Efter att ha varit hos tandhygienisten och blivit torterad i en dryg halvtimme för en tusenlapp gick jag inom Ullareds bokhandel där man kunde köpa tre böcker för en hundring. En av böckerna var en Evert Bäckströmsroman av den eminente Leif GW Persson. Efter att ha läst ett par kapitel insåg jag att Bäckström är en form av alter ego för Leif GW Persson själv.

I personen kriminalkommisarie Bäckström kan Leif GW Persson ge utlopp för sina egna sarkasmer och ge sina sparkar åt fjolliga kvinnliga poliser som värnar mer om små pälsdjur än människors väl och ve. När jag läste vad Bäckström åt till frukost kunde jag inte låta bli att tänka tanken att det är nog detsamma som GW själv sätter i sig på morgonen med tanke på den kroppshydda han ligger inne med. 

Rent allmänt så har jag sällan haft så roligt och skrattat så hjärtligt som när jag läser om kriminalkommisarie Bäckströms öden och äventyr hos Stockholms polisen. Jag håller fullständigt med honom om att kärringar inte har inom polisyrket att göra, det var ett elände när dessa feminister började göra sig breda och tog plats inom den offentliga förvaltningen. Det var då förfallet inom samhället började.

Det är tur att det finns sådana som Leif GW Persson som i romanens förtäckta form kan ge luft åt åsikter som idag anses förlegade och politiskt inkorrekta. Poliskåren är en av de samhällsområden som idag befinner sig i totalt kaos och fritt fall. Detta till stor det beroende på politikernas klåfingrighet och inkompetenta polischefer. Idag är det viktigare med etnisk mångfald och könskvotering är att värva kompetenta personer till polisyrket. 

Jag gissar att hälften av arbetstiden hos polisen ägnas åt organisatoriska och arbetsplats relaterade frågor istället för brottsutredningar och ordningsfrågor. Dagens poliser verkar ha mindre och mindre motivation att konfrontera buset, kanske beroende på att buset idag  har tillgång till minst lika potenta vapen som poliserna själva har. Jag säger som Bäckström, var fan är gamla Sverige på väg?

Lite mer översättningar av Nobelpristagaren i litteratur:

Det måste finnas en väg ur det här, sa skojaren till tjuven. Det är för mycket förvirring här, jag kan inte finna någon ro. Köpmän dricker mitt vin, bönder plöjer min jord. Ingen av dem är rätt på det och vet vad det är värt. Ingen anledning att bli upprörd, sa tjuven lungt. Det är för många här ibland oss som känner att livet är ett skämt....

Ja, själv har jag lite större krav på begreppet "stor litteratur". Bob Dylan är en diva och en djävla fjant.

Detta är stor litteratur i svensk översättning:

Johnnys är i källaren mixar med sin medicin, jag sitter på trottoaren tänker på staten. Mannen i regnrock visar upp sitt snutleg, han säger han har en svår hosta, vill ha köpa bort den....

Va fan är det för stor litteratur med denna gallimatias? Samma skit som Kalle Pedal i Lund totade ihop på sin tid. Nobelpriset har blivit ett skämt.

Vem fan tror den där arrogante juden Robert Allen Zimmerman att han är egentligen? Saknar han vanligt folkvett och bildning? Han är ju värre än John Lennon när denne sa att Beatles var större än Jesus. Bob Dylan som ju konverterat till kristendomen borde visa lite kristen anda och antingen artigt tacka nej till Nobelpriset eller komma hit och tacka och ta emot det. Utan sina fans och sin publik är Bob Dylan ingenting och det är oartigt mot dem med att bara hålla sig undan och till råga på måttet radera att han fått Nobelpriset på sin hemsida. Att han var arrogant mot press och allmänhet i sin ungdom får väl tillskrivas hans rebelliska image, men idag är karln 75 år och då tycker man att han borde förvärvat lite visdom och ödmjukhet. Själv tyckert jag Bob Dylan miste sin aura på 1970-talet. När jag såg honom i Göteborg sommaren 1978 var det inget över sig, en diva som stod och plinkade på en elgitarr.

Det här blogginlägget kommer att handla om något helt annat än något så trivialt som politik. Det här ska handla om Guds namn.

