Janne Josefsson är nog den siste riktige grävande MSM-journalist Sverige har, han har en integritet som nästan alla journalister i Sverige hade i början av 1970-talet. I sitt senaste program visade han på ett lysande sätt vad rövarkapitalism är för något, man köper och lägger ner vinstgivande företag för att minska konkurrensen inom den egna sektorn. Allt medan politiker och fack låssas vara uppbragta och stå på arbetarnas sida medan de i verkligheten förhandlar med ägarna om bästa sättet att avveckla verksamheten. När ska arbetarna lära sig att socialdemokraterna inte är ett arbetarparti och inte varit det sedan 1930-talet? 

Vad jag inte begriper är hur folk frivilligt kan ställa sig på en hälsovådlig arbetsplats och jobba där i årtionden och veta att de riskerar att drabbas av cancer eller lungemfysem bara för att samhällssystemet tvingar dem till det. På det mest cyniska sätt börjar man redan ni skolan utgallringen av de dummaste till det tunga industriarbetet. På många bruks- och gruvorter gick arbetet i arv, sönerna tog jobb där föräldrar och farföräldrar jobbat trots att de sett att tidigare generationer dött i förtid av arbetet.

Själv fick jag en insikt i denna krassa verklighet när jag en sommar sökte jobb under universitetets sommaruppehåll. På Arbetsförmedlingen sa kvinnan som hade hand om sommarjobben att de hade ett jobb på en färgfabrik, men att det ville väl inte jag ha då det innebar att utsätta sig för lösningsmedel och andra giftiga kemikalier? Nä verkligen inte, svarade jag och fick istället jobb på Folkets park. Hade jag nu varit en 16-åring som just gått ut nians tekniskpraktisk linje så hade jag fått stå på färgfabriken och bli förgiftad den sommaren.  

I princip är det ingen större skillnad på dagens arbetare och det forna Romarrikets slavar, många gånger behandlades slavarna bättre än dagens industriarbetare. Det finns alltid en intellektuell elit i alla samhällen som skapar synen på den arbetande massan vare sig de är livegna slavar eller fria löneslavar. Janne Josefsson visade just den cynism som präglar dagens arbetsmarknad och synen som kapitalägarna har på sina investeringar. För dem är en industri bara en penningmaskin som kan läggas ner om vinsten blir högre om man flyttar maskiner och tillverkning till ett annat land. Vad som händer med bruksorten och dess befolkning bryr de sig inte om.

När våra politiker lurade in oss i EU (själv röstade jag emot medlemskap) så var nog inte facket och arbetarna medvetna om de spelregler som skulle gälla för Sveriges industrier efter ett medlemskap. De fattade aldrig att Unionen var en skapelse av kapitalägarna som mest gynnade dem med de verkligt stora ekonomiska musklerna. Det blev ingen billigare sprit som de föresvävade folket, med enkla löften och smutsiga trick lurade de majoriteten att rösta för ett EU medlemskap. De som fortfarande har något förtroende för facket och regeringen idag borde enligt mig inte ha någon rösträtt då de med sina röster för Sverige mot en avgrund.