Västmakterna har en för optimistisk syn på Nordkoreas kärnvapenprogram när de säger att Nordkorea först om 2 - 4 år har lyckats få ner storleken på sina kärnvapenstridsspetsar så att de passar i de missiler de utvecklat. Jag för min del tror att de fått hjälp av ryska kärnvapentekniker så att de för länge sedan har samma typ av kärnvapen som USA, Kina och Ryssland. Kunskapen och tekniken finns det handlar bara om pengar att köpa den för. Kunde Nordkorea spränga en vätebomb så behärskar de fusionstekniken och då har de rimligtvis också tillverkat små fissionsbomber då dessa används för att starta fusionsprocessen.

Det verkar som om USA och väst lever i illusionen att kärnvapenteknik fortfarande är en väl bevarad hemlighet bara få förunnat. Så är det inte, kunde länder som Indien och Pakistan på egen hand utveckla ett kärnvapenprogram så skulle väl Nordkorea kunna det med rysk hjälp. Då Nordkorea är en sluten diktatur kan man satsa alla statens medel på ett kärnvapenprogram och strunta i om folket svälter. Hade Hitler ställt om Tysklands ekonomi till krigs ekonomi redan 1939 och satsat allt på att utveckla en atombomb så hade de haft den före USA, men nu gjorde man inte det då man ansåg det viktigare att folk levde i illusionen av att kriget inte påverkade vardagslivet i Tyskland.

Den stora frågan är om Nordkorea vågar använda sina kärnvapen då de vet vad svaret kommer att bli från väst. Faran är att Trump fortsätter med sin vettlösa krigshetsarretorik och tvingar in Nordkoreas ledare i ett hörn där han måste visa sina kort. Ett kärnvapenkrig på den Koreanska halvön skulle få förödande konsekvenser för hela Asien då Kina på inga villkor skulle tillåta en amerikansk ockupation av Nordkorea. Vi här i Sverige ska vara glada att ett eventuellt kärnvapenkrig utspelar sig på andra sidan jordklotet så vi lär inte bli så berörda. Världsekonomin skulle dock drabbas och en ekonomisk depression kan mycket väl följa i spåren på ett krig. Trump är en fara för världsfreden, så är det bara.

Valet 2018 närmar sig och den poilitiska tonen blir allmer uppskruvad, den stora frågan är om man kommer att fortsätta hålla SD utanför maktinflytandet. Vem vet kanske Stefan Löfven är så sugen att sitta kvar som statsminister att han kohandlar med SD. Han kanske ingår en ohelig allians likt den Hitler ingick med Stalin i Molotov-Ribbentrop pakten. Att fortsätta försöka regera med MP verkar ganska färglös, man vet för övrigt inte om Mp åker ut ur riksdagen i det kommande valet.

Vad som än händer måste man lösa problemet med massinvandringen, den kan inte fortsätta om man vill behålla välfärden. Kostnaderna för att försörja alla dessa asylinvandrare som kommit de sista årtiondena börjar närma sig smärtgränsen för vårt samhälle. Den svenska kultureliten måste inse Sverige är för litet för att leka moralisk stormakt. Att bedriva en huvudlös asylpolitik som kompensation för att man under andra världskriget kohandlade med Tredje Riket gynnar ingen idag. Tyskland och Österrike har samma problem, man försöker gottgöra för den politik man bedrev under 1930- och 40-talet genom att ha Europas generösaste asylpolitik. 

För Sveriges del är detta ohållbart då många av de gamla basindustrierna försvunnit istället satsar man på informations teknologin som kräver välutbildade människor, inga somaliska eller arabiska analfabeter. Att utbilda helt outbildade människor kostar pengar och frågan är om de kommer att generera vad de kostat i utbildning? Jag tror det inte. Hela iden att hjälpa folk som är på flykt här i Sverige är ekonomiskt vansinne, för de pengar en afghansk ensamkommande kostar i utgifter under ett år skulle man kunna hjälpa hundra i Afghanistan. Istället för att ösa hundratusentals kronor på dessa hazarer i Sverige hade man kunnat bygga skolor och sjukhus i Afghanistan, men då ser politikerna inte resultatet av sin godhet och altruism  på samma sätt som de gör när de ser alla dessa tusentals hazarer som dräller runt i våra städer.

För välutbildade ekonomer och sociologer är det hela vansinne men få vågar protestera då det inte är politiskt korrekt att ha synpunkter på svensk asylpolitik, den är en helig ko som inte får ifrågasättas. De enda som kan debattera svensk asylpolitik utan att bli beskyllda för rasism är invandrare som Tino Sanandaij och Thomas Gür som båda är starkt kritiska till hur asyl och integrationen skötts av de svenska regeringarna. Det hela är absurt, att svenskar som är de som närmast berörs av denna huvudlösa asylpolitik själva inte får ha synpunkter eller får komma till tals i media. En viss lättnad i den offentliga debatten märktes efter hösten 2015 då det gick upp för de flesta att situationen var ohållbar, det var bara vänstern och miljöpartiet som stretade emot. Faran är nu att man sakta och omärkligt återgår till den gamla asyl- och flyktingpolitiken, Migrationsverket planerar för närmare en halv miljon asylsökande de närmaste åren. Detta vansinne kan inte få fortgå det måste stoppas med alla till buds stående medel.