När det gäller konflikten mellan Nordkorea och USA och det upptrappade ordkriget är nog den intressantaste frågan hur bra kontroll Donald Trump har på sina generaler i Pentagon. Under missilkrisen på Kuba 1962 höll både Kennedy och Chrusjtjov på att tappa kontrollen över sina militära befälhavare. Med tanke på det uppskruvade läge Trump har skapat genom sina löften om att Nordkorea ska få se på en total förstörelse världen aldrig tidigare skådat så är risken stor att någon av galningarna i Pentagon tolkar detta som att det är fritt fram för att planera för en kärnvapenattack mot Nordkorea.

Ett amerikanskt kärnvapenangrepp på Nordkorea hade resulterat i en kontraattack från Nordkorea där de avfyrat de kärnvapen de har klara mot Söul och andra städer i Sydkorea samt mot japanska städer. Detta hade fått Kina att sätta sina styrkor i högsta beredskap, då det sista Kina vill ha är en amerikansk invasion av Nordkoreanskt territorium. För att Trump ska kunna beordra en kärnvapenattack mot Nordkorea fordras att hans utrikesminister Rex Tillerson även han auktoriserar en attack. Man beräknar att det idag finns 14 900 kärnvapen utplacerade runt om i världen, tillräckligt för att förstöra livsbetingelserna på jorden om så bara en fjärdedel av dem användes.

Vid ett globalt kärnvapenkrig kommer inte bara enorma mängder radioaktivitet att spridas, röken och dammet från sprängda storstäder kommer att förmörka solen för flera år framåt,  vilket ger upphov till vad man kallar "atomvinter" som förhindrar alla grödor att gro. Inom något år skulle stora delar av jordens växtlighet vara borta. Vansinnet i att lagra dessa mängder av kärnvapen och ha åtminstone 4 000 av dem redo att avfyras inom någras minuter säger lite om människans brist på verklighetsuppfattning. Ända sedan 1945 har mänskligheten levt under hotet av ett globalt kärnvapenkrig något som avfärgat sig på unga människors framtidssyn.  

Nu har man fått för sig att de ensamkommande "barnen" som genomgått åldersbestämning utan att upplysas att detta är en frivillig åtgärd är berättigade till skadestånd från Migrationsverket, något som kommer att hamna på skattebetalarnas nota. Med de volymer på mottagande vi har i Sverige kan man lugnt tala om en asylindustri där folk gör enorma inkomster på denna verksamhet. Det kan vara att tillhandahålla bostäder åt nyankomna som man hyr ut via lukrativa kontrakt med Migrationsverket eller det kan vara att agera gode män åt så kallade "ensamkommande barn" då man ser till att deras materiella behov i form av märkeskläder och skor, TV-spel, mobiltelefoner och annat tillgodoses.

Alla dessa människor som tjänar pengar på massinvandringen agerar flyktingkramare i media och vidmakthåller myten om invandringens ekonomiska fördelar. Dessa här medelålders kärringar som agerar god man åt unga afghanska killar kör med sitt dravel om att Migrationsverket skickar tillbaka dem i döden om de får avslag på sin asylansökan. Det enda skälet att dessa unga hazarer söker sig till Sverige är för att de här får en högre social status än om de stannar kvar i Afghanistan. I Afghanistan är det pashtunerna som har de ledande posterna i samhället, hazarerna utför för det mesta enklare sysslor. Ska Sverige ta ansvar för deras sociala kastsystem? Tänk om alla hundratals miljoner kastlösa indier får för sig att söka sig en bättre tillvaro i Sverige, då skulle välfärd, skolla och sjukvård kollapsa på mindre än en vecka.    

Det var ju tråkigt att höra att Ian Wachmeister avlidit i en ålder av 84 år. Wachmeister kom att öppna upp för en ny typ av svensk politik med bildandet av Ny Demokrati, en motpol mot systempolitikernas koncensuspolitik i invandringsfrågan. Tyvärr nådde inte Ny Demokrati ända fram mest på grund av inkompetenta partimedlemmar som ibland inte hade vett att hålla tand för tunga utan lät grodorna hoppa ur munnen. 

Man kan nog säga att Ny Demokrati bredde vägen för Sverigedemokraternas väg in i riksdagen då väljarna såg att det fanns möjligheter att rösta in invandrarkritiska partier i riksdagen. Vi kan tacka Ian och Bert för att de agerade murbräcka mot en kompakt invandringspositiv politik som drevs av de andra partierna. De fick folk att börja ifrågasätta de lögner om invandringen som övriga partier saluförde.