Inlägg publicerade under kategorin Litteratur

Av Karsten - Tisdag 18 april 23:14

Hur skyddar man sig mot en brottsling och lustmördare som begår ett brott och sedan placerar ut bevismaterial hos något offer han valt ut och vet allt om som om han vet inte har ett alibi för tiden vid brottet och så vidare? Efter att ha begått brottet tipsar han anonymt polisen att en bil av ett visst märke försvunnit från platsen och de tre bokstäverna i nummerplåten som tillhör den oskyldige. 

Med den typ av undemåligta polisutredare och åklagare vi har i Sverige så hade det nog varit rätt lätt att sätta fast någon oskyldig för ett mord genom att placera ut bevismaterial i hans bil eller garage, det räcker med några droppar blod från offret och att personen legat ensam hemma och sovit för att svensk polis skulle gripa och fälla personen.

I och med att våra liv finns i offentliga databaser är det rätt lätt att ta reda på allt om folk, var de jobbar och var de bor och så vidare. 

Jag tror våra fängelser är fyllda med folk som är oskyldiga, då vårt rättssystem är uruselt och genomruttet. Pekar bara all bevisning mot en viss person så frågar sig ingen om den är planterat eller inte. Svensk polis är lat och vill bara arkivera ett fall efter att ha fått en lämplig gärningsman dömd. Läser precis en kriminalroman som handlar om just denna typ av brott där mördaren går fri genom att få en annan fälld för brottet.

ANNONS
Av Karsten - Lördag 15 april 00:32

Så har man fått sin lilla högtidstund på långfredagen då TV2 visade Bo Widerbergs "Mannen på taket" en av svensk films bästa kriminalfilmer. Det var nog bara några veckor sedan jag läste boken "Den vedervärdige mannen från Säfle" som filmen baseras på. Filmen följer i stort sett boken slaviskt utom att de poliser som först beskjuts båda kommer från Skåne och de är inte en kollega som ska till Systembolaget utan en koling vid namn Röven. Sjöwall Wahlöö är svensk kriminalromans obestridliga kungar. Boken "Den vedervärdige mannen från Säfle" sätter fokus på den brutalitet och osunda kåranda som rådde och fortfarande råder inom den svenska polisen. Att invandrarungdomar kastar sten mot polisen i förorterna är polisens eget fel då de är de som satt agendan genom sitt agerande. Jag tar på inga sätt parti för blatteungarna i förorterna, men polisen har sig själv att skylla. De har genom en lång rad årtionden grundlagt en kåranda där man ljuger och täcker upp för varandra, skulle en polis ange en kollega för tjänstefel så blir denne obönhörligen utfrusen och mobbad.


I ett samhälle där medborgarna aldrig kan få rätt mot en polis juridiskt finns det ett inbyggt fel som bara kommer att växa med tiden. Idag ser vi poliser skjuta ihjäl folk för struntsaker, nog fan ska man kunna ta hand om en människa som hotar polisen med en kniv utan att behöva sätta ett skott mellan ögonen på vederbörande? När sådant händer beror det på dålig utbildning och olämpliga personer som blivit poliser. Det finns allt för många skjutglada gossar inom den svenska poliskåren som inget annat önskar än en situation där de kan få göra bruk av sin Sig Sauer. Likaså finns det alldeles för många små klena tjejer som är klart olämpliga för de fysiska krav som kan komma att ställas på en polis. Boken skrevs redan 1971 och filmen kom 1976 men problemen inom polisen kvarstår. Lyckas man inte rensa ut rötäggen utan fortsätter att hålla dem bakom ryggen kommer allmänhetens inställning till polisen att försämras eller i bästa fall vara status quo oavsett kramar och blommor efter Sveriges enda allvarliga terrordåd.

ANNONS
Av Karsten - Fredag 31 mars 22:51

Fick Per Wahlöös roman "Stålsprånget" i förmiddags av en god vän, har precis läst ut den och tycker väl att den ger en rättvisande bild av Sverige på den tiden romanen skrevs, 1968. Det är inte svårt att räkna ut att den arrogante ministern med de skelande blå ögonen och det effeminerade draget kring munnen ska vara Olof Palme, detta praktaschle i svensk politik. Tycker Wahlöö har fångat socialdemokratin och samförståndspolitiken ganska bra, han har genomskådat den bluff de svenska arbetarna gick på val efter val. De trodde på överklassaren som blivit arbetarnas talesman, de lät sig snällt hypnotiseras av denne maktgalne psykopat. 


