Sverige kommer i framtiden att betraktas som ett skolexempel på hur man splittrar ett sammansvetsat homogent folk och samhälle med gemensamma normer och en enhetlig kultursyn och förvandlar det till ett otryggt, splittrat och av kriminalitet präglat samhälle. Man lurar folket med illusionen av medbestämmande, det som kallas demokrati. Genom att bara låta folket välja mellan olika ideologier eller partier så kan man sedan tillsätta en samling ansvarslösa individer i parlamentet eller riksdagen som kan ta det ena huvudlösa beslutet efter det andra. Man bestämmer över huvudet på medborgarna att landet ska vara mångkulturellt och ger sedan permanenta uppehållstillstånd till alla som beviljats asyl i Sverige. Efter en tid så har det kommit så många flyktingar och ekonomiska lycksökare att gamla kulturmönster och normer bryts upp och förtvinar. Egenskaper som pliktkänsla, ärlighet, solidaritet och förnöjsamhet försvinner och ersätts med egoism, hänsynslöshet och girighet. 

Problemen som uppstår vid en alltför stor inströmning av främmande kulturer under en allt för kort tidsperiod splittrar folket och leder till polarisation och kaos. Det hela eldas på av en ansvarslös mediekår som snällt går makthavarnas ärenden och överöser folket med falska budskap om invandringens välsignelse. Hur detta kaos växer snabbt populistiska åsikter som tar sin näring ur det missnöje som snabbt växer hos urbefolkningen och de gamla arbetskraftsinvandrarna. Det politiska landskapet förvandlas snabbt till en cirkus där de mest högröstade hörs mest. Logiska budskap försvinner till förmån för en förenklad retorik späckad med personliga påhopp och falska anklagelser.

Utbildningsväsendet som tidigare fungerat exemplariskt blir nu till ett kaos där kaxiga invandrarelever sätter agendan i både skolsalen och på skolgården. Bara de elever som har studievana och som hemma kan studera tillägnar sig kunskap, resten lär sig knappt läsa och skriva. Man får en fördumning som gynnar den styrande eliten. Samtidigt som det väller in dåligt utbildade människor från Afrika och Mellanöstern så försvinner fler och fler industriarbeten till låglöneländer som Kina och Indien. Vem som helst med grundläggande matematiska kunskaper och lite insyn i ekonomi inser snabbt att denna ekvation inte går ihop. En allt för stor tärande majoritet ska försörjas av en krympande minoritet lönearbetare som betalar skatt. De enda vinnarna är de riktigt rika som kan trolla bort sina vinster genom olika holdingbolag och brevlådeföretag i skatteparadis.

Den som inte förstått att det finns en dold agenda bakom massinvandringen är otroligt obegåvad. Likaså de som okritiskt tror på vad som skrivs i DN och SvD. Tyvärr verkar det fortfarande vara en ganska stor majoritet av svenskarna som fortfarande inte insett vad som håller på att hända och fortsätter ge sitt stöd till politiska partier som klart visat att de inte står på svenskarnas sida. Partier som fortsätter mata svenska väljare med lögner om hur bra det går för Sverige och vilken lysande framtid vi går till mötes. Se bara hur lätt man lyckades få en majoritet av svenskarna att gå på klimatbluffen och snällt acceptera höjd skatt på flygbiljetter, höjd diesel- och bensinskatt. Tyvärr är svensken så dum så han gräver sin egen grav genom att acceptera massinvandring av rena parasiter som äter upp vår gemensamma ekonomi.

Så är det då den rödaste dagen på året, den dag då de arbetande massorna förväntas gå ut på gatorna och hylla socialismen. Socialdemokratins stora dag då dess främsta företrädare håller tal i olika städer runt om i Sverige, tal som sedan recenseras av de politiska kommentatorerna på SVT. Såg på Text-TV att LO-medlemmar skulle demonstrera i orange västar i protest mot socialdemokraternas försök att inskränka i strejk- och arbetsrätten. Äntligen verkar arbetarna ha vaknat upp och insett att socialdemokratin förrått dem under alla dessa år. 

Själv ska jag nog hålla mig ifrån alla demonstrationer då man aldrig kan vara säker på att inte IS eller några andra radikaliserade muslimska självmordsbombare slår till. De vet ju att det mest är otrogna kuffer som är ute på 1:a maj. Trodde aldrig att jag skulle behöva känna mig otrygg i mitt eget land på grund av aningslösa politiker som släppt in kreti och pleti utan att kolla deras bakgrund. Hundar sätter man i karantän så de inte bär med sig några oönskade överraskningar men människor tror man på deras ord. Hur godtrogen och blåögd får man lov att vara?

