Ordet kultur förknippade man förr med litteratur, konst, arkitektur, mode, musik, teater. Kort och gott allt sådant som kreativa människor skapade för att roa, beröra eller underhålla sin samtid. Forna tiders kulturbärare var överklassen, adeln som sedan efterapades av borgarna och bönderna. 

Idag är begreppet kultur något ytterst diffust och luddigt, det handlar mer om åsikter och likriktade tankar än om de fria konsterna och kreativt skapande.

Kultur verkar vara att gå runt med näsan nere i mobilskärmen och hålla sig uppdaterad med de senaste trenderna på sociala forum. I mina ögon verkar det hela sjukt och urartat, trots regnet fick jag idag syn på ett gäng med sex individer som promenerade i parken alla med sin mobil i handen och blicken stelt fokuserad på skärmen. De verkade ointresserade av höstfärgerna och fåglarna och gick alla inneslutna i sin lilla digitala bubbla. Hela denna utveckling inom mobilmarknaden har gått oerhört fort. Det var inte länge sedan det fanns gröna kiosker med ordet TELEFON på runt om i våra städer. När jag var liten kostade det tio öre att ringa inom staden, jag tror det kostade en krona innan man ersatte pengarna med telefonkort för att sedan helt ta bort telefonkioskerna då mobilerna hade blivit allemans egendom. 

Idag är det inte längre mobiltelefoner det är små minidatorer som man kan surfa på nätet med, ta bilder med och filma med. Mobilindustrin har skapat ett beroende hos en majoritet av befolkningen, de har med sig mobilen var de än befinner sig. Den ligger påslagen vid sidan om sängen så de kan uppdatera sig mitt i natten om så skulle behövas. I opinionsundersökningar har folk svarat att de hellre avstår från sex än avstår från sin mobil. Själv hatar jag mobiler och har en då man tyvärr är tvungen att vara utrustad med en dylik, den är dock inte uppkopplad mot nätet då jag finner det idiotiskt att anstränga ögonen med att läsa på en fem tums skärm. Ingen kan vara så viktigt att det inte kan vänta tills jag kommer hem och kan använda min laptop.  

Detta är dagens kultur att vara uppdaterad på sociala forum och ha de rätta politiskt korrekta åsikterna. Har du inte det så riskerar du att bli avstängd från Facebook, Twitter och Instagram enligt de nya direktiv som EU utfärdat om "hate speech" ytterligare ett av dessa luddiga begrepp som kan innefatta allt från riktigt hat till nyanserad kritik av den förda migrationspolitiken. Den som inte kan se galenskapen och vansinnet i denna utveckling är själv ett offer för den och har slutat tänka självständigt. Internet som en gång kallades den yttersta formen för demokrati och yttrandefrihet har idag blivit maktens verktyg att kontrollera medborgarna. Var gång du slår på din "smartphone" och aktiverar din GPS så vet överheten var du befinner dig. Var gång du tycker till på Facebook eller Twitter så registreras detta samt ditt IP-nummer. Vi har aldrig varit så övervakade och kontrollerade som idag. 

Idag övervakas Nätet av en kader anonyma angivare som inrapporterar varje överträdelse av de för dagen korrekta åsikterna. Det smartaste man kan göra idag är att slänga all digital utrustning och skaffa sig ett gammalt torp långt ute på landet och plöja upp en täppa så man kan odla det man behöver och helt koppla bort det sjuka samhället de andra lever i. Det kommer ändå att gå åt helvete förr eller senare, i den takt jorden överbefolkas och de befintliga resurserna krymper kommer ett världskrig allt närmare. Vi har en stormakt som påtagit sig rollen av världspolis och vars mål är att lägga under sig kontrollen av alla råvarutillgångar. Denna ambitionen kommer förr eller senare att krocka med andra nationers intressen och har dessa då själva kärnvapen så är det kört. Man bygger inte upp en överkapacitet av kärnvapen utan att de förr eller senare kommer att användas. Vårt enda hopp är att man en dag tar sitt förnuft till fånga och skrotar alla kärnvapen samt alla biologiska och kemiska vapen.

