Inlägg publicerade under kategorin Elake Karsten funderar

Av Karsten - Söndag 14 april 12:29

Man har under årens lopp framlagt en mängd teorier om universums slutliga öde, kommer det att tunnas ut och försvinna i en evig expansion eller kommer det att dra ihop sig till den singularitet det en gång expanderade ifrån? Svaret kan finnas i de svarta hål man nu detekterat på flera håll i universum. I centrum av alla spiralgalaxer tycks finnas ett gigantiskt svart hål kring vars gravitation galaxen roterar. 


Svarta hål bildas av kollapsande stjärnor med en massa tio gånger solens. När en stjärna gjort slut på sitt bränsle i form av väteatomer som slås samman till en heliumatom så börjar den växa till en röd jätte som slukar alla planeter i sitt system. Avgörande för en stjärnas öde är dess ursprungliga massa då en större massa ger upphov till en motsvarande gravitation. Ju större stjärna desto större gravitationsfält runt stjärnan. En stjärna med en massa tio gånger vår sols massa kan när den gjort slut på sitt bränsle kollapsa till ett svart hål. En sorts gravitationssingularitet med en så stor gravitationskonstant att inget ljus slipper ut, istället sugs all omgivande materia in i detta svarta hål.


Man kan kort säga att stjärnor har följande slutstadier, röd jätte, vit dvärg, neutronstjärna eller svart hål. Vita dvärgar bildas av normalstora stjärnor som kollapsat till en dvärgstjärna. En typisk vit dvärg har en radie som är 1 procent av solens, men den har grovt räknat samma massa. Detta motsvarar en täthet på cirka 1 ton per kubikcentimeter. Den gravitation som en vit dvärg avger kan fånga upp materia av omgivande solar exempelvis röda jättar, den exploderar då i en supernova. Denna gräns för en vit dvärg är satt vid 1,44 gånger solens storlek och kallas Chandrasekhargränsen efter den indiska astrofysiker som upptäckte fenomenet. En vit dvärg som kylts ner blir en svart dvärg något som tar några miljarder år. Vår egen sol kommer att sluta som en vit dvärg efter att först ha svällt upp till en röd jätte som sedan genom gravitationskrafterna kollapsar till en tätt packad massa av degenererad materia.


Nästa fenomen är neutronstjärnor där stjärnan efter att ha gjort slut på sitt bränsle drabbas av en gravitationskollaps som får den att bli ett klot med cirka 12 kilometers diameter men innehåller massan av två-tre gånger vår sols massa. Man kan kort säga att den gör sig av med alla elektroner och protoner och blir en tätt packad massa av bara neutroner. Neutronerna ligger så tätt sammanpackade att materian inte längre har fast form, utan har övergått i ett nytt aggregationstillstånd, så kallad degenererad materia. Neutronstjärnor är ofta resterna av en supernova det som uppstod då en vit dvärg fångar in omgivande materia och startar en fusion. 


Ett svart hål är stadiet bortom neutronstjärnan då materien är så sammanpackad att det övergår det mänskliga förståndet att förstå det. Det har bildats en gravitationspunkt, en singularitet av gravitation så stor att inget ljus slipper ut. Runt ett svart hål finns det man kallar händelsehorisonten som närmast kan liknas vid en skiva av ljus eller strålning som bildas då materia sugs in i det svarta hålet. Svarta hål kan endast detekteras av den röntgenstrålning som avges runt dem. Man har också detekterat gravitationsvågen efter två svarta hål som roterade kring varandra för att sedan kollidera till ett större svart hål i det som kallades LIGO-experimentet en upptäckt som belönades med Nobelpriset i fysik.


Ett framtida scenario kan vara att svarta hål slår sig samman till större och större gravitationssingulariteter som slukar mer och mer massa vilket får dem att växa. Ett svart hål som växer krymper samtidigt då den ökade gravitationen rent teoretiskt skulle få singulariteten att krympa. Inne i ett svart hål har alla kända fysikaliska och kvantmekaniska lagar upphört att gälla, den materia som sugs in upphör att vara materia då de partiklar som sugs in accelererar upp i hastigheter överskridande ljusets hastighet vilket ger upphov till tidsförskjutningar. Eventuellt står tiden still i närheten av singulariteten eller tiden kan till och med gå baklänges. 


