Historien om den häktade mannen med en hög position inom rikets säkerhetsorganisation ställer många frågor. Är det fråga om en riggad operation av staten för att få bort mannen från sin tjänst? Eller är det en försmådd galen kvinna som hämnas genom att dikta ihop en historia om våldtäkt och hallickverksamhet? Det verkar högst osannolikt att en man med en så hög position och lön skulle behöva dryga ut kassan med hallickverksamhet. Ett annat scenario är att mannen är skvatt galen och ser sig själv som en James Bond typ som satt upp en egen bordellverksamhet i akt och mening att locka dit främmande makt diplomater för att sedan idka utpressning.

Efter historien med Julian Assange kan man förvänta sig vad som helst från det politiska etablissemanget. I det fallet agerade två kvinnor med nära anknytning till socialdemokraterna lockfåglar och fick Assange att gå i den sexuella fällan. Han anklagades sedan för sexuellt övergrepp och anhölls i sin frånvaro varpå USA begärde honom utlämnad. Han lyckades dock fly till London där Sverige begärde honom utlämnad. Då han greps och släpptes mot borgen flydde han och begärde asyl på Ecuadors ambassad, där han fortfarande sitter tack vare en galen svensk åklagare, Marianne Ny.

Vad som ligger bakom den nya historien ska bli intressant att se, är det något som myndigheterna (deep state) kokat ihop och riggat eller är det en hög underrättelsetjänsteman som flippat ut och ägnat sig åt verksamheter man verkligen inte förväntar sig av en sådan. Vad jag förstår så står bara ord mot ord, en kvinna anklagar honom för upprepade sexuella övergrepp samt att han skulle ha tvingat henne till prostitution. Rättsväsendet sätter tydligen så stor tilltro till kvinnans version att mannen häktats något som är ganska anmärkningsvärt med tanke på hans position. 

Men detta är inte första gången, alla minns väl Göran Lindberg mer känd som Kapten Klänning den höge polischefen som skulle ha hand om jämställdhetsfrågor som ägnade sig åt att köpa sex av prostituerade. I dagens Sverige kan man förvänta sig vad som helst. Detta landet är en cirkus fullt i klass med "Monty Pytons flying Circus" ett djävla skämt till nation.

Den senfärdighet och motvilja politikerna visat i att ta tag i frågan om islamisk radikalisering och IS har sin grund i den motvilja som funnits att diskutera asyl- och flyktingpolitik i allmänhet. Det har sedan minst 25 år rått ett tabu att diskutera invandringen och de negativa konsekvenserna denna gett upphov till. Speciellt har man från politiskt håll undvikit att diskutera muslimer och islam då man inte velat stöta sig med dessa väljargrupper. Denna motvilja att diskutera islam har varit speciellt stark hos socialdemokrater, miljöpartister och vänstern. 

Nu står vi med frukten av den oansvariga asyl- och flyktingpolitik vi bedrivit de senaste årtiondena. Sverige har släppt in ett oacceptabelt stort antal unga män från MENA-länder varav många varit radikaliserade redan vid ankomsten till Sverige.Man har inte varit lika smarta som exempelvis Kanada som haft en selektiv invandring där man bara tagit emot utbildade och ostraffade personer. Sverige har släppt in kreti och pleti utan att bry sig om att kolla upp deras identitet. Allt har skett i en altruistisk anda där Sverige velat framstå som någon sorts moralisk stormakt, en hela världens socialbyrå. Hit har folk varit välkomna även om de tillhört al Quaida eller IS, även grovt kriminella har kunnat få uppehållstillstånd allt under asylens täckmantel. 

Hade vi haft en öppen och förutsättningslös debatt om asyl- och flyktinginvandring istället för att lägga locket på och kalla alla som inte var för en generös invandring för rasister, så hade dagens situation kanske aldrig uppstått. Istället har vi låtit media och en liten självutnämnd kulturelit diktera villkoren för svensk asyl-och flyktingpolitik. Vi har ständigt fått oss itutade att Sverige är ett rikt land som har råd med en generös flyktingpolitik. Jag är rädd för att vi bara sett början på islamistisk terrorism i Sverige med tanke på hur många unga muslimska män Sverige tagit emot. Vi kommer att få betala ett högt pris för den av regeringen förda flyktingpolitiken.

Nu ska riksdagen debattera dem man kallar "IS-resenärer" som om det handlade om en turistresa. Hela diskussionen om de med svenskt medborgarskap som deltagit i striderna i Syrien och Irak på IS sida visar hur dysfunktionellt Sverige blivit. Sverige är inte längre en fungerande välfärdsstat det har massinvandringen sett till. Man tog emot 163 000 asylsökande hösten 2015 väl medvetna om att det saknades bostäder, skolplatser, och sjukvårdsresurser. Detta kanske bottnar i det mantra man under årtionden upprepade i invandringsdebatten - Sverige är ett rikt land, vi har råd att ta emot asylsökande.

