Hittade en bild som är den första jag har på min älskade trogne kamrat, den är tagen hösten 2003 och han är här ett år gammal och vilar sitt huvud i mitt knä. Det är som om han äntligen funnit någon som brydde sig och som han kände sig trygg hos. Bilden tala för sig själv...

Jag känner mig tom inombords, vetskapen att min bäste vän inte finns längre har inte riktigt satt sig. Det är otroligt att en gammal blandrashund kan få en sådan betydelse i ens liv. Från första början var jag emot att ta hand om honom då jag visste att den dagens skulle komma då våra vägar skiljdes för gott. Vi fick tretton underbara år ihopa och jag gissar att han sammanlagt var ensam hemma drygt en vecka av alla dessa åren. Han var med mig överallt, på jobbet, när jag fiskade, på långpromenader. En hund är tusen gånger bättre än en människa då hundar är genomärliga helt igenom. Det finns ingen falskhet hos djur. Det känns nästan hemskt att säga det men jag känner nog större sorg och saknad efter min hund än efter min mamma som jag också älskade och högaktade. Hon var en kvinna med stor integritet och intelligens. När min far gick bort kännde jag mest likgiltighet då han var en stor skitstövel. Mer personlig än så här lär jag inte bli då min blogg inte är menad att vara någon personligt inträngande blogg.

Någon ny hund tänker jag inte skaffa om inte samhällsutvecklingen tvingar mig till det. Jag märkte att de flesta utomeuropéeiska invandrare var livrädda för stora hundar. De flyttade på sig när man kom. Jag har sett araber skrikande klätta på väggarna när jag gick förbi dem med min hund som alltid skällde på dem när han märkte att de var rädda för honom. I grund och botten var han en genomsnäll varelse som aldrig någonsin bet en människa, inte heller hundar mindre än honom själv gav han sig på, men gärna större hundar.

Leif GW Perssons romanfigur kommisarie Evert Bäckström har som enda beväpning en pistol han kallar Lille Sigge som han bär i ett ankelhölster. Jag gissar att den pistol som åsyftas är en SigSauer P290 som endsat är fem och en halv tum lång. Visste inte att rikspolisstyrelsen köpte in dessa små leksaker. När polisen ersatte sina 7,65 mm Walter PPK med den betydligt tyngre 9 mm SigSauer P225 så hade jag inte en aning om att man även införde så kallat reservvapen på samma maner som amerikanska kriminalare brukar ha. Det har man ju sett på film att de brukar ha en liten .38 trubbnosig Smith & Wesson i ett hölster på vaden som döljs av byxbenen, det gäller att inte ha shorts på sig.

Jag ser fram mot den dagen då den ohyfsade och odräglige Evert Bäckström tar ett sista samtal med Lille Sigge vilket han lovat i romanen "Den sanna historien om Pinocchios näsa" en djävla lång titel på en roman om ni frågar mig. Vet inte vad en SigSauer P290 duger till, verkar vara en 9 mm pistol. Den kanske tar 9 mm kort ammunition med tanke på dess storlek. Magasinet rymmer bara sex skott och kanske ett i loppet. På kortare avstånd är den säkert effektiv men på avstånd över tio meter föredrar jag nog en pistol med längre pipa. Som dolt vapen vid vaden är den nog perfekt vilket den fyndige Leif GW Persson listat ut.

Elake Karsten har alltid gillat krigsleksaker, speciellt sedan de förbjöds att säljas på 1970-talet efter påtryckningar av kärringmaffian. Dinky Toys har gjort en fantastisk samling realistiska militärfordon som började tillverkas redan före andra världskriget, tillverkningen återupptogs 1946 och fortsatte fram till 1980-talet då Meccano-fabriken i Liverpol lades ner. De Dinky Toys man kan köpa idag är skit tillverkad i Kina.

Dessa båda föremål började tillverkas före kriget och tillverkades sedan en kort tid efter kriget. Luftvärnskanonen är en av mina favoriter då den är utomordentligt välgjord med uppfällbara sidostycken och en liten skruv som man kan sänka och höja pipan med. Dinky Toys militärfigurer är väldigt sällsynta och svåra att hitta, de flesta som säljs idag är kopior gjorda i typ tenn, så ej den stående figuren den har jag själv gjutit i äkta silver och sedan målat.

Detta är en svensk handsmidd klyvyxa med kolstål i eggen och mjukare stål i själva yxen. Det är annat än de kinesiska skityxor du idag kan köpa hos Claes Olsson och liknade. Dessa är gjutna i ett stycke och går aldrig att få riktigt vassa. Gamla svenska yxor kan man vässa med ett bryne så de blir så vassa att du kan raka av dig håret på armarna. Elake Karsten vet han höll på att hugga av sig ett finger när han  skulle splinta upp tändved.

Blir kanske tråkigt med bara en massa text så jag tänkte en och annan bild emmelanåt kan ju inte skada.

Här är två omslag från svenska MAD när tidningen var som bäst, på tidigt 60-tal. Omslaget från 1961 tycker jag var genialiskt, jag tycke dock det var synd att det numret kom så sent på året då det bara var någon månad kvar av det uppochnedvända året. Det var det första uppochnedvända året sedan 1881 och nästa skulle inte infalla förrän 6009. Det andra omslaget är tecknat av Kelly Freas en av de skickligaste tecknare MAD hade.