Vad som händer med det som sugs in i svarta hål är det mest intressanta då all materia kan omvandlas till energi och svarta hål avger inte lika mycket energi som den materia som sugs in rätteligen borde ge upphov till. Fysikern Steven Hawking framlade en teori att svarta hål avgav en mycket svag strålning då partiklar-antipartiklar annihilerades. Han teoretiserade även om att tiden gick baklänges i närheten av gravitationscentrum.

Man kan då tänka sig att universum i en avlägsen framtid består av fler och fler samt större och större svarta hål som allt snabbare suger i sig den materia som finns i universum. Om då tiden upphör att finnas i svarta hål så ackumuleras den slukade materian till slut i en enda singularitet (ett jätte svart hål) som sedan skulle kunna vara ursprunget till det vi kallar Big Bang.


Man har då vad man kallar ett pulserande universum, något som även den indiska filosofin framkastar i det de kallar Brahmas in och utandning. Man tänker sig varat i cykler där den materiella världen existerar i vad man kallar en stor kalpa eller Brahmas dag som är 4,33 x 10 upphöjt till 9 år. Brahmas liv beräknas till 311 040 000 000 000 jordår. Allt detta är spekulationer och teorier då de inte går att belägga, det intressanta är dock att man inom indisk religion och filosofi laborerade med siffror som ganska väl stämmer in i de tidsspann man räknar med i astrofysiska teorier. Det vi kallar tid är en följd av gravitationen som i sin tur är orsakad av materiens manifestation i elementarpartiklar som byggt upp universum.


Vi vet alla att allt är förgängligt i förhållande till tiden. Det vi alla lever i kallas ett rumtidskontinuum som kröks av gravitationen, därav det Einstein kallade det krökta universum. Runt varje större objekt kröker sig rumtidskontinuum på grund av gravitationen. Rent teoretiskt går tiden lite långsammare på toppen av Mount Everest än vad den gör vid havsytan på grund av minskad gravitation. En av Einsteins mest berömda teorem är tvillingparadoxen som säger att om två tvillingar där den ene färdas i rymden med en hastighet nära ljusets och den andra stannar kvar på jorden så kommer den som färdats i rymden att ha åldrats mindre än den som stannade kvar på jorden när han återvänder. 

Att fundera över dessa frågor är det som gör livet värt att leva, inte vem som vinner nästa Robinson eller Idol eller vilka idioter som får styra Sverige nästa fyraårsperiod.

ANNONS
Av Karsten - Torsdag 11 april 18:58

Den här klimathysterin håller på att gå mig på nerverna, begriper inte folk att det är för sent? Det hjälper inte att höja bensinskatten eller skatten på flygresor i Sverige. Man skulle ha tagit itu med dessa frågor redan på 1960-talet när de första varningarna kom. Med den utveckling vi ser med en våldsam industrialisering i både Indien och Kina kommer både miljön och klimatet att få betala ett mycket högt pris. Vad hjälper det om svenskarna tvingas sopsortera när Kina satsar på kolkraftverk för att utvinna energi? Hela denna klimathysteri vi har i Sverige med lilla Klimat-Greta i spetsen är bara spel för gallerierna iscensatt av politiker och media för att det ska verka som makthavarna gör något. 


Ska det bli några mer bestående resultat av klimatarbetet så måste det ske globalt och vara av tvångskaraktär, ingen nation ska kunna slippa undan. Tyvärr är det nog redan för sent, vår miljö och vår jord är så förstör av människan härjningar att någon bot inte finns. Det enda som skulle kunna rädda jorden är om människan försvann genom ett dödligt virus eller något i den stilen. Vår jord klara inte av industrialisering med allt det innebär av riskavfall och ett ständigt behov av energi. Vi lever redan på lånad tid, vi har bedrivit en rovdrift av sällan skådad art på naturen som gett obotliga skador på många håll. 


