Inlägg publicerade under kategorin Polis och rättsväsende

Av Karsten - 16 februari 2019 12:56

Vad jag inte förstår är varför svenskarna inte är mer oroade än de är över utvecklingen i deras land. Det verkar som de flesta är rätt nöjda med invandringen, avsaknaden av integration, kriminaliteten, polisbristen, likgiltigheten från rättssystemet och politikernas totala oförmåga att ta itu med problemen. Själv är jag djupt oroad och glad att jag inte har hela livet framför mig, jag bara hoppas att samhället håller samman den tid jag har kvar.


Som medborgare borde man vara heligt förbannad över att politikerna aldrig gjort en konsekvensanalys över massinvandringens konsekvenser för ett välfärdssamhälle. Trots bristen på integration, bristen på bostäder, lärarbrist och stora brister inom sjukvården så fortsätter man att ta in nya migranter, denna gång anhöriga till alla dem som kom 2015. Hur fan tänker dessa stolpskott till politiker? Skiter de fullkomligt hur det går för landet? 


Som Malmöbo hör man dagligen om den eskalerande kriminaliteten, visserligen påstod man häromdagen att bostadsinbrotten minskat, något som säkert har sina naturliga förklaringar. Tjuvarna har säkert kommit på något mindre ansträngande sätt att skaffa sig inkomster än att bryta sig in i folks bostäder och sedan behöva omsätta stöldgodset till kontanter. Drivkraften bakom den mesta kriminaliteten är drogerna, något som flödar in i Sverige via Öresundsbron.


Droger är något samhället aldrig kan stoppa hur hårda straff man än inför. En bransch som globalt omsätter mer pengar än alla de största oljebolagen tillsammans stoppar man inte så lätt. Det var med invandringen de illegala drogerna kom till Sverige. Svarta jazzmusiker på turné introducerade cannabis i Sverige redan på 1940-talet. Turkiska invandrare drog hit morfinbasen på 1970-talet och lade grunden för dagens opiatmissbruk. Amfetamin och bensodiazepiner introducerades av läkemedelsindustrin på 1940 och 60-talet för att sedan bli illegal när man lagstiftade och blev restriktiv vid förskrivande av dessa medel.


Större delen av gängkriminaliteten kretsar kring droger, narkotika är gängens huvudsakliga inkomstkälla sedan kommer beskydd, utpressning, prostitution, cigarettsmuggling och så vidare. Största felet samhället gjorde var att låta gängen etablera sig. Det började redan i början av 1990-talet då man med öppna ögon lät Hells Angeles och Bandidos etablera sig i Sverige, juridiskt hänvisade man till föreningsfriheten!? Hur fan kan ett samhälle vara så korkat att man öppet låter kriminella organisationer slå sig ner i landet? Det verkar som lagstiftningen ligger årtionden efter den kriminella världen.


Nu är det för sent att göra något, polisen själv erkänner att de förlorat kampen mot de kriminella gängen då lagstiftningen gör att de saknar verktyg. Gängen är inte dummare än att de insett att hot om våld och dödsskjutningar skrämmer folk till tystnad. Det finns ingen vid sina sinnens fulla bruk som vittnar mot de kriminella gängen, vare sig det rör sig om MC-gäng eller invandrargäng. Folket ute i förorterna är mer eller mindre gisslantagna av de kriminella invandrargängen. Butiksägare vittnar om hur de tvingas förvara narkotika åt gängen. 


Varför drar man inte in medborgarskapet och utvisar de kriminella invandrarna? Varför denna flathet och feghet så fort det rör sig om brott begångna av invandrare? De backas ofta upp av en kader av Vänsterpartister och miljöpartister som yrar sitt mantra om socioekonomiska faktorer och utanförskap som orsak till kriminaliteten. Nej orsaken heter PENGAR och GIRIGHET. Politikerna försöker gömma sitt misslyckande bakom en massa fraser och fadd retorik. Speciellt sedan Sverigedemokraterna fått ett fast fäste tack vare de andra partiernas avsaknad av förmåga att tala om invandringens problem. Man hävdade i årtionden att invandringen INTE var något problem. Idag ser vi att det var ett problem.


