Inlägg publicerade under kategorin Litteratur

Av Karsten - 8 januari 2019 23:48

Har snöat in på Willam Gibson romaner, cyberpunkens fader. Rätt kul att läsa dem idag med facit i hand. Gibson skrev sina dystopiska framtidsskildringar i mitten av 1980-talet och förutsa en hel del som slagit in, som fiberoptisk kabel, minnessticka (USB-minne), varuhusdöden med mera. Både filmen "Blade Runner" och "Matrix-triologin" har hämtat inspiration ur Gibsons romaner. Internet låg i sin linda när Gibson skrev "Neromancer" 1984, Count Zero" 1986 och "Mona Lisa Overdrive" 1988 och är idag det Gibson kallade Cyberspace. Än har vi inga direktkontakter i nacken som kopplar upp hjärnan mot nätet men det lär nog komma. I övrigt så har ju Internet eller Cyberspace blivit en tummelplats för trollfabriker och desinformation, fake news och annat. Istället för en kontakt i nacken fick vi smartphone som gör att vi ständigt kan vara uppkopplade mot Nätet.


Gibson anses som en frontfigur inom science fiction litteraturen då han tog steget från rymden och raketfärder till fjärran världar och istället tog klivet in i den digitala framtiden där informationsstölder och datahackare är det som romanerna kretsar kring. Det är en mörk dystopisk värld Gibson tar oss till, en värld efter ett kärnvapenkrig där de multinationella storföretagen styr världen via Cyberspace. Parallellt med högteknologin finns en sunkig slumvärld där folk säljer allt från snabbmat till gammal uttjänt hårdvara till datorer, precis som på vilken loppmarknad som helst idag. Skillnaden är bara att gamla moderkort och minnen inte är värda mer än det lilla guld som finns i dem idag. Gibson förutsåg inte prisraset inom den digitala teknologin. På slutet av 1980-talet kostade en persondator 20 000 kronor vilket motsvara minst 200 000 idag. Vi vet alla att man får en nog så kraftfull dator för under 5 000 kronor idag. 


Hur som helst är Gibsons romaner läsvärda även idag då de är sprängfyllda med ett persongalleri som får en att tappa andan. Kloning och reservdelsmänniskan är vardagsmat och folk bygger om sig med infraröd syn med odlade ögon från Nikkon. Datahacker eller spacecowboys som Gibson kallar dem virvlar runt i den virtuella värld full med information som Cyberspace blivit. 

Av Karsten - 21 december 2018 23:53

TV 9 visade just de sista tre avsnitten av en 13 avsnitt lång serie "The Whispers" som bygger på en kortnovell av science fiction författaren Ray Bradbury. Novellen gick 1955 som en halvtimme lång radioteater i USA, av detta har man lyckats snickra ihop tretton 42 minuters avsnitt som i stort sett slutar lika abrupt som novellen. Novellen handlar om barn under tio år som leker med en låtsasvän som kallas för "Drill". I novellen kallas leken för Invasion och som alla förstår så är Drill en entitet som talar till barnen och utnyttjar dem för en invasion av jorden. Är ni intresserade kan ni läsa radiomanuset här.


Det är ganska fantastiskt att man av en så kort och förutsägbar historia kan bygga en 13 avsnitt lång TV-serie. Den börjar rätt bra men urartar snart då presidentens dotter dras in och hundratals barn sätts i karantän för att stoppa Drill. Inte nog med detta man planerade ytterligare en säsong av denna TV-serie men lade ner planerna (Gud ske lov). Novellen som heter "Zero hour" ingår i novellsviten "Den tatuerade mannen" av Bradbury som väl också filmatiserats om jag inte tar helt fel.

Av Karsten - 1 december 2018 22:39

Säga vad man vill om den där dryge polisprofessorn Leif GW Persson men skriva kan han på ett underhållande sätt. Håller precis på att avsluta hans roman "Mellan sommarens längtan och vinterns köld" från år 2002. Romanen kretsar kring ett fiktivt manus om Olof Palme som utpekas som CIA agent för att sedan gå över till ryssen. För den som är insatt i ämnet är det inte svårt att identifiera de riktiga personerna bakom GW:s påhittade namn. Det finns nog en hel del sanning i mycket av det han skriver. Exempelvis att ambassadör Sverker Åström var rysk agent samtidigt som han var en av Palmes vänner. 