Värst är att andra arter som valar och delfiner faller offer för plastavfallet i världshaven, liksom vissa insekter och amfibier håller på att försvinna. Groddjur är de som först faller offer för miljöförstöringen. Försvinner bin och humlor och andra pollinerande insekter så hotas vi snart av världssvält. Det man lagstiftningsvägen nu håller på med är slag i luften av politiker som hoppas ta poäng på sin miljömedvetenhet. Det man kan hoppas på är att mänskligheten på sikt kommer att bli så förgiftad av sina mediciner och alla andra kemikalier att människan blir steril och inte längre kan reproducera sig och dör ut. Jag ser ingen nackdel med en jord befriad från människor. 

ANNONS
Av Karsten - Torsdag 11 april 11:27

En av de mest ältade händelserna i modern tid är Palmemordet. I en nyligen utkommen bok framkastar Claes Hedbergs en ny teori kring Palmemordet. En teori som mycket väl kan stämma, Palme hade fått HIV och det hela var ett teatermord för att Palme skulle kunna avgå med flaggan i topp och bli ihågkommen som en stor man och martyr. De invändningar som man får höra mot denna teori är att för många skulle ha varit inblandade för att sanningen inte skulle komma fram. Jag är inte så säker på det, Sverige har alltid varit duktiga på att lura folket och inblandade går att köpa för pengar och höga poster. Folk vill helt enkelt tro att det var Christer Pettersson eller någon annan som sköt honom. 


Jag har själv tidigare snuddat vid tanken på att Palme var sjuk och iscensatte sitt eget "mord" samtidigt som det gått rykten om att Lisbeth Palme och sönerna var inblandade i mordet. Om det nu var som Hedberg påstår att Palme blivit smittad med HIV-virus vad hade han att välja på? Avgå som partiordförande och statsminister med en krystad förklaring om svår sjukdom eventuellt cancer? Detta skulle ju oundvikligen lett till en massa spekulationer och sedan skulle allt kring Palme tystna och han skulle försvinna från offentlighetens ljus och en dag skulle vi få läsa och höra att Palme avlidit. 


Jag tror inte detta var hans egen bild av den sorti han ville göra, jag tror han själv i ett sådant läge insåg att ett iscensatt politiskt mord var den bästa lösningen. Det finns dock en hake i denna lösning och det är att ett sådant iscensatt mord inte kan hemlighållas för utländska underrättelsetjänster och stormakternas regeringar. Man skulle få en hållhake på Sverige med ett sådant mord. Kanske är massinvandringen och vår plötsliga vändning i EU frågan resultatet av sådana hållhakar? Sverige har av övriga EU-länder tvingats ta emot oproportionerligt många flyktingar med hot om att man annars skulle avslöja sanningen om Olof Palme.


Bara några månader efter Palmes försvinnande så ansökte Ingvar Carlssons regering om EU-medlemskap. Palme själv var motståndare mot EU eller EG som det hette då. Det skedde en rad drastiska förändringar i svensk politik åren efter "Palme mordet" som får en att spekulera. Det var som det skedde en statskupp i det fördolda. Jag finner det egendomligt att man försöker tysta ner Claes Hedbergs bok om teatermordet på Palme, för om det inte finns ett uns sanning i hans teorier så är de så snurriga att man inte kan ta dem på allvar och då finns det ju ingen anledning att förbigå boken med tystnad.


En fråga jag ställer mig är, om det nu är sant det Hedberg skriver när dog då Palme? Han skulle enligt Hedberg ha flugits ut ur Sverige med destination Frankrike där han skulle ha inkvarterats på ett av familjen Rothschilds slott. HIV är en sjukdom man kan ha länge innan den utvecklas till AIDS så rent teoretiskt kan Palme ha levt en bra bit in på 2000-talet. Han kan även ha hunnit behandlas t med bromsmediciner. Något som Hedberg gjorde mig uppmärksam på i en intervju på nätet var de oansenliga minnesmärkena över Palme. En liten bronsplakett på trottoaren och en oansenlig gravsten. Hade han verkligen blivit mördad så hade man kunnat förvänta sig mer storstilade minnesmärken.

Av Karsten - Tisdag 9 april 20:57

I sin speakertext försöker SVT att få uppgifterna i serien "Hitlers innersta krets" att framstå som något nytt och häpnadsväckande när de i själva verket är gammal skåpmat även för den måttligt historieintresserade. Man försöker få det att låta som om intrigerna mellan de högsta nazistkoryféerna var något okänt när det i själva verket var ganska känt för den tyska allmänheten även under den tid det utspelades. Därefter har det ältats till leda i historiska verk och biografier och det kommer ständigt nya. 


