Domen på två års fängelse mot den 72-årige Jean Claude Arnault för ett sju år gammalt fall av "oral våldtäkt" känns lite krystad ur juridisk synvinkel. Kvinnan hade frivilligt hängt på den då firade kulturprofilen som drev en kulturklubb som besöktes av huvudstadens kulturelit. Att känna Arnault var en form av inträdesbiljett i de finare kulturella kretsarna något som denne franske erotoman säkert utnyttjade när det gällde kvinnor. 

Att det hela dröjer sju år och kommer i dagen först nu beror uteslutande på det drev som batikhäxorna startade efter att man i USA dragit igång #Metoo rörelsen efter att det framkommit att filmproducenten Harvey Weinstein utnyttjat en rad kända aktriser. Här hemma i ankdammen kände man väl ett behov av att dra fram några kändisar som utnyttjat unga brudar, den förste att hängas ut blev TV4:as Martin Timell. Timell anklagas för att ha tafsat på en kvinna i en badtunna under en fest, Timell frikänns senare från dessa anklagelser. Detta var väl inte fint nog så efter ett tag framträder 18 kvinnor i Dagens Nyheter och i ganska likalydande ordalag anklagar Arnault som då kallas "kulturprofilen" för sexuella övergrepp och trakasserier.

När det sedan visade sig att Arnault via sin fru Katarina Frostenson som satt i Svenska Akademien hade påverkat akademin så var skandalen ett faktum. Arnault var i praktiken redan i förhand dömd av medierna, man ville ha en syndabock att hänga ut. Drevet var igång så att säga, samma typ av drev som drabbade Julian Assange. Inte för att jag tror Jean Claude Arnault är någon ärbar man, tvärtom är han nog ett riktigt svin men detta hör inte till saken. Kvinnor med kulturella ambitioner gick frivilligt i säng med Arnault och ångrar detta först sju år senare i samband med Metoo-drevet. Då framträder 18 kvinnor med kopplingar till det svenska kulturlivet och hänger ut Arnault som en våldtäktsman i DN. 

En kvinnlig kammaråklagare, Christina Voigt beslutar sig för att åtala Arnault som blir häktad och fälls av tingsrätten med en kvinnlig lagman, Gudrun Antemar i spetsen. Den svenska pressen lallar så klart med, vem fan skulle våga protestera mot fittstimmet i dessa dagar? Hade det varit fråga om en vanlig knegare och en vanlig hemmafru så hade fallet aldrig gått till åtal, det hade ansett för gammalt. Förmodligen är sista ordet inte sagt i denna rättssak då saken överklagats till hovrätten. Det ska bli intressant att se vad en rätt enbart sammansatt av juridiskt sakkunniga kommer att säga. Kommer man att falla undan för det politiska trycket från feministvänstern eller kommer man att göra en objektiv saklig bedömning av detta sju år gamla fall?        

PK-maffians och flyktingkramarnas hjältinna i Elin Ersson har funnits skyldig till brott då hon hindrade ett flygplan från att lyfta genom att vägra följa flygkaptenes order att sätta sig ner. Avsikten var att förhindra en utvisning av en kriminell afghansk man till Turkiet. Nu väntar förundersökning och åtal för lilla Elin. Hoppas rätten finner henne skyldig och dömer henne till ett långvarigt fängelsestraff. Detta kommer givetvis att överklagas av ett koppel asyladvokater som jobbar "pro bono" åt lilla Elin. Fallet kommer förmodligen att vandra ända upp i HD och jag hoppas att man statuerar ett exempel och ger henne ett kännbar fängelsestraff så att andra asylkramare som kommer på liknade idéer vet vad som väntar.

Det måste bli ett stopp på att gömma illegala invandrare i kyrkor och annorstädes och gå fria från straff. Kyrkor och kloster ska inte vara något fredat ställe utan dessa illegala migranter ska jagas med blåslampa och förvisas ut iur riket. Den som med avsikt gömmer utvisade pesoner ska straffas med fängelse i minst två år. (Helst hade jag ju sett att de ställdes mot en mur och arkebuserades).

