Inlägg publicerade under kategorin Litteratur

Av Karsten - Lördag 18 mars 23:23

Nu har jag tack vare de objektiva historieprogrammen i Kanal 10 fått lära mig att det var nazisterna som stod bakom 9/11 attentatet i New York. Det var SS-översten Otto Skorzeny som lärdre upp palesinierna och araberna och fick dem bilda Hamas och al Qaida enligt samma principer som Werwolf, den ökända gerillaorganisationen som skulle fortsätta slåss efter Hitlöers död. Överste Nasser byggde upp Egypten enligt nazistisk modell på 1950-talet och tog vid där nazisterna slutade. Även Kaddafi och Saddam Husein lärde av nazisterna. Allt detta får vi lära oss av diverse pseudohistoriker ingen människa har hört talas om.


Sedan fortsätter eländet med Thulesällskapet och nazismens ockulta rötter, litterärt stoff hämtat ur Trevor Ropencroft och J.Bergier och L.Pauwels böcker, litteratur som ingen historiker av rang vill ta i med tång. Att presentera sådan smörja som historiska fakta är verkligen att syssla med fejkad historia. Man påstår till exempel att både Himmler och Göring var medlemmar i det antisemitiska Thulesällskapet, den ende nazist som med säkerhet var med i detta illustra ockulta sällskap var Rudolf Hess. Det verkar som det är fritt fram att ljuga, hitta på och skarva hur man vill när det gäller den historiska period som kommit att kallas det Tredje Riket. Själv har jag studerat detta ämne sedan barnsben och läst alla de stora historikerna i ämnet, Allan Bullock, William L. Shirer, John Toland, David Irving m. fl. Idag verkar det fritt fram för vilken "crackpot" som helst att presentera sina "historiska teorier" om Hitler och Tredje Riket.


Seriösa författare som Heather Pringle som skrivit "Härskarplanen"  utnyttjas att tillskriva organisationen "Ahnenerbe" en massa skit som den aldrig stod för. Det räcker alldeles utmärkt med det den verkligen sysslade med. Koppla samman Hitler med farao Echnaton och Nefertiti och påstå att Hitler såg sig som en ny Echnaton, det finns ingen hejd på historieförfalskningen. Sedan förfasar man sig över historierevisionisterna som har mage att ifrågasätta omfattingen av förintelsen?! Fy fan för att leva i en så rutten och genomfalsk värld. Jag tror snart inte på ett enda skrivet ord längre (knappt på mina egna).

ANNONS
Av Karsten - Lördag 11 mars 23:29

Till och med Sjöwall Wahlöö är offer för det sena sextiotalets hysteriska narkotika debatt. I romanen "Mannen på balkongen" skriver paret på sidan 135:


- Som den gamla skrönan om slagbjörnen, sa Gunvald Larsson. En björn som en gång dödat en ko och så vidare.

- Liksom en narkoman hela tiden söker sig till starkare och starkare gifter, sa Mellander och bläddrade i utlåtandet. Och en narkoman som börjat med hasachisch och sedan övergått till heroin kan inte nöja sig med haschisch igen.


Detta är doktor Nils Bejeroths teser rätt av, han var 1960 och 70-talets stora auktoritet på droger och kom att forma den svenska narkotikapolitiken under decenier. En politik som var misslyckad från första början. Skönan att man började röka hasch på fredagen och tog sin första fix heroin på måndagen var något som folk trodde på på fullt allvar. Idag vet vi bättre, folk som röker hasch börjar automatiskt inte med tyngre droger. De flesta av de 200 000 svenskar som röker cannabis stannar vid denna ofarliga drog. Nu kanske inte Sjöwall Wahlöö själva tror på detta trams utan bara låter poliserna ge luft åt den tidens attityd mot "knarket". De följer ju med sin tid redan i sin andra roman från 1966 för de in haschet i handlingen, fast de använder termen haschisch något man sällan hör idag. Jag minns en dum snut i Malmö som kallade det för hischhasch eller cannabisharts.

ANNONS
Av Karsten - Lördag 11 mars 15:10

Solen skiner från en klarblå himmel och enligt Text-TV har ingen blivit skjuten, det verkar bli en bra dag. Man kanske skulle ta en promenad i parken och rentav försöka kasta efter abborre i kanalen. Är mitt inne i Sjöwall Wahlöös "Mannen på balkongen" och blir mer och mer imponerad av deras berättarteknik, med små medel skapar de realism kring sin story. Jämfört med Sjöwall Wahlöö är Lars Kepler (eller paret Ahndoril) rena skiten. De sistnämnda fyller sina berättelser med snusk, sex och skit som är överflödig. Sjöwall Wahlöö har en vardagsrealism som gör deras berättelser trovädiga, denna finns i vissa delar i Leif GW Perssons romaner också men han är mer fabulerande i sin berättastil. Jag tvivlar på att en så genomkorrupt figur som kommisarie Evert Bäckström hade kunnat hålla sig kvar inom kåren, förr eller senare hade någon avundsjuk kollega läckt till Expressen eller Aftonbladet om hans ljusskygga affärer. Men å andra sidan gör väl inte GW Persson några anspråk på att vara något annat än en underhållande berättare och det målet uppfyller han med råge.