Värst av allt är att serien är så amatörmässigt gjord att man skäms. Man har gjort serien som en form av dramadokumentär där skådespelare utklädda i mer eller mindre fantasifulla uniformer gestaltar historiska ögonblick. Serien innehåller grova fel och utelämnar viktiga händelser, som när Tyskland ockuperar Sudetenland i Tjeckoslovakien så nämner man inte med ett ord München-överenskommelsen mellan England, Frankrike och Tyskland. Ett annat exempel är Albert Speers framträdande roll som enbart berodde på Hitlers fascination för arkitektur, något som inte heller kommer fram i serien, utan man tillskriver det som mer slumpartat liksom Martin Bormans framträdande roll som uteslutande tillskrivs han roll som Hess privatsekreterare. Borman gifte sig 1929 med Greda Buch dotter till Walter Buch NSDAP:s högste partidomare med Adolf Hitler som bröllopsvittne, så Borman tillhörde den innersta kretsen redan innan makttillträdet.


Att sända sådan smörja som denna serie kan ge folk en felaktig bild av historiska händelser. Att sedan rekvisitan och uniformerna är rena fantasifostren gör inte saken bättre. Hitler med en SS-armbindel med de svarta kanterna, rent horribelt för den som kan sin historia. Eller Goebbels med hakkorsarmbindel till sin gråa kostym, Goebbels avskydde allt sådant privat, hans kontor var inrett i en smakfull futuristisk stil utan en massa örnar och hakkorsflaggor. SVT gör sig skyldig till grov förvanskning och historieförfalskning då de försöker ge sken av att det är ett seriöst försök att iscensätta intrigerna bakom maktens kulisser i Tredje Riket.

Av Karsten - Tisdag 9 april 17:27

Som tänkande och reflekterande individ måste man ha rätten att ifrågasätta alla dumheter som folk hittar på. Tyvärr verkar det som denna rätten är begränsad att det finns vissa heliga kor som inte får ifrågasättas. Här i det sekulariserade väst är det helt okej att ifrågasätta religionen och Guds existens, detta är däremot helt otänkbart i den muslimska kulturen. I väst är det däremot mycket tveksamt att ifrågasätta människans ställning och värde.

Själv skiter jag i alla dessa mentala "hang ups" som människor anfäktas av.


Jag betraktar kvinnor som fåfänga, ologiska, barnalstrande vätskefyllda skinnsäckar och männen som egotrippade testosteronstinna, tävlingsinriktade muskelknippen med skallen fylld av fotboll, idrott och annan skit och såvida de inte är homosexuella helt uppslukade och fixerade vid det slemmiga hål alla kvinnor har mellan benen. Mitt människoförakt känner vissa dagar inga gränser. De flesta är i mina ögon inte värda mer än kemikalierna deras kroppar är tillverkade av. Det där med människovärde är inget jag bryr mig om, i mina ögon är alla lika lite värda.


Själv har jag svårt nog med att stå ut med människorna från min egen kulturkrets utan att behöva tvingas förhålla mig till inflyttade främlingar med en massa konstiga kulturyttringar. De från den muslimska kulturkretsen avskyr jag av hela mitt hjärta och kommer aldrig att acceptera dessa som invånare i Sverige. Det är svårt nog att leva i ett homogent samhälle och ett rent helvete att leva i ett mångkulturellt. Ju fler människor som flyttar till Sverige desto större blir påverkan på klimatet och miljön i landet. Den här klimathysterin som råder har jag inget till övers för, som jag ser det är det redan för sent.


Det största klimat och miljöproblemet är överbefolkningen av jorden, ju mindre människor det är på det här klotet desto bättre mår miljön och alla andra arter. Med bättre miljö och god återväxt i regnskogar och andra viktiga biotoper så kommer också klimatet att bli bättre. Det bästa för planeten jorden vore om människan dog ut helt som art eller i alla fall decimerades till max några hundra miljoner. De här godhetsknarkande altruisterna som går runt och vill omfamna hela mänskligheten anser jag sakna allt värde.


