Vad är demokrati annat än en kuliss för att dölja en annan form av diktatur, en mer försåtlig form av totalitärt styre där den politiska makten och den finansiella arbetar i symbios. Socialdemokratins uppgörelse med den svenska arbetsgivarföreningen är ett bra exempel på denna symbios. I realiteten gjorde sossarna upp med Wallenberg för att på så sätt skapa en långsiktig arbetsfred. Man sålde ut sina kärnväljare och gjorde bakom kulisserna upp med kapitalet om de löneökningar som båda parterna kunde godta.

Vad som är mest skrämmande med den form av demokrati som praktiseras i Sverige är att den skapar en aningslöshet hos medborgarna, man tror gott om makten. Vi får ofta höra om hur Sovjet och sedan Ryska Federationen mördar sina antagonister utomlands med radioaktiva substanser. Vad är det som säger att inte de västliga demokratierna gör sig av med allt för högljudda kritiker på liknande sätt, ingen skulle misstänka något, folk insjuknar i cancer titt som tätt. 

Efter att ha läst Peter Wrights bok "Spy catcher" där han beskriver hur MI5 bröt sig in i folks hem och snokade så ser jag inget som talar emot att samma metoder används här i Sverige av SÄPO och andra ännu hemligare organisationer. Att vanliga hederliga demokratiska medborgare med avvikande åsikter, de må vara vänster eller höger utsätts för samma kränkningar av den svenska staten. Någon substans lämnas kvar i deras hem som gör att de långsamt insjuknar eller också gör man som med krigsmateriellinspektören som visste för mycket, man knuffar honom framför ett framrusande tunnelbanetåg.

Det bästa alibi makten i Sverige har är devisen: "Sådant händer aldrig här". Man har kunnat bygga upp ett kontrollsamhälle med kameraövervakning genom att släppa lös en massa kriminella invandrare som stökar runt, folket har till slut själv bett om en polisstat. De flesta resonerar som så; jag har inget att dölja så mig får de gärna syna i sömmarna. Att resonera på detta vis kan visa sig ödesdigert den dag den politiska makten hamnar i händerna på allt för totalitära element.

De här shariapoliserna (av moderaterna benämnda moralpoliser) i våra förorter har ju funnits i minst tio år utan att någon tagit upp det som ett problem. Pratade man om det för bara några år sedan blev man åthutad av någon beskäftig PK-polis. Det är religiösa män som går runt och ser till att ingen röker eller dricker på offentlig plats samt ser till att alla kvinnor täcker sina behag. De går in till affärsidkare och kollar så de inte säljer öl och cigaretter. Kort och gott de har byggt upp små kopior av Bagdad och Teheran runt om i de svenska förorterna. Detta såg våra politiker tydligen inte som något större problem för bara något år sedan, trots att det pågått mycket länge. Nu kommer Moderaterna med krav på att det ska vara straffbart att agera moralpolis är det inte i senaste laget?

I den nya broschyren "Om krisen eller kriget kommer" står det bland annat att läsa: "Fundera på vilka risker som kan påverka dig i ditt närområde. Bor du i ett område som är känsligt för skred eller översvämning? Finns det någon farlig industri eller något annat i din närhet som kan vara bra att känna till?"

Ja, jag bor i Malmö, en stad med fler blattar än svenskar, bara detta är en stor risk för alla med etniskt svenskt ursprung. Jag tror inte vi kan förvänta oss någon större solidaritet av de människomassor som bor i Rosengård, Holma, Kroksbäck, Nydala, Gullviksborg bara för att nämna några av de största gettona. Vi kan nog förvänta oss att gäng med invånare från dessa getton kommer att bege sig på plundringståg mot de mer välbeställda områdena i Malmö i ett krisläge. 

Om sanningen ska fram skulle jag nästan välkomna ryska trupper då dessa skulle kunna garantera min säkerhet bättre än svensk polis och militär. Skulle en rysk invasion av Sverige innebära att muslimerna försvann så är det nog många svenskar som skulle välkomna ryssarna som befriare. 

Det där dravlet i broschyren om att vi aldrig ger upp tycker jag ekar ganska tomt, hur fan ska vi hålla en militärmakt som Ryssland stången med det klena försvar vi har idag. Inte nog med det, polisen har ju sett till att få svenskar får inneha vapen så vad ska vi försvara oss med, stenar och pinnar? Vill svenska staten att vi aldrig ska ge upp så får de nog se till att beväpna oss. De enda förutom polisen som har vapen idag är de kriminella gängen.

Vad övrigt står i broschyren är gammal skåpmat, jag har sedan länge förberett mig på det svenska samhällets kollaps.

Som Jan Sjunnesson så riktigt påpekar för åklagaren vid förhöret: "Det kanske hade varit bättre om jag använt mig av riktiga bilder istället".

Lagen om hets mot folkgrupp har blivit ett verktyg i händerna på de extremister som vill krossa Sverige och det svenska folket. Den har blivit en lag att tysta oliktänkare med. Hade jag varit som Sjunnesson hade jag bara kastat delgivningen i papperskorgen och hållit mig undan myndigheternas långa arm (som i realiteten är ganska kort).