En av de mest ältade händelserna i modern tid är Palmemordet. I en nyligen utkommen bok framkastar Claes Hedbergs en ny teori kring Palmemordet. En teori som mycket väl kan stämma, Palme hade fått HIV och det hela var ett teatermord för att Palme skulle kunna avgå med flaggan i topp och bli ihågkommen som en stor man och martyr. De invändningar som man får höra mot denna teori är att för många skulle ha varit inblandade för att sanningen inte skulle komma fram. Jag är inte så säker på det, Sverige har alltid varit duktiga på att lura folket och inblandade går att köpa för pengar och höga poster. Folk vill helt enkelt tro att det var Christer Pettersson eller någon annan som sköt honom. 

Jag har själv tidigare snuddat vid tanken på att Palme var sjuk och iscensatte sitt eget "mord" samtidigt som det gått rykten om att Lisbeth Palme och sönerna var inblandade i mordet. Om det nu var som Hedberg påstår att Palme blivit smittad med HIV-virus vad hade han att välja på? Avgå som partiordförande och statsminister med en krystad förklaring om svår sjukdom eventuellt cancer? Detta skulle ju oundvikligen lett till en massa spekulationer och sedan skulle allt kring Palme tystna och han skulle försvinna från offentlighetens ljus och en dag skulle vi få läsa och höra att Palme avlidit. 

Jag tror inte detta var hans egen bild av den sorti han ville göra, jag tror han själv i ett sådant läge insåg att ett iscensatt politiskt mord var den bästa lösningen. Det finns dock en hake i denna lösning och det är att ett sådant iscensatt mord inte kan hemlighållas för utländska underrättelsetjänster och stormakternas regeringar. Man skulle få en hållhake på Sverige med ett sådant mord. Kanske är massinvandringen och vår plötsliga vändning i EU frågan resultatet av sådana hållhakar? Sverige har av övriga EU-länder tvingats ta emot oproportionerligt många flyktingar med hot om att man annars skulle avslöja sanningen om Olof Palme.

Bara några månader efter Palmes försvinnande så ansökte Ingvar Carlssons regering om EU-medlemskap. Palme själv var motståndare mot EU eller EG som det hette då. Det skedde en rad drastiska förändringar i svensk politik åren efter "Palme mordet" som får en att spekulera. Det var som det skedde en statskupp i det fördolda. Jag finner det egendomligt att man försöker tysta ner Claes Hedbergs bok om teatermordet på Palme, för om det inte finns ett uns sanning i hans teorier så är de så snurriga att man inte kan ta dem på allvar och då finns det ju ingen anledning att förbigå boken med tystnad.

En fråga jag ställer mig är, om det nu är sant det Hedberg skriver när dog då Palme? Han skulle enligt Hedberg ha flugits ut ur Sverige med destination Frankrike där han skulle ha inkvarterats på ett av familjen Rothschilds slott. HIV är en sjukdom man kan ha länge innan den utvecklas till AIDS så rent teoretiskt kan Palme ha levt en bra bit in på 2000-talet. Han kan även ha hunnit behandlas t med bromsmediciner. Något som Hedberg gjorde mig uppmärksam på i en intervju på nätet var de oansenliga minnesmärkena över Palme. En liten bronsplakett på trottoaren och en oansenlig gravsten. Hade han verkligen blivit mördad så hade man kunnat förvänta sig mer storstilade minnesmärken.

Att kalla sig demokrat innebär inte per automatik att man är antitotalitär, det gamla DDR kallade sig "demokratisk republik" och alla vet att DDR var själva essensen av en totalitär polisstat. Vad utmärker då en fri demokrati som värnar om de fri- och rättigheter som man förknippar med en västerländsk demokrati? För det första garanteras alla medborgare total frihet att tänka och tycka vad de vill, hur avskyvärda deras åsikter än må vara. Var och en garanteras friheten att publicera sina tankar i text och bild på vilka medier det än må vara. Samhället (staten) garanterar medborgarnas rätt att uttrycka sina åsikter utan att drabbas av våld eller andra repressalier från medborgare som inte delar deras åsikter. Ofta är inte detta något större problem i fria demokratier då majoriteten inte hyser några extrema åsikter och har överseende med den lilla minoritet som har avvikande åsikter.