Jag betraktar jorden som ett komplicerat ekologiskt system där alla bitar hänger ihop och har sin speciella roll, utom människan som är ett evolutionens misstag. Den dag denna hårlösa apa fick det den själv kallar förstånd och medvetande var en sorgens dag för jorden och dess övriga arter. Den har sedan den dagen använt det mesta av sin intelligens till att fundera ut nya verktyg för att ta död på sina medmänniskor och andra arter. Idag har hon nått så långt så hon kan förånga stora delar av torra land med olika former av termonukleära vapen. Inte nog med att man skulle ha stridsspetsar nog för att förinta mänskligheten EN gång nej tio gånger om för att vara på den säkra sidan. 


Att större delen av mänskligheten är totalt blåst och använder enbart en bråkdel av sin hjärnkapacitet får man belägg för dagligen, de flesta är totalt uppslukade av att konsumera en massa skit i form av prylar eller underhållning. De är otroligt kroppsfixerade och identifierar sig själv i form av sitt yrke eller sysselsättning. De flesta människor lever som om de var odödliga och slösar bort sin dyrbara tid som materiella varelser på att löneslava för någon annan människa som kan njuta frukterna av deras arbete. De ägnar sällan någon tanke åt meningen med livet och att de fötts här på jorden det är något de tar för givet, något som inte behöver ägnas några djupare funderingar åt. Sedan när de drabbas av cancer på grund av att miljön förvandlats till en soptunna så blir varje sekund av deras ömkliga liv dyrbar. Det är så patetiskt så man kan spy.


När man sedan talar om för sin omgivning hur saker och ting egentligen är och hänger ihop så stämplas man som en förfärlig människa för sanningen är något få vill höra. De flesta människor vill leva sina liv i en enda stor illusion där lögnerna travas ovanpå varandra. De som ljuger friskast är politiker och media. Ju fler människor vi blir på det här lilla klotet som far fram genom universum, desto dummare måste vi bli för att stå ut med varandra. Snart kommer en majoritet att vara nätt och jämt läs och skrivkunniga då den mesta information som konsumeras blir i form av enkla bilder och videosnuttar på digitala medier. En minskad intelligens hos massorna ökar också den styrande elitens grepp om makten. 

Av Karsten - Måndag 8 april 13:31

De farligaste medborgarna i ett samhälle är maktens medlöpare, de människor som blint vänder kappan efter vinden och följer den politiska makt som för tillfälligt styr. Denna kategori utgör alltid en stor grupp i ett samhälle och speciellt i det svenska samhället där de flesta medborgare präglas av den medfödda konflikträdslan som gör att de inte vill gå i opposition. De medborgare som blint följer makten känner sig alltid delaktiga och starka hur vansinnigt makten än utövas. Det var denna tysta viljesvaga flock som gjorde att nazisterna kunde ta makten i Tyskland, det var de som gjorde att socialdemokratin ostört kunde styra i Sverige under 44 år. Osjälvständiga människor som vill ledas är farliga om fel ideologi styr ett samhälle. 


De farligaste människorna ut maktens synvinkel är de som är individuella och som tänker självständigt. Politiskt medvetna självständigt tänkande medborgare är de som verkligen garanterar en levande demokrati där tankar och idéer stöts och blöts mot varandra. Därför är det farligt när makten börjar utöva likriktning genom media och annan påverkan med påfund som "värdegrund" och "politisk korrekthet" där medborgarna luras att tro att de måste tänka och tycka i vissa banor för att vara godkända av samhället. Att exkludera människor för deras åsikter hur vidriga de än må vara är inte värdigt en demokrati och strider mot själva principen i demokratin. 


Den brunsmetning av andra partier som Stefan Löfven och andra socialdemokrater ägnar sig åt grundar sig i en osäkerhet över det egna partiets riktning och en känsla av att makten håller på att rinna dem ur händerna. Dagens SD är så långt man kan komma från det parti som under 1990-talet drog till sig skinnskallar och andra suspekta individer, dagens SD är inget annat än ett lite småtråkigt borgerligt konservativt parti. Detta har nog Löfven insett och försöker med nazist och rasistanklagelser skrämma bort väljarna. Felet är bara att de flesta genomskådar detta trams. Vissa partier måste ha en ideologisk motpart för att kunna överleva och det verkar som socialdemokratin förfallit till denna punkt.


