Ibland är det hopplöst att blogga här på bloggplatsen.se, det tar evigheter innan editorn reagerar. Jag hinner skriva fem sex ord innan de dyker upp på skärmen. När man sedan ska spara inlägget så står datorn bara och mal och mal. Sedan kommer ett meddelande att man är nerkopplad. Misstänker att FRA fått order att göra allt för att hindra mig från att blogga. Man får stänga ner uppkopplingen och sedan logga på igen och hoppas det fungerar. Snacka om att vi lever i en polisstat.

Här försöker man vara schysst och ärlig, hittade ett bankkort på trottoaren i lördags och snäll och ärlig som man är så lämnade jag in det på banken idag. Tror ni man fick någon hittelön? Tji den! 

Man har inte mycket för att vara schysst i det här jävla tjyvsamhället. Man skulle satsat på politiken och blivit en korrupt jäven som bara skodde sig.

Det är hög tid att vända det självförakt svenskarna hemfallit åt till nationell stolthet. Kärlek till fosterlandet är en helig dygd och den som älskar sitt fosterland älskar också sitt förflutna, som bara är nuets moder. Länge nog har den vänsterextrema kultureliten fått predika sitt Sverigefientliga budskap. Av ledande politiker har vi fått höra att vårt midsommarfirande är töntigt och att vår kultur bara består av brutalitet. 

Visst finns det en svensk kultur och fenomen som är utpräglat svenska, kärleken till naturen och vår omtanke om djuren är typiskt svenska drag. Vår naturlängtan har kommit till uttryck i allemannsrätten, som är typiskt svensk. Många av de svenska kulturdragen har sitt ursprung i det gamla bondesamhället, där bygemenskapen var ett utmärkande drag.

Detta att vi skandinaver skulle skämmas över vår vikingatid finner jag absupt. Under vikingatiden skapades en konstart i form av träsniderier som lugnt står sig i ett internationellt perspektiv. Vår båtbyggnadskonst finner knappast sin motsvarighet någonstans. Utan fruktan gav sig våra förfäder ut på seglatser som förde dem till Nordamerika. Är detta något vi ska skämmas för? Visst vi plundrarde klostret i Lindisfarne men det var något som låg i tidsandan. Man ska hålla i minnet att det bara var ett fåtal individer som gav sig av på vikingafärd, de allra flesta var fredliga bönder. Vår stora olycka var när den kristna missionen nådde Norden och förslavade vårt en gång så stolta folk.