I en fri demokrati håller man med jämna mellanrum fria val där medborgarna får rösta fram de personer man anser vara bäst lämpade att styra samhället. De medborgare som ställer upp i valet får fritt argumentera för sin sak i offentliga debatter och sammankomster. I en fri stat har man direktdemokrati, det vill säga man röstar på en person istället för en politisk ideologi. Detta gör att dugliga medborgare utanför det politiska systemet kan ställa upp till val. Valet till parlamentet eller riksdagen är hemligt, det vill säga ingen kan se vad du röstat på. Den fraktion som erhåller mer än 50 procent av rösterna kan bilda en regering, detta kallas majoritetsregering. Uppnår ingen majoritet kan en minoritetsregering bildas av de parlamentsmedlemmar som kan snacka sig samman och som delar åsikter i de flesta frågor. En minoritetsregering kan fällas av övriga i parlamentet om de så önskar, man utlyser då ett nyval. 

En totalitär stat eller diktatur som det också kallas, kan mycket väl kalla sig demokratisk, ha ett parlament och hålla val, det är bara det att för medborgarna är det som att välja mellan pest eller kolera. Alla partier som ställer upp i en diktatur har ungefär samma åsikter. Friheten att tänka och tycka är inskränkt, staten bestämmer vad man får lov att tycka och offentligt ge uttryck för. Media i form av tidningar, radio och TV är kontrollerade av staten eller samarbetar med staten på så sätt att en sorts självcensur uppstår, man låter inte oppositionella komma till tals helt enkelt. Angiveri är vanligt i denna typ av samhällen, staten uppmanar medborgarna att hålla koll på varandras åsikter och ange dem som hyser avvikande åsikter. I en totalitär stat kan medborgarna straffas i en domstol för att de gett uttryck för fel åsikter eller har fel religion. En diktatur kan också vara en religiös diktatur styrd av präster och där lagarna baseras på religiösa påbud. 

Skendemokratin eller kryptodiktaturen är alltid de svåraste att dissekera och genomskåda då de vanligtvis försöker ge sken av att inte inskränka i medborgarnas fri- och rättigheter, vidare håller de fria val med jämna mellanrum som ger sken av valfrihet. Ofta har man representativ demokrati i en skendemokrati, det vill säga medborgarna får välja ett politiskt alternativ som inom sig utser de som ska representera i parlamentet. Detta gör att systemet ofta präglas av nepotism och vänskapskorruption, det är inte de som är mest kompetenta som utses utan de som har de djupaste vänskapsbanden med partiledningen och partiledaren eller som har en hållhake på partitoppen som gör att de nomineras. I skendemokratin har alla partier som tillåts representera i parlamentet ungefär samma åsikter och grundsyn på hur samhället ska styras. Systemet i sig själv gynnar de som styr det, så det finns ofta inget större intresse för reformer av själva maktsystemet, man biter inte den hand som föder en så att säga.

En riktig diktatur leds ofta av en enda ledare eller av en liten grupp personer, de senare präglar militärdiktaturer som leds av en grupp högre officerare som tagit makten med våld. I en diktatur vet medborgarna vad de får lov att säga och tycka offentligt samtidigt som de är väl medvetna om att alla medier är kontrollerade av diktatorn eller gruppen som styr. Man vet att det som står i tidningen inte nödvändigtvis behöver vara sant utan snarare ska bekräfta suveräniteten i diktatorns politik. Det är ofta lättare att leva i en riktig diktatur än i en kryptodiktatur, då reglerna är tydligare i en riktig diktatur. Man vet vad man får och vad man inte får. En riktig diktatur behöver nödvändigtvis inte vara dålig då arbetarna mycket väl kan vara välavlönade och den materiella standarden kan vara hög.

Detta är mycket beroende på diktaturens förhållande till det internationella kapitalet, samarbetar den och låter internationella konsortier fritt bryta mineraler eller olja så uppstår sällan problem. Problemen börjar ofta när en diktatur eller för den delen en demokrati förstatligar landet resurser och själv vill ha kontrollen över landets tillgångar, då drabbas landet ofta av sanktioner och utländska intressen försöker genom inre konflikter skapa underlaget för ett maktskifte till kapitalets fördel. Detta skedde i Libyen då Gaddafi vägrade få betalt för landet olja i dollar. USA reagerade omedelbar då en av denna nations viktigaste mål är att bevara dollarn som betalningsmedel för olja och guld. Detta förhållande gör att även en riktig demokrati där folket bestämmer skulle ha svårt att hävda sig om folkets vilja går emot USA:s intressen. Mindre länder oavsett om de är totalitära eller fria demokratier måste välja att ansluta sig till antingen USA, Kina eller Ryssland. EU är som union bara att betrakta som en vasallstat till USA.