 I kölvattnet på det likriktade PK-samhället har vi fått en kader av självutnämnda kulturtolkare som censurerar det som inte är PK. Det är bibliotekschefer, bibliotekarier, museiintendenter och liknade som självsvåldigt rensar ut sådant material som ej uppfyller värdegrunden. Att dessa böcker och föremål speglar den tidsanda de skapades i bekymrar dessa censorer föga. Kommande generationer kommer att finna stora luckor i kulturarvet och finna det hela egendomligt. 

Att rensa ut böcker ur bibliotekens hyllor för att de speglar en kolonial anda då den vita kristna rasen såg sig som herrar och kulturbärare är ren kultur fascism. Astrid Lindgren skrev att Pippi Långstrumps pappa var en negerkung i en tidsålder då detta ansågs naturligt. Samma sak med museernas möjlighet att nu sälja objekt som de fått i donation av medborgare. Ska alla nationalromantiska målerier som heroiserar vikingatiden och liknade säljas eller kastas? Eller de krigsleksaker som speglade 1930-talets syn på uppfostran av små pojkar till blivande soldater? Ska allt det kastas på historiens sophög för att dagens vänsterinfluerade PK-indoktrinerade museichefer finner det förfärligt och förkastligt? Alla knallpulverpistoler, leksaksgevär och GI-Joe dockor kommer att försvinna från museernas lager, en tidsepok suddas ut och försvinner.

Vi hade en period under 1970-talet då kulturvänstern genomdrev ett förbud mot att sälja krigsleksaker som avbildade vapen som användes under 1:a och 2:a världskriget. Små pojkar fick inte leka med plastsoldater som föreställde tyska eller amerikanska soldater, likaså fick plastmodellernas kartonger ej ha illustrationer som föreställde krigsscener. Hur ska framtidens etnologer förstå barnens situation under 30-talet om Elastolin-soldaterna och plåtkanonerna försvinner från våra museer? Krigsleksaker ingick i den politiska skolningen av barnen under denna period av mänsklighetens historia. Jag skräms av dessa kulturmarodörers härjningar, av denna självpåtagna politiska censur som statliga och kommunala tjänstemän utövar i "godhetens tjänst". Framtida generationers forskare kommer att förskräckas över att något sådant kunde ske med det gemensamma kulturarvet.

Såg precis "Dox" om de japanska idolerna i form av småflickor som dyrkades av äldre män. Små tjejer på 14 till 21 år sjunger och dansar sexigt utklädda till små prinsessor eller katter i bästa manga eller anime stil, de har sedan ett stall av karlar från 16 till 50 bast som fans. En form av platonisk pedofili som var patetisk att se, ett gäng äldre män iklädda gula T-shirt som stod och sjöng med när en liten flicka stod på scenen och uppträdde. Japan är ytterligheternas land, man offrade sina egna liv under andra världskriget och skrämde skiten ur amerikanarna, så mycket att de såg sig nödsakade att inte bara släppa en atombomb på dem utan två! Efter kriget utvecklades Japan till en av de ledande industrinationerna och förvandlades till vad det är idag. En nation där män istället för att gifta sig och skaffa familj och arbete åker runt i Japan för att se sin lilla idol uppträda, de lever hela sitt liv kring sin speciella idol. Jag visste att det fanns en form av dyrkan av unga oskuldsfulla flickor i Japan, då jag sett att många mangaböcker byggde på just detta tema, likaså finns det animefilmer med pornografiskt innehåll som kretsar kring mycket unga flickor. Själv fick jag upp ögonen för anime i mitten av 1980-talet då knappt någon visste vad det var i Sverige. Jag är stor beundrare av Hayao Miyazakis film "Spirited Away" och Mamoru Oshii´s "Ghost in the Shell" som räknas som två klassiker bland animefilmerna.

