Att kalla sig demokrat innebär inte per automatik att man är antitotalitär, det gamla DDR kallade sig "demokratisk republik" och alla vet att DDR var själva essensen av en totalitär polisstat. Vad utmärker då en fri demokrati som värnar om de fri- och rättigheter som man förknippar med en västerländsk demokrati? För det första garanteras alla medborgare total frihet att tänka och tycka vad de vill, hur avskyvärda deras åsikter än må vara. Var och en garanteras friheten att publicera sina tankar i text och bild på vilka medier det än må vara. Samhället (staten) garanterar medborgarnas rätt att uttrycka sina åsikter utan att drabbas av våld eller andra repressalier från medborgare som inte delar deras åsikter. Ofta är inte detta något större problem i fria demokratier då majoriteten inte hyser några extrema åsikter och har överseende med den lilla minoritet som har avvikande åsikter.

I en fri demokrati håller man med jämna mellanrum fria val där medborgarna får rösta fram de personer man anser vara bäst lämpade att styra samhället. De medborgare som ställer upp i valet får fritt argumentera för sin sak i offentliga debatter och sammankomster. I en fri stat har man direktdemokrati, det vill säga man röstar på en person istället för en politisk ideologi. Detta gör att dugliga medborgare utanför det politiska systemet kan ställa upp till val. Valet till parlamentet eller riksdagen är hemligt, det vill säga ingen kan se vad du röstat på. Den fraktion som erhåller mer än 50 procent av rösterna kan bilda en regering, detta kallas majoritetsregering. Uppnår ingen majoritet kan en minoritetsregering bildas av de parlamentsmedlemmar som kan snacka sig samman och som delar åsikter i de flesta frågor. En minoritetsregering kan fällas av övriga i parlamentet om de så önskar, man utlyser då ett nyval. 

En totalitär stat eller diktatur som det också kallas, kan mycket väl kalla sig demokratisk, ha ett parlament och hålla val, det är bara det att för medborgarna är det som att välja mellan pest eller kolera. Alla partier som ställer upp i en diktatur har ungefär samma åsikter. Friheten att tänka och tycka är inskränkt, staten bestämmer vad man får lov att tycka och offentligt ge uttryck för. Media i form av tidningar, radio och TV är kontrollerade av staten eller samarbetar med staten på så sätt att en sorts självcensur uppstår, man låter inte oppositionella komma till tals helt enkelt. Angiveri är vanligt i denna typ av samhällen, staten uppmanar medborgarna att hålla koll på varandras åsikter och ange dem som hyser avvikande åsikter. I en totalitär stat kan medborgarna straffas i en domstol för att de gett uttryck för fel åsikter eller har fel religion. En diktatur kan också vara en religiös diktatur styrd av präster och där lagarna baseras på religiösa påbud. 

Skendemokratin eller kryptodiktaturen är alltid de svåraste att dissekera och genomskåda då de vanligtvis försöker ge sken av att inte inskränka i medborgarnas fri- och rättigheter, vidare håller de fria val med jämna mellanrum som ger sken av valfrihet. Ofta har man representativ demokrati i en skendemokrati, det vill säga medborgarna får välja ett politiskt alternativ som inom sig utser de som ska representera i parlamentet. Detta gör att systemet ofta präglas av nepotism och vänskapskorruption, det är inte de som är mest kompetenta som utses utan de som har de djupaste vänskapsbanden med partiledningen och partiledaren eller som har en hållhake på partitoppen som gör att de nomineras. I skendemokratin har alla partier som tillåts representera i parlamentet ungefär samma åsikter och grundsyn på hur samhället ska styras. Systemet i sig själv gynnar de som styr det, så det finns ofta inget större intresse för reformer av själva maktsystemet, man biter inte den hand som föder en så att säga.

En riktig diktatur leds ofta av en enda ledare eller av en liten grupp personer, de senare präglar militärdiktaturer som leds av en grupp högre officerare som tagit makten med våld. I en diktatur vet medborgarna vad de får lov att säga och tycka offentligt samtidigt som de är väl medvetna om att alla medier är kontrollerade av diktatorn eller gruppen som styr. Man vet att det som står i tidningen inte nödvändigtvis behöver vara sant utan snarare ska bekräfta suveräniteten i diktatorns politik. Det är ofta lättare att leva i en riktig diktatur än i en kryptodiktatur, då reglerna är tydligare i en riktig diktatur. Man vet vad man får och vad man inte får. En riktig diktatur behöver nödvändigtvis inte vara dålig då arbetarna mycket väl kan vara välavlönade och den materiella standarden kan vara hög.

