Filmerna "The Expendables" är något av den värsta dynga Hollywood presterat, konceptet är att samla ihop alla gamla kända actionskådisar och låta dem utföra det ena meningslösa slagsmålet efter det andra. Alla skådisarna har hunnit bli rynkiga som russin i facet, men har kämpat tappert i gymet för att hålla måttet som acktion hero. I listan finner man Sylvester Stalone, Arnold Schwarzenegger, Dolph Lundgren, Jason Statham, Bruse Willis, Chuck Norris, Jean Claude van Damme, Mikey Rourke samt några jag inte kan namnen på eller har glömt dem. De flyger runt i en gammal Grumman HU-16 Albatross flygbåt som väl är jämnårig med en del i gänget. I gårdagens film kraschade de planet så de fick ta en gammal dubbeldäckad Antonov An-2:a hem, den hade väl blivit över sen kalla kriget precis som en hel del annat av rekvisitan. Snacka om urusel kalkonfilm.

Trevlig krigsfilm på Kanal 12 om ett engelskt specialförband (SAS?) som är på uppdrag i Norge för att löägga beslag på tyskarnas radar Freya. Det som är lite märkligt är att alla tyska enheter tillhör Waffen-SS som om detta var de enda truppsklag som fanns i Norge. General Eduard Dietls bergsjägare var inte några SS-Gebirgsjäger utan vanliga WH. Det är som man vill att motståndaren ska vara de mest stigmatiserade styrkorna Waffen-SS. Jag vet att det låg ett SS förband uppe i Kirkenes på gränsen mot Sovjet. 

I övrig är det en ganska realistisk välgjord krigsfilm, bortsett från de brutala fanatiska SS-bergsjägarna. Vad få förstår är att de flesta SS-förband var precis som vanliga soldater, bortsett från att riksörnen satt på vänster arm istället för på höger bröst.

Började titta på filmen "Straw Dogs" från 2011 med Alexander Skarsgård, redan första tio minuterna av filmen gav en aning om vad som komma skulle, ung intellektuell kille som gift sig med en sydstatsbrud flyttar tillbaka till hennes hemstad som är bebodd med en massa hjärndöda vita bondknoddar eller om man tar det på engelska "bunch of retarded drunken hillbillies". Kollade upp filmen på nätet och upptäcker att det är en remake på en gammal Sam Peckinpah film med samma namn från 1971, inser att den bara är skit, bättre att se originalet som utspelar sig i England med Dustin Hoffman i huvudrollen.

Fattar inte detta att man saknar nya uppslag i Hollywood och därför måste förstöra gamla godingar med att göra dåliga remake på dem. Har därför helt slutat gå på bio, sist jag var på bio var när jag såg "Independent Day" julen 1996, den har man tydligen gjort en fortsättning på 2016. Åt helvete med Hollywood, tacka vet jag gamla UFA och Svensk Filmindustri.

Har ni tänkt på hur snabbt och enkelt de öppnar ett par handbojor i filmens värld, de tar en hårnål eller något liknade och pillar några sekunder och vipps är bojorna öppna. Jag har ett par riktiga USA tillverkade handbojor exakt den typ svenska polisen använder, de är i förnicklat stål och går inte att såga sönder i en handvändning. Inte heller kan man pilla upp dem med en hårklämma, jag har ägnat timmar åt att försöka. På riktiga handbojor finns en extra spärr som gör att lämmen spärras så att när du sätter i nyckeln måste den först vridas motsols så spärren släpper och sedan medsols för att själva låset ska öppnas. Tro mig för att dyrka upp ett par handbojor behöver man tillverka ett speciellt dyrkverktyg ingen jävla hårklämma. Den som tillverkade handbojorna tänkte nog både en och två gånger. Själva nyckeln är väldigt enkel, ett rör med en liten fyrkantig metalltap på. Röret träs på en metalstång och vrid och ger den kraft som behövs för att pressa ner den fjäderbelastade låsmekanismen. 

"1944" var en tung film, en mycket realistisk krigsfilm som skildrade de dileman som uppstår i en nation där broder står mot broder. Det var verkligen med glädje man såg den estiske politruken "Kreml" bli skjuten av sina egna. Det var dessa svin från NKVD som totalt avhumaniserade kriget, de drog sig inte för att skjuta sina egna och uppmanade till angiveri. Kommunism och socialism är den värsta ideologi världen sett prov på, jag betraktar den som långt farligare än både fascism och nazism. 

