Här i Sverige sopar man alla problem under mattan genom att kalla dem för "utmaningar". Att tio stycken skjutit till döds på årets första drygt två månader är en utmaning för Ygeman, Johansson och de andra politikerna. Normala månniskor ser det nog som ett jävla problem att folk har tillgång till automatvapen och skjuter på öppen gata med dem. Jag tror knappast att skärpta vapenlagar kommer att få någon större effekt, äldre straffmyndiga gängmedlemmarna kommer bara låta några minderåriga bära vapnen åt dem. Denna taktik har länge utnyttjats av zigenare som låter sina straffomyndiga barn begå tillgreppsbrott.

Felet är denna naiva godtrogenhet som genomsyrar det svenska samhället, samt den paniska rädslan att utpeka någon etnisk grupp som speciellt brottsbenägen. De som skjuter ihjäl varandra är till 99,9 procent unga killar med invandrarbakgrund som kommer från kulturer som sätter hedern och respekten högt. I deras kretsar kan det räcka med ett nedsättande omdöme för att det ska explodera i en våldsorgie. Det handlar om olika gäng som ligger i fejd med varandra, skjuts någon ihjäl i det ena gänget så ska detta genast hämnas genom att skjuta ihjäl en helst två i det andra gänget. 

Det handlar om vendetta, en medeltida hämndkultur som finns i Mellanöstern, Albanien och andra primitiva patriarkala klansamhällen. Redan som barn får pojkarna lära sig detta synsätt av sina fäder, även kroppsaga är ett legitimt sätt att uppfostra sina söner i alla arabiska samhällssystem, det härdar de unga pojkarna. Hur det svenska samhället ska lösa detta problem eller denna utmaning är för mig en gåta. Frågar ni mig så har vi tagit oss vatten över huvudet när vi släppt in så många utomeuropéer från muslimska länder. Det handlar om två kulturer som inte kan leva sida vid sida då de skiljer sig för mycket åt. Man brukar säga, man kan ta vilden ur djungeln men aldrig djungeln ur vilden.

Svenska regeringen borde följa Trumps exempel och göra en lista på muslimska länder vars medborgare inte är önskvärda i landet. Vill vi slippa att få parallell-samhällen med egna normer och lagar bör vi hindra migration från länder med patriarkala klanstrukturer, exempelvis länder som Somalia, Irak, Syrien, Libyen, Jemen, Sudan och dylika. Det enda nordiska land som förstått detta är Finland som tagit emot väldigt få personer från muslimska länder. Danmark skärpte sin asylpolitik när de började märka av de negativa följderna av invandring från muslimska länder. Inte minst Muhammed-karikatyrerna och terrordåden i Köpenhamn bidrog till denna skärpning. 

Sverige är ett dårhus som ger bidrag till muslimska föreningar som utgör ett hot mot landet och dess kultur, åtminstone sett i ett längre tidsperspektiv. Redan nu finns på tok för många muslimer i Sverige, människor som utgör ett potentiellt hot mot svenskarna. Detta är något som Magnus Norell et al. förstått och ger uttryck för i sin islamiseringsrapport till MSB. Kulturer och religioner som har på sin agenda att med våld och hot sprida sin lära och omvända folk är att betrakta som fiender till Sverige. Detta har inte gått upp för kultureliten och en stor del av våra politiker som fortsätter att framhärda att Sverige ska föra en generös asylpolitik.

De påstår på TV-nyheterna att hatbrotten har ökat katastrofalt i Sverige, mest av allt har de med islamofobiska förtecken ökat. Själv undrar jag hur många av dessa hatbrott som är självfabricerade av dem de riktar sig mot? Många av moskébränderna har vid närmare påseende visat sig vara självförvållade genom slarv med eld. Vidare är det ju så att hatbrotten har ett stort journalistiskt intresse av en allt för vänsterliberal journalistkår. Själva bergreppet hatbrott är ett ganska nytt påfund, förr riktade sig de flesta hatbrott mot judar och kallades då antisemitism. Det kunde röra sig om kullvälta gravstenar på judiska begravningsplatser ofta anstiftade och utförda av inte allt för begåvade skinnskallar. 

Det jag är rädd för är att muslimerna försöker skaffa sig offerstatus, för att därmed rikta blickarna från den fundamentalism som frodas i många muslimska samfund. Under religionsfrihetens täckmantel sysslar muslimerna med ren politik. I den muslimska världen finns inga skiljelinjer mellan religion och politik, det är för muslimerna ett och samma. Med Erdogan som president i Turkiet har ett av de sista muslimska sekulära fästena fallit. Under Amal Atatürk moderniserades och sekulariserades Turkiet, det blev till exempel förbjudet för män att bära fes i Turkiet. 