Socialdemokratin och vänstern är förlegade ideologier som tog sin näring ur det motsatsförhållande som rådde mellan arbetare och de som ägde produktionsmedlen vid förrförra sekelskiftet. Industrialismen så som vi kände den är ett förlegat kapitel idag då allt är automatiserat och robotiserat. Vi lever idag i ett informationssamhälle där kunskap är makt. I och för sig har kunskap alltid varit nyckeln till makt, problemet idag är att samhället och världen blivit så komplicerade att det är svårt att få en helhetssyn och grepp om det. Vi har fått begrepp som "Deep State" den djupa staten en skugglik maktkonstellation som inbegriper underrättelsetjänster, det militärindustriella komplexet och storfinansiella intressen. Detta har fram till nu varit en tämligen okänt faktor i storpolitiken som man bortsett från.


Den djupa staten fortsätter verka efter sina givna premisser oavsett vem som sitter vid makten eller vilken ideologi som är förhärskande. Maktkonstellationer utanför demokratisk insyn är alltid farliga, så även sammanslutningar som Bilderberggruppen och Trilaterala kommissionen. De flesta medborgare är helt omedvetna om dessa företeelser och tror i sin naivitet att de har medinflytande genom de fria valen vart fjärde år. All folklig makt är en illusion, den existerar inte i praktiken, folk är förslavade även om de inte är medvetna om det. Denna brist på demokrati i kombination med den eskalerande urbaniseringen som inneburit landsbygdens avfolkning är stort problem liksom migrationen från fattiga länder till rika.


Mycket av detta har kunnat ske just på grund av alla dessa politiskt omedvetna medlöpare till makten. Folken i väst hålls lugna genom att man mättar deras hunger medan folk i fattiga delar lockas med att man i väst kan mätta deras hunger. Allt är egentligen bara illusioner uppbyggda för att hålla maktstrukturerna intakta, man spelar ut folk och grupperingar mot varandra efter principen söndra och härska. Hade fler kunnat se genom dimridåerna hade det varit svårare för makten att fortsätta styra ostört.

Av Karsten - Lördag 6 april 19:04

I går visade SVT2 en av de mest intressanta filmer som visats på länge, en filmatisering av professor Philip Zimbardos "Stanfordexperiment". Experimentet utfördes 1971 då 24 studenter utsågs att antingen vara fångvaktare eller fångar. Bland de 12 som utsetts till fångvaktare utvecklade några snabbt sadistiska tendenser där de utnyttjade sin maktposition att förtrycka de 12 studenter som utsetts till fångar. De 12 som utsetts till fångar passiviserades snabbt och fann sig i förnedrande situationer samtidigt som de lät sig spelas ut av fångvaktarna genom att vända sig mot sina medfångar i utbyte mot privilegier. Experimentet var avsett att psykologiskt visa var gränsen mellan gott och ont gick och hur snabbt människor som tilldelats makt korrumperas och blir maktfullkomliga medan människor som utsätts för maktutövning snabbt passiviseras och finner sig i sin roll som förtryckta. 


Samma sak sker i större skala i ett samhälle där de som utsetts att leda samhället tilldelar sig själva rollen att avgöra vad som är bra eller dåligt för medborgarna och hur medborgare passiviseras av allt för mycket social ingenjörskonst. Detta kan man se på det svenska samhället som under mer än ett halvsekel styrdes enväldigt av socialdemokraterna som gav sig själva rollen som de goda samhällsbyggarna något som till slut urartade i en maktfullkomlighet och övertro på sig själva som ofelbara. Detta fick till följd att många medborgare okritiskt ställde sig på makthavarnas sida och antog deras samhällssyn något som fick katastrofala följder i en del samhällsfrågor. En av dessa var synen på drogmissbruk där staten anlade en moraliserande syn och stigmatiserade de som fallit offer för missbruk och anklagade dem för dålig karaktär. Detta synsätt lever fortfarande kvar i stora samhällsgrupper trots att vetenskapen fastslagit att missbruk är en sjukdom och inget som har med bristande karaktärsdrag att göra. 