Efter att ha hört kommentarerna till årets Bokmässa i Göteborg så måste man ställa sig frågan är Bokmässan bara till för liberaler och andra extremgrupper på yttersta vänsterkanten? Bokmässan var kidnappad kunde man höra bland kommentarerna. Man säger nu att man ska göra mässan smalare och mer inriktad på böcker vilket skulle utesluta Nya Tider. Att Alter Media som ger ut Nya Tider även sysslar med bokutgivning tycks man ha förbisett. Den svenska åsiktskorridoren blir bara smalare och smalare, vi har en likriktning som saknar motstycke. Man får leta i Nazityskland och Sovjet för att hitta dess like. Nästan alla delar av det svenska samhället är politiserat, det är vänsterextremister, feminister, genusfjollor och andra galningar som sätter ribban. Nyhetsredaktionerna är bemannade med den hårda kärnan inom den svenska vänstern, till och med Janne Josefsson kallar Journalisthögskolan för Kommunisthögskolan. Skolan och utbildningssektorn, filmindustrin, konstvärlden, populärkulturen nästan allt är influerat av vänsterliberala och feministiska krafter. Detta ser man inga problem med utan tycker att vårt samhälle är objektivt och att alla åsikter får komma till tals. Sverige är som ett djävla Nordkorea.

USA är en nation befolkad med engelska kolonialister, nyrika uppkomlingar, patrask från Europas slum, äventyrare, svarta slavar från Afrika - kort sagt obildade och okultiverade individer med ett suspekt förflutet. Denna befolkningssammansättning genomsyrar hela det amerikanska samhället som till sin karaktär är ytligt och okultiverat.

Detta har tagit sig uttryck i de krig USA deltagit i eller startat, då man ockuperat ett land har man systematiskt plundrat det. Inga utom Röda Armens soldater ägnade sig åt plundring och stöld såsom de amerikanska under andra världskriget. Denna plundring fick mycket tragiska konsekvenser i Japan då man krävde att alla vapen skulle lämnas in, Japan skulle avrustas. I denna begäran ingick även de svärd som alla officerare och underofficerare var utrustade med, då svärden hade en symbolisk och militaristisk betydelse i Japan. Att det bland dessa svärd ingick dyrbara samurajsvärd som gått i arv i generationer brydde sig den obildade amerikanska ockupations administrationen inte om, de kunde inte skilja det ena svärdet från det andra.

De insamlade svärden smältes ner eller sänktes till havs, en del av dem delades ut som troféer till soldaterna i ockupationsstyrkan. De som hade tur kunde få ett dyrbart månghundraårigt handsmitt samurajsvärd andra fick bara fabrikstillverkade svärd av ringa värde. I denna ohämmade plundring av Japan försvann en av Japans nationalskatter, det berömda Honjo Masamune svärdet som innehades av en av Japans aristokrater. Än idag vet ingen var detta svärd tog vägen, det lämnades in av sin ägare tillsammans med andra dyrbara svärd på en polisstation och hämtades där av en amerikansk sergeant i ockupationsarmén. Detta är det sista spåret av det mest berömda svärdet i Japans historia, borta tack vare den okunskap och brist på bildning som kännetecknar större delen av det amerikanska folket och speciellt de som tjänstgjorde i US Army.

Samma typ av tragisk kulturförstöring drabbade Irak då USA attackerade och ockuperade landet i början av 2000-talet. Muséer plundrades av irakiska gangsters och kulturskatter skingrades för vinden. Soldaterna brydde sig inte om att förhindra stöld och plundring det enda de brydde sig om var om irakier var beväpnade eller ej. Kom det en irakier bärande på en mångtusenårig stenstaty så brydde sig ockupationssoldaterna inte om det, de tittade bara efter AK-47:or. Det förekom även handel med irakiska kulturskatter som ockupationssoldaterna köpte och fraktade hem till USA. Runt om i USA finns säkert hundratusentals om inte miljontals objekt som stulits under de krig USA deltagit i. Kanske ligger Honjo Masamune svärdet i en kartong i ett garage någonstans i USA utan att innehavaren har en aning om att farfars fars eller morfars fars gamla svärd är en saknad kulturskatt i Japan.   