I andra Mosebok uppenbarar sig Gud för Moses i en brinnande buske, Moses frågar då Gud vad för namn han ska uppge till folket om de frågar. Gud svarar då Moses: "Jag är den jag är" säg till folket att "Jag är" har sänt dig att föra dem ut ur Egyptens land. På hebreiska blir "Jag är den jag är" - Ehejeh Asher Ehejeh vilket enligt kabbalismens gemantria (nummerologi) ger talet 543. Det intressanta är att talvärdet för Moses namn ger talet 345 vilket är Guds namns talvärde baklänges. Vidare är denna talserie mycket intressant ur geometrisk synvinkel. Ritar man en triangel med basen 4 enheter och sidan 3 enheter så får man en rätvinklig triangel där hypotenusan är 5 enheter. Detta samband var ytterst viktigt för alla byggmästare som med hjälp av bara ett rep med knutar på lika avstånd kunde få fram en 90 grades vinkel. 

För antikens folk var ords och bokstävers talvärde samt geometri av stor betydelse, Pytagoras såg guds hand i geometrin. Andliga värden var minst lika betydelsefulla som de materiella värdena för antikens och forntidens folk. Judarna och speciellt kabbalisterna såg i Gamla Testamentets ord ett hemligt budskap från skaparen. Kabalismen skiljer på den store guden En Sof och den skapande guden JHVH. Det var JHVH som skapade världen och de första människorna Adam och Eva, medan själva materiens ursprung kom från en emanasion från En Sof.

Själva begreppet En Sof eller Aijn Soph som det stavas ibland, betyder ordagrant "utan gräns". En Sof genomströmmar allt i universum och omsluter universum. För att den materiella världen skulle kunna skapas var En Sof tvungen att dra sig tillbaka från en del av sig själv något som på hebreiska kallas zimzum. Skapelsen var från början tänkt att vara perfekt i gudomlig mening, men något gick fel, något man på hebreiska kallar sherivath ha-kelim - kärilens bristning. Ordet scheriva betyder olyckshändelse. Denna olyckshändelse gav upphovet till det onda i tillvaron, inom kabbalismen talar man om kelipoth, "de ondas skal". 

Själva skapelsen sker i tio olika emanasioner som kallas sefiroth dessa brukar man benämna som skapelsens träd. De tio sefiroth är gudomliga egenskaper som även människan har, som nåd, skönhet, vishet, barmhärtighet och intelligens. Det högsta sefirat är Kether och det lägsta Malkuth, malkuth kallas ibland Schechina - Guds brud och representerar människan och den materiella skapelsen -Jorden. Detta var en kort introduktion i kabbalismens egendomliga och förvirrande värld. För den som vill veta mer är det bara att Googla på kabbalism så finns det säkert hur många sidor som helst, då ämnet är populärt. 

Äntligen fungerar Elake Karstens blogg på Metrobloggen.se igen. Under någon dag eller mer har man bara fått meddelandet 502 Bad Gateway när man försökt logga in på Metrobloggen. Så ni som vill fortsätta följa min blogg uppmanas att söka Er till: www.metrobloggen.se/bimbo eller "Viskningar och rop som bloggen" heter.

Mvh Elake Karsten

”Jag, Björn Ranelid, behärskar språket, jag är som ett litet barn, jag, jag, jag, den store Björn Ranelid. Lyssna nu på mig, på mina visdomsord, lyssna nu hur jag leker med orden, jag den store Björn Ranelid. Jag är världens ödmjukaste människa, jag böjer mig i stoffet för mina ord, för min grandiosa prosa. Mina ord flyger som änglar över himmelen, där Gud betraktar dem i stum beundran. Jag trollbinder min publik, jag är Sveriges störste nu levande författare så lyssna på mina ord. Dessa ord som formas av läppar som opererats tre gånger, dessa läppar som en gång var gigantiska, men jag överlevde dessa läppar. En gång var jag Sveriges mest lovande fotbollstalang, jag var den tidens Zlatan. Beundra mig för jag är Björn Ranelid, lyssna på mina ord jag viker mig inte en tum. Älska mig, älska mig – kärleken till mig själv är den största kärlek som finns. Jag backar inte en tum, lyssna nu på mina ord ty det är det klokaste ni någonsin får höra. Ordet, ordet hör ordet, ordet är det viktigaste som finns, speciellt mina ord, Vilken storhet mina ord har. Jag är roligare än Robert Gustavsson, hör ni det. Bla, bla, bla osv”.