Av Karsten - 23 januari 2019 14:04

Sverige är inte längre en rättsstat med fria oberoende domstolar, detta borde ha gått upp för gemene man efter domen mot "kulturprofilen" Jean-Claude Arnault. I inget annat fall hade någon blivit dömd för ett brott som ligger sju år tillbaka i tiden och vars enda bevisning är en muntlig redogörelse byggd på sju år gamla minnen av målägaren. Hela rättsprocessen mot Arnault är uppbyggt kring medias och kulturelitens "Metoo" hysteri, hade måläganden under normala förhållanden kommit till polisen och anklagat Arnault för att för sju år sedan våldtagit henne hade man avvisat det hela med motiveringen varför gjorde du inte denna anmälan för sju år sedan? Din redogörelse idag bygger på att det som kanske var frivillig sex för sju år sedan färgats av den bild du byggt upp under sju år.


Både tingsrätt och hovrätt dömde Arnault på helt osannolika skäl, man lät en skock hysteriska fruntimmer snacka ihop sig och utsåg Arnault till den svenska symbolen och kollektiva syndabocken för "Metoo" drevet. Arnault fick samma straff som man får för grovt rån för ett brott där det bara stod ord mot ord. Hade någon anklagats för grovt rån sju år efter den påstådda händelsen och all bevisning bestod av ett vittnes påstående att någon begått ett grovt rån för sju år sedan så hade åklagaren lagt ner fallet omgående. Men i fallet Arnault fanns det politiska undertoner som rättssystemet föll till föga för. Det är som om rätten tillmäter media rätten att döma, att folk döms för en gärning för att pressen tror att någon är skyldig. 


När en nation fallit så lågt som Sverige och låter ett drev med feminister ange tonen i rättssynen så är man inte långt från total anarki. Detta vägrar media och politiker att inse för de vill vara de feministiska krafterna till lags, de vill inte stöta sig med halva väljarkåren. Prövas inte fallet Arnault i Högsta Domstolen och karln frikänns så är rättsskandalen ett faktum och den påstådda rättssäkerheten ett stort skämt.

Av Karsten - 12 december 2018 21:56

Jag finner det upprörande att Leif GW Persson tar sin gode vän den inkompetente eller korrupte kommissarien i försvar. I TV4:s "Kalla fakta" visade man ett inslag om vittnesskydd där en man som bevittnat ett mord i ett garage i Hallonberget senare mördas av gärningsmannen och hans polare. Vittnet hade tidigare kontaktat GW:s gode vän kommissarien och gett honom en beskrivning av gärningsmannen plus en tomhylsa han hittat i garaget. Kommissarien delgav inte denna information till de poliser som skötte utredningen av garagemordet. När han sedan lång om länge delgav dem informationen efter det att vittnet mördats påstår han att vittnet var föga trovärdigt och gav ett förvirrat intryck, kanske narkotikapåverkad. Ändå hade kommissarien kontakt med vittnet elva gånger! 


När sedan GW uppträder i TV4:s "Brottsjournalen" så tar man upp detta fall och GW medger då att han mycket väl känner denne kommissarie som ha säger är en alldeles utomordentlig polis. Han tar honom vidare i försvar och påstår att han rör sig i en gråzon i kriminella kretsar med informatörer, detta kan ha påverkat hans beslut att inte omedelbart vidarebefordra den information han satt på. Det kanske istället är så att den gode kommissarien är avlönad av buset och därför höll inte på viktig information och bevismaterial? Leif GW Persson sjönk som en sten i mina ögon när jag såg detta inslag, sitta och försvara en inkompetent snutdjävel. GW kanske börjar bli gaggig och har kanske fått några små stroke precis som sin romanfigur Lars Martin Johansson? 


Hade jag varit som GW hade jag inte uppträtt i "Brottsjournalen" om jag visste att detta fall skulle tas upp och hävdat att jäv förelåg i och med att han kände denne urusle kommissarie. Men att inför TV-kamerorna sitta och försvara ett rent tjänstefel är väl magstarkt. Givetvis blev kommissarien granskad av internutredningen som skickade det vidare till en åklagare som så klart lade ner fallet. Vad annat vi är ju i Sverige. 

Av Karsten - 1 december 2018 22:39

Säga vad man vill om den där dryge polisprofessorn Leif GW Persson men skriva kan han på ett underhållande sätt. Håller precis på att avsluta hans roman "Mellan sommarens längtan och vinterns köld" från år 2002. Romanen kretsar kring ett fiktivt manus om Olof Palme som utpekas som CIA agent för att sedan gå över till ryssen. För den som är insatt i ämnet är det inte svårt att identifiera de riktiga personerna bakom GW:s påhittade namn. Det finns nog en hel del sanning i mycket av det han skriver. Exempelvis att ambassadör Sverker Åström var rysk agent samtidigt som han var en av Palmes vänner. 


