Inlägg publicerade under kategorin Polis och rättsväsende

Av Karsten - Tisdag 8 okt 23:41

Det svenska samhället och våra makthavare berömmer sig om att Sverige är en rättsstat, ett rättssäkert samhälle. Inget kan vara mer missvisande, Sverige är ingen rättsstat rent juridiskt är det ett stort skämt. I Sverige får inte advokaten bedriva en egen undersökning som talar till hans klients fördel, han får inte heller kalla in egna expertvittnen i ett brottmål. I Sverige är en advokat helt utelämnad åt polisens och åklagarens uppgifter och de experter åklagaren åberopar. Många gånger utelämnar åklagaren uppgifter som talar till den anklagades fördel och vidare har polisen dubbla slaskar. Slasken är en del av de uppgifter som samlas in vid polisens förundersökning som inte tas med i åklagarens sakframställan. En advokat kan begära ut slasken för att se om det där finns något som talar till hans klients fördel, detta vet polisen så därför har de dubbla slaskar, en officiell och en hemlig. 


Vem som helst som fått den minsta inblick i det svenska rättssystemet inser att det är allt annat än rättssäkert. Bara detta med politiskt tillsatta nämndemän i tingsrätterna, en kvarleva från det gamla bondesamhället. Detta gör att man med fog kan hävda att vi har politiserade tingsrätter. Styrs en kommun av övervägande borgerliga politiker så färgar det av sig i sammansättningen i nämnden. Svenska advokatsamfundet har kritiserat det svenska systemet åtskilliga gånger men ej fått gehör, likaså har Sverige fått kritik från Europadomstolen. Hela vårt juridiska system präglas av maktfullkomliga politiker som har en övertro på vårt rättssystems förträfflighet. Sett ur den anglosaxiska rättspraxisens synvinkel så påminner det svenska rättssystemet mer om det man finner i totalitära stater där domstolsförhandlingen mest är en skådeprocess. I Sverige åligger det åklagaren att inte väcka åtal om han inte är säker på en fällande dom, detta gör att alla brottmål som hamnar i domstol, i princip är avgjorda på förhand då rätten är ganska säker på den åtalades skuld i och med att ett åtal väckts. Advokatens roll är mest att sitta med och ge sken av att den åtalade har en chans och den juridiska expertis han har rätt att kräva. I och med att advokatens roll är starkt begränsad och att han inte kan bedriva en egen parallell undersökning utan helt är utelämnad åt de uppgifter han får från åklagaren är har funktion mest att betrakta som en statist.

ANNONS
Av Karsten - Lördag 3 aug 19:52

Det som hände rapstjärnan ASAP Rocky kan bara hända i en "bananrepublik" som Sverige. Rocky och hans enturage blir trakasserade av två kraftigt påtända afghaner i övre tonåren. Rocky tröttnar till slut efter att åtskilliga gånger bett afghanerna sluta att förfölja dem och kastar den ene afghanen i marken. Afghanen som fattat att man kan få skadestånd i Sverige tillfogar sig själv skador med en söderslagen flaska som ligger på marken och beger sig till närmaste polisstation för att göra en anmälan. 


Anmälan hamnar på bordet hos en fjollig bög och mediakåt åklagare som ser en chans att hamna i TV-rutorna hos likasinnade över hela världen. Han häktar Rocky och hans två livvakter och anklagar dem för misshandel av normalgraden. Efter att Leif GW Persson i TV uttryckt misstankar om att åklagaren i fallet söker kändisskap genom åtalet skiljs han från fallet och en annan mera grå tjänstemannatyp övertar åtalet. Redan här inser man att Sverige inte är ett normalt land.


Det hela eskalerar med att USA:s president lägger sig i saken och skickar ett brev till Sveriges statsminister Stefan Löfven och uppmanar denne att se till att Rocky släpps ur häkte så fort som möjligt. Kortfattat svarar dumskallen Löfven att han kan inte lägga sig i svenskt rättsväsende då detta, åtminstone på pappret, står fritt från politisk påverkan. Trump svarar med att sända sin gisslanförhandlare till Stockholms tingsrätt som observatör och politisk påtryckning. Man är nog inte helt omedveten om att den impulsive Trump mycket väl kan surna till och lägga sanktioner på svensk import av exempelvis krigsmateriell från USA. Tänk er Gripen utan reservdelar till den amerikanska motorn.


Efter en farsartad och hårt media bevakad skådeprocess släpps Rocky i väntan på domen och tar ett privatplan hem med sina livvakter. Trump twittrar glatt att "It was a Rocky Week, get home ASAP A$AP!"