I kväll klockan 22:20 visar SVT2 den kritikerrosade lettiska krigsfilmen "1944", filmen handlar om de letter som lät värva sig i Waffen SS för att bekämpa de sovjetiska bolsjevikerna och de letter som stred i "Röda Armen".

Det fanns inte mindre än två lettiska "SS Grenadier Divisionen" som kallades "Lettische Nr. 1" och "Lettische Nr. 2" istället för de dubbla S:en (Siegrunen) på höger kragspegel hade letterna en svastika.

Filmen ska vara en av de dyraste filmer som gjorts i Lettland. Filmen blev en stor publikframgång i hemlandet. Med 44 879 sålda biljetter efter sin första spelvecka slog den inhemska publikrekordet för öppningsveckan. Filmen kan ha ett historiskt intresse för oss svenskar, då många letter flydde till Sverige över Östersjön vid krigsslutet. Dessa utlämnades till Sovjetunionen på dess begäran, det var det som i den svenska historien blev känt som Baltutlämningen, ett mörk kapitel i den svenska historien.

Tittar som vanlig på SVT1:s matinéfilm, en gammal svensk film från 1960. Jag gillar dessa filmer det får mig att minnas ett svenskt Sverige utan muslimer och andra främlingar. Filmen handlar om det gamla titel-Sverige där personer i en högre samhällställning stod utom alla misstankar. Det var långt före Geijeraffären och Mona Sahlins Tobleroneaffärer och alla andra skandaler. Man kan dela upp tiden i Sverige före Palme och efter Palme. Före Palme rådde en konservativ inställning till saker och ting, det rådde en titelsjuka i det svenska samhället. Folk värderades efter sin titel, doktor, överste, domare, konsul, lektor, docent, osv. övriga medborgare var herr, fru eller fröken. Även ordenssystemet spelade en stor roll, hade man tilldelats Vasaorden eller Nordstjärneorden ansågs man stå över andra medborgare. Inom samhällets övre skikt rådde en kollegial stämning, det man idag kallar svågervälde. Man höll varandra om ryggen och skyddade själva tilltron till samhällssystemet. 

Sverige hade skakats av en del skandaler på 1950-talet där gamle kungen Gustav V var inblandad. V Gurra som han kallades var homosexuell och blev utsatt för utpressning. Detta ledde till den så kallade Kejneaffären en i raden av rättsröteaffärer. Precis som i matinéfilmen "Domaren" utnyttjades den psykiatriska vården för att skaffa undan obekväma individer som hotade den rådande samhällsordningen. Sverige var under denna tid inte stort bättre än Sovjetunionen som också spärrade in obekväma dissidenter på dårhus. Det svenska rättssystemet var länge infekterat av övervintrande kryptonazister, de fanns i domstolarna, hos åklagarämbetet och inom poliskåren. Jag har själv hört högre polistjänstemän lovorda militärdiktaturen i 1970-talets Grekland.

Tilltron till det svenska rättssamhället fick sig en ordentlig törn i samband med Geijeraffären där den socialdemokratiske justitieministern Lennart Geijer anklagades för att ha uppsökt en känd bordell för samhällets överklass. Samma bordell frekventerades av personal från den Östtyska ambassaden, detta ledde till ett PM skrivet av rikspolischef Carl Persson där han utpekade Geijer som en säkerhetsrisk. Efter hand framkom det att ganska många manliga riksdagsledamöter besökt sagda bordell. Värst av allt var att bordellen tillhandahöll mindreåriga flickor.

Under 1960 och 70-talet började det gå upp för folk att Sverige bakom de vackra kulisserna var ett ganska ruttet och korrumperat land. Det var främst vänstern som vågade kritisera den rådande ordningen medan högerpartiet klamrade sig desperat kvar vid det gamla ordningen. Själv insåg jag i ganska tidig ålder att Sverige var ett ruttet land, jag hade ju en idiot till far som var statstjänsteman och som blint trodde på statens ofelbarhet. Det mest konstruktiva han hade att komma med var att hota med uppfostringsanstalt så fort jag var lite obstinat. 

Nu blir det inget mer bloggande i kväll för nu ska jag titta på Indiana Jones filmerna. Det var länge sedan jag såg dem sist.