Leif GW gräver där hundar är begravda, det gick många rykten att Palme blev skjuten för att han skulle anträda en resa till Moskva. GW spinner mycket på polisspåret att det fanns högerelement inom polisen som hatade Palme och ville se honom död. När det gäller jargongen inom polisen så har nog GW fångat den på pricken efter alla de år han umgicks med både höga och låga poliser. Det finns nog en och annan Evert Bäckström inom den svenska poliskåren, precis som det finns "riktiga poliser" som Bo Jarnebring och Lars Martin Johansson. Namnet Jarnebring är ett lån från Sjöwall Wahlöös romaner om ett brott. 


Pajasarna på SÄPO eller "filttofflorna" som de kallas av kollegorna i den öppna verksamheten skildras på ett dråpligt sätt, radarparet Kudo och Bülling är i verkligheten Walter Kegö och Jan Henrik Barrling som var verksamma inom SÄPO:s terroristrotel och hade mycket med kurdspåret att göra efter mordet på Palme. GW Perssons skildring av Stockholms polismästare Hans Holmér får en att ligga dubbel av skratt. Tyvärr stämmer bilden allt för väl med verkligheten. På det hela taget så har GW en ganska klar bild av den svenska polisen och kommer ibland kusligt nära verkligheten. Jämfört med hans böcker är Mankells "Wallander" rena smörjan sådana poliser som Wallander finns bara inte.

Av Karsten - 18 oktober 2018 13:45

Det är märkligt vad fördomsfulla en del människor är. Så fort man bloggar om andliga eller psykologiska frågor så tror folk att man blivit galen eller frälst. Samma sak om man bloggar om universella frågor som livets uppkomst och mening, eller liv i universum och eventuella främmande besökare från andra världar, då betraktas man som lite udda.

Själv finner jag dessa frågor minst lika eller mer intressanta än invandringspolitik och svenska partipolitiska frågor.


Visst är näraliggande frågor intressantare för folk då de kan identifiera sig med dessa, de stora frågorna är för de flesta utanför deras horisont. För att ta näraliggande frågor har jag kollat SVT:s serie om slaveri, just nu går reprisen på det moderna slaveriet i USA det vill säga fängelseindustrin. Man har genom att döma och fängsla fattiga svarta skapat ett underlag för en privatiserad fängelseindustri där folk tvingas utföra rent slavarbete och driva fängelser med vinst.


Detta är något som säkert kommer att implementeras även i Sverige om sådana som Annie Lööf får bestämma. Då kommer invandringen att öka och en redan stor grupp som står längst ner på samhällsstegen kommer att bli ännu fler. Redan idag är den övervägande delen intagna i det svenska fängelsesystemet av invandrarbakgrund. Man kallar det svenska fängelsesystemet "kriminalvård" en term som myntades någon gång under 1960-talet då justitieminister Lennart Geijer (s) lärt reformera det svenska fångsystemet och humanisera det. 


Vad jag tror kommer att hända genom den ökade och mer våldsamma kriminalitet som följt i spåren på massinvandringen är att privata aktörer kommer att dyka upp även i Sverige och att lagstiftningen ändras så att privata fängelser tillåts. Dessa kommer att drivas på samma sätt som de amerikanska och de intagna tvingas till arbete som betalar deras vistelse samt ger ett överskott som ger en vinst till ägarna. Redan idag råder arbetsplikt på de svenska fängelserna och de intagna tvingas arbeta till löjligt låga timpengar. 


Det är företag som IKEA och BRIO som lagt ut arbeten på entreprenad till kriminalvården där fångar tvingas tillverka möbler och leksaker som ett led i sin "rehabilitering". Redan idag råder platsbrist inom kriminalvården och man tvingas döma folk som borde fått fängelse till fotboja och liknade åtgärder. Samtidigt finns det ett folkligt missnöje med allt för låga straff och många känner otrygghet i ett samhälle som präglas av ett ökat våld. Tidigare var gängkriminalitet ett okänt begrepp i Sverige, denna kom med invandringen där unga, främst manliga invandrare, bildade kriminella gäng med amerikanska förebilder. Man skaffade sig skjutvapen för att försvara sin heder och sina intressen gentemot andra konkurrerande gäng.


Denna utveckling ger som alla förstår ett ökande antal klienter till kriminalvården något som kommer att kräva fler platser och nya fängelsebyggen. Detta öppnar upp för privata aktörer då kriminalvård kommer att bli en ökande post i statsbudgeten. Kan man privatisera allt annat så kommer man med största sannolikhet att privatisera kriminalvården, givetvis med goda intentioner från början men som med tiden kommer att bli mer likt det amerikanska systemet. Man kommer genom dessa reformer att döma en viss kvot av de som står längst ner på den sociala stegen till frihetsberövande, Sverige skaffar sig en ny underklass utvald genom den strukturella rasism som finns i alla mångkulturella samhällen. Att tro något annat är naivt och ett utslag av typiskt svensk godtrogenhet.