Tilltag som Elin Erssons ska bedömas särskilt hårt då det drabbar tredje part (övriga flygpassagerare) och utgör ett hot mot flygsäkerheten. Det måste bli ett slut på allt daltade och allt godtycke inom asyllagstiftningen. Den som fått ett avslag ska utvisas omedelbart och hållas i förvar till utvisningen kan verkställas.

Under sitt tal på Stortorget i Malmö sa någon i AfS (tror det var Jeff Ahl eller Gustav Kasselstand) frasen "Sverige åt svenskarna" i sitt politiska tal. Detta anmäldes av någon (polismyndigheten själv?) som "hets mot folkgrupp" och en förundersökning är inledd. Frågan är om frasen "Sverige åt svenskarna" överhuvudtaget kan betraktas som hets mot folkgrupp?

Man har rent juridiskt fastslagit att svenskar ej är att betrakta som folkgrupp ur juridisk synpunkt. Detta efter att invandrare blivit anmälda för hets mot folkgrupp då de uttryckt sig nedsättande om svenskar. Om man vänder på steken och påstår att frasen "Sverige åt svenskarna" är hets mot folkgrupp i så motto att alla invandrare utestängs från Sverige inställer sig frågan om invandrare som ett kollektiv är att betrakta som folkgrupp? 

Det hela är absurt och juridiskt hårklyveri, man använder en lag som ett medel att tysta obekväma åsikter. Jag tror till exempel knappast Jimmie Åkesson hade blivit föremål för rättsväsendets intresse om det var han som utropat Sverige åt svenskarna. Möjligtvis hade det blivit en mediestorm om det olämpliga för SD:s partiledare i att säga något sådant. Lagen utnyttjas i sin kontext och vem som sagt vad. Eftersom det råder politisk konsensus att alla invandrare med svenskt medborgarskap är svenskar så skulle ju även de vara inkluderade i frasen "Sverige åt svenskarna" och bara nyanlända skulle vara exkluderade.

Återigen det hela är så absurt att man har svårt att ta det på allvar om det inte varit för de följder det fått för AfS. Med motiveringen att personer i AfS ledning är misstänkta för hets mot folkgrupp har Stockholms stad dragit in AfS tillstånd att hålla sitt avslutande torgmöte i Kungsträdgården i centrala Stockholm. Förmodligen är detta något maktapparaten i Sverige bestämt sig för långt tidigare, man har sett vilket genomslag AfS valturné genom Sverige fått, inte minst på sociala medier, så man har bestämt sig för stoppa AfS till varje pris från att hålla sitt avslutande torgmöte i huvudstaden. Detta är skendemokrati i sin prydno.

Politikerna lever i en filterbubbla där de byggt upp sin egen illusion av verkligheten. Att tro att man kan locka en gängkriminell med ett vanligt åtta till fem kneg med kanske max 30 000 kronor i månaden brutto i ingångslön är löjligt när de tjänar detta på ett dygn genom drogförsäljning och utpressning. Så länge det är så enorma vinster att göra på narkotikaaffärer så kommer denna verksamhet alltid att locka till sig folk som vill tjäna pengar på ett lätt och bekvämt sätt och äger man sin förort så mycket att polisen inte vågar sig in utan särskilda insatsstyrkan så är risken minimal att åka dit.

Genom att de kriminella gängen äger sin egen livsmiljö kan de idka narkotikahandel utan att någon vågar ingripa, genom hot om våld har man skapat en tystnadskultur hos befolkningarna i förorterna. Sätter man upp kameror så flyttar verksamheten till ett annat ställe så har det varit sedan 1960 talet. När polisen började bevaka Gustav Adolfs torg i slutet av 60-talet flyttade droghandeln till kiosken vid Kungsparken. När man började göra razzior där flyttade man till Slottsparken och därifrån till Pildammsparken och då är vi inne på 1980-talet. Då hade en del av droghandeln i Malmö redan flyttat ut till förorterna.

