Låt oss likt i Aldous Huxleys "Du nya sköna värld" avskaffa kvinnan som barnalstrare och föd upp fostren i provrör eller i en artificiell konstgjord livmoder. Jag är så in i helvetes trött på att höra dessa feminister och gamla batikhäxor gapa om sina rättigheter. Man har via feminismen slagit sönder kärnfamiljen och skapat generationer av rotlösa barn och ungdomar. Låt oss ta vårt förnuft till fånga och återgå till familjebildningen där kvinnan om hon vill kan stanna hemma och passa barnen. Det är inte en ekonomisk fråga då vi idag kan införa basinkomst eller medborgarlön för alla. De flesta tyngre industrijobb som genererar de stor exportinkomsterna är idag automatiserade. Enda anledningen till att man inte inför medborgarlön är politisk, man vill ha kvar illusionen av en socialdemokrati som tillvaratar arbetarnas intressen mot kapitalet och arbetsgivarna. Man hänger kvar vid ideologier framsprungna ur industrialismens konflikter på 1800-talet då det kapitalägande borgerskapet stod emot de socialistiska arbetarna. Den tiden är för länge sedan förbi. 

Alla de politiska partierna vi har i Sverige är egentligen passé och det är dags att införa något nytt. Ett paradigmskifte måste till för att bryta den förlamning som blockpolitiken skapat vare sig det handlar om republikaner mot demokrater eller borgare mot socialister. Det är politiken som splittrat samhället och skapat polariseringen och alla andra avarter som feminism, genusideologi och andra naturvidriga företeelser. Ska vi komma till rätta med överbefolkning, klimat- och miljöproblem så måste vi ändra saker och ting i grunden. Börja se på oss själva med andra ögon. Som det är nu är vi alla förslavade i konsumtionens ekorrhjul, offer för en politisk och finansiell elit. De är denna elit som ligger bakom upplösandet av kärnfamiljen och skapandet av den statliga barnuppfostran som egentligen är en form av indoktrinering i den för tillfället rådande värdegrunden. 

Tidigare var det familjen som gav sina barn de normer och värderingar man tycket var de rätta. Staten skulle inte lägga sig i vad folk tyckte och tänkte, den skulle bara ombesörja den yttre och inre tryggheten för medborgarna. Det var socialdemokraterna som införde det totalitära samhället som kontrollerade medborgaren från vaggan till graven precis som i DDR. De införde förskolorna, den nioåriga grundskolan samt tog bort det gamla gymnasiet och ersatte det med en urvattnad skolreform där yrkesskola och teoretisk utbildning slogs ihop och sades vara lika mycket värd. Detta med lika mycket värd är något som gått socialdemokratin och de övriga partierna på hjärnan och lagt grunden för det sjuka samhälle vi har idag. Familjebandens upplösning och tvånget för båda parterna att gå ut i arbetslivet öppnade också upp för det mångkulturella samhället som skulle ersätta det tidigare i stort sett etniskt homogena. Vi ser resultatet av detta befolkningsexperiment i dagens kaosartade tillvaro med eskalerande våld och kriminalitet.

Domen på två års fängelse mot den 72-årige Jean Claude Arnault för ett sju år gammalt fall av "oral våldtäkt" känns lite krystad ur juridisk synvinkel. Kvinnan hade frivilligt hängt på den då firade kulturprofilen som drev en kulturklubb som besöktes av huvudstadens kulturelit. Att känna Arnault var en form av inträdesbiljett i de finare kulturella kretsarna något som denne franske erotoman säkert utnyttjade när det gällde kvinnor. 

Att det hela dröjer sju år och kommer i dagen först nu beror uteslutande på det drev som batikhäxorna startade efter att man i USA dragit igång #Metoo rörelsen efter att det framkommit att filmproducenten Harvey Weinstein utnyttjat en rad kända aktriser. Här hemma i ankdammen kände man väl ett behov av att dra fram några kändisar som utnyttjat unga brudar, den förste att hängas ut blev TV4:as Martin Timell. Timell anklagas för att ha tafsat på en kvinna i en badtunna under en fest, Timell frikänns senare från dessa anklagelser. Detta var väl inte fint nog så efter ett tag framträder 18 kvinnor i Dagens Nyheter och i ganska likalydande ordalag anklagar Arnault som då kallas "kulturprofilen" för sexuella övergrepp och trakasserier.

När det sedan visade sig att Arnault via sin fru Katarina Frostenson som satt i Svenska Akademien hade påverkat akademin så var skandalen ett faktum. Arnault var i praktiken redan i förhand dömd av medierna, man ville ha en syndabock att hänga ut. Drevet var igång så att säga, samma typ av drev som drabbade Julian Assange. Inte för att jag tror Jean Claude Arnault är någon ärbar man, tvärtom är han nog ett riktigt svin men detta hör inte till saken. Kvinnor med kulturella ambitioner gick frivilligt i säng med Arnault och ångrar detta först sju år senare i samband med Metoo-drevet. Då framträder 18 kvinnor med kopplingar till det svenska kulturlivet och hänger ut Arnault som en våldtäktsman i DN. 

