Man pratar om att dagens politiska situation liknar den på 1930-talet. Jag förstår inte riktigt hur detta skulle hänga ihop. 1930-talet präglades av efterdyningarna av första världskriget där hundratusentals krigsinvalider påminde folk dagligen om vad som förevarit. Många av krigsveteranerna i Tyskland gick samman i så kallade Frikårer, en sorts halvmilitära grupper, då många av dem hade det svårt att anpassa sig till ett civilt liv efter många år i skyttegravarna. Dessa Frikårer var nästan uteslutande högervänliga och sade sig vara en front mot det kommunistiska hotet.

Sedan drabbades världen av den värsta ekonomiska kollapsen i form av depressionen 1929 då tusentals företag gick omkull och luften gick helt ur aktiemarknaden. Världen drabbades av massarbetslöshet då folk fick gå från hem och härd. I denna veva valde Tyskland att devalvera sin valuta på grund av de höga krigsskadestånd som ententen pålagt dem efter Versaillesfreden vilket ledde till en hyperinflation och därpå följande massarbetslöshet. Åtta miljoner gick arbetslösa i Tyskland vilket kom att bli en bra rekryteringsgrund för både nazister och kommunister. Man sa i Tyskland; har du förlorat din sista skjorta så kan du alltid ta på dig den bruna.

Det politiska bränslet för nazismen var den orättfärdiga freden i Versailles där Tyskland fått avträda landområden och kolonier i Afrika till segrarmakterna. Samt de orimligt höga krigsskadestånden som i sin förlängning drev fram inflationen. Antisemitismen fick ny näring genom de judar som utnyttjade den låga riksmarkskursen och köpte upp fastigheter och företag med utländsk valuta. Den redan bräckliga Weimarrepubliken kom att utsättas för politisk press från både extrem högern och kommunismen. Kommunismen hade som mål att efter Ryssland skulle Tyskland bli nästa nation att falla. 

För att en liknade situation ska uppstå idag måste det nuvarande ekonomiska systemet kollapsa med massarbetslöshet som följd. Där folk får lämna sina bostadsrätter och hus på grund av oförmåga att betala räntor och amorteringar. I en sådan situation skulle mycket väl de utomeuropeiska migranterna kunna utpekas som syndabockar av högerpopulistiska krafter. När sådana krissituationer uppstår och de etablerade partierna står utan lösningar finns den politiska grogrund som extrempartierna behöver för att växa explosionsartat. Ställer sig sedan polis och militär på den högerpopulistiska sida så faller demokratierna ganska snabbt. Folk är desperata och ropar efter en räddare, en stark ledare som kan ta dem ur den armod de hamnat i. 

Jag håller inte alls för osannolikt att en sådan situation kan uppstå fortare än vi anar. Det globala ekonomiska systemet är ett bräckligt korthus som kan rasa när som helst. Faller en storbank utan att staten griper in och räddar den så faller fler banker och depressionen är ett faktum. Idag skulle en sådan ekonomisk kollaps få mycket värre följder än den börskrasch som inträffade i oktober 1929 på Wall Street. I ett sådan läge försöker bankerna hämta hem så mycket de kan av sina innestående fordringar. Detta får katastrofala konsekvenser för näringslivet och leder till massavskedanden. Idag när produktion och konsumtion är så global som den är skulle hela världen drabbas av en ekonomisk krasch. Hela samhället skulle kollapsa.

Vi här i Sverige skulle få svårt att klara oss då vi gjort oss helt beroende av import av livsmedel och annat. Vi skulle behöva få igång en egen produktion av alla de livsmedel landet behöver.  De beredskapslager av bensin och olja vi hade under kalla kriget har våra ansvarslösa politiker gjort sig av med och moderna bilar går nog inte att köra på gengas. Hela Sverige skulle stanna, alla transporter beroende av fossila bränsle skulle stå still. Tågen skulle gå så länge vi har ström. Vattenkraften och kärnkraften skulle vara av vital betydelse. Jag tror få människor kan föreställa sig vad som skulle hända vid en global finanskrasch. Vi skulle få se människan från hennes sämsta sida.

För att använda ett av Carl Bildts favorituttryck så har de svenska väljarna utsatts för ett pyramidalt svek av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centern och Liberalerna samt i viss mån av Miljöpartiet också. Hellre än att riskera ett extraval och att MP och L åkte ut ur riksdagen så ingick man en ohelig allians med de två ytterlighetspartierna inom Alliansen. Det är fullt begripligt att Moderaterna och Kristdemokraterna känner sig förrådda och svikna av sina forna allianskamrater. Men de som är mest förrådda är väljarna som klart och tydligt visade att de ville ha en borgerlig regering felet vare bara att SD ingick i denna borgerliga partikonstellation. Vad väljarna inte räknade med var den patologiska beröringsskräck som fanns för SD. 

I våra nordiska grannländer behandlar man de högerpopulistiska partierna som vilket parti som helst, som man för samtal och förhandlingar med. De svenska etablerade partierna däremot bestämde sig redan från början att SD var ett rasistiskt parti med nazistiska rötter. Ett både befängt och naivt sätt att se på SD då partiet i grunden har förändrats sedan det bildades 1988. Med denna typ av retorik kan man hävda det samma om socialdemokraterna då dessa också fört en rasistisk typ av politik under 1920- och 30-talet. Rent krasst så är vinnaren SD i denna röra av oheliga politiska allianser som partierna ingått. Är SD smarta så hakar de på Vänsterpartiet när det gäller marknadshyror och fäller regeringen om denna fråga kommer upp. Höga hyror och höga bostadspriser är något som drabbar alla svenskar och som är något som svider i plånboken.

Själv tror jag inte denna S/MP regering kommer att sitta kvar så länge, förr eller senare kommer ett misstroendevotum att väckas. Det går inte att vara både västern och nyliberalerna till lags i det långa loppet. Löfven kommer att gå till historien som den partiledare som sänkte socialdemokratin. Vid nästa val kommer räkningen för den kohandel och det rackarspel som de inblandade partierna fört. Under de kommande åren kommer väljarna att bli varse vilket svek de utsatts för och vilka partier man kan lita på, om man nu överhuvudtaget kan lita på politikerna längre. Det enda man nu kan hoppas på är att alla riksdagsledamöter inte följer partipiskan utan röstar rött för Löfven i alla fall oavsett var respektive partiledning tycker.