För denna satiriska bild har läraren Jan Sjunnesson blivit delgiven misstankar om "hets mot folkgrupp" av åklagarämbetet. Texten som ledsagade bilden var: "Två nya spännande boktitlar till nästa mässa" med anspelning på bokmässan i Göteborg och Nya Tiders medverkan.

Har det svenska rättsväsendet inget bättre att syssla med än att jaga en aldrig förr straffad person som med satirens hjälp gör ett inlägg i samhällsdebatten? Samtidigt som man lägger ner tid och pengar på att jaga oliktänkande svenskar så lägger man ner förundersökningar mot våldtäktsmisstänkta nyanlända afghaner eller avskriver dödsskjutningar utförda av kriminella invandrargäng i brist på spaningsuppslag. 

Det spekuleras en hel del varför det gått så snett med den svenska migrationspolitiken och integrationen, man talar om socioekonomiska orsaker och annat dravel förankrat i politisk ideologi. Svaret är ganska enkelt, man har negligerat grundläggande samhälls- och kulturfaktorer. 

De flesta samhällen och kulturer är uppbyggda på tjänster och gentjänster, på ett tagande och givande. Får du något av mig så förväntar jag mig att jag får en gengåva eller gentjänst av dig när jag så behöver. Sverige gjorde kardinalfelet att inte ställa några motkrav på de individer som söker asyl i Sverige och som kom i åtnjutande av det svenska samhällets överflöd och välfärd. Detta har skapat en form av otacksamhet och rent habegär hos många av de yngre asylsökande männen, för de flesta asylsökande som kommer är män.

Som den ungen afghanen som gick bärsärk när han inte fick dadlar och citron till sin mat på hemmet han bodde, eller alla de fall där asylsökande som skulle utrustas med kläder krävde att få dyra märkeskläder. Om detta har många tjänstemän på f.d Invandrarverket vittnat om nu i efterhand.

Hade det svenska samhället från början ställt motkrav för de förmåner som de asylsökande fick tillgång till hade det inte alls urartat på det sätt som det gjorde. De som kom som arbetskraftsinvandrare på 1950 och 60-talet fick ingenting, de fick själva arbeta ihop till kläder och bostad och kunde ta hit sina anhöriga först när de kunde garantera deras försörjning. Nästa alla av denna generation av invandrare assimilerades i det svenska samhället och är idag nästan osynliga då vi ser dem som svenskar.

Det var när det började komma utomeuropeiska invandrare från Mellanöstern i början av 1980-talet så hade man plötsligt ändrat synsätt från myndigheternas sida, man såg dem som offer för krig och förföljelse och försökte överskölja dem med godhet utan att kräva någon form av motprestation. Detta gav snabbt upphov till embryot till de första invandrargettona, då många av de som kom valde att flytta till någon av storstädernas förorter där det redan bodde många araber och andra muslimska grupper. Från svensk sida hade man inga krav på var den asylsökande bosatte sig. Snabbt insåg man bland de asylsökande att man belönades genom att vara en kravmaskin, de svenska myndigheterna lade sig platt för alla krav om man i samma mening anklagade dem för rasism och främlingsfientlighet. Detta med rädslan att anklagas för rasism var något som vänsterfolk inblandade i migrationsprocessen lärde ut till de sökande ( bl.a jurister). 

Ryktet om en kravlös tillvaro i Sverige spred sig snabbt i stora delar av den ickeindustrialiserade världen, åk till Sverige och säg att du är förföljd så får du bostad och ekonomiska bidrag utan några motkrav. Detta var så klart rent vansinne av de styrande i Sverige men fick ändå pågå under ett par årtionden. Ett av felen var att man anställde fel sorts människor på Migrationsverket (tidigare Invandrarverket), unga människor, många gånger kvinnor som röstade på V eller MP som såg de asylsökande ur ett offerperspektiv, det var synd om dem. Detta fick till följd att många som saknade riktiga asylskäl fick både asyl och permanent uppehållstillstånd. Man till och med skapade ett prejudikat från politisk håll om ömmande skäl och humanitära skäl. Sedan var det bara att kräva att man skulle få hit hela sin familj, ett krav som uppfylldes till 99 procent. Den största andelen invandrare som kommer idag är av kategorin anhöriginvandring. Även dessa blir försörjda av de svenska skattebetalarna.

Det är denna vansinniga politik av generositet utan krav på motprestationer som lagt grunden för alla högerpopulistiska partier runt om i Europa, då Sverige inte är ensamt om att ha en kravlös invandringspolitik. Sverige är utan tvekan det mest extrema landet men inte det enda. Hade man från första början ställt hårda motkrav på de asylsökande, att lära sig språket, att lära sig våra seder och bruk, få klart för sig att de inte kan ta hit sina anhöriga om de inte kan garantera deras uppehälle osv. så hade vi för det första haft färre asylsökande och de som kommit hade varit mer motiverade att integreras i det svenska samhället. Vi hade nog sluppit de stora volymerna av parasiterande ekonomiska lycksökare.