Romanen är en politisk historia, lite överdriven men inte långt från sanningen. Vi har den nitiske poliskommisarien som slaviskt följer varje dekret som makthavarna skickar ut. Det är en kuslig roman om en enpartistat där man låssas att demokrati råder. Där medborgarna berövats varje uns av egen initiativförmåga och lever sina likriktade liv i trista hyreskaserner. Ett samhälle där medborgarna dränker sin frustration med alkohol, som för övrigt är förbjuden, eller tar sina liv. Grunden till det helvete vi har i dagens Sverige lades av Olof Palme på 1960-talet, må hundarna pissa på hans grav.

Av Karsten - Lördag 18 mars 23:23

Nu har jag tack vare de objektiva historieprogrammen i Kanal 10 fått lära mig att det var nazisterna som stod bakom 9/11 attentatet i New York. Det var SS-översten Otto Skorzeny som lärdre upp palesinierna och araberna och fick dem bilda Hamas och al Qaida enligt samma principer som Werwolf, den ökända gerillaorganisationen som skulle fortsätta slåss efter Hitlöers död. Överste Nasser byggde upp Egypten enligt nazistisk modell på 1950-talet och tog vid där nazisterna slutade. Även Kaddafi och Saddam Husein lärde av nazisterna. Allt detta får vi lära oss av diverse pseudohistoriker ingen människa har hört talas om.


Sedan fortsätter eländet med Thulesällskapet och nazismens ockulta rötter, litterärt stoff hämtat ur Trevor Ropencroft och J.Bergier och L.Pauwels böcker, litteratur som ingen historiker av rang vill ta i med tång. Att presentera sådan smörja som historiska fakta är verkligen att syssla med fejkad historia. Man påstår till exempel att både Himmler och Göring var medlemmar i det antisemitiska Thulesällskapet, den ende nazist som med säkerhet var med i detta illustra ockulta sällskap var Rudolf Hess. Det verkar som det är fritt fram att ljuga, hitta på och skarva hur man vill när det gäller den historiska period som kommit att kallas det Tredje Riket. Själv har jag studerat detta ämne sedan barnsben och läst alla de stora historikerna i ämnet, Allan Bullock, William L. Shirer, John Toland, David Irving m. fl. Idag verkar det fritt fram för vilken "crackpot" som helst att presentera sina "historiska teorier" om Hitler och Tredje Riket.


Seriösa författare som Heather Pringle som skrivit "Härskarplanen"  utnyttjas att tillskriva organisationen "Ahnenerbe" en massa skit som den aldrig stod för. Det räcker alldeles utmärkt med det den verkligen sysslade med. Koppla samman Hitler med farao Echnaton och Nefertiti och påstå att Hitler såg sig som en ny Echnaton, det finns ingen hejd på historieförfalskningen. Sedan förfasar man sig över historierevisionisterna som har mage att ifrågasätta omfattingen av förintelsen?! Fy fan för att leva i en så rutten och genomfalsk värld. Jag tror snart inte på ett enda skrivet ord längre (knappt på mina egna).

Av Karsten - Lördag 11 mars 23:29

Till och med Sjöwall Wahlöö är offer för det sena sextiotalets hysteriska narkotika debatt. I romanen "Mannen på balkongen" skriver paret på sidan 135:


- Som den gamla skrönan om slagbjörnen, sa Gunvald Larsson. En björn som en gång dödat en ko och så vidare.

- Liksom en narkoman hela tiden söker sig till starkare och starkare gifter, sa Mellander och bläddrade i utlåtandet. Och en narkoman som börjat med hasachisch och sedan övergått till heroin kan inte nöja sig med haschisch igen.