Detta var innan massinvandringen och drogverksamheten togs över till stor del av olika etniska invandrargäng. Idag kontrolleras en mycket stor del av narkotikahandeln av gäng som har kontakter ute i Europa och i sina hemländer där narkotikan framställs. Man hotar till och med smålangarna för att de ska köpa sina partier från ett visst gäng. Albanerna har alltid haft en framträdande roll då Kosovo varit ett transferland för en stor del av heroinet som kommer in i Europa. Många kosovoalbaner har en servicebutik som fasad för sin heroinhandel. Massor av växlingskontor har vuxit upp kring Möllevångstorget där man kan tvätta pengarna.

Så länge politikerna inte vågar peka ut de etniska grupper som är extra brottsbenägna och rikta polisiära insatser mot dessa så kommer samhället bara att stå och stampa i denna fråga. En stor del av vinsterna görs på cannabishandel då detta är en drog som är utbredd i alla samhällslager. Cannabis och kokain är de två huvudinkomstkällorna för de kriminella invandrargängen som säljer sina produkter till penningstarka grupper från helt andra områden i Malmö.

Exempelvis Sevedsområdet som räknas som ett problemområde kontrolleras av grupper med ursprung i Afrika som handhar en stor del av cannabisförsäljningen i staden. Mycket av försäljningen skedde på Norra Parkgatan vid Folkets park tills området började bevakas.

Medan politikerna snackar sitt skit och sysslar med att smutskasta varandra så skedde i år 320 skjutningar som orsakade 42 döda och 140 skadade relaterade till gängkriminella och året är inte slut än. Varför kan inte politikerna erkänna att massinvandringen är en mycket stor orsak till de förändrade samhällsklimatet med det ökade våldet och gängkriminaliteten? Varför vågar man inte peka ut de etniska grupper som är särskilt brottsbenägna? I Danmark räds man inte sådana frågor där kallar man "särskilt utsatta områden" för getton. Svenska politiker är fega och detta spiller av sig på rättsväsendet som inte vågar ta i med hårdhandskarna av rädsla att bli beskyllda för rasism.

I sin film "Ett folk, Ett parti - Socialdemokraternas historia" har SD:s Samtiden bara skrapat på ytan. Man tog i filmen upp de interneringsläger som socialstyrelsens utlänningsnämnd upprättat men nämner inte mycket om den omfattande åsiktsregistrering som pågick under hela kriget och fortsatte efter kriget. Huvudsyftet med denna åsiktsregistrering var att kartlägga de politiska ytterlighets riktningarna och då främst kommunisterna. Redan 1948 stod det klart att ett nytt politiskt läge stod för dörren med det kalla kriget mellan öst och väst. Sverige hade tidigt valt sida och stödde i hemlighet västmakterna och gick deras ärenden mot kommunisterna i öst.

Från den då socialdemokratiska regeringens sida planerade man att i ett skarp läge interna alla kommunister i speciella interneringsläger, man hade till och med en båt som man planerade att använda i detta syfte. För att klara av denna uppgift snabbt insåg man att man måste kartlägga alla kommunister. Dessa delades upp i olika klasser beroende på vilken farlighetsgrad de hade. Man ville främst från totalförsvarets sida undvika att kommunister kom att krigsplaceras på känsliga poster liksom man ville undvika att de kom att inneha jobb inom försvarsindustrin. De flesta kommunister skulle placeras i speciella arbetskompanier som skulle utföra vägarbete i Norrland vid ett krigstillstånd.