Av Karsten - 5 oktober 2018 14:46

När jag läser på sociala medier och alternativa nyhetsmedier om tillståndet i landet ställer jag mig frågan när spricker Sverige? Ju längre politikerna väljer att blunda för problem som islamistisk extremism, gängkriminalitet, utanförskap och eskaleringen av parallellsamhällen som frodas i våra förorter, desto svårare blir det att åtgärda problemen den dag de blir så uppenbara att de bara måste åtgärdas. Risken är bara att då är det redan för sent, då är det svenska samhället så polariserat och slaget i spillror att gatans parlament har tagit över. Politikernas prioritet kommer då att bli den egna säkerheten. 


Ju längre vi låter dessa verklighetsfrånvända stollar med en kulturrelativistisk syn ha tolkningsföreträde i alla SVT:s debattprogram desto längre tid kommer det att ta innan det sunda förnuftets röst kommer till tals. Media sopar de verkligt stora samhällsproblemen under mattan genom att driva pseudofrågor som genuscertifierade förskolor, separata hundgårdar för löpande tikar, värdegrunds lektioner i skolan och annat trams för att ta medborgarnas fokus från vad som håller på att hända med vårt samhälle. Man ska vara klar över att många människor verkligen tror på maktens och medias försäkringar om att det inte är någon fara på taket och att de kan känna sig trygga.


Vad händer den dag den falska bilden av trygghet spricker? Läste precis om problemen i Hörby där en ung afghan knivskurit en alban och en rasande mobb av albaner försökte storma ett boende för afghaner. Förstår någon av politikerna de bakomliggande kulturella motiven till denna ilska? Kan de något om den albanska hederskulturen och blodshämnden? Vi kan inte bara blunda för oönskade kulturyttringar och tro att de försvinner med lite gedigen svensk upplysning och skolgång. Det finns kulturmönster som sitter så djupt präglade att det kommer att ta många, många generationer innan de förbleknar. De riktigt stora kulturkonflikterna är inte mellan etniska svenskar och invandrare utan det är de mellan olika invandrargrupper. 


Denna form av dold rasism vill man överhuvudtaget inte veta av i det offentliga samtalet, det är en tabufråga en ickefråga. Under tiden politiker och andra makthavare väljer att blunda för denna form rasism inom invandrarkollektivet växer dessa konflikter sig bara starkare och blir mer cementerade. En del av dödsskjutningarna kan mycket väl ha sin grund i rent etniska konflikter mellan grupper som har som tradition att lösa konflikter med dödligt våld. Det är hög tid att börja tala klarspråk och framför allt lyssna på poliserna ute på fältet istället för deras chefer som gör allt för att måla upp en falsk positiv bild. Väntar man för länge går allt åt pipsvängen det vet alla med det sunda förnuftet i behåll.

Av Karsten - 16 augusti 2018 21:29

I senaste numret av "Nya Tider" har man en artikel med rubriken: "Ursäkta, men vi är faktiskt polisen och vi står över lagen" detta är namnet på en studie gjord vid Linköpings universitet som visar på allvarliga strukturella problem inom polismyndigheten. Det finns inom poliskåren en allmänt utbredd uppfattning att polisen inte behöver rätta sig efter lagar och regler. Detta är mycket allvarligt när den öppna polisen börjar agera på samma sätt som den hemliga polisen (SÄPO) gjort i många årtionden. 


Egentligen ska det ju vara precis tvärtom, polisen ska föregå med gott exempel och själv följa de lagar och regler som samhället ställt upp. Då Stefan Holmberg som själv är polis gjort undersökningen har han haft väldiga problem med att få ut dokument och testresultat för sökande till högre polistjänster. Det visade sig att många höga chefer presterat mycket dåligt på både begåvningstester och personlighetstester. Det fanns exempel på polischefer som presterat sämre än genomsnittet för befolkningen i stort. 


Artikeln bara bekräftar det jag misstänkt länge, det är på grund av de högre chefernas inkompetens som hela polisorganisationen kollapsat och idag är en knappt fungerande organisation. Istället för att ägna sig åt det man förväntar sig av polisen, lag och ordning så lägger man en massa resurser på olika PR-jippon för att förbättra bilden av polisen i samhällets ögon. Polismyndigheten har ett stort fokus på att marknadsföra sitt eget varumärke. Det har medfört att grundläggande principer i regeringsformen hamnat i skymundan, såsom vikten av att iaktta opartiskhet och saklighet.