Själva termen hatbrott är missledande, det är precis som om det vore förbjudet att hata någon eller något. Skulle jag i en sekulariserad demokrati inte längre ha rätten att hata fundamentalister både muslimska och judiska? Det våra politiker sysslar med är "Orwellskt nyspråk", man ställer bereppen på huvudet. Boven i dramat är den politiska korrektheten och åsiktskorridoren som finns i Sverige.

Kollar ett program på TV2 om Israel och deras bosättare. Dessa bosättare är galna ultraotodoxa judar som helt fräckt stjäl palestiniernas land med hänvisning till Gamla Testamentet (deras Tora) och påståendet att Gud gav dem detta land och att nu har de rätt till det. De bygger hus på palestinsk mark och bränner ner palestiniernas olivlundar. De skiter i sin egen regering och vad den tycker. Hela denna region är ett enda stort jävla dårhus. Jude eller arab det är samma jävla semiter, de erkänner båda att de har Abraham som urfader. Trots det gör de allt för att ta livet av varandra. De fundamentalistiska muslimerna ser likadana ut som de ultraortodoxa judarna, långt ovårdat skägg, konstiga kläder och galen brinnande blick. 

Dessa galna bosättare kostar de israeliska skattebetalarna miljoner och åter miljoner om året, varje bosättares säkerhet kostar 250 000 dollar om dagen. Värst av allt är att USA backar upp dem med pengar och vapen, varje amerikansk regering sitter i en rävsax då de är beroende av den judiska minoriteten i USA som är oerhört inflytelserik i förhållande till sitt antal. Israel själv liknar bosättarna vid en cancersvulst på samhällskroppen. Bosättarna erkänner öppet att de strävar efter världsherravälde, var plats där en jude sätter sin fot tillhör det judiska folket. Förmodligen kommer det aldrig att bli fred i denna del av världen, snarare är det här det tredje världskriget kommer att börja. Den Bibliska platsen Harmagedon (Meggido) ligger på gränsen till Libanon och profetsiorna säger att där ska det sista slaget stå.

Jag kunde inte hålla mig utan började på nästa Leif GW Persson roman, "Bombmakarens och hans kvinna" som handlar om galna somalier som ska spränga vårt kungapar i luften på nationaldagen. Tja, GW Persson har väl likt de flesta svenskar inte myckt till övers för somalier. Själv är jag inte nöjd förrän Sverige och större delen av Europa är muslimfritt, en åsikt som säkert delas av de mosaiska församlingarna i Sverige och Malmö i synerhet. Att dessa urbota korkade politiker inte begrep att muslimer och kristna inte kan och vill leva sida vid sida. Muslimerna lurar oss och lägger ut sina dimridåer och lurar oss att tro att de är fredliga och inte vill oss något ont.

Det är hemskt när man gör politik av miljöfrågan. Detta problem är så viktigt och har en sådan dignitet att det borde stå över all politik. Vare sig man är anhängare av en liberal kapitalistisk marknadsekonomi eller en socialistisk planekonomi så är miljöfrågan viktigare än den ekonomiska frågan och alla andra frågor. Sluter sig världen inte samman och skapar globala lagar när det gäller alla miljöfrågor så kommer det att sluta med en katastrof. Att hålla på med politiskt tjafs om huruvida  klimatet ändrats på grund av människan eller om det är en naturlig process är ointressat och ren galenskap. Det man gjort rent politiskt är att skapa ett system med utsläppsrätter av koldioxid, en sorts moderna avlatsbrev. Som industriägare kan jag köpa X antal utsläppsrätter och sedan är det fritt fram att släppa ut koldioxid gaser som spär på den globala temperaturökningen så polernas och glaciärernas isar kan smälta och havsnivån höjs. Värst av allt är att utsläppsrätterna har kommit att användas i ett gigantiska moms-svindlerier.

Själv är jag av den åsikten att den som hugger ner och skövlar regnskog eller ägnar sig åt tjuvjakt av utrotningshotade arter, ska dömas till döden utan omsvep. Alla jordens människor ska veta att de avrättas om de fortsätter skövla de för klimatet så viktiga regnskogarna. Likaså ska alla som handlar eller befattar sig med exempelvis noshörningshorn och elfenben dömas till döden. Människor finns det gott om men det är djävligt ont om noshörningar, orangutanger, bergsgorillor, tigrar, lejon, valar bara för att nämna några hotade arter. Jag kan inte se något moraliskt dillema i att plocka bort de människor som förstör vår jord för gott. Det är bara tokorganisationer som Amnesty som har en annan åsikt.

