Jag är glad att jag levde och fanns här på jorden i juli månad 1969 då det skedde en enorm händelse i mänsklighetens historia. Det var den 20 juli 1969 som människan för första gången satte sin fot på en annan himlakropp och jag kunde uppleva det i realtid i en televisionsapparat i mina föräldrars hem. Hela min barndom präglades av raketer och rymdfärder, då mitt intresse väcktes redan i oktober 1957 då Sovjet sköt upp den första konstgjorda objektet som snurrade kring jorden. Även om jag bara var ett barn så insåg jag att detta var något fantastisk och banbrytande. Sputnik 1 följdes av amerikanska satelliter och jag hade snart lärt mig namnen på alla de amerikanska bärrakteterna, Vanguard, Redstone, Atlas, Thor och allt vad de hette. Det sovjetiska rymdprogrammet var omgärdat av större mystik och hemlighetsmakeri.

Jag lärde mig snabbt att det var tyskarnas förtjänst att kraftiga bärrakeret fanns, speciellt en man, Werner von Braun som byggt A4:a raketen eller V2 som den kom att kallas. De första amerikanska raket testerna gjordes med beslagtagna V2:or som sköts upp från White Sands i New Mexiko, det hade jag lärt mig ur en av FIB:s klisterbilderböcker om raketer. 

Ibland undrar jag om det är en slump att man föds under en viss tidsepok eller om det är ett avsiktligt val? Atomåldern kallades denna epok ibland i min barndom. Man var hela tiden medveten om att ett globalt kärnvapenkrig kunde betyda slutet på alla rymdfärder och slutet för mänskligheten. Som barn oroade man sig inte så mycket för sådant, man hade annat att tänka på, men jag minns Kubakrisen då fröken i skolan sa till oss att nu kunde det bli ett atomkrig. När jag och min bäste vän gick hem från skolan den dagen minns jag att vi sa till varandra, tror du att det blir krig nu? 

Det blev inget krig och människan landade på månen till slut. Idag ser det lika dystrare ut med en galen president i USA och ett Kina som växt till en modern stormakt och ett Ryssland som hämtat sig från kommunismens kollaps.

Det är en minst sagt turbulent värld vi lever i. Man kan inte förutsäga från en dag till en annan vad som ska ske. Våra ledare blir allt galnare och maktfullkomligare, de får nästa förra seklets diktatorer att framstå som ganska normala.

Här i Sverige tycks det vara ytterligheter som gäller. Minoriteter ges en uppmärksamhet som om de vore i majoritet medans vanliga normala medborgare negligeras. Den så kallade värdegrunden har blivit till en sorts fascistiskt instrument i händerna på en makthungrande kulturelit som har politikernas fulla stöd. Det enda oppositionsparti vi hade har mer och mer visat sig vara en ulv i fårakläder, de rätar in sig i ledet för att få komma in i den politiska värmen.

Vad folk inte tycks fatta är att en total samhällskollaps kan komma mycket fortare än de anar. Inre eller yttre faktorer kan få ett fullt fungerande samhälle att rasa på ett par månader. Se bara på Libyen, visserligen en diktatur men ändå Afrikas bäst fungerande samhälle med en sjukvård bättre än den svenska och ett skolsystem som fungerade. Man hade råd att sända sina medborgare till Europas bästa universitet. Denna nation var Sverige med om att besegra och förvandla till totalt kaos och anarki.

Fortsätter Sverige att bedriva en ansvarslös och vettlös flyktinginvandring så kommer samhällskollapsen att vänta om hörnet. Vi är en befolkningsmässigt för liten nation för att kunna ta emot så många som vi gör. Vi är naiva om vi tror att vi kan fortsätta med vår demokrati och våra partisystem om vi fortsätter pumpa in folk med helt andra värderingar som inte har en tanke på att ta till sig våra västliga normer. Redan nu verkar rättssystemet vara satt ur spel då gängvåldet bara fortsätter och ökar i stället för att minska. Alla vet att det är invandrare som står för 99 procent av detta våld även om media försöker mörka det.

Jag tror aldrig Sverige haft så inkompetenta och oansvariga politiker som idag och ändå är de långt högre avlönade än 1950-talets politiker som inte hade mer i månaden än en läroverksadjunkt. Det är en skandal hur man kunnat köra en nation som Sverige så i botten genom en massa oansvariga beslut och genom privatisering. Förr var det inga problem med Kungliga Postverket medan PostNord har väldiga problem med att distribuera den lilla post som skickas. Den en gång välfungerande svenska sjukvården går på knäna medan politikerna i stället öppnar sjukhus i Afghanistan.

Det verkar som svensken i gemen inte riktigt fattar vad som håller på att hända med hans land. Snällt låter han politikerna bestämma att alla som kommer till Sverige är svenskar efter några månader. Han låter makthavarna skänka bort det land våra förfäder med hårt arbete skapade till främlingar. För att kunna genomföra alla sådana här tilltag så skapar man begrepp som "värdegrunden" en diffus beteckning på en form av patologisk altruism parad med självutplånande ultrahumanism. Ovan på detta har man skapat klimathysterin för att skrämma skiten ur folk så de slutar tänka på mer närliggande problem. Det är hög tid att vakna.