 
ANNONS
Av Karsten - Torsdag 25 juli 14:04

Vill man göra en analys av ett samhälles mått på demokrati och öppenhet så ska man studera dess polisväsende och underrättelsetjänst. Har ett samhälle en hemlig politisk polis som kartlägger folks åsikter och ett underrättelseväsende som knappt är känt utanför regeringskretsarna så balanserar det på diktaturens brant. 


Sverige skapade vid krigsutbrottet 1939 den Allmänna säkerhetstjänsten som kom att sortera under polisen och försvarsmakten. Allmänna säkerhetstjänsten (1939 - 1945) var inte känd av allmänheten och det saknades demokratisk insyn. Under dessa år skapades ett hemlighetsmakeri och en form av statlig laglöshet då något ordentligt regelverk aldrig upprättades. Under krigsåren skötes den militära underrättelseverksamheten av C-byrån som sorterade under Försvarsstabens underrättelse avdelning.


Den civila övervakningen sköttes av Centralbyrån som avlyssnade telefoner, öppnade brev, pejlade radiosändare samt kontrollerade alla allmänna samfärdsmedel. En särskilt inrättad Spanings byrå som sköttes av statspolisintendent George Thulin höll koll på alla misstänka medborgare med avvikande politiska åsikter. Det praktiska jobbet sköttes av Stockholmspolisens 2:a avdelning, kriminalpolisens 6:e rotel, under kommissarie Martin Lundquist. Kommunister sattes i interneringsläger eller skickades som inkallade till tvångsarbete i Norrland. Det upprättades en rad s.k interneringsläger som i praktiken inte var något annat än koncentrationsläger som stod under överinseende av Tage Erlander som var biträdande socialminister.



Detta hemlighetsmakeri fortsatte sedan under kalla kriget då man inrättade T-kontoret som en ersättning för C-byrån som lades ned. Chef för T-kontoret som stod för Tekniska kontoret var filosofie doktor Tede Palm en anonym tjänsteman som skrivit avhandlingar om bl. a. Germanernas trädkult. De viktigaste verksamheterna var signalspaning genom FRA:s försorg samt Marin byrån som fick information av sjökaptener inom handelsflottan om marina aktiviteter i främmande hamnar. Man hade även folk som regelmässigt höll koll på trafiken genom Öresund. En som kom att bli knuten till T-kontorets verksamhet var en ung löjtnant vid reserven vid namn Olof Palme. Han hamnade i en avdelning som sysslade med militärpolitisk analys. Andra politiska kändisar som var knutna till verksamheten var Gunnar Jarring och Sverker Åström.


Den verkliga katastrofen för svensk underrättelsetjänst kommer i början av 1960-talet då det blir maktskifte på en rad viktiga poster, Sverige får en ny ÖB och Erlander ersätts av Olof Palme. Även inom de högre militära staberna sker en omorganisation. Chefen för en avdelning kallad B-byrån, Birger Elmér en pålitlig påläggskalv inom det socialdemokratiska partiet börjar köra sitt eget race och bryter ut B-byrån ur den övriga organisationen och detta blir embryot till det som kom att kallas IB eller Informations Byrån, av vissa uttytt Information Birger. 


Det som var det häpnadsväckande med IB var att man bildade en avdelning kallad IB/03 som hade som uppgift att registrera kommunister. IB hade en lokal ute i Solna som doldes bakom täckföretaget AB Collector och ett annat företag som tjänade som täckmantel var parfymeriföretaget Oriflame som låg i en fastighet på Grevgatan 24 som ägdes av Birger Elmér som också hade sin privata våning i samma hus. Elmér verksamhet kom givetvis i konflikt med SÄPO som polisens gamla Rikspolisstyrelsens säkerhetsavdelning döps om till. Den stora katastrofen kom när Jan Guillou och Peter Bratt avslöjade IB:s olagliga registerverksamhet på 1970-talet. En verksamhet där Hans Holmér och Ebbe Carlsson var inblandad i, det som kallades "Sjukhus skandalen" i Göteborg 1975 där man kartlade kommunister inom sjukvården. IB försvann liksom dess chef och verksamheten döptes om till GBU - Gemensamma byrån för underrättelser. 


Genom hela Sveriges historia har man hållit sig med hemliga organisationer som haft som uppgift att registrera medborgares politiska hemvist. Organisationer som stått utanför all demokratisk kontroll och som saknat lagstadgade instruktioner. Under T-kontorets tid så redovisade Tede Palm verksamhetens ekonomiska utlägg till statsminister Erlander varpå man sedan brände upp dem. Något sådant hade exempelvis CIA aldrig kunnat göra. Sverige är så nära en polisstat och diktatur man kan komma.