Leif GW gräver där hundar är begravda, det gick många rykten att Palme blev skjuten för att han skulle anträda en resa till Moskva. GW spinner mycket på polisspåret att det fanns högerelement inom polisen som hatade Palme och ville se honom död. När det gäller jargongen inom polisen så har nog GW fångat den på pricken efter alla de år han umgicks med både höga och låga poliser. Det finns nog en och annan Evert Bäckström inom den svenska poliskåren, precis som det finns "riktiga poliser" som Bo Jarnebring och Lars Martin Johansson. Namnet Jarnebring är ett lån från Sjöwall Wahlöös romaner om ett brott. 


Pajasarna på SÄPO eller "filttofflorna" som de kallas av kollegorna i den öppna verksamheten skildras på ett dråpligt sätt, radarparet Kudo och Bülling är i verkligheten Walter Kegö och Jan Henrik Barrling som var verksamma inom SÄPO:s terroristrotel och hade mycket med kurdspåret att göra efter mordet på Palme. GW Perssons skildring av Stockholms polismästare Hans Holmér får en att ligga dubbel av skratt. Tyvärr stämmer bilden allt för väl med verkligheten. På det hela taget så har GW en ganska klar bild av den svenska polisen och kommer ibland kusligt nära verkligheten. Jämfört med hans böcker är Mankells "Wallander" rena smörjan sådana poliser som Wallander finns bara inte.

Av Karsten - 18 november 2018 16:45

En timme med Björn Ranelid på SVT2 så har man fått mer än nog, då står karl djäveln en upp i halsen. Man är spyfärdig. En mer uppblåst och grandios människa får man leta efter. Han tycker på fullaste allvar att han gjort sig förtjänt av att få en park i Malmö uppkallad efter sig, "Björn Ranelid parken" denna bisarra önskan ger han uttryck för med bisatsen: "utan att vara förmäten". Han vägar kalla sig kändis trots att han gör allt för att synas i TV-rutan och dra till sig uppmärksamhet. Björn Ranelid är en blandning av 1800-talets dandy och någon bisarr renässans furste. Hans egenkärlek tar alla pris, ordet ödmjukhet vet han inte betydelsen av, han är en produkt av den sjuka tidsepok vi lever i. Utan medias uppmärksamhet och PR hade han bara varit en högst medioker skriftställare som endast ett fåtal kände till. Men får man full uppbackning av statstelevisionen och TV4:a så kan man göra en höna av en fjäder.

Hans skrytande är inte av denna världen. När han möter en främmande människa så är det första han gör är att upplysa denne hur många böcker han skrivit samt hur många priser han fått. Han missar aldrig att tala om vilken lysande fotbollsspelare han var i sin ungdom, Sveriges ende författare som spelat fotboll på elitnivå som han själv uttrycker det. Att han sedan är så politiskt korrekt man överhuvudtaget kan bli, är ju en av förutsättningarna för att etablissemanget ska upphöja honom och ära honom. 

Av Karsten - 2 oktober 2018 21:46

Domen på två års fängelse mot den 72-årige Jean Claude Arnault för ett sju år gammalt fall av "oral våldtäkt" känns lite krystad ur juridisk synvinkel. Kvinnan hade frivilligt hängt på den då firade kulturprofilen som drev en kulturklubb som besöktes av huvudstadens kulturelit. Att känna Arnault var en form av inträdesbiljett i de finare kulturella kretsarna något som denne franske erotoman säkert utnyttjade när det gällde kvinnor. 


Att det hela dröjer sju år och kommer i dagen först nu beror uteslutande på det drev som batikhäxorna startade efter att man i USA dragit igång #Metoo rörelsen efter att det framkommit att filmproducenten Harvey Weinstein utnyttjat en rad kända aktriser. Här hemma i ankdammen kände man väl ett behov av att dra fram några kändisar som utnyttjat unga brudar, den förste att hängas ut blev TV4:as Martin Timell. Timell anklagas för att ha tafsat på en kvinna i en badtunna under en fest, Timell frikänns senare från dessa anklagelser. Detta var väl inte fint nog så efter ett tag framträder 18 kvinnor i Dagens Nyheter och i ganska likalydande ordalag anklagar Arnault som då kallas "kulturprofilen" för sexuella övergrepp och trakasserier.


