Har snöat in på Willam Gibson romaner, cyberpunkens fader. Rätt kul att läsa dem idag med facit i hand. Gibson skrev sina dystopiska framtidsskildringar i mitten av 1980-talet och förutsa en hel del som slagit in, som fiberoptisk kabel, minnessticka (USB-minne), varuhusdöden med mera. Både filmen "Blade Runner" och "Matrix-triologin" har hämtat inspiration ur Gibsons romaner. Internet låg i sin linda när Gibson skrev "Neromancer" 1984, Count Zero" 1986 och "Mona Lisa Overdrive" 1988 och är idag det Gibson kallade Cyberspace. Än har vi inga direktkontakter i nacken som kopplar upp hjärnan mot nätet men det lär nog komma. I övrigt så har ju Internet eller Cyberspace blivit en tummelplats för trollfabriker och desinformation, fake news och annat. Istället för en kontakt i nacken fick vi smartphone som gör att vi ständigt kan vara uppkopplade mot Nätet.

Gibson anses som en frontfigur inom science fiction litteraturen då han tog steget från rymden och raketfärder till fjärran världar och istället tog klivet in i den digitala framtiden där informationsstölder och datahackare är det som romanerna kretsar kring. Det är en mörk dystopisk värld Gibson tar oss till, en värld efter ett kärnvapenkrig där de multinationella storföretagen styr världen via Cyberspace. Parallellt med högteknologin finns en sunkig slumvärld där folk säljer allt från snabbmat till gammal uttjänt hårdvara till datorer, precis som på vilken loppmarknad som helst idag. Skillnaden är bara att gamla moderkort och minnen inte är värda mer än det lilla guld som finns i dem idag. Gibson förutsåg inte prisraset inom den digitala teknologin. På slutet av 1980-talet kostade en persondator 20 000 kronor vilket motsvara minst 200 000 idag. Vi vet alla att man får en nog så kraftfull dator för under 5 000 kronor idag. 

Hur som helst är Gibsons romaner läsvärda även idag då de är sprängfyllda med ett persongalleri som får en att tappa andan. Kloning och reservdelsmänniskan är vardagsmat och folk bygger om sig med infraröd syn med odlade ögon från Nikkon. Datahacker eller spacecowboys som Gibson kallar dem virvlar runt i den virtuella värld full med information som Cyberspace blivit. 

När jag på trettondagens eftermiddag slog på TV:n och på sexan fick se att det började en film från Disney koncernen, tänkte jag i min enfald att det var en familjefim då klockan inte var mer än 16:25 och beslöt att titta vad det var för smörja. Den började med att ett gäng häxor stod och kokade något i en gryta som de sedan slängde röda äpplen i, sedan rullade de ut äpplena till ett gäng konstigt klädda ungdomar. Döm om min förvåning när de sedan började sjunga: "Onskan är här för att stanna, släpp fram ondskan om du vill segra". Jag tänkte vad är detta för vedervärdig smörja? Är det sådant här vi vill att våra barn ska se en helgeftermiddag?

Disney och andra filmkoncerner matar våra ungar med våld, häxeri, dyrkan av det onda och sedan beklagar vi oss över att världen ser ut som den gör. Vi låter krafter som bara är intresserade av att tjäna pengar mata våra barn med en aldrig sinande ström av våld och elände i form av film, spel och annat underhållningsvåld utan natt vi protesterar. Samtidigt så censurerar SVT dokumentärfilmer från första och andra världskriget om de visas i repris på eftrmiddagen så ungarna inte ska se döda människor, dessa lägger man ett suddigt skikt över. Hyckleri är väl det enda man kan säga. 

TV 9 visade just de sista tre avsnitten av en 13 avsnitt lång serie "The Whispers" som bygger på en kortnovell av science fiction författaren Ray Bradbury. Novellen gick 1955 som en halvtimme lång radioteater i USA, av detta har man lyckats snickra ihop tretton 42 minuters avsnitt som i stort sett slutar lika abrupt som novellen. Novellen handlar om barn under tio år som leker med en låtsasvän som kallas för "Drill". I novellen kallas leken för Invasion och som alla förstår så är Drill en entitet som talar till barnen och utnyttjar dem för en invasion av jorden. Är ni intresserade kan ni läsa radiomanuset här.

Det är ganska fantastiskt att man av en så kort och förutsägbar historia kan bygga en 13 avsnitt lång TV-serie. Den börjar rätt bra men urartar snart då presidentens dotter dras in och hundratals barn sätts i karantän för att stoppa Drill. Inte nog med detta man planerade ytterligare en säsong av denna TV-serie men lade ner planerna (Gud ske lov). Novellen som heter "Zero hour" ingår i novellsviten "Den tatuerade mannen" av Bradbury som väl också filmatiserats om jag inte tar helt fel.