Detta är mycket beroende på diktaturens förhållande till det internationella kapitalet, samarbetar den och låter internationella konsortier fritt bryta mineraler eller olja så uppstår sällan problem. Problemen börjar ofta när en diktatur eller för den delen en demokrati förstatligar landet resurser och själv vill ha kontrollen över landets tillgångar, då drabbas landet ofta av sanktioner och utländska intressen försöker genom inre konflikter skapa underlaget för ett maktskifte till kapitalets fördel. Detta skedde i Libyen då Gaddafi vägrade få betalt för landet olja i dollar. USA reagerade omedelbar då en av denna nations viktigaste mål är att bevara dollarn som betalningsmedel för olja och guld. Detta förhållande gör att även en riktig demokrati där folket bestämmer skulle ha svårt att hävda sig om folkets vilja går emot USA:s intressen. Mindre länder oavsett om de är totalitära eller fria demokratier måste välja att ansluta sig till antingen USA, Kina eller Ryssland. EU är som union bara att betrakta som en vasallstat till USA.

Detta är väl i korthet en generell analys av vad som skiljer en fri demokrati från en diktatur. Det otäcka är den gråzon som finns mellan båda dessa ytterligheter. Det närmaste man kan komma en riktig fri demokrati är nog Schweiz där man genomför folkomröstningar om tillräckligt många medborgare begär detta. Motviljan mot folkomröstningar är typisk för skendemokratier. Sverige får man nog som Roland Huntford skriver i sin bok "Det blinda Sverige" betrakta som en enpartistat då någon riktig opposition inte existerat. När så SD dyker upp går de andra partierna samman för att utesluta dem från allt politiskt inflytande. Allt tecken på att Sverige inte är något annat än en skendemokrati eller en kryptodiktatur.

Det märks på tonen hos socialdemokraterna att de känner hur marken gungar under dem. Ute i Europa är de socialdemokratiska partierna näst intill utrotade i många länder samtidigt som de nationalkonservativa vinner terräng. Folket har tröttnar på vänsterns galenskaper och totala oförmåga att sätta gränser. Man har låtit feminismen övergå i rent manshat och en ren häxjakt många gånger, detta sätter sina spår politiskt. Samma sak gäller asyl- och flyktingpolitiken där man länge hävdade att det inte fanns något tak då Sverige var en rik nation. Idag ser vi att vi inte var så rika som vissa politiker hävdade, man snålar in på äldrevården för att kunna försörja unga afghaner utan flyktingstatus.

Dagligen ser man denna snedvridning i migrationspolitiken, unga nyanlända män kommer i svindyra dunjackor som de rätteligen inte borde har haft råd till om de varit riktiga flyktingar. Brukar passera en klädbutik där de sitter ett gäng araber och hänger på kvällarna, utanför står fyra lyxbilar. Jag tror inte man kan tjäna ihop till dessa på att sälja jeans och T-shirts. Många gånger är affären bara en fasad för annan mer ljusskygg verksamhet, problemet är att samhället har en beröringsskräck att närmare granska och ifrågasätta dylik verksamhet. På nyheterna sa man att kokainmissbruket ökat lavinartat i Sverige och nu förekom även i småorter. Ser man inget samband mellan invandringen och den ökade narkotikahandeln? 

Det är när missförhållandena börjar bli allt för synbara och de etablerade partierna undviker att ta tag i problemet som populistiska nationella partier fyller tomrummet med sin "rädda nationen" retorik och inte blir situationen bättre av att socialdemokraterna ensidigt fokuserar och svara med en förvirrad "konservativa krafter är ett hot mot demokratin i hela Europa" retorik. Den brunsmetning som både socialdemokratin och de liberala krafterna ägnat sig åt har enbart varit kontraproduktiv och mest ägnad åt att boosta de egna leden. Det råder ingen tvekan om att de politiska vindarna har vänt, mycket tack vare den ansvarslösa invandringspolitiken och bristen på integration. Brexit var en följd av invandringspolitiken till England, folket hade tröttnat på denna flod av utomeuropéer som anlände dagligen från Frankrike.

