjas till sin fulla kapacitet. Fälttåget i Nordafrika fick avbrytas på grund av bränslebrist hos Rommels styrkor då man prioriterade fronten i öster. Tyskland gjorde om samma misstag som under första världskriget då man inlät sig i ett tvåfrontskrig. Hade man inte låtit den brittiska expeditionskåren så lättvindigt få slippa undan via Dunkirk till England utan istället tagit alla dessa över 300 000 soldater som krigsfångar hade man haft något att förhandla med vid ett eventuellt vapenstillestånd och sluppit en front i väster. Man kan bara konstatera att Hitler var en hasardspelare och inte någon strateg och fältherre.

När historiska händelser och perioder upphöjs till postulat som inte får granskas eller ifrågasättas så är det inte historia i akademisk mening längre. Det är då bara en fortsättning av politiken. Hela nittonhundratalets historia är full av sådana historiska postulat avsedda att skydda de personer som var de drivande krafterna bakom de två världskrigen. Likaså är det skrämmande att man inte får granska det som kallas "förintelsen" förutsättningslöst och utan politiska skygglappar. När man lagstiftar emot att ifrågasätta ett historiskt skede ligger det mer än en hund begraven. Att tyska, främst polisförband, härjade bakom östfronten och urskillningslöst sköt judar och andra står utom allt tvivel. Det man kan ifrågasätta är de propagandistiska framställningarna av de industriella utrotandet i lägren i Polen, samt de siffror som presenteras. Man måste ha i åtanke att dessa siffror sedan låg till grund för de ersättningar som Västtyska staten betalade ut till olika judiska och israeliska intresseorganisationer. Likaså det reservationslösa accepterandet av de överlevandes ögonvittnesberättelser som ibland är så absurda att man inte kan ta dem på allvar.

Det som sällan kommer fram i läroböckerna i historia är de ekonomiska intressen som leder fram till krig. Försvars- och rustningsindustrin är en av de mest lukrativa tillverkningsindustrier världen har och de förutsätter att vapnen man tillverkar kommer till användning. Krig är också den faktor som driver på utvecklingen inom denna industrisektor. Tar man flygindustrin så gick den från handtillverkade plan i trä och lackerad duk till massproducerade jetplan på drygt 30 år. 1914 fanns det starka krafter inom den spirande industrin som just gått från hantverk till löpande band att få fart på hjulen genom ett krig på den europeiska kontinenten. Både Tyskland och England hade byggt upp ansenliga marina krafter i form av slagskepp och kryssare något man ville använda för att varvsindustrin skulle få nya order. 

Egentligen är hela nittonhundratalet en enda lång räcka av krig. Det började med det rysk-japanska kriget 1904 - 05 där Japan vann över Ryssland  vid sjöslaget vid Tsuschima. 1914 tog man ett politiskt mord som förevändning att börja ett nytt krig där de europeiska stormakterna England, Frankrike, Ryssland slöt upp bakom Serbien och stod mot Österrike-Ungern, Tyskland och det Osmanska väldet på den andra sidan. 1917 drogs USA genom president Woodrow Wilson försorg in i kriget samtidigt som Ryssland drog sig ur kriget då tsaren störtats och bolsjevikerna tagit makten bland annat med hjälp av Tyskland och Österrike-Ungern. När man sedan hösten 1918 inledde fredsförhandlingar så utmynnade dessa i det som kom att kallas Versaillesfreden en för Tyskland mycket ogynnsam affär, så ogynnsam att det bäddade för ett kommande krig. Kriget fortsatte dock mellan Ryssland och Polen ända fram till 1920. En kort fredsperiod rådde fram till 1939.  

Det stora kriget som första världskriget kom att kallas efter freden 1918 skildrades på helt olika sätt av ententen som alliansen Ryssland, Storbritannien, USA och Frankrike kom att kallas och å den andra sidan Tyskland och dess allierade. Tyskarna ansåg att de orättfärdigt utpekats som anstiftare av kriget och att de fått avträda orättfärdigt stora landområden till segrarna. Det krigsskadestånd som Tyskland utdömdes att betala skulle inte vara avbetalt förrän 1955 om inte ett nytt krig kommit emellan. Hela Rhenområdet med dess tunga industri och kolgruvor fick Tyskland avträda till fransmännen vilket skapade kolbrist i Tyskland.

De som låg bakom Versaillesfreden visste vad de gjorde då de födde fröet till revanschism och nationalism i Tyskland. Den bräckliga demokratiska Weimarrepubliken hade aldrig en chans mot de krafter som freden födde i Tyskland.