Detta är väl i korthet en generell analys av vad som skiljer en fri demokrati från en diktatur. Det otäcka är den gråzon som finns mellan båda dessa ytterligheter. Det närmaste man kan komma en riktig fri demokrati är nog Schweiz där man genomför folkomröstningar om tillräckligt många medborgare begär detta. Motviljan mot folkomröstningar är typisk för skendemokratier. Sverige får man nog som Roland Huntford skriver i sin bok "Det blinda Sverige" betrakta som en enpartistat då någon riktig opposition inte existerat. När så SD dyker upp går de andra partierna samman för att utesluta dem från allt politiskt inflytande. Allt tecken på att Sverige inte är något annat än en skendemokrati eller en kryptodiktatur.

Det märks på tonen hos socialdemokraterna att de känner hur marken gungar under dem. Ute i Europa är de socialdemokratiska partierna näst intill utrotade i många länder samtidigt som de nationalkonservativa vinner terräng. Folket har tröttnar på vänsterns galenskaper och totala oförmåga att sätta gränser. Man har låtit feminismen övergå i rent manshat och en ren häxjakt många gånger, detta sätter sina spår politiskt. Samma sak gäller asyl- och flyktingpolitiken där man länge hävdade att det inte fanns något tak då Sverige var en rik nation. Idag ser vi att vi inte var så rika som vissa politiker hävdade, man snålar in på äldrevården för att kunna försörja unga afghaner utan flyktingstatus.

Dagligen ser man denna snedvridning i migrationspolitiken, unga nyanlända män kommer i svindyra dunjackor som de rätteligen inte borde har haft råd till om de varit riktiga flyktingar. Brukar passera en klädbutik där de sitter ett gäng araber och hänger på kvällarna, utanför står fyra lyxbilar. Jag tror inte man kan tjäna ihop till dessa på att sälja jeans och T-shirts. Många gånger är affären bara en fasad för annan mer ljusskygg verksamhet, problemet är att samhället har en beröringsskräck att närmare granska och ifrågasätta dylik verksamhet. På nyheterna sa man att kokainmissbruket ökat lavinartat i Sverige och nu förekom även i småorter. Ser man inget samband mellan invandringen och den ökade narkotikahandeln? 

Det är när missförhållandena börjar bli allt för synbara och de etablerade partierna undviker att ta tag i problemet som populistiska nationella partier fyller tomrummet med sin "rädda nationen" retorik och inte blir situationen bättre av att socialdemokraterna ensidigt fokuserar och svara med en förvirrad "konservativa krafter är ett hot mot demokratin i hela Europa" retorik. Den brunsmetning som både socialdemokratin och de liberala krafterna ägnat sig åt har enbart varit kontraproduktiv och mest ägnad åt att boosta de egna leden. Det råder ingen tvekan om att de politiska vindarna har vänt, mycket tack vare den ansvarslösa invandringspolitiken och bristen på integration. Brexit var en följd av invandringspolitiken till England, folket hade tröttnat på denna flod av utomeuropéer som anlände dagligen från Frankrike.

Samma sak här i Sverige fler och fler har fått nog av invandringen och alla de negativa konsekvenser den fört med sig. De senaste årens gruppvåldtäkter och gängskjutningar sköt fart efter den sanslösa flyktingvågen hösten 2015 då 93 procent av dem som anlände var unga muslimska män. Det går inte längre att dölja missförhållandena och de kostnader de för med sig. När BRÅ ville kartlägga etnisk tillhörighet i relation till viss brottslighet så skrek vänstern sig hesa i protest. Samma sak när polisen ville offentliggöra vilka bostadsområden som räknades som särskilt utsatta och problematiska. Vänstersocialisterna vill hela tiden mörka det negativa resultatet av sin generösa asyl- och flyktingpolitik. Vad som är förvånade är att inte den politiska reaktionen kommit tidigare.

När den nu kommer försöker statsmakterna tysta alla kritiska röster med rena censurmetoderna. Man stänger ner YouTube-konton som "Feministinspektionen" och "Granskning Sverige" ivrigt påhejade av socialförsäkringsminister Annika Strandhäll på Twitter. Är dessa politiker så fartblinda och maktberusade att de inte själva inser vilka metoder de använder? De är ju inte ett dugg bättre än de regimer de själva kritiserar. Faran är att man piskar upp sådana stämningar att våld och hämnd kommer att följa i spåren på ett paradigmskifte. De som nu är förtryckta kommer själva att bli förtryckare. En represiv och censurerande politik brukar aldrig leda till något gott, tvärtom det retar upp folk och får dem att visa sina sämsta sidor.

De sökmotorer och de algoritmer som styr näthandelsföretagen är rena bedrägerierna. De lurar och triggar dig att köpa. De höjer priset på de varor du titta ofta på samt börjar signalera att det bara finns ett fåtal kvar, allt för att få dig att köpa. Många människor är helt omedvetna om detta och tror att; "oj nu finns bara en kvar i lager det är bäst att köpa". Även auktionssidor som svenska Tradera är mer eller mindre bedrägeri. Rapporterade oegentligheter bryr sig Tradera inte om de är bara intresserade av att tjäna pengar på alla dessa dårar som trissar upp priset på slitna begagnade varor. Det är rätt roligt att se "blåbär" med bara ett fåtal omdömen som bjuder mot varandra och trissar upp en begagnad klocka till ett pris som vida överstiger vad du får ge för en ny på den europeiska nätmarknaden.

Egentligen är hela Nätet idag en tummelplats för bedragare och manipulatörer. Så fort jag får höra att en uppgift kommer från nätet så drar jag öronen åt mig, då jag av erfarenhet vet att ofta är det "fakta" tagna ur tomma luften. Idag kan man inte lita på något, dagstidningar och kvällspress är mest fejknyheter och försök att manipulera läsarens åsikter. Bonnier äger idag merparten av den svenska pressen vilket säger en del om "oberoendet" och objektiviteten. 1930-talets nazister som hetsade mot "judepressen" fick till slut rätt, den judiska familjen Bonnier äger i stort sett pressen i Sverige liksom en stor del av bokutgivningen. Detta är bara fakta sedan kan de yla antisemitism bäst de vill.

Fler och fler börjar vakna i Sverige och inse det ohållbara i den utveckling som följt i spåren på en allt för stor flyktinginvandring. Största orsaken till att högerpopulismen växer i Europa och Sverige är invandringen och den kriminalitet som följt i dess spår. Att som vänstern förneka att det finns ett samband mellan hög invandring och ökad grov kriminalitet och försöka bortförklara det med socioekonomiska faktorer är att skjuta sig själv i foten. De uppmärksammade gruppvåldtäkterna har enbart kulturella orsaker, de som kommit hit de senaste årtionden kommer från kulturer med en helt annan kvinnosyn där man tycker det är mer eller mindre legitimt att våldta en kvinna som inte kommer från samma kultur och religion.

Det största problemet är att politiker och media har en beröringsskräck inför dessa problem och frågeställningar. Man lever i en föreställning att en öppenhet i dessa frågor skulle spä på främlingsfientligheten och den strukturella rasismen. Förmodligen är det tvärtom om man mörkar och försöker sopa problemen under mattan så förs debatten istället på sociala medier och i fikarummen på jobbet. I Danmark lyfte man upp debatten i ljuset redan i mitten av 1990-talet vilket fick till följd att Danmark fick en restriktivare asyl- och invandringspolitik, något som kritiserades från svensk sida. Däremot har man inte samma förgiftade politiska klimat i Danmark som det man har i Sverige vilket måste ses som positivt.

Det finns alltid en gräns för vad folk tål och accepterar och den svenska politiken inom migration och integration, eller snarare bristen på integration, har gjort att vi snart nått en brytpunkt där folk börjar få nog. Den rättsvidriga gymnasieasylen för en massa afghanska hazarer utan giltiga asylskäl stack i ögonen på många. Massor upprördes också av den våg av gruppvåldtäkter som sköljde över landet under 2016 och den handfallenhet rättsväsendet uppvisade i de fall de grep några gärningsmän. Likaså störs många rättskaffens svenskar av det hedersvåld som de kulturer som invandrat utövar främst mot sina kvinnor, för att inte tala om den uppblossande gängkriminaliteten som nästan uteslutande innefattar unga män med invandrarbakgrund.

Att tro att allt sådan skulle gå den svenska allmänheten spårlöst förbi är övermåttan naivt och godtroget. Jag tror det finns en överdriven konflikträdsla inom det politiska etablissemanget, man är rädd att stöta sig med stora väljargrupper om man sätter ner foten. Detta har fått som följd att de partier som vågat sätta ner foten har fått ökat stöd i vissa väljargrupper men också de parti som försökt släta över problemen - vänstern har fått ökat stöd hos invandrargrupperna i förorterna. Detta har lett till en våldsam polarisering i det svenska samhället som vi tidigare varit förskonad från.

Vad jag är rädd för är att det en dag kokar över, en utlösande händelse, kanske ett terrordåd som kräver många dödsoffer och skadade. En utstuderat grym gruppvåldtäkt där gärningsmännen går fria på grund av ett tandlöst rättsväsende. Vad som helst kan bli den tändande gnistan i dagens Sverige. På senare tid har fler och fler vaknat och börjat inse vad som håller på att hända i Sverige. Folk jag aldrig kunnat tro skulle vända sig mot invandringspolitiken har plötsligt blivit våldsamt kritiska. Vänstermänniskor som jag tidigare knappt kunnat tala med håller plötsligt med mig. Själv tror jag flyktingvågen hösten 2015 var det som öppnade ögonen på många.

Det tråkiga är att det infekterade debattklimatet i Sverige har gjort att frågan om mångkultur och invandring skär som en kniv tvärs igenom familjer, grannar och arbetskamrater. Detta kan vi uteslutande tacka media och politiker för som med sin retorik och brunsmetning skruvat upp tonen. De kommer en dag att få betala ett högt pris för detta då jag tror det kommer att övergå i våldsamheter den dag det kokar över. Genom att systematisk försöka tysta alla kritiska röster på sociala medier gör man sig själva en otjänst, man har svetsat igen säkerhetsventilen på tryckkokaren. Jag känner svensken och vet vilken tålmodig och konflikträdd person han är, men jag vet också att när det väl kokar över så finns det inget som kan stoppa honom. Har vi tur kommer stora grupper av utomeuropeiska migranter bara att bli fördrivna ur Sverige, har vi mindre tur slutar det i ett blodbad med många döda och ett politiskt kaos som kan sluta var som helst.

Historien om den häktade mannen med en hög position inom rikets säkerhetsorganisation ställer många frågor. Är det fråga om en riggad operation av staten för att få bort mannen från sin tjänst? Eller är det en försmådd galen kvinna som hämnas genom att dikta ihop en historia om våldtäkt och hallickverksamhet? Det verkar högst osannolikt att en man med en så hög position och lön skulle behöva dryga ut kassan med hallickverksamhet. Ett annat scenario är att mannen är skvatt galen och ser sig själv som en James Bond typ som satt upp en egen bordellverksamhet i akt och mening att locka dit främmande makt diplomater för att sedan idka utpressning.

Efter historien med Julian Assange kan man förvänta sig vad som helst från det politiska etablissemanget. I det fallet agerade två kvinnor med nära anknytning till socialdemokraterna lockfåglar och fick Assange att gå i den sexuella fällan. Han anklagades sedan för sexuellt övergrepp och anhölls i sin frånvaro varpå USA begärde honom utlämnad. Han lyckades dock fly till London där Sverige begärde honom utlämnad. Då han greps och släpptes mot borgen flydde han och begärde asyl på Ecuadors ambassad, där han fortfarande sitter tack vare en galen svensk åklagare, Marianne Ny.

Vad som ligger bakom den nya historien ska bli intressant att se, är det något som myndigheterna (deep state) kokat ihop och riggat eller är det en hög underrättelsetjänsteman som flippat ut och ägnat sig åt verksamheter man verkligen inte förväntar sig av en sådan. Vad jag förstår så står bara ord mot ord, en kvinna anklagar honom för upprepade sexuella övergrepp samt att han skulle ha tvingat henne till prostitution. Rättsväsendet sätter tydligen så stor tilltro till kvinnans version att mannen häktats något som är ganska anmärkningsvärt med tanke på hans position. 

Men detta är inte första gången, alla minns väl Göran Lindberg mer känd som Kapten Klänning den höge polischefen som skulle ha hand om jämställdhetsfrågor som ägnade sig åt att köpa sex av prostituerade. I dagens Sverige kan man förvänta sig vad som helst. Detta landet är en cirkus fullt i klass med "Monty Pytons flying Circus" ett djävla skämt till nation.