Samma sak här i Sverige fler och fler har fått nog av invandringen och alla de negativa konsekvenser den fört med sig. De senaste årens gruppvåldtäkter och gängskjutningar sköt fart efter den sanslösa flyktingvågen hösten 2015 då 93 procent av dem som anlände var unga muslimska män. Det går inte längre att dölja missförhållandena och de kostnader de för med sig. När BRÅ ville kartlägga etnisk tillhörighet i relation till viss brottslighet så skrek vänstern sig hesa i protest. Samma sak när polisen ville offentliggöra vilka bostadsområden som räknades som särskilt utsatta och problematiska. Vänstersocialisterna vill hela tiden mörka det negativa resultatet av sin generösa asyl- och flyktingpolitik. Vad som är förvånade är att inte den politiska reaktionen kommit tidigare.

När den nu kommer försöker statsmakterna tysta alla kritiska röster med rena censurmetoderna. Man stänger ner YouTube-konton som "Feministinspektionen" och "Granskning Sverige" ivrigt påhejade av socialförsäkringsminister Annika Strandhäll på Twitter. Är dessa politiker så fartblinda och maktberusade att de inte själva inser vilka metoder de använder? De är ju inte ett dugg bättre än de regimer de själva kritiserar. Faran är att man piskar upp sådana stämningar att våld och hämnd kommer att följa i spåren på ett paradigmskifte. De som nu är förtryckta kommer själva att bli förtryckare. En represiv och censurerande politik brukar aldrig leda till något gott, tvärtom det retar upp folk och får dem att visa sina sämsta sidor.

De sökmotorer och de algoritmer som styr näthandelsföretagen är rena bedrägerierna. De lurar och triggar dig att köpa. De höjer priset på de varor du titta ofta på samt börjar signalera att det bara finns ett fåtal kvar, allt för att få dig att köpa. Många människor är helt omedvetna om detta och tror att; "oj nu finns bara en kvar i lager det är bäst att köpa". Även auktionssidor som svenska Tradera är mer eller mindre bedrägeri. Rapporterade oegentligheter bryr sig Tradera inte om de är bara intresserade av att tjäna pengar på alla dessa dårar som trissar upp priset på slitna begagnade varor. Det är rätt roligt att se "blåbär" med bara ett fåtal omdömen som bjuder mot varandra och trissar upp en begagnad klocka till ett pris som vida överstiger vad du får ge för en ny på den europeiska nätmarknaden.

Egentligen är hela Nätet idag en tummelplats för bedragare och manipulatörer. Så fort jag får höra att en uppgift kommer från nätet så drar jag öronen åt mig, då jag av erfarenhet vet att ofta är det "fakta" tagna ur tomma luften. Idag kan man inte lita på något, dagstidningar och kvällspress är mest fejknyheter och försök att manipulera läsarens åsikter. Bonnier äger idag merparten av den svenska pressen vilket säger en del om "oberoendet" och objektiviteten. 1930-talets nazister som hetsade mot "judepressen" fick till slut rätt, den judiska familjen Bonnier äger i stort sett pressen i Sverige liksom en stor del av bokutgivningen. Detta är bara fakta sedan kan de yla antisemitism bäst de vill.

Fler och fler börjar vakna i Sverige och inse det ohållbara i den utveckling som följt i spåren på en allt för stor flyktinginvandring. Största orsaken till att högerpopulismen växer i Europa och Sverige är invandringen och den kriminalitet som följt i dess spår. Att som vänstern förneka att det finns ett samband mellan hög invandring och ökad grov kriminalitet och försöka bortförklara det med socioekonomiska faktorer är att skjuta sig själv i foten. De uppmärksammade gruppvåldtäkterna har enbart kulturella orsaker, de som kommit hit de senaste årtionden kommer från kulturer med en helt annan kvinnosyn där man tycker det är mer eller mindre legitimt att våldta en kvinna som inte kommer från samma kultur och religion.

Det största problemet är att politiker och media har en beröringsskräck inför dessa problem och frågeställningar. Man lever i en föreställning att en öppenhet i dessa frågor skulle spä på främlingsfientligheten och den strukturella rasismen. Förmodligen är det tvärtom om man mörkar och försöker sopa problemen under mattan så förs debatten istället på sociala medier och i fikarummen på jobbet. I Danmark lyfte man upp debatten i ljuset redan i mitten av 1990-talet vilket fick till följd att Danmark fick en restriktivare asyl- och invandringspolitik, något som kritiserades från svensk sida. Däremot har man inte samma förgiftade politiska klimat i Danmark som det man har i Sverige vilket måste ses som positivt.