Det är först nu när allt håller på att gå åt helvete som de politiska partierna vaknat upp och håller på att överbjuda varandra i strängare invandringspolitik och att ställa högre krav på dem som kommer, med krav på språkkunskaper samt att lära sig våra normer. Det är först nu man börjat tala om minskad anhöriginvandring, något som Vänstern och MP så klart motsätter sig. Men det är för sent, de tröstlösa betonggettona som styrs av kriminella invandrargäng och religiösa extremister är redan en realitet som är svår att få bort, med mindre än att man tar till väldigt drastiska åtgärder. Gängen är cementerade och vem fan av deras medlemmar vill ställa sig i kassan på ICA och tjäna 20 000 kr/mån när de kan tjäna samma summa på en dag genom sin kriminalitet? Vi ska genom att skapa arbeten få bort dem från de kriminella gängen säger Stefan Löfven (s) utan att ha en susning om verkligheten.

Tack vara att denna vansinniga invandringspolitik fått pågå så länga har problemen den skapat vuxit sig okontrollerbara man har från politiskt håll målat in sig i ett hörn man inte kommer ur. Allt för länge har man tystat de kritiska rösterna med anklagelser om rasism och främlingsfientlighet, man har vägrat lyssna och kvävt all offentlig debatt i denna fråga. Den politiska korrektheten har vuxit till en statsreligion som tabubelagt all kritik mot den förda generösa och kravlösa invandringspolitiken. Nu står många politiker med byxorna nere och inser att resultatet av deras ansvarslösa politik kommer att visa sig i höstens val. 

Kan det vara så djävla svårt att se att allt håller på att gå käpprätt åt helvete? Vi håller alla på att bli offer för privatisering och exploatering av livets nödtorft. Snart kommer dricksvatten att privatiseras och bli big business för investerare och finansinstitut (läs Rothschild och de andra finansjudarna). De kommer att exploatera de svenska älvarna och sjöarna om vi inte tar makten över vårt land och dess tillgångar. Förstatligar allt som går att förstatliga, i första hand bankväsendet. Vi måste kasta ut dessa profitörer och parasiter en gång för alla. 

Moderater och andra nyliberaler som blint tror på den fria marknaden medan de i själva verket går dunkla krafters ärenden måste vakna upp och se till Sveriges bästa i första hand. Vi har inget intresse av att utländska krafter exploaterar våra naturtillgångar. Våra politiker är inget annat än marionetter åt det globala kapitalet deras enda uppgift är att kollra bort medborgarna med förvirrad politisk retorik. Se bara på sossarna som gjort avbön under galgen och anammat SD:s politik till punkt och pricka. Vi måste ta makten över våra tillgångar och visa Wallenberg och de andra vasallerna vem som äger Sverige. Om sedan lite blod måste flyta så må det vara hänt. 

Alla vi människor har vår utmätta tid här på jorden (detta låter väldigt religiöst, men det är det inte), det är vad vi gör med denna tid som är det viktiga. De flesta säljer sin tid till smartare människor som tjänar pengar på detta. Vad är lönearbete annat än att sälja sin tid till någon annan som bestämmer vad du ska göra med din tid? Vem fan vill sitta vid ett skrivbord och sortera papper eller stirra in i en skärm hela dagarna, nä det finns bättre saker att lägga sin tid på. Allt detta insåg jag redan efter första klass, jag tycket det var rena natten att sitt still i en bänk och höra på en kvinna som malde på bakom katedern. 

Lönearbete har jag alltid skytt som pesten och gjort allt för att slippa det så gott det nu går i ett land som Sverige. Faktum är att det är rätt enkelt med sossarna vid rodret, man deltar i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd i sex månader sedan kan man stämpla A-kassa i nästan ett år och jobba svart vid sida om ( ja, jag är hantverkare och gillar det jag gör så jag lider inte så mycket av det). Kreativa yrken där man själv disponerar sin tid står jag ut med. Värst av allt är bildskärmsarbete där man tvingas sitta vid ett djävla tangentbord och utföra samma slentrianmässiga arbetsmoment dag ut och dag in. Läste någonstans att vi i genomsnitt har 30 000 dygn till vårt förfogande sedan är det slut. Ska man sälja denna dyrbara tid för en spottstyver för att någon finansvalp ska tjäna pengar på den?

Hade folk insett hur dyrbar deras tid är och hur kort livet är så hade de fan i mig inte stressat runt som skållade råttor och slösat bort tiden på en massa skit. Som nu detta med mobiltelefoner, hur mycket tid lägger inte folk ner på att peta på denna lilla löjliga mojäng? Får de mer livskvalitet av att få många likes på sin Facebooksida? Eller det här djävla Twitter, jag är redan trött på skiten efter en knapp månad. Jag tycker man ska införa medborgarlön så folk själv får bestämma vad de vill göra med sin tid, de som vill sälja den till profitörer kan göra det och den som vill disponera den själv kan göra det. Rent ekonomiskt är det inget som hindrar att man inför medborgarlön då produktionssektorn genererar så stora vinster redan så det både räcker och blir över. De enda som lägger hinder i vägen är politisk ideologi och Luthers arbetsmoral.