Hitler var en produkt av sin tid, en omöjlighet under mer fredliga och gynnsamma omständigheter. Värst av allt var att ekonomiska krafter i främst USA såg till att ekonomiskt stödja honom så han kom till makten väl medvetna om att han skulle starta ett nytt krig på den europeiska kontinenten. Tyskland kunde ta stora utländska lån som finansierade den upprustning som landet genomgick efter 1933. Tyskland hade brist på allt utom kol så det mesta måste importeras. En del av det stål Hitler importerade kom från de av tyskarna sänkta krigsfartygen i Scapa Flow. Efter första världskriget överlämnade tyskarna hela sin högsjöflotta till segermakterna, men lyckades sänka dem mitt för ögonen på engelsmännen. Egentligen var det vansinne av Hitler att påbörja ett nytt krig innan Tyskland rustat färdigt och försäkrat sig om tillräckliga förråd av främst olja. Under hela andra världskriget led Tyskland notorisk brist på nödvändiga råvaror för att föra krig.

Det ska bli intressant när så lång tid gått sedan andra världskrigets slut att man objektivt kan börja gräva i historien och verkligen få fram fakta om vad som hände. Hur mycket var demonisering av fienden och hur mycket var sanning om alla de brott som tillskrevs nazisterna? Hur involverad var storkapitalet och "Deep State" i framväxten av nazismen och krigsutbrottet? Eller blir de 12 åren av nazistiskt styre i Tyskland ett historiskt skuggrike där sanningen aldrig kommer fram?

Efter andra världskriget kom Europas karta att ritas om efter ett nattligt möte mellan Stalin och Churchill i Moskva, där man delade upp Europa mellan sig. Detta utmynnade något år efter freden den 8 maj 1945 i det som kom att kallas det kalla kriget, även det en kassako för det militärindustriella komplexet. Freden varade inte länge då Koreakriget bröt ut 1950 och följdes av en lång rad mindre konflikter där Vietnamkriget kom att bli det som fick störst politisk påverkan på världen. Vietnamkriget pågick i princip från 1945 fram till 1975 då USA fick erkänna sig besegrat av det kommunistiska blocket. 

De flesta människor har inte en susning om hur världen styrs, de tror i sin enfald att det är demokratiskt valda politiker som styr i väst. De tror att första världskriget började på grund av att Gavrilo Princip, en galen bosnienserbisk revolutionär, sköt den Österrikiske tronarvingen ärkehertig Franz Ferdinand. De vet inte att Versaillesfreden dikterades av den finansiella eliten på ett sätt som gjorde att ett andra stort krig var oundvikligt och samtidigt banade vägen för en populistisk diktator i Tyskland. De har inte en aning om att judisk-amerikanska bankirer finansierade Hitler så han kunde starta andra världskriget. 

Folk vet ingenting om sammanslutningar som Bilderberggruppen och Trilaterala kommissionen. De flesta tror blint på smörjan som skrivs i de stora dagstidningarna och som sägs på TV-nyheterna. Mycket av det som sker och som skett i vår samtid har dikterats av folk som bankirfamiljen Rothschild som äger Kuhn, Loeb & Co och deras bulvaner Max och Paul Warburg eller Rothschilds sentida bulvan George Soros. Andra aktörer är J.P Morgan och Rockefeller. Exempelvis är stadfästelsen som utnämner Hjalmar Schacht  till Tysklands riksbankschef 1933 undertecknad av rikskanslern Adolf Hitler och Max Warburg, Rothschilds bulvan. Det var den ekonomiska eliten med hjälp av bankirer i USA och Tyskland som såg till att Hitler kunde återupprusta Tyskland och starta ett nytt stort krig som skulle sätta världen i brand. 

Man skapade den gigantiska kemikoncernen IG-Farben kring vars nav mycket av krigsekonomin kom att kretsa. I styrelsen för den amerikanska delen av IG satt Edsel Ford, Henry Fords son samt Max Warburg. IG-Farben kom att ge Hitler de varor han behövde för kriget: olja, bensin, gummi och sprängämnen. De som tjänade på både första och andra världskriget samt alla andra krig därefter är en liten men oerhört ekonomiskt inflytelserik finansiell elit. Det man kallar Deep State är en ohelig allians av världens underrättelsetjänster, storindustrin och den finansiella eliten. Exempelvis var det Rothschilds som finansierade bildandet av israeliska underrättelsetjänsten Mossad med det underförstådda löftet om att de skulle agera i hans tjänst. Likaså bidrog Rothschild ekonomiskt så Israel kunde bygga upp sin krigsmaskin och inleda sin terror mot palestinierna.

Ett ska man lära sig om man är intresserad av historia och det är att allt är inte är som det verkar vid första påseendet. Bakom alla krig döljer sig ekonomiska intressen, folk som tjänar pengar på andras olycka och elände. Vapenindustrin omsätter enorma summor årligen och är hela tiden beroende av att det råder en krigssituation. Gissa vad SAAB, Bofors och Volvo tjänade under kalla kriget då de försåg svenska staten med flygplan, bilar, kanoner och dylikt. Huvudägare i dessa företag är den svenska finanseliten med familjen Wallenberg i spetsen.