Uppenbart hade vi inte råd då det saknas pengar till polisen, försvaret, skolan och sjukvården. Politikerna har ljugit för sina väljare, i alla fall alla partier utom SD som velat minska på invandringen. Nu står riksdagen med en het potatis, radikaliserade muslimer med svenskt medborgarskap som valt att åka ner till Mellanöstern och slåss för ett islamiskt kalifat och nu sitter fångna hos kurderna som inte har möjlighet att försörja dem. Har Sverige överhuvudtaget något ansvar att ta tillbaka dessa många gånger utomeuropeiska personer som fått asyl och uppehållstillstånd här eller är barn till föräldrar som fått PUT, bara en bråkdel av de som åkte ner för att slåss för IS är etniska nordbor.

Har man inte förverkat sitt medborgarskap när man valt att ansluta sig till en terrororganisation som ägnar sig åt summariska avrättningar och systematisk våldtäkt på kristna kvinnor? Ska Sverige som vanlig lalla om humanism och moraliskt ansvar att ta tillbaka dessa religiösa fanatiker som hotar vårt samhälle och livsstil? Regeringen har mer eller mindre medvetet valt att fördröja en lagstiftning mot deltagande i terrororganisation so gjort att man nu sitter med denna heta potatis. Mycket kan vi tacka vänstern och miljöpartiet för som varit naivt godtrogna i synen på IS och radikaliserade muslimer. Låter vi dessa terrorister komma in i Sverige och blanda sig med resten av medborgarna så är risken stor för nya terrorattentat i Sverige. Islam och demokrati är två företeelser som inte fungerar ihop.

Tar regeringen inte sitt ansvar i IS-frågan så återstår inget annat än att resa ett misstroende mot regeringen och fälla den och utlysa ett extraval. Svenska folkets säkerhet kommer i främsta rummet och därför bör M, KD och SD ta sitt ansvar och fälla Löfven-regeringen. Vill V inte stödja detta misstroendevotum så visar de färg, de bryr sig inte ett dugg om säkerheten i Sverige utan är mer intresserade av att skapa kaos och anarki. Frågan om IS och islamistisk radikalisering har ställt frågan om massinvandring på sin spets, orsaken till att vi har dessa problem är att vi haft en oansvarig migrationspolitik och en total avsaknad av integration.

När man följer alla turer med dessa politiker och alla deras bisysslor i olika bolagsstyrelser så häpnar man över att folk fortfarande har förtroende för den svenska demokratin. De fiffla med traktamenten och var de egentligen bor. Allt för att suga ut så mycket skattepengar de överhuvudtaget kan.

För att ta en annan historia. Det verkar som Annie Lööf var väl medveten om att Eskil Erlandsson hade svårt att hålla fingrarna i styr i närheten av yngre kvinnor, ändå så mörkade hon och skyddade honom i egenskap av före detta jordbruksminister. Jag tvivlar på att vi har en enda hederlig politiker i riksdagen.

Ändå så svara folk positivt på opinionsinstitutens frågor om förtroendet för politikerna. Är folk dumma i huvudet eller fattar de inte vad dessa fifflare håller på med? Jag är rädd för att de flesta svenskar är lite naiva i synen på makthavare och då speciellt de politiska. De tror att bara för att folk hamnar i riksdagen så så måste de vara kunniga och pålästa, så är det inte alla gånger. De är inte de med mest kompetens som hamnar i riksdagen utan de med den underdånigaste och lojalaste attityden. Lojalitet går före kompetens.

Sedan när de väl fått en plats i riksdagen och en lön på närmare hundratusen i månaden så går det fort med alienationen från vanligt folk och deras vardag. Nu har de ju pengar så de kan rissla sig och sitta på Operabaren och frottera sig med noblessen. De kan åka taxi på skattebetalarna bekostnad allt de kan betalar de med riksdagskortet.

Jag förstår inte att folk inte protesterar i högre utsträckning. Varför har vi inte tiotusentals gula västar i Sverige som slåss med polisen? Varför kräver inte folk regeringens omedelbara avgång?

Det är bara att inse att människans dumhet och övertro på tekniska landvinningar blir hennes undergång och död. Redan när de första mobiltelefonerna dök upp mer allmänt och priserna gick ner insåg jag att dessa små manicker var livsfarliga. Att hålla denna apparat mot sitt huvud och utsätta sig för mikrovågstrålningen kunde bara inte vara bra vad än "experterna" hävdade. Vi hör nu larmrapporter om att insektsbeståndet minskar kraftig något som också beror på att vår omgivning är nersmutsad med mikrovågstrålning. Detta är också orsaken till att småfågel beståndet minskat då dessa lever på insekter.

Det mest intressanta är att inga makthavare är intresserade av dessa frågor de tillsätter utredningar som ska komma fram till att det beror på allt annat än mobilmaster och mikrovågor. Problemet är det gamla vanliga, ekonomiska intressen. Mobilmarknaden omsätter mångmiljardbelopp och folk använder denna teknik utan en tanke på att det kanske är detta som orsaker högt blodtryck, ADHD hos unga, infektionssjukdomar, psykisk ohälsa och självmord. Ingen skugga får falla på denna kassako så man investerar stora belopp i mörkläggningen av faran med mobilanvändningen. 

