Historien med mordet på Nordkoreas diktators Kim Jong-Uns halvbror Kim Jong-Nam har urartat till en sämre spionhistoria, tre Nordkoreanska  kvinnor har anhållits av Malaysisk polis misstänkta för mordet. Kim Jong-Un förnekar som väntat all inblandning. Kim Jong-Nam bragtes om livet med sprutor med gift. Nordkorea och dess diktator verkar vara en tredje klassens aktör på den världshistoriska scenen.

Han har lyckats smälla av två halvtaskiga kärnvapen i nordösta delen av landet som orsakat jordbävning, vilken typ av kärnvapen det rör sig om är svårt att avgöra. Det kan vara den enklaste formen av uran 235 typ där man använder sig av kanonkule metoden. Eventuellt har man kommit så långt att man lyckats implodera en plutonium bomb. Principerna och ingenjörskonsten för implotionsbomber är allmänt känd kunskap idag. Bomberna var på cirka tio kiloton.

Kim Jong-Un aviserar att man nu kan anbringa kärnvapen på sina robotar, frågan är vilken precision robotarna har. Det hade ju varit rätt kul om Kim Jong-Un avfyrar en kärnvapenrobot som kommer ur kurs och exploderar över Pyongjang. Då hade världen varit ett problem mindre. Man kan anta att Kim Jong-Un lyckats värva arbetslösa sovjetiska kärntekniker på 1990-talet efter Sovjets fall. Jag ställer mig mycket tveksam till att nordkoreanerna på egen hand lyckats få fram vapenplutonium och lyckats konstrurera en plutoniumbomb. De har förmodligen köpt kunskapen utifrån.

Lyssnar på tokstollarna i riksdagen som diskuterar IT-säkerhet, man snackar om cyberattacker och intrång i datorsystem med känslig information. Hela problemet bottnar i den övertro man ställde till datoriseringen av samhället någon gång på 1960 - 70-talet. När så Internet blev allmän egendom i början av 1990-talet och man kunde kommunisera via datorerna var det ingen som tänkte på säkerheten. En dator är alltid skyddad från intrång så länge den inte är uppkopplad mot Internet. Likaså är ett företags intranet skyddat för intrång så länge deras servar inte är uppkopplade mot Internet.

Samtidigt som man grävde ner dessa miltals av optisk kabel till bredbandsnätet kunde man grävt ner ett parallellt svenskt intranet för stat och myndigheter. Ofta är det den mänskliga faktorn som utgör den största säkerhetsrisken, dumma gåshjärnor som inte kan komma ihåg koder utantill, utan skriver upp dem och förvarar dem i skrivbordslådan. Man undviker att använda kryptering då det är krångligt och bökigt. Klart länder i vår omgivning riktar attacker mot våra datasystem när de märker att de i stort sett är vidöppna.

Datorsystem som styr el- och vattenförsörjning bör överhuvudtaget inte gå att komma in i med mindre än att man bryter sig in i deras lokaler och bemäktigar sig en av deras datorer. Internet och surfande bör vara bannlyst på sådana ställen. Deras datorer bör överhuvudtaget inte ha tillgång till Internet. Att stå i riksdagen och tjata om dessa frågor och tillsätta utredningsgrupper hjälper inte, det är praktiska åtgärder som behövs.