När det sedan visade sig att Arnault via sin fru Katarina Frostenson som satt i Svenska Akademien hade påverkat akademin så var skandalen ett faktum. Arnault var i praktiken redan i förhand dömd av medierna, man ville ha en syndabock att hänga ut. Drevet var igång så att säga, samma typ av drev som drabbade Julian Assange. Inte för att jag tror Jean Claude Arnault är någon ärbar man, tvärtom är han nog ett riktigt svin men detta hör inte till saken. Kvinnor med kulturella ambitioner gick frivilligt i säng med Arnault och ångrar detta först sju år senare i samband med Metoo-drevet. Då framträder 18 kvinnor med kopplingar till det svenska kulturlivet och hänger ut Arnault som en våldtäktsman i DN. 

 

En kvinnlig kammaråklagare, Christina Voigt beslutar sig för att åtala Arnault som blir häktad och fälls av tingsrätten med en kvinnlig lagman, Gudrun Antemar i spetsen. Den svenska pressen lallar så klart med, vem fan skulle våga protestera mot fittstimmet i dessa dagar? Hade det varit fråga om en vanlig knegare och en vanlig hemmafru så hade fallet aldrig gått till åtal, det hade ansett för gammalt. Förmodligen är sista ordet inte sagt i denna rättssak då saken överklagats till hovrätten. Det ska bli intressant att se vad en rätt enbart sammansatt av juridiskt sakkunniga kommer att säga. Kommer man att falla undan för det politiska trycket från feministvänstern eller kommer man att göra en objektiv saklig bedömning av detta sju år gamla fall?        



Av Karsten - 6 juli 2018 21:47

Efter att ha följt Almedalsveckan på SVT är jag så djävla trött på politik och politiker så jag kan spy. Nä tacka vet jag ett gammalt avsnitt av "Simpson" eller "Family Guy" eller lägga mig i sängen och läsa Mumintrollen. Mumintrollen är häftiga, de oroar sig för sånt man inte behöver oroa sig för. Jag skulle också vilja bo i ett blåmålat torn med spetsigt tak vid havet och gå i ide när det blir vinter. Sitta på bron och filosofera med Too-ticki och Snusmumriken eller bli förolämpad av den elaka Lilla My. När jag var barn hade mina föräldrar en finlandssvensk god vän som brukade klippa ut Mumintrollets seriestrippar ur Kvällsposten och häfta ihop dem och ge dem till mig. 


Nuförtiden har ju kineserna eller om det är japanerna kidnappat Mumintrollet och gjort tecknad film av den stackaren. När jag rensade ut bland mina böcker hittade jag en förstautgåva av "Trollvinter" från 1957 som jag med välbehag satt och läste på en parkbänk i skuggan av några kastanjer. Det kändes som att bli förflyttad till en annan och bättre tid när man försjönk in i Tove Janssons förtrollade värld av småknytt och den iskalla Mårran. Minns att jag gillade Hattifnattarna när jag var barn, namnet lät så roligt och den snälle farbrorn som klippte ut Mumintrollet åt mig sa att Hattifnattarna såg ut som sparrisar. 


Att vara barn och slippa allt ansvar var skönt, man skulle få vara barn hela livet. Slippa oroa sig för pengar, krig korkade politiker, arabinvasioner och annan skit. När jag var barn var en arab någon som bodde i öknen och red på kamel. Minns att privatdetektiven Ture Sventon hade en arabisk betjänt som hette Omar som var klädd i jackett med en röd fes med tofs på huvudet. Herr Omar var mycket artig och hade en flygande matta. Minns att jag läste mycket böcker som barn, jag gillade att fly in i böckernas och fantasins värld. Allt var mycket enklare då, som att seriefiguren Mandrake hade en neger som hette Lothar som medhjälpare. En sådan kombination hade varit omöjlig i dagens PK-samhälle.

