Kommer detta bräckliga korthus som världsekonomin utgör hålla eller brista? Vi har sett bostadsmarknaden i USA kollapsa, här i Sverige talar man om en bostadsbubbla som kommer att brista. Vad kommer att hända om världsekonomin går mot en ny krasch och en ny depression likt den i oktober 1929? De populistiska partierna i Europa kommer att vässa sina argument och radikaliseras. Massarbetslösheten kommer att garantera deras tillväxt och seger. Den stora muslimska minoriteten i Europa kommer att bli de nya syndabockarna för de populistiska partierna, redan nu kan man skymta dessa tendenser. 

Den stora risken vid en ny depression är att man startar ett storkrig för att hålla igång industrialismens hjul, detta är ett gammalt beprövat recept. Problemet är att ett storkrig lätt kan urarta i ett förintande kärnvapenkrig där inga vinnare finns. Idag är risken större än 1929 att en ekonomisk nedgång med en depression får än globalare konsekvenser, industrierna i Kina skulle över en natt sakna avsättning för sina produkter. Miljarder människor skulle stå utan ekonomisk hjälp och massvält med därpå följande epidemier hade blivit följden. Inget land står utanför den globala marknaden idag och ekonomin är ett luftslott som bara existerar så länge folk tror på det.

Kryss i taket, en person gripen för skottlossningen på Bergsgatan i Malmö. Mannen greps i Rosengård (var annars?) och är misstänkt för att vara inblandad i den skjutning som inträffade kring klockan fyra i dag. Norra Skåne har ett reportage.

Snacka om att man lever i en belägrad stad, när jag skulle till ICA och handla rågbröd (som de givetvis inte hade) så hade polisen spärrat av Norra Parkgatan, hela Möllevångstorget och en del av Bergsgatan. Då jag frågade en polis hur jag skulle ta mig till ICA sa han att jag fick cykla runt hela Folketspark, på min fråga har de skjutit nu igen fick jag inget svar. När jag kom hem kollade jag på Text-TV och mycket riktigt hade någon skjutit på Bergsgatan och en tomhylsa hade upphittats. Det var fullt pådrag med helikopter i luften och snutar överallt. Det börjar bli en del av vardagen att det skjuts i Malmö. Det är lättare att få tag i ett skjutvapen än ett rågbröd i Malmö.

Denna utveckling har vi massinvandringen att tacka för, jag kan inte tänka mig att de svenska grovt kriminella är lika skjutglada som snarstuckna araber eller albaner. Ofta handlar skjutandet om att bevara sin heder, någon har sagt något nedsättande om någons mamma eller syster och detta måste genast hämnas för att upprätthålla familjens heder. Detta är en sjuk kultur som inte hör hemma i de Nordiska länderna, en kultur som de aningslösa politikerna skaffat hit genom sin generösa okontrollerade asylpolitik. Knappt någon har gripits för alla dessa skjutningar trots att det säkert finns många som känner till vilka förövarna är. Det råder en tystnadskultur inom dessa invandrargrupper, man talar inte med polis eller myndigheter.  Hur länge vi ska finna oss i detta är upp till väljarna, rösta bort alla utom SD så löser sig problemen. Med ensam majoritet så kommer SD inte att dra sig för att kasta ut folk och sätta folk i interneringsläger.

Jag undrar hur snacket gick i maktens korridorer när man beslöt att Sverige skulle bli mångkulturellt och föra en generös asyl- och flyktingpolitik? Tänkte man någonsin på svensken och vad han tyckte, eller hade man bara en allmän föreställning om att svensken var snäll och generös och skulle acceptera detta faktum utan att gnälla och debattera? Det var väl den enväldige despoten Olof Palme som började snickra på idén med det multietniska samhället, hans regering hade sett hur bra det gått med 50 och 60-talets arbetskraftsinvandring och trodde det skulle gå lika bra med chilenare, palestinier, irakier och iranier. Det var i början av 1980-talet som asylinvandringen tog fart mycket tack vare konfliken Israel/Palestina och kriget mellan Iran och Irak. Sedan kom nästa våg under Balkankonflikten i början av 1990-talet då vällde det in 45 000 Kosovoalbaner samt en massa bosniska muslimer.