Att folk i Sydamerika och Asien inte har något att äta ger dem inte rätten att bränna ner regnskog för att sedan odla majs eller någon annan gröd på den röjda marken. Detta är bara ett bevis på att det finns på tok för många människor på det här klotet. Jag är övertygad om att det kommer den dag när man inser detta och börjar ta till verkligt drastiska metoder för att minska befolkningstrycket på vår jord. De måste bli ett stopp för galna katoliker, ortodoxa judar och muslimer att avla av sig som kackerlackor bara för att deras religion uppmanar dem att fylla jorden med sin säd. Vi kanske måste gå så långt att vi tar bort religionsfriheten och förbjuder alla religioner som sätter stopp för befolkningskontroll, aborter och preventivmedel. Vi måste omvärdera synen på människan och dess rättigheter, om dessa utgör ett hot mot artens forlevnad måste de revideras. Detta kan låta hårt och cyniskt, men det handlar om jordens framtid. Ska vi ha en överbefolkad jord där bara snabbväxande virkesskog, spannmål och oljepalmer får växa och de enda djurarterna är nötkreatur, grisar, fjäderfä och liknade?

Idealet hade varit en folkmängd som understeg en miljard och som spreds ut på mindre orter. De gigantiska storstäderna måste överges och helst förvandlas till grushögar som naturen kan invadera. Det enda som kan sparas är de fåtal medeltida stadskärnor som finns i Europa och anorstädes. All stål och betong blir överflödig med en folkmängd på under en miljard. Som det nu är ses befolkningstillväxten som ett självändamål, fler människor innebär fler konsumenter vilket genererar större vinster åt kapitalägarna. Hela detta synsätt måste förpassas till historiens sophög. Det ekonomiska systemet med banker, lån och räntor är också förlegat och måste bort. Vill vi inte leva på en gigantisk sophög måste det till ett paradigmskifte som i grunden förändar våra levnadsbetingelser.

Människan är bara ett däggdjur bland andra däggdjur, underkastad naturens obevekliga drakoniska lagar. Vi är inte någon Guds avbild eller något annat vidskepligt mumbojumbo. Detta är de grundläggande fakta vi har att förhålla oss till, resten är mänskliga uppfinningar och påfund. Människan är otrolig på att höja sig själv till skyarna och sätta sig till doms över alla andra arter på jorden. Människan har hittat på rättigheter och dogmer om sig själv, idéer som i verkligheten bara är illusioner. Vi tror oss ha en fri vilja, något som inte stämmer när man undersöker det rent vetenskapligt, handlingen föregår tanken. Vi lever med idén att alla har ett lika värde, åtminstone här i Sverige. I FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna står det att alla människor är lika i värdighet (equal in dignity).

Allt det här är bara trams något som makthavarna försöker slå i folk runt om i världens demokratier. Tittar vi på den muslimska världen så har en kamel ett högre värde än en kvinna. För en shiamuslim är en sunnimuslim inte värd skiten under hans skor. Ända sedan förcivilisationen har människan skapat gudar och utomsinnliga väsen som styrt deras liv. Med civilisationens inträde började de religösa föreställningarna bli mer organiserade och formaliserade. Man skapade de första skriftspråken så man kunde nedteckna sina myter och gudahistorier som tidigare förmedlats muntligt. Med civilisationens inträde höjde människan sig själv över alla andra arter och vissa människor utropade sig själva till levande gudar, som faraonerna i Egypten eller som den japanske kejsaren. 

Allt detta är bara trams, vi är en hårlös apa, en primat med extra intelligens och förmågan att komunicera med ett ganska komplext språk. De håriga primaterna som chimpansen, orangutangen och gorillan är långt mer intelligenta än vad vi tidigare velat tro. Trots bristen på avancerade talorgan har man kunnat lära chimpanser teckenspråket så den kunnat sätta ihop meningar, inte bara enstaka ord. Vi människor måste omvärdera synen på oss själva, vi är inga heliga varelser vars liv är värt mer än alla andra arters. Detta att till varje pris rädda mänskligt liv har tagit sig rent groteska former. Vad spelar det för roll om ett utbrott av blödarfeber tar livet av några tusentals afrikaner eller om ett utbrott av hönsinfluensa dödar hundratusen asiater, när vi är beredda att släppa en bomb som på mindre än en sekund utplånar en större stad med tiotusentals människor? Hyckleri kallar jag det.