För att utföra detta arbete använde man sig först av de befintliga organisationerna doktor Thede Palms T-kontor som upprättas redan under slutet av 40-talet för att sköta utrikesunderrättelseverksamheten samt Rikspolis styrelsens särskilda polisverksamhet  (RPS-spv) som var föregångaren till SÄPO. T-kontoret sorterade under Försvarsstaben och slås i slutet av 1960-talet ihop med B-kontoret och blir det som kom att kallas IB. B-kontoret som från början hette Grupp-B sysslade med personalkontroll och lydde formellt under inrikesavdelningen. Ursprunget till denna verksamhet förlägger IB-chefen Birger Elmér till början av 1950-talet. Grupp-B blev ett insamlande organ, en insamling som företrädesvis ägde rum genom kontakter inom den socialdemokratiska partiet och LO. Man byggde upp ett nätverk av informatörer ute på arbetsplatserna, en verksamhet som kunde hemlighållas då alla deltagarna var lojala socialdemokrater.

Under mycket lång tid har man i Sverige bedrivit en avancerad och olaglig åsiktsregistrering av medborgarna, en registrering som förmodligen pågår än idag. Man kan väl gissa att fokus har förskjutits från kommunister till kritiker av invandringen och mångkulturen, det man i dagligt tal kallar dissidenter, kritiker av den nuvarande samhällsstrukturen där givetvis även den radikala vänstern och högern ingår. Metoderna är de samma, folk med fel åsikter hålls borta från vissa typer av arbetsplatser, man håller ett vakande öga på dem. Man får anta att även utomrättsliga husrannsakningar och regelrätta inbrott, stöld av dokument, adressböcker och liknade sker.  

För de flesta svenskar ter sig detta som rena fantasierna, men tyvärr är det inte det. Sverige förvandlades under socialdemokratiskt styre till ett DDR-liknade angiverisamhälle. Mycket kom i dagen då hemligstämpeln på en del av IB:s verksamhet hävdes i slutet av 1990-talet. Forskaren Wilhelm Agrell skrev 1999 en bok om övervakningen av svenska kärnvapenmotståndare mellan 1958 - 1968, som baseras på uppgifter som framkommit om polisens och IB:s övervakning och registering av svenska medborgare. Annat finns att läsa i förre SÄPO-chefen P. G. Vinges memoarer och i boken om T-kontoret av Thede Palm själv. I övrigt har en hel del böcker om svensk underrättelse under kriget publicerats.

Den störta etniska rensningen i historien skedde efter freden 8 maj 1945 då miljontals etniska tyskar fördrevs från Östeuropa. Bara i Polen fördrevs 6 miljoner tyskar från de tyska områden som tillföll Polen efter kriget. Likadana etniska rensningar skedde i Tjeckoslovakien där Sudettyskarna fördrevs, i Tjeckoslovakien satte man även tyskar i koncentrationsläger där många svalt till döds däribland kvinnor och barn. Även i Danmark svalt tyskar ihjäl i fångenskap. Allt detta skedde med de allierades goda minne.

Det är först nu man vågar tala om de brott de allierade och de tidigare ockuperade länderna begick mot civila tyskar, i huvudsak äldre män, kvinnor och barn. De enda brott man fokuserade på efter kriget var de sexuella övergrepp Röda Armen begick mot de tyska kvinnorna, detta bottnade mycket i den hatpropaganda som västmakterna riktade mot kommunisterna. Även amerikanska soldater begick våldtäkter mot tyska kvinnor och sköt obeväpnade tyska krigsfångar något man tystade ner efter kriget.

Historielöshet och okunnighet är det största hotet för att historien ska återupprepa sig, likaså den selektiva syn på historien man praktiserar i Sverige. Man försöker framställa Sverige som neutralt och präktigt när Sverige i själva verket var en vasallstat till Hitlertyskland fram till åtminstone 1943. Hösten 1944 flög kabinettssekreterare Erik Boherman och en av bröderna Wallenberg till London för hemliga överläggningar med de allierade om Sveriges roll efter kriget. 