Farligast är när media mister sin roll som kritisk granskare av makten och istället ställer sig till maktens förfogade som dess megafon. Då uppstår en obalans i samhället som kan få förödande konsekvenser för demokratin och tilltron till makten. Det som sker är att media mister sin trovärdighet och börjar betraktas som maktens förlängda arm, folk slutar tro på det media förmedlar och ser det mer som propaganda. Ungefär som sovjetmedborgarna betraktade Pravda. När det uppstår ett vakuum mellan folket och makten får man den situation som uppstod mellan fångar och fångvaktare i Stanfordexperimentet, de maktutövande blir gränslösa medan de som makten utövas mot blir passiviserade och handlingsförlamade, något som med tiden exploderar i en revolt mot makten så som skett med de gula västarna i Frankrike. 


Skillnaden i materiell standard mellan makthavare och medborgare är också en faktor som spelar in, på 1950-talet hade en riksdagsman samma lön som en läroverksadjunkt medan idag har en riksdagsman en månadslön som motsvaras av en årslön för en fattigpensionär. Detta gör att våra makthavare lever så långt man kan komma från den vanlige medborgarens verklighet, de enda som visat lite anständighet är vänsterpartiet som avstår en del av sin lön till partiet. Psykologin mellan maktutövare och de som makten utövas mot är ett intressant studium som de flesta politiker helt negligerar. Speciellt idag då de flesta politiker rekryteras direkt ur partiernas ungdomsförbund, det är politiska broilers som aldrig varit ute i arbetslivet eller haft någon längre kontakt med vanliga medborgares vedermödor. Inom socialdemokratin går även politikeryrket i arv från far till son, från moder till dotter något som borgar för politisk inavel av rang. Jag skulle vilja likna dagens Sverige vid en krutdurk, en tickande bomb som när den smäller av kommer att ge oreparerbara skador för årtionden.

Av Karsten - Lördag 6 april 17:04

Att kalla sig demokrat innebär inte per automatik att man är antitotalitär, det gamla DDR kallade sig "demokratisk republik" och alla vet att DDR var själva essensen av en totalitär polisstat. Vad utmärker då en fri demokrati som värnar om de fri- och rättigheter som man förknippar med en västerländsk demokrati? För det första garanteras alla medborgare total frihet att tänka och tycka vad de vill, hur avskyvärda deras åsikter än må vara. Var och en garanteras friheten att publicera sina tankar i text och bild på vilka medier det än må vara. Samhället (staten) garanterar medborgarnas rätt att uttrycka sina åsikter utan att drabbas av våld eller andra repressalier från medborgare som inte delar deras åsikter. Ofta är inte detta något större problem i fria demokratier då majoriteten inte hyser några extrema åsikter och har överseende med den lilla minoritet som har avvikande åsikter.


I en fri demokrati håller man med jämna mellanrum fria val där medborgarna får rösta fram de personer man anser vara bäst lämpade att styra samhället. De medborgare som ställer upp i valet får fritt argumentera för sin sak i offentliga debatter och sammankomster. I en fri stat har man direktdemokrati, det vill säga man röstar på en person istället för en politisk ideologi. Detta gör att dugliga medborgare utanför det politiska systemet kan ställa upp till val. Valet till parlamentet eller riksdagen är hemligt, det vill säga ingen kan se vad du röstat på. Den fraktion som erhåller mer än 50 procent av rösterna kan bilda en regering, detta kallas majoritetsregering. Uppnår ingen majoritet kan en minoritetsregering bildas av de parlamentsmedlemmar som kan snacka sig samman och som delar åsikter i de flesta frågor. En minoritetsregering kan fällas av övriga i parlamentet om de så önskar, man utlyser då ett nyval. 


En totalitär stat eller diktatur som det också kallas, kan mycket väl kalla sig demokratisk, ha ett parlament och hålla val, det är bara det att för medborgarna är det som att välja mellan pest eller kolera. Alla partier som ställer upp i en diktatur har ungefär samma åsikter. Friheten att tänka och tycka är inskränkt, staten bestämmer vad man får lov att tycka och offentligt ge uttryck för. Media i form av tidningar, radio och TV är kontrollerade av staten eller samarbetar med staten på så sätt att en sorts självcensur uppstår, man låter inte oppositionella komma till tals helt enkelt. Angiveri är vanligt i denna typ av samhällen, staten uppmanar medborgarna att hålla koll på varandras åsikter och ange dem som hyser avvikande åsikter. I en totalitär stat kan medborgarna straffas i en domstol för att de gett uttryck för fel åsikter eller har fel religion. En diktatur kan också vara en religiös diktatur styrd av präster och där lagarna baseras på religiösa påbud. 