Konst försvinner från landstingen, vilket inte är så märkligt med tanke på den godtrogenhet som råder i Sverige. Vi har tagit hit främmande kulturer som inte är vana vid att dyrare konst hänger på väggarna i sjukhusen, fritt att plocka ner och ta med sig. Den offentliga konsten som hänger på sjukhus, socialbyråer och i andra offentliga miljörer har de anställda mycket liten koll på. Försvinner en tavla så tänker de anställda, någon måste ha flyttat på den, att den stulits av någon besökare verkar vara det sista de tänker på. I Stockholm är tio procent av den offentliga konsten på drift, något landsting så mycket som trettio procent. I Skåne är en tredjedel av konsten på avvägar (inte så konstigt med tanke på hur invandrartätt Skåne är).

Värst är när bronsstatyer sågas ner för att säljas som kopparskrot något som hänt vid flera tillfällen. Vi måste inse att vi bjudit in en massa löskefolk under asylens täckmantel som har en helt annan syn på det allmänna och på gemensam konst. De ser bara lättförtjänta pengar där vi ser offentlig utsmyckning. Från det officiella Sverige är man inte intresserad av att tala om dessa problem då alla negativa aspekter av invandringen sägs spela de främlingsfientliga i händerna.

Jag har full förståelse för att Ryssland inte vill låna ut konst till svenska konstmuséer om Sverige inte kan garantera att verken återlämnas. En del av den konst som hänger på ryska muséer är krigsbyte som Röda Armen tog i Tyskland 1945. Att denna konst kanske i sin tur var beslagtagen av nazisterna från rika judar brydde kommunisterna sig inte ett dugg om. Det ryssarna fruktar är att någon jude gör anspråk på tavlor med hänvisning till att nazisterna tog dessa från deras anhöriga under Tredje Rikets tid. Sådant har varken sovjeter eller ryssar brytt sig om, det man tog 1945 var krigsbyte och kompensation för det som hände under kriget i öst, vem fan som ägde tavlorna ursprungligen brydde de sig inte om.

Det första en socialkonservativ nationell regering borde göra är att rensa ut pseudoakademiska ämnen från våra universitet som genusvetenskap och all form av forskning som cementerar det mångkulturella samhället. Inom den humanistiska sektorn har en rad rena flummämnen fått fotfäste. Tyngdpunkten i våra universitet och lärosäten måste ligga på de naturvetenskapliga ämnena då det är dessa som driver utvecklingen framåt. Vi behöver ingenjörer, läkare, kemister, fysiker, matematiker - inte teologer (framför allt inte kvinnliga sådana), litteraturvetare, konstvetare, filosofer och framför allt inte fler journalister. Det enda humanistiska ämne som verkligen behövs är historia och då menar jag objektiv historisk forskning.

När våra universitet och högskolor har befriats från det vänsterextrema slöddret är det dags att rensa ut på tidnings- och TV-redaktioner, ut med vänsterextremisterna som under årtionden klamrat sig fast där och förgiftat allmänhetens sinne. Sverige måste genomgå ett reningsbad, ett stålbad, först då kan vi få till stånd det paradigmskifte som Sverige så väl behöver. Svensken måste befrias från den självbild som hamrats in i hans sinne av överhet och kulturelit. Vi ska inte ha någon liten politisk redaktör på landets största dagstidning som kör med någon agendasättande journalistik, folk ska serveras neutrala eller objektiva nyheter utan några pekpinnar i hur vi ska tycka i olika frågor. Detta gör man genom att ändra på skola och utbildning.