Allt levande här på jorden är säkra på en enda sak och det är att de kommer att dö. Vissa insekter lever bara ett dygn, en hund blir mellan 10 och 15 år, en val kan bli flera hundra år, en människa blir max 120 år. Träden lever längst de kan bli tusen år. Allt på jorden och i universum är underkastat förgängelse, ändå lever vi våra liv som de vore eviga. Varje människa som lever här på jorden bidrar till andra arters undergång och ju fler vi blir dessto fortare går det. Jag skiter blankt i vad hopplösa optimister som Hans Rosling försökte slå i mänskligheten, vi är för många och alla kan inte leva med den standard vi har här i skandinavien. Vi är ett däggdjur och i enlighet med naturens lagar kommer en pandemi förr eller senare att utrota större delen av oss för att återställa balansen på jordens biologiska system.

I tusentals år har människan faschinerats av den fornegyptiska civilisationen, inte minst av pyramiderna och sfinxen vid Gize som stått som ett monument över denna svunna civilisations storhet. Det fornegyptiska riket bestod från början av två riken, det över och det nedre riket. Under kung Narmers regering år 3000 f.Kr enades dessa till ett enda rike. Egypterna dyrkade en mängd olika gudar som representerade olika verksamheter, således tillskevs guden Thot skrivkonsten och han avbildades som en människa med ett ibishuvud. Falkguden Horus kom att få en hög ställning då man trodde falken kunde flyga upp till solen som representerades av guden Ra. Solen hade en central ställning i de forna egypternas liv då livet i Nildalen var avgörande om solen lyste eller inte. Varje morgon genomförde därför prästerna en ceremoni för att solen skulle gå upp i öster. Man trodde en dyngbagge rullade solen över himlavalvet, på samma sätt som den rullar en kula av djuravföring över marken. Det fanns även en myt där solen färdades i en båt över himlavalvet och vaktades av falkguden Horus mot Apopisormen som man trodde åt upp solen då den gick ner i väster.

Egypterna hade en tro att ju fler myter och gudar som omgav ett fenomen desto bättre var det. Under farao Echnaton under den 18.e dynastin införde man en monoteistisk tro och alla skulle dyrka Athon solgude som enda gud. Echnaton var gift med Nefretite och fick sonen Tutankhamon, som ju inte är helt okänd. Man tror att Moses kan ha inspirerats till tron på en enda gud av Echnaton lära. Egypten är en civilisation och kultur som varar i över 3000 år, det är först när romarna ochuperar Egypten under det som kallas den Ptolemaiska perioden som kulturen börjar falla samman. Konsten att läsa hieroglyfer faller i glömska och återuppstår inte förrän på 1800-talet då Napoleons trupper hittar Rosettastenen och egyptologen Jean-François Champollion 1822 löser gåtan.

I och med att man löste gåtan med språket så öppnades en ny fantastisk värld för egyptologerna, man kunde läsa de tusentals papyrusrullar som fanns runt om i världens muséer och man fick en inblick i egypternas tankeliv. Man började förstå hur de tänkte sig livet efter döden, något som upptog en stor del av deras liv. När man dog var det viktig att kroppen bevarades genom mumifiering och att den döde fick med sig mat och annat för livet på andra sidan. Man tänkte sig dödsriket som de levandes värld fast mycket bättre, korna var dubbelt så feta där, kornet man odlade fick större ax, allt var bättre där. Man behövde arbeta även i dödsriket så därför medförde den döde något som kallas ubchetifigurer, små lerfigurer med magisk text på som skulle utföra arbete i den dödes ställe. Man anar en mycket materialistisk syn på livet efter detta, inte alls den andliga trancendentala syn nutidsmänniska har på livet efter döden. Det var inte bara människor som mumifierades, även djur som ansågs heliga mumifierades.

I slutskedet av den egyptiska kulturen och civilisation förföll denna tro, man offrade då mumifierade djur i tusental. Det fanns de som födde upp djur bara för att döda dem och göra mumier av dem, man har i Egypten hittat grottgångar med tusentals hund och kattmumier. Idag har man med skiktröntgen kunnat konstatera att vissa djurmumier inte alls innehåller något djur man har bara gjort en mumie där konturerna ser ut som en katt. Detta med mumifierade kroppar faschinerade mig redan som barn då jag besökte Glyptoteket i Köpenhamn och fick se egyptiska mumier för första gången. Jag minns att en god vän till mina föräldrar som var med sa att de såg ut som torra cigarrer. Redan som barn lärde jag mig mycket om den fornegyptiska kulturen något som fick mig att som vuxen ägna många års studier inom detta område vid universiteten i Lund och Köpenhamn.