Kollar på "Olsen banden ser rödt" det danska originalet som Jönssonligan är en exakt kopia av. Egon Olsen leder bandet pricis som Sickan leder Jönssonligan, skillnaden är väl att Egon Olsen klär sig lite elegantare än Gösta Ekman. Istället för en proletär brun basker har han ett grått plomonstop. Jönssonligans Ragnar Vanheden är en exakt kopia på Olsen-bandens  Benny Frandsen, med för korta byxor och löjlig hatt och som rör sig lika spattigt. Har aldrig gillat Jönssonligan då jag alltid tyckt att Gösta Ekman spelar över, det blir för mycket Papphammar över det hela. De danska exteriörerna är också mer trovärdiga då danskarna aldrig gjort sig kända för samma rivningsraseri som svenskarna. Det där att riva gamla fina 1700-talshus och ersätta dem med fyrkanter i glas och betong är en typisk svensk sjukdom, väldigt vanlig hos socialkdemokratiska kommuntoppar. 

Jag börjar redan känna av tvånget att blogga, precis som jag gjorde under alla de år som Metrobloggen fanns. Skillnaden var att "Viskningar och rop" hade i snitt över hundra läsare om dygnet så där kännde man ett visst tryck. Tänk på sådana idioter som Blondinbella som hade tusentals läsare som följde hennes modetips och annat trams, hon gjorde väl inget annat än bloggade och skaffade sig feta sponsorarvoden som hon gjorde reklam för på sin blogg. Ett tag fick man betalt av Metrobloggen för antalet sidvisningar, jag lyckades få ihop några tusenlappar. Annar är det väl mest ett självändamål att blogga, en form av terapi. Man får skriva av sig sin ilska över dumma politiker och ett samhälle i förfall. Ja, jag har ju en förhoppning att få lika många läsare här på bloggplatsen.se som på Metrobloggen. 

När jag läste mitt förra inlägg så kommer jag i ärlighetens namn inte ens ihåg att jag skrivit det, då jag mådde så dåligt rent psykiskt. Jag kan ibland drabbas av panikångestattacker som bara plötsligt slår till, något jag fått medicin utskrivet för i form av bensodiazepiner. Själv är jag inte förvånad över att jag får stunder av ångest då jag är en medveten tänkande människa. Det mänskligheten har förvandlat vårt lilla klot till är skrämmande, det är som om man inte är medveten om att den här lilla bollen i rymden är det enda hem vi har och vi måste vara rädda om de resurser som finns ty det finns inga nya när vi väl tömt ut de som finns. Det är hög tid att vi människor börjar ta ansvar för jordens resurser, att alla folk tar ansvar för sin lilla bit av jorden. Det fungerar inte att vissa folk låter korrupta makthavare förstöra deras land och att de sedan "flyr" till rikare och bättre organiserade länder. Vi här i de någorlunda välordnade demokratierna i väst kan inte ta hand om de fattiga massorna från Afrika och Mellanöstern. De kan låta hårt och omänskligt men de får ta mig fan stanna kvar och själva reda ut det elände som deras kultur och religion ställt till med.

Jag hoppas denna blogg med tiden blir lika välbesökt som "Viskningar och rop" var på gamla Metrobloggen. Det var hemskt när bloggen bara försvann från den ena dagen till den andra, jag drabbades av bloggabstinens den första tiden. Jag vet inte varför jag vet inte varför jag inte fortsatte på "bloggplatsen" med en gång utan slutade blogga några månader. Visst var det skönt att slippa skriva nya inlägg varje dag, men jag märkte att jag behövde ett forum där jag kunde skriva av mig. Så Ni som hittar hit svik mig inte utan läs mina inlägg varje dag. Jag lovar Ni kommer inte att bli besvikna, denna bloggen liknar få andra.