Av Karsten - Torsdag 21 mars 12:14

Lagrådet sätter stopp för regeringens nya terrorlagar. Detta är inget annat än en skandal och visar bara vilken slöhet och vilket ointresse lagstiftarna visat i denna fråga. Ända sedan de första kriminella MC-klubbarna etablerade sig i Sverige med hänvisning till rätten att fritt bilda en förening har lagstiftarna kunnat fundera över en ändring i regeringsformens lagtext. De borde kunna förutse att föreningsfriheten skulle komma att missbrukas av organisationer med en olaglig agenda eller en agenda avsedd att med hot påtvinga mnågon sin religion.


Lagrådets invändning är att terrorlagarna står i strid med regeringsformens stipulerade föreningsfrihet. Vad jag förstår skulle dessa terrorlagar strida mot 2:a kapitlet 14 paragrafen i RF där det står att föreningsfriheten endast begränsas av sammanslutning av militär karaktär samt om verksamheten innebär förföljelse av viss folkgrupp avseende ras eller hudfärg eller etniskt ursprung. Hade man lagt till ordet religiös eller kulturell  tillhörighet hade man kunnat hävda att IS är olaglig så till vida att de förföljer personer av annan religiös och kulturell tillhörighet.


Lättast hade varit att hävda att IS är en gruppering av militär karaktär, men förarbete till denna lagtext avsåg i första hand uniformerade grupperingar typ de nazistiska SA-trupperna, dvs rent politiska grupperingar. Detta är en juridisk spetsfundighet då IS och al Qaida helt klart är av militär karaktär även om de inte bär konformistisk uniform och är mer religiösa än politiska. Kunde man döma skinnskallar för hets mot folkgrupp för att de bar bombarjackor med nazistsymboler så kan man också hävda att IS är en militär sammanslutning och därför är att se som undantagen från lagen om föreningsfrihet.


Måste dock medge att efter att ha läst Morgan Johanssons förslag till terroristlagstiftning så verkar det mer som han haft för avsikt att stoppa all politisk opposition än att stoppa religiösa fanatiker som IS. Lagtexten är mycket luddig och generell och kan lika gärna gälla en laglig politisk organisation. I tredje stycket står följande:

3. allvarligt destabilisera eller förstöra grundläggande politiska, konstitutionella, ekonomiska eller sociala strukturer i en stat eller i en mellanstatlig organisation.

Detta kan man hävda att vilket annat politiskt parti som helst mer än sjuklövern gör. De borgerligt konservativa vill ju förändra sociala och ekonomiska strukturer i samhället. Lagtexten låter mer som något som ska cementera socialdemokraterna makt i Sverige än en lag som ska skydda oss mot IS. Jag förstår i ljuset av detta lagrådets invändningar. Bäst vore om regeringen fälldes och en ny borgerlig justitieminister tillträdde.

Av Karsten - Lördag 16 feb 12:56

Vad jag inte förstår är varför svenskarna inte är mer oroade än de är över utvecklingen i deras land. Det verkar som de flesta är rätt nöjda med invandringen, avsaknaden av integration, kriminaliteten, polisbristen, likgiltigheten från rättssystemet och politikernas totala oförmåga att ta itu med problemen. Själv är jag djupt oroad och glad att jag inte har hela livet framför mig, jag bara hoppas att samhället håller samman den tid jag har kvar.


Som medborgare borde man vara heligt förbannad över att politikerna aldrig gjort en konsekvensanalys över massinvandringens konsekvenser för ett välfärdssamhälle. Trots bristen på integration, bristen på bostäder, lärarbrist och stora brister inom sjukvården så fortsätter man att ta in nya migranter, denna gång anhöriga till alla dem som kom 2015. Hur fan tänker dessa stolpskott till politiker? Skiter de fullkomligt hur det går för landet? 


Som Malmöbo hör man dagligen om den eskalerande kriminaliteten, visserligen påstod man häromdagen att bostadsinbrotten minskat, något som säkert har sina naturliga förklaringar. Tjuvarna har säkert kommit på något mindre ansträngande sätt att skaffa sig inkomster än att bryta sig in i folks bostäder och sedan behöva omsätta stöldgodset till kontanter. Drivkraften bakom den mesta kriminaliteten är drogerna, något som flödar in i Sverige via Öresundsbron.