Det finns alltid en gräns för vad folk tål och accepterar och den svenska politiken inom migration och integration, eller snarare bristen på integration, har gjort att vi snart nått en brytpunkt där folk börjar få nog. Den rättsvidriga gymnasieasylen för en massa afghanska hazarer utan giltiga asylskäl stack i ögonen på många. Massor upprördes också av den våg av gruppvåldtäkter som sköljde över landet under 2016 och den handfallenhet rättsväsendet uppvisade i de fall de grep några gärningsmän. Likaså störs många rättskaffens svenskar av det hedersvåld som de kulturer som invandrat utövar främst mot sina kvinnor, för att inte tala om den uppblossande gängkriminaliteten som nästan uteslutande innefattar unga män med invandrarbakgrund.

Att tro att allt sådan skulle gå den svenska allmänheten spårlöst förbi är övermåttan naivt och godtroget. Jag tror det finns en överdriven konflikträdsla inom det politiska etablissemanget, man är rädd att stöta sig med stora väljargrupper om man sätter ner foten. Detta har fått som följd att de partier som vågat sätta ner foten har fått ökat stöd i vissa väljargrupper men också de parti som försökt släta över problemen - vänstern har fått ökat stöd hos invandrargrupperna i förorterna. Detta har lett till en våldsam polarisering i det svenska samhället som vi tidigare varit förskonad från.

Vad jag är rädd för är att det en dag kokar över, en utlösande händelse, kanske ett terrordåd som kräver många dödsoffer och skadade. En utstuderat grym gruppvåldtäkt där gärningsmännen går fria på grund av ett tandlöst rättsväsende. Vad som helst kan bli den tändande gnistan i dagens Sverige. På senare tid har fler och fler vaknat och börjat inse vad som håller på att hända i Sverige. Folk jag aldrig kunnat tro skulle vända sig mot invandringspolitiken har plötsligt blivit våldsamt kritiska. Vänstermänniskor som jag tidigare knappt kunnat tala med håller plötsligt med mig. Själv tror jag flyktingvågen hösten 2015 var det som öppnade ögonen på många.

Det tråkiga är att det infekterade debattklimatet i Sverige har gjort att frågan om mångkultur och invandring skär som en kniv tvärs igenom familjer, grannar och arbetskamrater. Detta kan vi uteslutande tacka media och politiker för som med sin retorik och brunsmetning skruvat upp tonen. De kommer en dag att få betala ett högt pris för detta då jag tror det kommer att övergå i våldsamheter den dag det kokar över. Genom att systematisk försöka tysta alla kritiska röster på sociala medier gör man sig själva en otjänst, man har svetsat igen säkerhetsventilen på tryckkokaren. Jag känner svensken och vet vilken tålmodig och konflikträdd person han är, men jag vet också att när det väl kokar över så finns det inget som kan stoppa honom. Har vi tur kommer stora grupper av utomeuropeiska migranter bara att bli fördrivna ur Sverige, har vi mindre tur slutar det i ett blodbad med många döda och ett politiskt kaos som kan sluta var som helst.

Den 20 nästa månad har jag twittrar ett år och är redan hjärtligt trött på det, men jag tänkte att jag måste pröva. Facebook skippade jag innan jag hunnit skriva ett enda inlägg då jag upptäckte att de snokat igenom mitt mejlkonto och kollat mina kontakter där mot Facebook.Sådant vill jag själv göra så jag sa upp det, det tog 10 dagar innan det var helt avslutat. Det är så man börjar längta tillbaka till Internets barndom då man härjade på Passagen Politik innan det forumet stängdes ner på order av Mona Sahlin som förfasades över "främlingsfientligheten" i många inlägg. 

Statsmakterna kamp att försöka tysta de kritiska rösterna mot massinvandring och mångkultur började tidigt. Det var som om politikerna intalade sig själva att de hade "hela folket" bakom sig i sin generösa asyl- och flyktingpolitik. Politikerna ignorerade total de kritiska röster som höjdes, även dem från etablerade forskare och journalister, man körde på och sjöng "We shall overcome" ute i Rinkeby. Idag kan vi som var kritiska mot invandringspolitiken se att våra värsta farhågor blev besannade med råge. I mitten av 1990-talet kunde vi inte ens i vår vildaste fantasi föreställa oss att man 25 år senare skulle skjuta med automatvapen på gator och torg i Malmö. 

Jag minns att jag 1985 skrev ett anonymt brev till dåvarande invandringsministern där jag spådde att blod skulle flyta på gatorna om invandringen fortsatte i nuvarande takt, jag fick rätt blod flyter. Under de mer än 25 år som jag kritiserat invandringspolitiken har man från statsmakterna och medias sida konsekvent skjutit budbäraren, man har brunsmetat alla som var kritiskt inställda till massinvandring och mångkultur. Idag har man inte ens den goda smaken att be oss om ursäkt för att vi hade rätt hela tiden. Enda anledningen till att de högerpopulistiska partierna växer i Europa är de vänsterliberala partiernas generösa invandringspolitik under de senaste 30 åren. Något man vägrar erkänna, istället skyller man på okunskap, socioekonomiska faktorer, strukturell rasism och en massa andra påhittade orsaker.

SVT produktionen "Hitlers innersta krets" tar alla pris i påhitt och historiska oegentligheter. Man har anställt ett gäng halvtaskiga skådespelare som ska agera Hitler själv och hans närmaste nazist koryféer och spela upp scener ur nazisternas förflutna. Det hela ackompanjeras av en hurtfrisk svensk speakerröst som gör det hela mer komiskt. Vid ett tillfälle påstår denna speakerröst att Goebbels för att ställa in sig hos Hitler låter sin hustru Magda bjuda Führern på te hemma hos sig där hon bakat kakor och på skivspelaren snurrar skivor med Hitlers bästa tal. Jag tror inte Hitler var speciellt road av att höra sig själv på grammofon medan han drack te och åt kakor. Skulle man tillfredsställa Hitlers smak så skulle man nog snarare spela musik av Rickard Wagner. 

Hela denna serie är full av samma dråpliga påhitt. Man låter exempelvis Himmler uppträda i en svart uniform där ena kragspegeln är prydd med dubbla SS och den andra med tre eklöv vilket skulle motsvara generalsgrad. Saken är bara den att efter överstelöjtnants grad så har man eklöv på båda kragspeglarna. Inte ens detta har man lyckats få rätt. Serien är en historieförfalskning av högsta rang, fullt värdig SVT. Man påstår till exempel att Hitler hade tebjudning i rikskansliets trädgård dagen efter det han låtit fängsla Ernst Röhm under "De långa knivarnas natt". Detta stämmer inte alls, Hitler var på gauleiter Josef Terbovens bröllop då Göring och Himmler presenterade honom de listor med folk de fängslat.

Om man gör en sådan här dramadokumentär så är det minsta man kan begära att någon med de rätta historiska kunskaperna skriver manuset och att en rekvisitör med kunskaper om hur uniformer och kläder såg ut sköter den biten. Det SVT lyckats åstadkomma är en tragikomisk historia där den historiekunniga garvar läppen av sig över alla vansinnigheter SVT hittat på. Men som vanligt utgår man från att den genomsnittlige tittaren inte vet ett jota om historien och vad som verkligen hände bakom kulisserna i Tredje Riket

Lagrådet sätter stopp för regeringens nya terrorlagar. Detta är inget annat än en skandal och visar bara vilken slöhet och vilket ointresse lagstiftarna visat i denna fråga. Ända sedan de första kriminella MC-klubbarna etablerade sig i Sverige med hänvisning till rätten att fritt bilda en förening har lagstiftarna kunnat fundera över en ändring i regeringsformens lagtext. De borde kunna förutse att föreningsfriheten skulle komma att missbrukas av organisationer med en olaglig agenda eller en agenda avsedd att med hot påtvinga mnågon sin religion.

Lagrådets invändning är att terrorlagarna står i strid med regeringsformens stipulerade föreningsfrihet. Vad jag förstår skulle dessa terrorlagar strida mot 2:a kapitlet 14 paragrafen i RF där det står att föreningsfriheten endast begränsas av sammanslutning av militär karaktär samt om verksamheten innebär förföljelse av viss folkgrupp avseende ras eller hudfärg eller etniskt ursprung. Hade man lagt till ordet religiös eller kulturell  tillhörighet hade man kunnat hävda att IS är olaglig så till vida att de förföljer personer av annan religiös och kulturell tillhörighet.

Lättast hade varit att hävda att IS är en gruppering av militär karaktär, men förarbete till denna lagtext avsåg i första hand uniformerade grupperingar typ de nazistiska SA-trupperna, dvs rent politiska grupperingar. Detta är en juridisk spetsfundighet då IS och al Qaida helt klart är av militär karaktär även om de inte bär konformistisk uniform och är mer religiösa än politiska. Kunde man döma skinnskallar för hets mot folkgrupp för att de bar bombarjackor med nazistsymboler så kan man också hävda att IS är en militär sammanslutning och därför är att se som undantagen från lagen om föreningsfrihet.

Måste dock medge att efter att ha läst Morgan Johanssons förslag till terroristlagstiftning så verkar det mer som han haft för avsikt att stoppa all politisk opposition än att stoppa religiösa fanatiker som IS. Lagtexten är mycket luddig och generell och kan lika gärna gälla en laglig politisk organisation. I tredje stycket står följande:

3. allvarligt destabilisera eller förstöra grundläggande politiska, konstitutionella, ekonomiska eller sociala strukturer i en stat eller i en mellanstatlig organisation.

Detta kan man hävda att vilket annat politiskt parti som helst mer än sjuklövern gör. De borgerligt konservativa vill ju förändra sociala och ekonomiska strukturer i samhället. Lagtexten låter mer som något som ska cementera socialdemokraterna makt i Sverige än en lag som ska skydda oss mot IS. Jag förstår i ljuset av detta lagrådets invändningar. Bäst vore om regeringen fälldes och en ny borgerlig justitieminister tillträdde.

Det har blivit så att jag hängt så mycket på Twitter så jag helt försummat min blogg, men jag känner mig tvungen att kommentera den uppmärksammade skjutningen i två moskéer i staden Christchurch på Nya Zeeland. Jag blev väckt i fredags morse och en kompis meddelade mig att nu hade det hänt som jag hade spått skulle hända. Jag förstod först ingeting och blev uppmanad att sätta på TV:n. Då jag tittat en stund förstod jag att det som hänt skulle få politiska följder speciellt i ett land som Sverige, där fjollor och clowner styr.

Efter en stund fick jag ett telefonsamtal och meddelades adressen till en länk med den life strem video som gärningsmannen Brenton Tarrant filmat med kroppskamera under själva skjutningen. Den börjar med att han sätter sig i sin bil och kör mot moskén till musiken "Remove kebab". Han stannar bilen och öppnar bakluckan och plockar ut ett gevär det andra har han redan med sig. Vapnen han bär med sig är fullklottrade med namn och symboler. Med ett pumphagelgevär i handen går han så mot moskén och börjar skjuta så fort han ser de första offren, när han tömt hagelgeväret kastar han det ifrån sig och fortsätter in i moskén med ett halvautomatiskt gevär med tejpade magasin för snabbt byte.

Det hela är så overkligt att man osökt kommer att tänka på ett "first shooter" dataspel. Vid ett tillfälle får Tarrant svårigheter när han ska byta magasin. Den mest kallblodiga episoden i filmen är när han lämnar moskén och går ut till sin bil för att hämta nya vapen med mer ammunition, därefter går han in i moskén igen och börjar gå runt och ge offren nådaskotten. När han är färdig går han ut till sin bil och skjuter i förbigående ihjäl en kvinna som ligger sårad i rännstenen. Han sätter sig bakom ratten och kör därifrån till tonerna av "Fire" ur albumet "Crazy World of Arthur Brown" en gammal låt från 1960-talet.

Måste erkänna att jag hade en obehaglig känsla i magen efter att ha sett videon. Jag insåg genast att detta dåd skullen användas politiskt till att smutskasta SD och althögern. Maktetablissemanget och media i Sverige saknat all hut i kroppen och använder gladeligen massakern i Nya Zeeland för att ta inrikespolitiska poäng. Man ska vara medveten om att det är politikerna som skapat den situation som lett till massakern i moskén. Precis som utanförskapet och bristen på integration leder till radikalisering av unga muslimer så leder den påtvingade mångkulturen till radikalisering hos unga vita män.

Bara någon dag efter dådet spreds på sociala medier analyser av videon med skjutningen där man ser tomhylsorna försvinna i tomma intet, detta tas som intäkt för att det hela är en fejk nyhet en händelse som aldrig inträffat. Själv tror jag att skjutningen inträffat och att den video som spridits där hylsorna försvinner är en kopia på en kopia. Den video jag själv såg först hade rätt hög kvalitet och var en kopia av den som gärningsmannen lagt ut på sin Facebooksida.