En kvinnlig kammaråklagare, Christina Voigt beslutar sig för att åtala Arnault som blir häktad och fälls av tingsrätten med en kvinnlig lagman, Gudrun Antemar i spetsen. Den svenska pressen lallar så klart med, vem fan skulle våga protestera mot fittstimmet i dessa dagar? Hade det varit fråga om en vanlig knegare och en vanlig hemmafru så hade fallet aldrig gått till åtal, det hade ansett för gammalt. Förmodligen är sista ordet inte sagt i denna rättssak då saken överklagats till hovrätten. Det ska bli intressant att se vad en rätt enbart sammansatt av juridiskt sakkunniga kommer att säga. Kommer man att falla undan för det politiska trycket från feministvänstern eller kommer man att göra en objektiv saklig bedömning av detta sju år gamla fall?        

Har alla förnuftiga svenskar emigrerat eller skrämts till tystnad, märker ingen hur vårt en gång så välordnade samhälle håller på att brytas sönder och falla samman? Vansinniga förslag och idéer som för några årtionden sedan avfärdats som ren och skär galenskap tas idag på blodigt allvar. Förr styrdes Sverige av en omutlig kader av neutrala korrekta tjänstemän som aldrig ifrågasatte regeringens ideologi, de utförde sin uppgift enligt det reglemente och de normer som fastställts för deras uppgift. De skulle aldrig komma på tanken att lägga personliga värderingar i sitt tjänsteutövande. Detta garanterade att alla medborgare behandlades lika inför lagen oavsett etnicitet, religion eller kultur.

Idag har vi ett totalt kaos inom det offentliga sektorn då den drabbats av en närmast patologisk normupplösning, de flesta tjänster inom den icketekniska sektorn har besatts av folk med vänstersympatier som lägger in empatiska synpunkter i sina beslut. Detta gör att man inte längre har den neutrala kontinuitet inom beslutsfattandet som präglade det gamla Tjänstemannasverige. Projekt och idéer som förr hade avfärdats som total galenskap tas idag på fullaste allvar och beviljas skattemedel. Ta bara en sådan sak som genusforskning vars grundläggande idé är att könen är en social skapelse som inte har sin grund i biologi och genetik. Eller alla dessa HBTQ-projekt som får hundratals miljoner i anslag.

Vad har hänt, var tog det sunda förnuftet vägen? Vad är det för galningar som styr och ställer i vårt samhälle? Varför hörde vi aldrig några protester, från både borgerligt och socialistiskt håll rådde en närmast religiös konsensus i de övergripande samhällsfrågorna och värderingarna. Från medialt håll överöstes medborgarna av en propagandistisk agenda-journalistik avsedd att cementera de värderingar och normer en politiker- och kulturelit slagit fast. Få vågade protestera i det kollektiviserade Sverige och den som gjorde det blev utfrusen och satt i karantän.

När så efter många års kamp ett politiskt oppositionsparti lyckades ta sig in i riksdagen så var det ingen hejd på svartmålningen och de nedsättande epiteten man klistrade på detta parti. Populismen blev det hot som ersatte det gamla kommunist hotet från Öst. Plötsligt fanns det ett parti som sa det många medborgare tänkt i tysthet i många år. Ett parti som ifrågasatte den rådande ordningen med oneutrala tjänstemän som drev sin egen agenda utifrån empatiska synpunkter och sökte stöd i media. Invandrarverket blev Migrationsverket och befolkades med asylaktivister som såg som sin uppgift att bevilja så många PUT som bara var möjligt. När inte det räckte gick politikerna in och stiftade speciallagar som kringgick Migrationsdomstolarnas regelverk.

Det hela bäddade för en osäkerhet vad som gällde och inte gällde rent juridiskt. Problem har alltid lösts med lagstiftning i Sverige, så när vissa åsikter kom att anses som farliga stiftade man gummiparagrafer som kunde användas att tysta misshagliga åsikter och uttalanden. Man skapade med juridikens hjälp en åsiktskorridor och något man kallade "värdegrund" som enligt denna är alla människor "lika mycket värda" en felöversättning av FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna som säger att "equal in dignity" - lika i värdighet, vilket är något helt annat. Detta har gett upphov till ett "tolkningsföreträde" hos vissa minoriteter som genom detta kommit att få en privilegierad juridisk särställning helt i strid med ett rättssäkert samhälle. 

Det är hög tid att svensken vaknar och inser vad de styrande håller på att göra med vårt en gång så välfungerande samhälle. Invandringen har kommit att utgöra ett alibi för mycket av den repressiva lagstiftning som kommit till på senare tid. Likaså har feminismen fått på tok för stort utrymme i den offentliga debatten, det handlar inte längre om kvinnors lika lön för lika arbete och likhet inför lagen, det har urartat i radikalfeminism med rent militanta inslag. Idag har kvinnan en privilegierad ställning gentemot mannen rent juridiskt, man har vänt på förhållandet.