Slutsatsen blir att man som medborgare kan ifrågasätta om vi verkligen ska fortsätta betala vår skatt när vi uppenbart inte får det levererat som vi kan förvänta oss? En av statens grundläggande uppgifter är att tillhandahålla det skydd av liv och egendom som alla medborgare har rätt att kräva. När staten inte längre kan uppfylla denna uppgift är hela samhället i gungning.

Av Karsten - 8 augusti 2018 14:15

I sin film "Ett folk, Ett parti - Socialdemokraternas historia" har SD:s Samtiden bara skrapat på ytan. Man tog i filmen upp de interneringsläger som socialstyrelsens utlänningsnämnd upprättat men nämner inte mycket om den omfattande åsiktsregistrering som pågick under hela kriget och fortsatte efter kriget. Huvudsyftet med denna åsiktsregistrering var att kartlägga de politiska ytterlighets riktningarna och då främst kommunisterna. Redan 1948 stod det klart att ett nytt politiskt läge stod för dörren med det kalla kriget mellan öst och väst. Sverige hade tidigt valt sida och stödde i hemlighet västmakterna och gick deras ärenden mot kommunisterna i öst.


Från den då socialdemokratiska regeringens sida planerade man att i ett skarp läge interna alla kommunister i speciella interneringsläger, man hade till och med en båt som man planerade att använda i detta syfte. För att klara av denna uppgift snabbt insåg man att man måste kartlägga alla kommunister. Dessa delades upp i olika klasser beroende på vilken farlighetsgrad de hade. Man ville främst från totalförsvarets sida undvika att kommunister kom att krigsplaceras på känsliga poster liksom man ville undvika att de kom att inneha jobb inom försvarsindustrin. De flesta kommunister skulle placeras i speciella arbetskompanier som skulle utföra vägarbete i Norrland vid ett krigstillstånd.


För att utföra detta arbete använde man sig först av de befintliga organisationerna doktor Thede Palms T-kontor som upprättas redan under slutet av 40-talet för att sköta utrikesunderrättelseverksamheten samt Rikspolis styrelsens särskilda polisverksamhet  (RPS-spv) som var föregångaren till SÄPO. T-kontoret sorterade under Försvarsstaben och slås i slutet av 1960-talet ihop med B-kontoret och blir det som kom att kallas IB. B-kontoret som från början hette Grupp-B sysslade med personalkontroll och lydde formellt under inrikesavdelningen. Ursprunget till denna verksamhet förlägger IB-chefen Birger Elmér till början av 1950-talet. Grupp-B blev ett insamlande organ, en insamling som företrädesvis ägde rum genom kontakter inom den socialdemokratiska partiet och LO. Man byggde upp ett nätverk av informatörer ute på arbetsplatserna, en verksamhet som kunde hemlighållas då alla deltagarna var lojala socialdemokrater.


Under mycket lång tid har man i Sverige bedrivit en avancerad och olaglig åsiktsregistrering av medborgarna, en registrering som förmodligen pågår än idag. Man kan väl gissa att fokus har förskjutits från kommunister till kritiker av invandringen och mångkulturen, det man i dagligt tal kallar dissidenter, kritiker av den nuvarande samhällsstrukturen där givetvis även den radikala vänstern och högern ingår. Metoderna är de samma, folk med fel åsikter hålls borta från vissa typer av arbetsplatser, man håller ett vakande öga på dem. Man får anta att även utomrättsliga husrannsakningar och regelrätta inbrott, stöld av dokument, adressböcker och liknade sker.  


För de flesta svenskar ter sig detta som rena fantasierna, men tyvärr är det inte det. Sverige förvandlades under socialdemokratiskt styre till ett DDR-liknade angiverisamhälle. Mycket kom i dagen då hemligstämpeln på en del av IB:s verksamhet hävdes i slutet av 1990-talet. Forskaren Wilhelm Agrell skrev 1999 en bok om övervakningen av svenska kärnvapenmotståndare mellan 1958 - 1968, som baseras på uppgifter som framkommit om polisens och IB:s övervakning och registering av svenska medborgare. Annat finns att läsa i förre SÄPO-chefen P. G. Vinges memoarer och i boken om T-kontoret av Thede Palm själv. I övrigt har en hel del böcker om svensk underrättelse under kriget publicerats.



Presentation


En akademiker som delger sin omgivning sina ocensurerade tankar och funderingar i en sann nihilistisk och misantropisk anda.

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2022
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards