SVT 1:s "Tjuv och polis" är nog det dummaste program jag sett på länge. Ett gäng amatörer ska stjäla femtio miljoner ur en värdetransportbil inne i ett hus. Mot sig har detta gäng av riktigat töntiga amatörer ett gäng före detta poliser som ska lösa brottet. I "brottsligan" finns det bara en som verkar ha lite kunskap om hur polisen jobbar, han har väl kollat in CSI serier. Bara det att de smyger fram på ett supermisstänkt sätt när de ska in i huset, istället för att klä ut sig till arbetare och helt fräckt gå in i huset som de var på väg till ett jobb. Tjuvarna får ju inte lov att agera på ett logiskt sätt som att bränna upp hus och bilar för att förstöra eventuella spår. Hänsynslöshet är nummer ett om man ska lyckas.

Programmet borde heta "De mest korkade rånare ni sett på TV". Det verkliga nerköpet kommer väl när polisen ska börja förhöra eventuella misstänkta. Folk som inte vet hur polisen manipulerar och ljuger har inte en chans.

De borde ha anlitat Elake Karsten som hade fått plocka ihop ett gäng bland sina gamla polare. 

Så typiskt svenskt TV-program. Polisen vinner - hurra!

De svenska högerpopulisterna som okritiskt hyllar Trump vet förmodligen inte vad det är för figur de hyllar, lika lite som de som stödde Hitler i Sverige på 30-talet visste vad det var för hasardspelare de satte sin tillit till. Det finns klara likheter mellan dessa två personlighetstyper, de drar sig inte för att framkasta falska påståenden som gör att de ska komma i en fördelaktigare dager. Båda skrev de en bok om sig själv som i slutänden genererade ganska stora inkomster.

De älskar båda rampljuset och vill att media skriver positiva saker om dem. Båda har de ett rasistiskt arv och en elitistisk syn på sig själva, de är båda offer för socialdarwinismen. Rent intellektuellt är Hitler mer bildad och beläst än Trump. Militärt har Trump genomgått en militärakademi medan Hitler gjort tjänst som rapportkarl i första världskrigets skyttegravar. Men ur en rent taktisk och strategisk synvinkel är nog båda att betrakta som dilettanter. 

Att tro att storpolitiska diplomatiska förhandlingar går att jämställa med affärsförhandlingar gällande uppköp av fastigheter och hotell är att bedra sig själv. Jag har en känsla av att Putin redan har Trump på kroken och att Ryssland har ett överläge när det kommer till förhandlingar. På samma sätt som Hitler var en produkt av av 1930-talets depression och arbetslöshet så är Trump en produkt av 2000-talets politiska och ekonomiska turbulens med en lånecirkus utan all like och därtill följande bankkonkurser och ekonomiska oegentligheter. Retorisk kör båda på samma koncept, de säger vad den tysta massan vill höra. Trump liksom Hitler vänder sig till den obildade arbetsklassen och den lägre medelklassen, som köper de enkla budskapen. 

Risken att Trump drar igång ett storkrig som involverar kärnvapen är lika troligt som det var att Hitler skulle starta krig. Jag tror Trump betraktar ett krig som en form av affärsmässig påtryckning helt ovetande om att det snabbt kan eskalera utom all kontroll. Att Trump tycket det var en lysande ide att stoppa inkommande orkaner genom att detonera en kärnladdning i dess öga säger en del om hans syn på kärnvapen.

I veckans Vetenskapens värld avhandlar man problemet med rymdskrot. Som vanligt var Elake Karsten medveten om detta redan på 1960-talet då han var en trogen läsare av tidningen MAD som hade en satir om alla sopor vi människor ger upphov till. Bland annat tog man upp problemet med engångshängare i ståltråd som man får i varenda kemtvätt i USA, MAD:s förslag var att slänga dessa i Grand Canyon. I slutet av artikeln framkastade MAD förslaget att man skulle skjuta upp alla sopor i omloppsbana kring jorden men insåg sedan att där var redan fullt med skrot som NASA och Sovjet hade skjutit upp. Så redan då insåg jag att vår jord var omgiven av rymdskrot och sedan dess har det bara blivit värre.

Jag har ofta tänkt på vad som hände när folk gick över från analog fotografi till digital. Förr fanns alla bilder bevarade på negativ celluloid film idag finns de bara som ettor och nollor på olika digitala media. Vad händer med bilderna i hårddisken på dator när en ny dator köps? De flesta slängs med dator, endast ett fåtal sparas och förs över till den nya datorn. Många orkar inte gå igenom alla bilder de sparat och förstår inte värdet av dessa. Om hundra år kommer en stor del av vår samtidsdokumentation vara borta. Det bästa är att rata digitalfotografi och återgå till analog. Skaffa en gammal Nikon FM 2:a och fota med svart/vit film och soppa själv i D 76. Bilderna kan man sedan skanna in och bearbeta i dator men originalen finns kvar i form av negativfilm och förhoppningsvis är det någon som hittar dem i framtiden.

Jag fattar inte hur någon kan vara optimist idag och tro på någon framtid. Det finns ingen framtid om vi fortsätter på den inslagna vägen. Att tro att vi kan fortsätta exploatera naturen utan att det får konsekvenser för oss själva är ren och skär naivitet. Vi styrs av politiker som ständigt ljuger om tillståndet i världen,när hörde ni sist någon politiker säga något om överbefolkningen? Att tala om klimatförändringar och miljökatastrofer utan att ta med parametern överbefolkning är idioti, klart klimatet påverkas om fler och fler människor föds och kör bil och flyger. För att inte tala om skövlingen av regnskogen för att ge plats åt palmoljeodlingar, sojaodlingar och betesmark åt nötkreatur.

De enda som idag är medvetna om att ett paradigmskifte måste till för artens överlevnad verkar vara indianer och andra naturfolk. Men dessa utrotas i kapitalismens tecken som något som hindrar framåtskridande och utveckling. Utveckling till vad kan man fråga sig? Sist man kunde ana en ljusning var i slutet av 1960-talet då en ungdomsrörelse uppstod som verkligen ville ha förändringar till stånd, men dessa dödades av statens lakejer som försåg dem med vanebildande droger eller vänsterextremistiska dogmer. Mänsklig frihet är alltid något som makthavarna varit rädda för och med alla medel bekämpat. Idag är jorden en vidrig plats att leva på där hänsynslösa intressen styr och manipulerar människorna. 

Läget i Asien försämras hela tiden, i norra Indien finns delstaterna Jammu/Kashmir med en i huvudsak muslimsk befolkning. Sedan en tid tillbaka har centralregeringen i Indien fråntagit delstaten dess autonomi och ökat sin militära närvaro mot gränsen till Pakistan. Indiens nuvarande premiärminister Narandra Modi är öppet hindunationalist och antimuslim vilket kom till uttryck i de massakrer som skedde i Punjab riktade mot den muslimska befolkningen.

Krutdurken Kashmir kan när som helst komma att användas som förevändning av Pakistan eller Indien för ett militärt ingripande. Både Indien och Pakistan förfogar över ansenliga mängder kärnstridsspetsar, så skulle konflikten utvecklas till ett kärnvapenkrig kommer detta att få globala efterverkningar främst på klimatet även om konflikten inte utvidgas.

Ett annat orosmoment i Asien är konflikten mellan Hong Kongs befolkning och Peking regimen. Peking hotar att sätta in Folkets Armé mot demonstranterna om inte läget normaliserats till september. Vad som händer om armen sätts in vet vi från oroligheterna på Himmelska fridens torg då flera tusen fick sätta livet till. Ett militärt ingripande i Hong Kong kommer att få efterverkningar i Taiwan som kommer att känna att nu är det vi som står på tur. Sedan en tid tillbaka har USA låtit installera "Patriot" LV-robotar på ön. Man kan också räkna med en upptrappad närvaro av amerikanska flottenheter i området. Likaså kommer handelskriget mellan USA och Kina att trappas upp om Kina går allt för hårt fram med Hong Kongs befolkning. I en storkonflikt i Asien skulle både Nordkorea och Japan dras in vilket ytterligare skulle öka temperaturen.

Skulle utvecklingen i detta hörn av Asien uppta den amerikanska militärens fokus kan mycket väl Iran passa på att gå till offensiven då USA inte kan vara överallt. På det hela taget ser det mörkt ut för världsfreden. En impulsiv president i Vita Huset och starka nationalistiska krafter på frammarsch i Asien. Kina har öppet deklarerat att de kommer att vara den ledande stormakten år 2049 vid 100 års dagen av den kommunistiska revolutionens seger i landet. En annan orosfaktor är att dollarn håller på att tappa som internationell reservvaluta. Den kinesiska yuanen stärker sitt grepp genom att Kina köper upp allt guld de kan komma över för att på sikt binda sin valuta till en guldmyntfot. För USA:s ekonomi skulle detta vara en katastrof.

Vi måste nog vänja oss vid tanken på att USA spelat ut sin roll som stormakt och "världspolis" de kommer inte ekonomisk att ha råd att fortsätta som de gjort sedan andra världskrigets slut. Redan när Trump tillträdde aviserade han att USA tänkte dra ner sitt ekonomiska bistånd till NATO och att militäralliansen fick lära sig att stå på egna ben. Även i Ryssland är det oroligt sedan den ryska ekonomin stagnerat och därmed förtroendet för Vladimir Putin minskat, endast 32 procent av ryssarna stöder idag helhjärtat Putin. Skulle demonstrationerna och den politiska oron i Ryssland öka kommer Putin inte att tveka med att ta i med hårdhandskarna, detta skulle kunna få långsiktiga konsekvenser i relationerna med väst.