Det är i denna veva motståndet börjar växa och Sverigedemokraterna bildas, Ny Demokrati tar plats i riksdagen och systempolitikerna börjar inse att det inte var så lätt att pracka på svensken det mångkulturella samhället. Åren därpå har vi en ständig ström av asylsökande varav de flesta är välfärdsmigranter eller ekonomiska flyktingar som hört hur bra och kravlöst det är i Sverige. 2015 tar det hus i helvete och även politikerna inser att man tagit sig vatten över huvudet, problemen med utanförskapsområden kommer i dagen och de kriminella gängen blir allt fräckare. Svensken börjar vakna upp och inser vad man skapat för helvete bakom hans rygg. SD:s opinionssiffror bara stiger och folk börjar uttrycka sitt missnöje öppet. Det som var otänkbart att säga offentligt bara får ett halvår sedan sades plötsligt i TV-sofforna. Massinvandringen till Sverige har blivit en ödesfråga, en fråga om en nations kulturella överlevnad.

Kräv därför raka svar av era politiker i invandringsfrågan inför valet 2018. Låt dem inte slippa undan så som de gjort vid tidigare val. Kräv att Sverige stänger sin gränser för all vidare asyl- och flyktinginvandring. Kräv att politikerna tar strid mot Bryssel och vägrar ta emot några kvoter, hävda att Sverige gjort sitt och nu vill att vi istället kan skicka vårt överskott på flyktingar till de andra EU-länderna.

Att bo i Malmö är som att bo i en belägrad stad. Man förstår inte vad folk som går på gatorna säger då de pratar främmande språk. Folk har underliga främmande kläder, kvinnor i omfångsrika tygsjok med barnvagnar och en hel skock ungar i hasorna. Är man född och uppvuxen i Malmö så har man sett förändingen, i ens ungdomen var nästan varenda taxichaufför svensk, idag finns det knapp någon svensk som kör taxi det är bara araber och färgade. Varenda kvartersbutik innehas av en arab, alban eller asiat. Jag minns när den siste svensken fördrevs från Möllevångstorget, det var en svensk potatishandlare "Saxtorps potatis" som hade en butik vars fönster slogs sönder regelbundet samtidigt som araber kom in och undrade om han inte ville sälja sin butik. Sådant skrev inte pressen mycket om. 

På den tiden omnämdes bara de positiva delarna av invandringen, det var kulturberikande och gjorde Malmö till en levande stad. Idag är tongångarna lite mer försiktiga då det blivit uppenbart för de flesta att med invandringen har vi också fått bilbränder, dödsskjutningar och en våldsam kriminialitet. 

Det var i mitten av 1990-talet som man lyfte på locket i Danmark och började debattera invandringen öppet i tidningarna, samtidigt slog censuren till för fullt i Sverige och man beskyllde danskarna för att vara rasister. Den öppna danska debatten ledde till en mer restriktiv invandringspolitik med högt ställda krav på dem som sökte asyl i Danmark. Samtidigt fortsatte Sverige med sin aningslösa låt gå politik, ett okontrollerat flöde av välfärdsmigranter vällde in över våra gränser dagligen.

Idag bor det fler utrikesfödda i Malmö än det bor etniska svenskar. Vi vet alla hur man från politiskt håll trixar med statistiken och räknar alla med svenskt medborgarskap som svensk, trots att de flesta svenskar betraktar dem som främlingar och utlänningar. Ju mer främmande deras kultur är desto mer utanför blir de, somalier och araber kommer aldrig att betraktas som nordbor och kommer för överskådlig tid att ha svårt att komma in på arbetsmarknaden. Den rasism som alltid funnits i bottnen på den svenska folksjälen kommer att växa sig starkare och bli mer synlig i samma takt som politikerna daltar med alla dessa nytillkomna. Rasismen är inte synlig men den finns där ständigt närvarande hur mycket pengar regering och riksdag än lägger på upplysning. De flesta svenskar medger inte att de är rasister utan betraktar sig själva som toleranta och öppna, men häll i dem lite sprit och låt deras sanna jag komma fram så blir det en annan låt i skällan. Då heter det att det är för många som kommit hit och att araber och muslimer är ett problem då de inte vill anpassa sig. Till slut kryper det fram de flesta vill att vi kastar ut de flesta ickeeuropéer.