Av Karsten - 29 juni 2018 19:55

Religionen islam kräver att vi gör politiska eftergifter, för att islam är en politisk ideologi, så väl som en religion. Med detta som utgångspunkt är det mycket lättare att förstå de krav muslimerna ställer på vårt samhälle, de vill bygga sina moskéer och ha sina böneutrop. Med de små stegens tyranni erövrar de bit för bit av vårt samhälle.

För att förstå islam och Koranen måste man ha insikt i vem profeten Mohammed var, denne man var en analfabet och pedofil som gifte sig med ett barn. Han satt och späkade sig i en grotta tills han fick hallucinationer och ärkeängeln Gabriel uppenbara de sig och gav honom verserna i Koranen. I sitt omtöcknade tillstånd trodde han detta var Guds ord han erhöll av ängeln. Hans kusin Ali skrev ner hallucinationerna då profeten själv var analfabet, detta sammanställdes på 700-talet till Koranen med 114 suror.


Kafirledare (de otrogna politikerna) vet i allmänhet ingenting om islam eller sharia över huvud taget. De har alla mött hyggliga muslimer, så de tänker då att islam är något bra och bråkmakarna är extremister. Kafirledare vet ingenting om dualistisk etik eller politisk underkastelse. Den främsta motivationen för kafirledare är att vara vänliga och spela rollen som tolerant värd för dessa nya gäster. En annan motivation är att inte säga något, eller göra något, som kan få dem att bli stämplade som hycklare, islamofober eller rasister.


Allt detta utnyttjar muslimerna till sin egen och sin tros fördel. Deras mål är en värld med bara muslimer, hela mänskligheten ska underkasta sig islam. Detta har ytterst få av de svenska makthavarna insett, de tror islam är en religion likt kristendom eller judendom. Det är den definitivt inte vilket de kommer att bli varse vad tiden lider. Precis som få av världens ledare hade läst "Mein Kampf" på 1930-talet så är det få av västvärldens ledare som satt sig in i vad Koranen och islam är. Hade de västliga demokratiernas ledare läst Hitlers bok "Mein Kampf" så hade de förstått vad han var ute efter och kanske kunnat förhindra världskriget. På samma sätt är det med islam och Koranen, förstår man vad den går ut på så kan man stoppa islams utbredning och förhindra ett framtida krig mellan väst och islam.

Av Karsten - 26 juni 2018 12:22

"Från det att jag var en liten pojke fram tills jag var fyrtio år hörde jag aldrig att en människa sköt en kvinna eller man med eller ett automatvapen på allmän plats under bar himmel i Malmö."

Vad är det här för konstig tillkrånglad svenska? Vadå med eller ett automatvapen?? Allmän plats under bar himmel?? Detta är Ranelidsvenska för er som inte känner till den. Läs den och hör för ert inre öra de rullande konstlade R:en denne man är så bra på. En gång i tiden talade han en utpräglad Malmöitiska som förmodligen försvann då han började på Lunds universitet och började sin väg till uppburen grandios kulturpersonlighet med ett uppblåst ego.

"Varje ord i denna krönika skriver jag i omsorg och kärlek till de laglydiga och anständiga människorna i Sverige."

 

Björn Ranelid kan inte avhålla sig från att lägga sig i den kriminalpolitiska debatten utan kommer med sitt svamlande trots att han gått i bräschen för en generös asylpolitik och på så vis bidragit till denna negativa utveckling i Malmö. Han liksom tusentals andra flyktingkramare ser nu frukterna av sitt arbete. Så går det när man inte skiljer agnarna från vetet, när man tillåter kreti och pleti att komma in i Sverige utan en ordentlig personkontroll. När man med krokodiltårar i ögonen pratar om de stackars papperslösa "barnen" som måste få en fristad i Sverige. Nu skjuter de på varandra med AK-47:or på Drottninggatan och Lindängen.

Presentation


En akademiker som delger sin omgivning sina ocensurerade tankar och funderingar i en sann nihilistisk och misantropisk anda.

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2022
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards