Ingenting roar Elake Karsten så mycket som Leif GW Perssons polisromaner om den fryntlige kommisarie Evert Bäckström och hans osannolika kollegor vid Solnapolisen. En faschinerande detalj är Bäckströms matvanor som förmodligen motsvaras av GW:s egna matvanor, med tanke på omfånget av sagdas torso. När man läser om Bäckström öden och äventyr sitter man och småskrattar för sig själv och förstår att GW säkert har rätt roligt när han nedtecknar dessa historier. GW:s polisromaner skiljer sig avsevärt från de gängse amerikanska polisromanerna man läste i sin ungdom, det finns en cynisk humor och en underton som jag finner tilltalande. Samtidigt innehåller texten ett visst mått av samhällskritik och sparkar åt överheten. Kommisarie Evert Bäckström är höjden av korruption och lättsinne, han har definitivt ett större intresse av att tillfredställa sina köttsliga behov och fylla sin buk med god mat och dryck än att utföra ett gediget polisarbete. Jag vill varmt rekommedera dessa böcker och garanterar timmar av underhållning och skratt.

UG envisas med att kalla den inkompetete läkaren som granskas i programmet för just "läkare", är han inte kompetent att sköta de sysslor som förväntas av en läkare så är han ingen läkare i mina ögon, han är en charaltan, en kvacksalvare. Detta med inkompetent sjukvårdspersonal, läkare och sjuksköterskor, som uppvisar papper på utbildning i främmande land och som sedan får sin utbildning godkänd av myndigheten här i Sverige och en svensk legitimation verkar vara mer regel än undantag. Bristen på personal gör att man tar vad som helst och skiter i patientsäkerheten. De ansvariga cheferna på landstinget kör med det vanliga tugget och undanflykterna. 

De som innehar de tunga maktpositionerna i dagens Sverige är de sämsta och mest inkompetenta, bottenskrapet i samhället. Det är det politiska systemet med att tillsätta chefer efter politisk lojalitet istället för kompetens som är boven i dramat. Hela systemet är genomsyrat av svågervälde och korruption. Vi lever alla i en nation i förfall. Både skolan, sjukvården, äldrevården och polisorganisationen präglas av inkompetens, personalbrist och en allmän motvilja mot att försöka lösa problemen. De ansvariga politikerna svamlar som vanligt sin högtravande politiska smörja som i stort går ut på att de inte gjort något fel och därför är utan ansvar.

Det starkaste argumentet för att tillåta anonyma vittnen i svenska domstolar är de kriminella gängens totala förakt för rättssamhället. Förr var det inga problem för polis och domstolar att få folk att ställa upp och vittna, idag vågar ingen vittna och det med all rätt. De kriminella gängen har sina tentakler ute i samhället och lyckas trots de är anhållna eller häktade komma i kontakt med sina medarbetare i sina respektive gäng, dessa hotar sedan vittnet själv och dess familj. Många gånger agerar advokaterna förmedlare av information till de andra gängmedlemarna.

Så länge läget är som det är och domstolarna avslöjar vittnets identitet så vill jag uppmana alla att vägra vittna. Vid förfrågan från polis om man sett eller hört något ska man hårdnackat förneka detta, nä jag tittade bort och höll för öronen, eller jag skiter i vad ni säger ni får hellre spärra in mig än att jag vittnar. Gängen har inga skrupler, varken de kriminella MC-gängen eller de kriminella invandrargängen, de mördar utan vidare ett vittne som hotar deras versamhet. Det är en del i deras maknadsföring att folk ska veta att de råkar illa ut om de går till polis och myndigheter. 

Först när våra naiva dumma politiker fattat detta och stiftar de lagar som behövs för att komma till rätta med gängens våld och hot kommer folk att våga öppna munnen. Folket ute i förorterna vet precis vilka som utgör den hårda kärnan i gängen, men de är livrädda för dem. De vet att de i bästa fall får sin egendom förstörd och i värsta fall kan mista livet om de pratar öppet om gängen och deras kriminella verksamhet.

Var på bokrean i Malmös enda bokaffär Akademibokhandel, köpte två romaner av Leif GW Persson, "Kan man dö två gånger" och "Bombmakaren och hans kvinna". Gick in på Åhlens som också hade bokrea, där stod tre små bord med åtta vuxenböcker och resten barn- och ungdomsböcker! Det kallar dom för bokrea. Bokrean har blivit till ett skämt som allt annat i Sverige, tacka vet jag bokreorna på 1980-talet då kunde man fortfarande göra fynd. På ett sätt förstår jag att man dragit ner på både bokaffärer och bokrea då folk slutat läsa böcker, de läser bara en massa skit på Facebook och Twitter. Läser dom så är det på plattan. Fy fan vilken utveckling.

Så har ännu en hög statstjänteman blivit påkommen med korruption. Det är Skatteverkets generaldirektör Ingemar Hansson som agerat ombud för sin särbo som kommit i konflikt med ett arkitektkontor. han har utnyttjat sin maktposition och kommit med underförstådda hot mot arkitetkontoret om de inte gav kraftig rabatt till hans särbo. Ännu en av dessa politikt tillsatta cheferna som förlorat sig i maktfullkomlighet och fiffel. Kanske det är dags att återinföra tjänstemannaansvaret så att dessa korrupta fifflare kan straffas. Sätt minimum två års fängelse för chefer occh tjänstemän som missbrukar sin ställning för egen eller annans vinning. Det får bli ett slut på att det politiska etablissemanget håller höga statstjänstemän om ryggen. Alla dessa skandaler och affärer skadar medborgarnas tilltro till statsmakten.

Idag är det den 22 februari och årets bokrea startar. Bokrean idag är inte som bokreorna förr då förlagen sålde ut sina förlagsrester, iddg är det mest ett jippo där man säljer böcker speciellt tryckta för bokrean. Dock tänker jag bege mig ut och inköpa ett par Lief GW Persson romaner som jag fuinner underhållande att läsa, kollade som hastigast i Akademibokhandelns katalog och tyckte utbudet av historiska böcker och memoarer var magert. En tredjedel av katalogen var barnböcker, något som knappast förekom förr på bokreorna. 

Den enda bok som riktigt intresserar mig finns inte på rean då den är nyligen utgiven, det är en bok om nazistideologen Alfred Rosenbergs dagböcker. Dessa användes av åklagarsidan i Nürnbergrättegången men försvann sedan i något amerikanskt arkiv där de legat till nutid. De har nu återfunnits och blivit föremål för forskning och en bok. Historia är ett ämne som alltid intresserat mig, håller just på att läsa om boken om pansarslaget vid Prochorovska, mer känt som slaget om Kursk. Detta slag kom att präglas av den sovjetiska historiesynen under många år, en syn som kom att anammas även av de västliga historikerna. Det var först när två svenskar, Anders Frankson och Niklas Zetterling tog sig an historien som man fick en mer nyanserad och objektiv bild av skedet i juli 1943, det som kom att kallas världens största pansarslag.