Skendemokratin eller kryptodiktaturen är alltid de svåraste att dissekera och genomskåda då de vanligtvis försöker ge sken av att inte inskränka i medborgarnas fri- och rättigheter, vidare håller de fria val med jämna mellanrum som ger sken av valfrihet. Ofta har man representativ demokrati i en skendemokrati, det vill säga medborgarna får välja ett politiskt alternativ som inom sig utser de som ska representera i parlamentet. Detta gör att systemet ofta präglas av nepotism och vänskapskorruption, det är inte de som är mest kompetenta som utses utan de som har de djupaste vänskapsbanden med partiledningen och partiledaren eller som har en hållhake på partitoppen som gör att de nomineras. I skendemokratin har alla partier som tillåts representera i parlamentet ungefär samma åsikter och grundsyn på hur samhället ska styras. Systemet i sig själv gynnar de som styr det, så det finns ofta inget större intresse för reformer av själva maktsystemet, man biter inte den hand som föder en så att säga.


En riktig diktatur leds ofta av en enda ledare eller av en liten grupp personer, de senare präglar militärdiktaturer som leds av en grupp högre officerare som tagit makten med våld. I en diktatur vet medborgarna vad de får lov att säga och tycka offentligt samtidigt som de är väl medvetna om att alla medier är kontrollerade av diktatorn eller gruppen som styr. Man vet att det som står i tidningen inte nödvändigtvis behöver vara sant utan snarare ska bekräfta suveräniteten i diktatorns politik. Det är ofta lättare att leva i en riktig diktatur än i en kryptodiktatur, då reglerna är tydligare i en riktig diktatur. Man vet vad man får och vad man inte får. En riktig diktatur behöver nödvändigtvis inte vara dålig då arbetarna mycket väl kan vara välavlönade och den materiella standarden kan vara hög.


Detta är mycket beroende på diktaturens förhållande till det internationella kapitalet, samarbetar den och låter internationella konsortier fritt bryta mineraler eller olja så uppstår sällan problem. Problemen börjar ofta när en diktatur eller för den delen en demokrati förstatligar landet resurser och själv vill ha kontrollen över landets tillgångar, då drabbas landet ofta av sanktioner och utländska intressen försöker genom inre konflikter skapa underlaget för ett maktskifte till kapitalets fördel. Detta skedde i Libyen då Gaddafi vägrade få betalt för landet olja i dollar. USA reagerade omedelbar då en av denna nations viktigaste mål är att bevara dollarn som betalningsmedel för olja och guld. Detta förhållande gör att även en riktig demokrati där folket bestämmer skulle ha svårt att hävda sig om folkets vilja går emot USA:s intressen. Mindre länder oavsett om de är totalitära eller fria demokratier måste välja att ansluta sig till antingen USA, Kina eller Ryssland. EU är som union bara att betrakta som en vasallstat till USA.


Detta är väl i korthet en generell analys av vad som skiljer en fri demokrati från en diktatur. Det otäcka är den gråzon som finns mellan båda dessa ytterligheter. Det närmaste man kan komma en riktig fri demokrati är nog Schweiz där man genomför folkomröstningar om tillräckligt många medborgare begär detta. Motviljan mot folkomröstningar är typisk för skendemokratier. Sverige får man nog som Roland Huntford skriver i sin bok "Det blinda Sverige" betrakta som en enpartistat då någon riktig opposition inte existerat. När så SD dyker upp går de andra partierna samman för att utesluta dem från allt politiskt inflytande. Allt tecken på att Sverige inte är något annat än en skendemokrati eller en kryptodiktatur.

Presentation


En akademiker som delger sin omgivning sina ocensurerade tankar och funderingar i en sann nihilistisk och misantropisk anda.

Fråga mig

19 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2019
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Elake-Karsten med Blogkeen
Följ Elake-Karsten med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se