Efter att ha skjutit minst sju skott mot tjugoårige Eric Torell som lider av autism och Downs syndrom låter polisens insatsstyrka honom ligga i mellan tio och femton minuter innan någon går framtill honom. Efter tjugo minuter får ambulanspersonal gå fram, klart grabben dog. Hade man insett att man gjort ett misstag med en gång och omedelbart inlett livsuppehållande behandling kanske Eric överlevt. Ska det vara så svårt att se att en människa som ligger skjuten på marken har Downs syndrom och ser ut som Jerry i ICA-reklamen. Polisen har väl både ficklampor och kikare?

Det vilar en skam över Svenska staten och poliskåren som uppenbarligen inte klarar av att sköta det här landet och sitt jobb. Hade man inte tagit emot en massa folk med tvivelaktiga eller inga ID-papper som påstår de är flyktingar så hade vi kanske sluppit de kriminella gängen och alla skjutningar som skruvat upp stressnivån hos en redan dåligt utbildad poliskår. Senast igår sköt polisen i Helsingborg en knivbeväpnad man i benet. Hade det varit på den tiden vi hade riktiga poliser med batong hade någon avlett mannens uppmärksamhet medans en kollega gått fram och slagit honom över knivarmen med batongen så armen förlamades och kniven åkte i marken.

Vi har fått en poliskår bestående av en massa mentalt lågpresterande individer som sett för många amerikanska polisserier på TV. Vid minsta lilla situation som de uppfattar som hotfull så skjuter de. Det verkar som vissa poliser bara borde få ha batong då de är olämpliga att bära skjutvapen. Sedan är det ju en skandal att polisen tillåts använda en ammunition som är förbjuden i krig då den orsakar allt för svåra skador. Vad är det för idioter som bestämmer och köper upp ammunitionen till polisen? Detta landet styrs av totalt inkompetenta personer, från de högsta regeringsposterna ner till de enskilda cheferna. Värst av allt är att de slipper ta ansvar för sina missar då man tog bort tjänstemannaansvaret. 

Förr fanns det i Malmö en tomt som kallades Gasverkstomten på grund av de två stora gasklockor som dominerade kvarteret. Runt om dessa gasklockor fanns det träplank och där bakom huserade en massa skrothandlare och småhantverkare. En dag rev man skiten och uppförde Malmös nya polishus på en del av området, detta har nu byggts ut till något man i Orwells anda kallar "Rättscentrum" som om det skulle finnas ett centrum för rätt. Tillbyggnaden till polishuset där åklagarämbetet och andra "rättsvårdande" instanser finns har utsatts för minst ett bombdåd.

Detta är inte så förvånande med tanke på situationen som uppstått i spåren på massinvandringen. Vi har fått hit en massa folk som har en helt annan syn och ett helt annat förhållande till staten och polismakten. Sedan har ju polisen de sista årtiondena försämrats kvalitetsmässigt så till den grad att varje rättsmedveten svensk börjat ifrågasätta deras metoder. Folk har i lägenhetsbråk skjutits "point-blank" i huvudet från några meters håll. Polisen har uppfatta det som hotfullt att offret haft en kniv i handen. Hur svårt kan det vara att träffa någon i underbenet från 2,5 meters håll?

Sverige är så nära man kan komma den skräckstat George Orwell målar upp i sin roman "1984". Tar man delar av "1984" och blandar den med DDR andan som rådde i Östtyskland så har man dagens Sverige minus massinvandringen. Invandringen är ett kapitel för sig själv när det gäller den påverkan den haft på brottsutvecklingen i Sverige. I början på 1990-talet var de kriminella MC-gängen det stora hotet, idag har det hotet multiplicerats med en faktor på hundra i form av de kriminella invandrargängen i våra förortsgetton. Idag har vi i genomsnitt en dödsskjutning i veckan.

Sverige kommer i framtiden vara ett land ingen vill investera i på grund av att läget är lika osäkert som i Jeltsins Ryssland där kriminella gäng styrde och krävde tribut av alla som investerade. Sverige kommer långsamt att förfalla och alla som kan kommer att emigrera härifrån, kvar blir bara slöddret och ett korrupt politiskt etablissemang som envist kommer att hävda att det går bra för Sverige.