Av Karsten - Torsdag 9 mars 21:09

Ärligt talat en snut som heter Martin Beck, Einar Rönn eller Lennart Kollberg låter väl ganska troligt, men en kvinnlig operativ kommisarie vid Säpo som heter Saga Bauer och har en kropp som en balettdansös samt ett utseende som får karlarna att få kåtslaget låter i mina öron inte trovärdigt, Saga Bauer vad fan har de tänkt på John Bauer och hans sagobilder? Eller hur troligt är det att en kvinnlig psyklog, Jeanette Fleming vid Säpo skulle suga av och knulla med en okänd lastbilschauför på en sunkig toalett på ett vägfik för åkare? Nä det blir nog inga fler Lars Kepler för min del.

Av Karsten - Torsdag 9 mars 14:34

Som kriminalroman är Lars Keplers bok "Kaninjägaren" föga trovärdig, persongalleriet är som hämtat ur fantasins värld. De har alla konstiga namn som inte känns realistiska. Betraktar man deras roman som fantasy så är den medelmåttig. Som en roman om ett brott är den ljusår från mästarna i genren Sjöwall Wahlöö som ändå paret Ahndoril tycks beundra och hänvisa till på ett ställe i boken. Visst är det en blandvändare men man känner ändå hela tiden att det här är inget som skulle kunna ha hänt i verkligheten. Det var som en polis sa i Malou von Sivers morgonprogram på TV4:a, så fort huvudpersonen i en kriminalroman är kriminalkommisarie vid rikspolisen så lägger jag ifrån mig boken, det är inte så det går till i verkligheten. Nä han har helt rätt kriminalkommisarier spinger inte omkring och löser brott, de sitter bakom ett skrivbord och löser budgetproblem och tjänstgöringsscheman och andra administrativa uppgifter. De som är ute på fältet är oftast kriminalinspektörer.

Av Karsten - Tisdag 7 mars 14:45

Det är en händelserik epok man lever i, det går knappt en dag utan skottlossning och knivattacker. Den senaste i raden utspelade sig för ovanlighetes skull inte i Malmö utan i Hallonbergen utanför  Stockholm. Två personer uppges ha dödats i samband med ett våldsbrott där polisen tvingades öppna eld. Fyra personer har gripits misstänkta för mord alternativt mordförsök. Sedan har två personer blivit knivskurna på Arbetsförmedlingen i Borlänge, visste inte att det till och med är farligt att söka arbete nuförtiden.

Ska man skriva "romaner om ett brott" idag så fattas det inte inspiration och de lär bli mer acktionfyllda än de var på Sjöwall Wahlöös tid. Idag kan man lägga till kulspruteattacker och handgranater inkastade i folks vardagsrum. De blir mer som gamla amerikanska deckare massor med våld, ond bråd död och blod som rinner i floder. Jens Lapidus har ju gjort några sådana försök varav "Snabba cash" blivit film, där vimlar det av kriminella invandrare som skjuter hejvilt omring sig, precis som i verkligheten.

Av Karsten - Tisdag 7 mars 14:11

Har nu plöjt igenom paret Sjöwall/Wahlöös andra bok "Mannen som gick upp i rök" och måste säga att de är brillianta i sin framställning. Mer än halva boken utspelar sig i Budapest i Ungern och av beskrivningarna så har paret tillbringat en bra tid för research där. Trots att jag inte varit i Budapest sedan slutet av 1980-talet så kännde jag igen mig i beskrivningarna. Jag har själv badat i de varma baden på Margaretön i Donau och minns mycket väl broarna över floden. Jag bodde till och med några nätter på anrika Gellért Hotel.

Egentligen händer det inte så mycket i parets böcker men de för historien framåt genom sina exakta personporträtt och interiör och exteriör beskrivningar. Man är på något sätt närvarande i historien. Deras kriminalromaner skiljer sig från de amerikanska som har en snabbare handling och betydligt mer acktion, tänker på författare som Ed McBains som egentligen hette Evan Hunter eller Mike Hammer romanerna.

Jag förstår att parets böcker bildat skola för många senare kriminalroman författare och att Martin Beck och de andra poliserna fått leva vidare i filmens värld. Synd bara att Kollberg inte finns med i Beckfilmerna, han spelades lysande av Sven Wollter i Bo Widebergs "Mannen på taket".

Av Karsten - Måndag 6 mars 20:14

Vem fan har korrekturläst Sjöwall-Wahlöös "Mannen som gick upp i rök", på sidan 52 där Martin Beck som är i Budapest gör en historisk tillbakablick står det: "...där hade Szálasis fascister och gerillalöjtnant(!) Pfeffer-Wildenbuchs SS-trupper hållit sig kvar en hel månad under vårvintern 1945...".

Karl Pfeffer-Wildenbuch var generallöjtnant eller rättare sagt Obergruppenführer i Waffen-SS. Gerillalöjtnant, har väl aldrig hört maken till galenskap. Är ganska säker på att Per Wahlöö hade sådana saker klart för sig och i orginalmanuskriptet skrivit generallöjtnat.

Ska man vara riktigt petig så motsvaras en generallöjtnat i Wehrmacht av en Gruppenführer i Waffen-SS.

Presentation


En akademiker som delger sin omgivning sina ocensurerade tankar och funderingar i en sann nihilistisk och misantropisk anda.

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2017
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Elake-Karsten med Blogkeen
Följ Elake-Karsten med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se