På det hela taget ser det ganska mörkt ut för världen och hur det ser ut i Sverige ska vi bara inte tala om. En ÖB som verkar prioritera Prideparader före försvarsfrågor och en försvarsminister som redan lutar sig på NATO. Skulle temperaturen skruvas upp och läget försämras även i Östersjöregionen kan Sverige mycket väl dras in i en konflikt. Putin tvekar inte för att åter annektera de Baltiska staterna och i ett sådant läge kan en ockupation av Gotland mycket väl ske. Sverige har i ett sådant läge ingenting att sätta emot, vi får stillatigande finna oss i det eller riskera vår alliansfrihet och neutralitet (Det sista var ett skämt).

Det som hände rapstjärnan ASAP Rocky kan bara hända i en "bananrepublik" som Sverige. Rocky och hans enturage blir trakasserade av två kraftigt påtända afghaner i övre tonåren. Rocky tröttnar till slut efter att åtskilliga gånger bett afghanerna sluta att förfölja dem och kastar den ene afghanen i marken. Afghanen som fattat att man kan få skadestånd i Sverige tillfogar sig själv skador med en söderslagen flaska som ligger på marken och beger sig till närmaste polisstation för att göra en anmälan. 

Anmälan hamnar på bordet hos en fjollig bög och mediakåt åklagare som ser en chans att hamna i TV-rutorna hos likasinnade över hela världen. Han häktar Rocky och hans två livvakter och anklagar dem för misshandel av normalgraden. Efter att Leif GW Persson i TV uttryckt misstankar om att åklagaren i fallet söker kändisskap genom åtalet skiljs han från fallet och en annan mera grå tjänstemannatyp övertar åtalet. Redan här inser man att Sverige inte är ett normalt land.

Det hela eskalerar med att USA:s president lägger sig i saken och skickar ett brev till Sveriges statsminister Stefan Löfven och uppmanar denne att se till att Rocky släpps ur häkte så fort som möjligt. Kortfattat svarar dumskallen Löfven att han kan inte lägga sig i svenskt rättsväsende då detta, åtminstone på pappret, står fritt från politisk påverkan. Trump svarar med att sända sin gisslanförhandlare till Stockholms tingsrätt som observatör och politisk påtryckning. Man är nog inte helt omedveten om att den impulsive Trump mycket väl kan surna till och lägga sanktioner på svensk import av exempelvis krigsmateriell från USA. Tänk er Gripen utan reservdelar till den amerikanska motorn.

Efter en farsartad och hårt media bevakad skådeprocess släpps Rocky i väntan på domen och tar ett privatplan hem med sina livvakter. Trump twittrar glatt att "It was a Rocky Week, get home ASAP A$AP!"

Jag är glad att jag levde och fanns här på jorden i juli månad 1969 då det skedde en enorm händelse i mänsklighetens historia. Det var den 20 juli 1969 som människan för första gången satte sin fot på en annan himlakropp och jag kunde uppleva det i realtid i en televisionsapparat i mina föräldrars hem. Hela min barndom präglades av raketer och rymdfärder, då mitt intresse väcktes redan i oktober 1957 då Sovjet sköt upp den första konstgjorda objektet som snurrade kring jorden. Även om jag bara var ett barn så insåg jag att detta var något fantastisk och banbrytande. Sputnik 1 följdes av amerikanska satelliter och jag hade snart lärt mig namnen på alla de amerikanska bärrakteterna, Vanguard, Redstone, Atlas, Thor och allt vad de hette. Det sovjetiska rymdprogrammet var omgärdat av större mystik och hemlighetsmakeri.

Jag lärde mig snabbt att det var tyskarnas förtjänst att kraftiga bärrakeret fanns, speciellt en man, Werner von Braun som byggt A4:a raketen eller V2 som den kom att kallas. De första amerikanska raket testerna gjordes med beslagtagna V2:or som sköts upp från White Sands i New Mexiko, det hade jag lärt mig ur en av FIB:s klisterbilderböcker om raketer. 

Ibland undrar jag om det är en slump att man föds under en viss tidsepok eller om det är ett avsiktligt val? Atomåldern kallades denna epok ibland i min barndom. Man var hela tiden medveten om att ett globalt kärnvapenkrig kunde betyda slutet på alla rymdfärder och slutet för mänskligheten. Som barn oroade man sig inte så mycket för sådant, man hade annat att tänka på, men jag minns Kubakrisen då fröken i skolan sa till oss att nu kunde det bli ett atomkrig. När jag och min bäste vän gick hem från skolan den dagen minns jag att vi sa till varandra, tror du att det blir krig nu? 

Det blev inget krig och människan landade på månen till slut. Idag ser det lika dystrare ut med en galen president i USA och ett Kina som växt till en modern stormakt och ett Ryssland som hämtat sig från kommunismens kollaps.