Detta är doktor Nils Bejeroths teser rätt av, han var 1960 och 70-talets stora auktoritet på droger och kom att forma den svenska narkotikapolitiken under decenier. En politik som var misslyckad från första början. Skönan att man började röka hasch på fredagen och tog sin första fix heroin på måndagen var något som folk trodde på på fullt allvar. Idag vet vi bättre, folk som röker hasch börjar automatiskt inte med tyngre droger. De flesta av de 200 000 svenskar som röker cannabis stannar vid denna ofarliga drog. Nu kanske inte Sjöwall Wahlöö själva tror på detta trams utan bara låter poliserna ge luft åt den tidens attityd mot "knarket". De följer ju med sin tid redan i sin andra roman från 1966 för de in haschet i handlingen, fast de använder termen haschisch något man sällan hör idag. Jag minns en dum snut i Malmö som kallade det för hischhasch eller cannabisharts.

Av Karsten - Lördag 11 mars 15:10

Solen skiner från en klarblå himmel och enligt Text-TV har ingen blivit skjuten, det verkar bli en bra dag. Man kanske skulle ta en promenad i parken och rentav försöka kasta efter abborre i kanalen. Är mitt inne i Sjöwall Wahlöös "Mannen på balkongen" och blir mer och mer imponerad av deras berättarteknik, med små medel skapar de realism kring sin story. Jämfört med Sjöwall Wahlöö är Lars Kepler (eller paret Ahndoril) rena skiten. De sistnämnda fyller sina berättelser med snusk, sex och skit som är överflödig. Sjöwall Wahlöö har en vardagsrealism som gör deras berättelser trovädiga, denna finns i vissa delar i Leif GW Perssons romaner också men han är mer fabulerande i sin berättastil. Jag tvivlar på att en så genomkorrupt figur som kommisarie Evert Bäckström hade kunnat hålla sig kvar inom kåren, förr eller senare hade någon avundsjuk kollega läckt till Expressen eller Aftonbladet om hans ljusskygga affärer. Men å andra sidan gör väl inte GW Persson några anspråk på att vara något annat än en underhållande berättare och det målet uppfyller han med råge.

Av Karsten - Torsdag 9 mars 21:09

Ärligt talat en snut som heter Martin Beck, Einar Rönn eller Lennart Kollberg låter väl ganska troligt, men en kvinnlig operativ kommisarie vid Säpo som heter Saga Bauer och har en kropp som en balettdansös samt ett utseende som får karlarna att få kåtslaget låter i mina öron inte trovärdigt, Saga Bauer vad fan har de tänkt på John Bauer och hans sagobilder? Eller hur troligt är det att en kvinnlig psyklog, Jeanette Fleming vid Säpo skulle suga av och knulla med en okänd lastbilschauför på en sunkig toalett på ett vägfik för åkare? Nä det blir nog inga fler Lars Kepler för min del.

Av Karsten - Torsdag 9 mars 14:34

Som kriminalroman är Lars Keplers bok "Kaninjägaren" föga trovärdig, persongalleriet är som hämtat ur fantasins värld. De har alla konstiga namn som inte känns realistiska. Betraktar man deras roman som fantasy så är den medelmåttig. Som en roman om ett brott är den ljusår från mästarna i genren Sjöwall Wahlöö som ändå paret Ahndoril tycks beundra och hänvisa till på ett ställe i boken. Visst är det en blandvändare men man känner ändå hela tiden att det här är inget som skulle kunna ha hänt i verkligheten. Det var som en polis sa i Malou von Sivers morgonprogram på TV4:a, så fort huvudpersonen i en kriminalroman är kriminalkommisarie vid rikspolisen så lägger jag ifrån mig boken, det är inte så det går till i verkligheten. Nä han har helt rätt kriminalkommisarier spinger inte omkring och löser brott, de sitter bakom ett skrivbord och löser budgetproblem och tjänstgöringsscheman och andra administrativa uppgifter. De som är ute på fältet är oftast kriminalinspektörer.

Presentation


En akademiker som delger sin omgivning sina ocensurerade tankar och funderingar i en sann nihilistisk och misantropisk anda.

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2017
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Elake-Karsten med Blogkeen
Följ Elake-Karsten med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se