Droger är något samhället aldrig kan stoppa hur hårda straff man än inför. En bransch som globalt omsätter mer pengar än alla de största oljebolagen tillsammans stoppar man inte så lätt. Det var med invandringen de illegala drogerna kom till Sverige. Svarta jazzmusiker på turné introducerade cannabis i Sverige redan på 1940-talet. Turkiska invandrare drog hit morfinbasen på 1970-talet och lade grunden för dagens opiatmissbruk. Amfetamin och bensodiazepiner introducerades av läkemedelsindustrin på 1940 och 60-talet för att sedan bli illegal när man lagstiftade och blev restriktiv vid förskrivande av dessa medel.


Större delen av gängkriminaliteten kretsar kring droger, narkotika är gängens huvudsakliga inkomstkälla sedan kommer beskydd, utpressning, prostitution, cigarettsmuggling och så vidare. Största felet samhället gjorde var att låta gängen etablera sig. Det började redan i början av 1990-talet då man med öppna ögon lät Hells Angeles och Bandidos etablera sig i Sverige, juridiskt hänvisade man till föreningsfriheten!? Hur fan kan ett samhälle vara så korkat att man öppet låter kriminella organisationer slå sig ner i landet? Det verkar som lagstiftningen ligger årtionden efter den kriminella världen.


Nu är det för sent att göra något, polisen själv erkänner att de förlorat kampen mot de kriminella gängen då lagstiftningen gör att de saknar verktyg. Gängen är inte dummare än att de insett att hot om våld och dödsskjutningar skrämmer folk till tystnad. Det finns ingen vid sina sinnens fulla bruk som vittnar mot de kriminella gängen, vare sig det rör sig om MC-gäng eller invandrargäng. Folket ute i förorterna är mer eller mindre gisslantagna av de kriminella invandrargängen. Butiksägare vittnar om hur de tvingas förvara narkotika åt gängen. 


Varför drar man inte in medborgarskapet och utvisar de kriminella invandrarna? Varför denna flathet och feghet så fort det rör sig om brott begångna av invandrare? De backas ofta upp av en kader av Vänsterpartister och miljöpartister som yrar sitt mantra om socioekonomiska faktorer och utanförskap som orsak till kriminaliteten. Nej orsaken heter PENGAR och GIRIGHET. Politikerna försöker gömma sitt misslyckande bakom en massa fraser och fadd retorik. Speciellt sedan Sverigedemokraterna fått ett fast fäste tack vare de andra partiernas avsaknad av förmåga att tala om invandringens problem. Man hävdade i årtionden att invandringen INTE var något problem. Idag ser vi att det var ett problem.


Av Karsten - Onsdag 23 jan 14:04

Sverige är inte längre en rättsstat med fria oberoende domstolar, detta borde ha gått upp för gemene man efter domen mot "kulturprofilen" Jean-Claude Arnault. I inget annat fall hade någon blivit dömd för ett brott som ligger sju år tillbaka i tiden och vars enda bevisning är en muntlig redogörelse byggd på sju år gamla minnen av målägaren. Hela rättsprocessen mot Arnault är uppbyggt kring medias och kulturelitens "Metoo" hysteri, hade måläganden under normala förhållanden kommit till polisen och anklagat Arnault för att för sju år sedan våldtagit henne hade man avvisat det hela med motiveringen varför gjorde du inte denna anmälan för sju år sedan? Din redogörelse idag bygger på att det som kanske var frivillig sex för sju år sedan färgats av den bild du byggt upp under sju år.


Både tingsrätt och hovrätt dömde Arnault på helt osannolika skäl, man lät en skock hysteriska fruntimmer snacka ihop sig och utsåg Arnault till den svenska symbolen och kollektiva syndabocken för "Metoo" drevet. Arnault fick samma straff som man får för grovt rån för ett brott där det bara stod ord mot ord. Hade någon anklagats för grovt rån sju år efter den påstådda händelsen och all bevisning bestod av ett vittnes påstående att någon begått ett grovt rån för sju år sedan så hade åklagaren lagt ner fallet omgående. Men i fallet Arnault fanns det politiska undertoner som rättssystemet föll till föga för. Det är som om rätten tillmäter media rätten att döma, att folk döms för en gärning för att pressen tror att någon är skyldig. 


När en nation fallit så lågt som Sverige och låter ett drev med feminister ange tonen i rättssynen så är man inte långt från total anarki. Detta vägrar media och politiker att inse för de vill vara de feministiska krafterna till lags, de vill inte stöta sig med halva väljarkåren. Prövas inte fallet Arnault i Högsta Domstolen och karln frikänns så är rättsskandalen ett faktum och den påstådda rättssäkerheten ett stort skämt.

