En lördag med en TV-tablå full med skräckfilmer. Hela eftermiddagen har TV6 visat "Simpsons Treehouse Horror" och i går visade man också en rad mer eller mindre usla skräckfilmer. De flesta uppbyggda enligt konceptet kusligt gammalt trähus där barn blir besatt av ondskefull ande som tillhör någon som tidigare bott i huset och dött. Detta tema har Hollywood malt om och om igen och det blir bara sämre. När jag såg "Poltergeist" första gången så erkänner jag att jag hoppade upp i biofåtöljen med hjärtat i halsgropen vid ett par tillfällen, men då var ju detta ett ganska nytt grepp inom genren. 

Dagens skräckfilmer är som noveller av H.P Lovecraft alla är uppbyggda enligt samma recept, har man läst en har man läst alla. De flesta av Lovecrafts historier är uppbyggda enligt principen galen man sitter på Arkhams dårhus och läkare lyckas få kontakt med den galna patienten som berättar att han hittat en mystisk ingång till en värld befolkad med "de gamla gudarna". Upplevelsen är så skrämmande så mannen, för det är alltid en man, tappar förståndet och hittas kringirrande och mumlar en massa obegripligheter. Tas in på dårhus och hinner berätta sin historia för läkaren innan han avlider av hjärtsvikt. Läkaren är den berättande personen i novellen.

Kan inte längre bli skrämd av skräckfilmer eller skräckhistorier då jag tycker verkligheten och den värld vi lever i är skrämmande nog. Det behövs inga osaliga andar och annat när vi har folk som Donald Trump, Kim Jong-Un, Vladimir Putin och Xi Jinping. Eller finanshajar som George Soros och familjen Rothschild. Dessa typer får en att känna en långt större maktlöshet än osaliga andar som far runt i gamla träkåkar eller som tar sin boning i barn eller unga vackra kvinnor.