En lördag med en TV-tablå full med skräckfilmer. Hela eftermiddagen har TV6 visat "Simpsons Treehouse Horror" och i går visade man också en rad mer eller mindre usla skräckfilmer. De flesta uppbyggda enligt konceptet kusligt gammalt trähus där barn blir besatt av ondskefull ande som tillhör någon som tidigare bott i huset och dött. Detta tema har Hollywood malt om och om igen och det blir bara sämre. När jag såg "Poltergeist" första gången så erkänner jag att jag hoppade upp i biofåtöljen med hjärtat i halsgropen vid ett par tillfällen, men då var ju detta ett ganska nytt grepp inom genren. 

Dagens skräckfilmer är som noveller av H.P Lovecraft alla är uppbyggda enligt samma recept, har man läst en har man läst alla. De flesta av Lovecrafts historier är uppbyggda enligt principen galen man sitter på Arkhams dårhus och läkare lyckas få kontakt med den galna patienten som berättar att han hittat en mystisk ingång till en värld befolkad med "de gamla gudarna". Upplevelsen är så skrämmande så mannen, för det är alltid en man, tappar förståndet och hittas kringirrande och mumlar en massa obegripligheter. Tas in på dårhus och hinner berätta sin historia för läkaren innan han avlider av hjärtsvikt. Läkaren är den berättande personen i novellen.

Kan inte längre bli skrämd av skräckfilmer eller skräckhistorier då jag tycker verkligheten och den värld vi lever i är skrämmande nog. Det behövs inga osaliga andar och annat när vi har folk som Donald Trump, Kim Jong-Un, Vladimir Putin och Xi Jinping. Eller finanshajar som George Soros och familjen Rothschild. Dessa typer får en att känna en långt större maktlöshet än osaliga andar som far runt i gamla träkåkar eller som tar sin boning i barn eller unga vackra kvinnor.

Svensk films mest obetalbara scen är i filmen "Stöten" från 1961 där en av rånarna kastar en stilett (italiensk fällkniv) mot en motorcykelpolis i tjock läderjacka och kniven genomborrar honom så han dör?!

Alla som ägt en italiensk springkniv vet att den är urusel att kasta med då den saknar balans, vidare så är det omöjligt att genomborra en tjock läderjacka genom att kasta den mot målet, man kan knappt genomborra en polisjacka modell 1960-tal om man hugger kniven mot polisen. Ett klart fall för "Mythbusters".

Som i  alla svenska kriminalfilmer från den tiden så åker rånarna fast och sensmoralen blir "brott lönar sig inte".

I filmen "The Monuments men" visas en skådespelare som ska föreställa Hermann Göring och runt halsen bär han Storkorset av järnkorset plus Riddarkorset!? Man kan bara bära den högsta graden av en utmärkelse och för övrig så bar Göring sin Blue Max "Pour Le Merit" tillsammans med Storkorset. Göring var den enda person som tilldelades Järnkorsets Storkors under andra världskriget. Till råga på allt bär han ett Riddarkors utan eklöv och svärd, så djävla snurrigt men som vanligt så undervärderar Hollywood åskådarnas kunskap och intelligens.

Har man minsta anlag för klaustrofobi så ska man definitivt inte titta på den film som TV5 nu sänder. Den handlar om de 33 gruvarbetare i Chile som blev fångade på 700 meters djup i en gruva. Scenerna när de tas upp genom det trånga hål man lyckats borra och hissa ner en räddningskapsel är bara för mycket. Sitta i denna kapsel och veta att berget när som helst kan kollapsa. Gruvarbetarna satt fångna i ett skyddsrum i gruvan i 70 dagar, bara det kunde ha gjort vem som helst galen. Själv var jag tvungen att zappa över till andra kanaler när jag tyckte det blev för klaustrofobiskt. Ett är säkert jag skulle aldrig ge mig ner i en gruva.

Kollade filmen "Legend" på sexan, det var fan i mig en av de bästa gangsterfilmer jag sett på länge. Den var baserad på verklighetens gangsterpar, tvillingarna Kray som under 1950 och 60-talet styrde den undre världen i London. Tom Hardy gör en fantastisk prestation när han spelar båda bröderna. Ronald Kray var kraftigt psykiskt störd och homosexuell medan brodern Reginald var mer normal om man nu kan kalla någon av dessa båda psykopater normala.