Av Karsten - 12 december 2018 21:56

Jag finner det upprörande att Leif GW Persson tar sin gode vän den inkompetente eller korrupte kommissarien i försvar. I TV4:s "Kalla fakta" visade man ett inslag om vittnesskydd där en man som bevittnat ett mord i ett garage i Hallonberget senare mördas av gärningsmannen och hans polare. Vittnet hade tidigare kontaktat GW:s gode vän kommissarien och gett honom en beskrivning av gärningsmannen plus en tomhylsa han hittat i garaget. Kommissarien delgav inte denna information till de poliser som skötte utredningen av garagemordet. När han sedan lång om länge delgav dem informationen efter det att vittnet mördats påstår han att vittnet var föga trovärdigt och gav ett förvirrat intryck, kanske narkotikapåverkad. Ändå hade kommissarien kontakt med vittnet elva gånger! 


När sedan GW uppträder i TV4:s "Brottsjournalen" så tar man upp detta fall och GW medger då att han mycket väl känner denne kommissarie som ha säger är en alldeles utomordentlig polis. Han tar honom vidare i försvar och påstår att han rör sig i en gråzon i kriminella kretsar med informatörer, detta kan ha påverkat hans beslut att inte omedelbart vidarebefordra den information han satt på. Det kanske istället är så att den gode kommissarien är avlönad av buset och därför höll inte på viktig information och bevismaterial? Leif GW Persson sjönk som en sten i mina ögon när jag såg detta inslag, sitta och försvara en inkompetent snutdjävel. GW kanske börjar bli gaggig och har kanske fått några små stroke precis som sin romanfigur Lars Martin Johansson? 


Hade jag varit som GW hade jag inte uppträtt i "Brottsjournalen" om jag visste att detta fall skulle tas upp och hävdat att jäv förelåg i och med att han kände denne urusle kommissarie. Men att inför TV-kamerorna sitta och försvara ett rent tjänstefel är väl magstarkt. Givetvis blev kommissarien granskad av internutredningen som skickade det vidare till en åklagare som så klart lade ner fallet. Vad annat vi är ju i Sverige. 

Av Karsten - 1 december 2018 22:39

Säga vad man vill om den där dryge polisprofessorn Leif GW Persson men skriva kan han på ett underhållande sätt. Håller precis på att avsluta hans roman "Mellan sommarens längtan och vinterns köld" från år 2002. Romanen kretsar kring ett fiktivt manus om Olof Palme som utpekas som CIA agent för att sedan gå över till ryssen. För den som är insatt i ämnet är det inte svårt att identifiera de riktiga personerna bakom GW:s påhittade namn. Det finns nog en hel del sanning i mycket av det han skriver. Exempelvis att ambassadör Sverker Åström var rysk agent samtidigt som han var en av Palmes vänner. 


Leif GW gräver där hundar är begravda, det gick många rykten att Palme blev skjuten för att han skulle anträda en resa till Moskva. GW spinner mycket på polisspåret att det fanns högerelement inom polisen som hatade Palme och ville se honom död. När det gäller jargongen inom polisen så har nog GW fångat den på pricken efter alla de år han umgicks med både höga och låga poliser. Det finns nog en och annan Evert Bäckström inom den svenska poliskåren, precis som det finns "riktiga poliser" som Bo Jarnebring och Lars Martin Johansson. Namnet Jarnebring är ett lån från Sjöwall Wahlöös romaner om ett brott. 


Pajasarna på SÄPO eller "filttofflorna" som de kallas av kollegorna i den öppna verksamheten skildras på ett dråpligt sätt, radarparet Kudo och Bülling är i verkligheten Walter Kegö och Jan Henrik Barrling som var verksamma inom SÄPO:s terroristrotel och hade mycket med kurdspåret att göra efter mordet på Palme. GW Perssons skildring av Stockholms polismästare Hans Holmér får en att ligga dubbel av skratt. Tyvärr stämmer bilden allt för väl med verkligheten. På det hela taget så har GW en ganska klar bild av den svenska polisen och kommer ibland kusligt nära verkligheten. Jämfört med hans böcker är Mankells "Wallander" rena smörjan sådana poliser som Wallander finns bara inte.

Presentation


En akademiker som delger sin omgivning sina ocensurerade tankar och funderingar i en sann nihilistisk och misantropisk anda.

Fråga mig

19 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8 9 10 11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2019
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Elake-Karsten med Blogkeen
Följ Elake-Karsten med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se