Nu ska man lanserar man 5G nätet som är ännu farligare än de befintliga näten och inga varnade röster hörs. Finns det någon som påtalar faran med 5G så avfärdas denne snabbt som en foliehatt. Förmodligen kommer framtiden att visa att de som förstod och varnade för den trådlösa tekniken fick rätt, men då är det för sent. Den biologiska omgivningen har redan tagit den obotliga skada som man nu varnar för. Insekterna är borta, liksom blötdjuren. Mikroorganismerna i haven är borta och jorden håller på att bli obeboelig.  

Fenomenet Hitler är ganska intressant, speciellt här i Sverige där han hålls upp som en spegel och symbol för all ondska som tänkas kan. Historiskt sett är Hitler en ganska ordinär despot, det har funnits långt värre. Kinas förste kejsare Qin Shi Huangdi var en betydligt mer osympatisk person än både Hitler och Stalin. Hitler var privat en ganska trivial person, överdrivet belevad mot kvinnor och långrandig i sina konversationer. Medans den kinesiske kejsaren var en grym och högst otrevlig person som gick så långt att han lät avrätta sina närmaste släktingar, något som varken Hitler eller Stalin gjorde (det går visserligen ett rykte om att Stalin lät mörda en av sina fruar). 

Vad det handlar om är tiden, man har lyckats hålla liv i det historiska minnet av Hitler medan despoter som Djingis Khan, Qin Shi Huangdi, Taras Bulba och andra har förbleknat. De flesta svenska politiker är oerhört dåligt pålästa när det gäller historia, de kommer ibland med påståenden helt gripna ur luften väl medvetna om att folk i allmänhet är ännu mer okunniga än de själva är. De använder sig ofta av referenser till nazismen och fascismen utan att förstå att det saknas substans i deras påståenden. Man kan inte kalla åsikter som inte är socialistiska, konservativa eller liberala för fascistiska rätt av. De flesta verkar inte veta vad fascism innebär och blandar samman fascism med nazism. 

Fascismen var exempelvis inte rasfixerad, judarna i Italien behandlades precis som vilken italienare som helst, det var först när Italien ockuperades av tyskarna som deras situation förändrades. Fascismen är till sin grund en socialist liknade konstruktion där samhället delas upp i korporationer, indelade yrkesvis. Mot dessa korporationer står arbetsgivarkorporationen och dessa förhandlar precis som fackföreningarna med arbetsgivaren, skillnaden är bara att staten har den övergripande makten. Vid en konflikt kan staten gripa in och döma, man medlar inte som i en demokrati. Statens intressen är överställda individens och korporationerna, individen är bara en kugge i staten.

Fascismen strävar liksom socialdemokratin mot en välfärdsstat där medborgarnas behov tillgodoses genom att staten kräver in skatt som sedan fördelas på sjukvård, barnavård, skola, underhåll av järnvägsnät och vägar. Pressen kontrolleras av staten liksom allt annat. Dock har konstnärer och andra artister en ganska stor frihet så länge de inte går till angrepp mot staten. Den fascistiska staten vill inte medborgarna något illa, den vill att alla ska ha det bra utan att för den skull tillgripa kommunism där staten lägger under sig alla produktionsmedel. I den fascistiska staten kvarstannar produktionsmedlen i privat ägo men är under statens uppsyn. Arbetar-korporationerna förhandlar om löner och arbetsvillkor men kan inte strejka då detta skadar staten och nationen.

Jag vet inte om detta är så förfärligt som Annika Strandhäll och Stefan Löfven försöker framställ det när de gapar om fascism? Förmodligen är de ganska dåligt insatta i fascismens grundidéer. Själv lärde jag känna den svenska fascismens grand old man, Per Engdahl i slutet av hans liv och hade många diskussioner med honom om fascismens idéer. Jag läste även en del av hans böcker och pamfletter. Jag kan inte påstå att jag upplevde fascismen som så fruktansvärd och frihetsinskränkande som dagens politiker försöker få den att framstå. Jag vill dock påpeka att jag inte delar fascismens idéer, då jag är allt för individualistisk för det. 

Genom att låta det ske med små steg har man kunnat få vansinnet att sprida sig i samhället utan att folk reagerat nämnvärt. De flesta har fortsatt förtroende för politikerna trots att de vanskött Sverige under årtionden. Sådant folk avfärdat som stolligheter och galenskap för några decennier sedan passerar idag som helt normalt. Bara ett litet fåtal har lyckats hålla huvudet kallt och inte låtit sig dras med i vansinnet. Många vågar inte kämpa emot då de fått sig itutat att det normala människor ser som galenskap tillhör värdegrunden idag. 

Folks tyckande och tänkande styrs av en liten kulturmaffia som satt agendan för den politiska korrektheten och värdegrunden, vars första tes är "att alla är lika mycket värda". Allas lika värde är ett mantra som politikerna upprepar gång på gång som om det skulle lösa alla problem. Vem som helst med lite insikt i det kapitalistiska samhället vet att alla inte är värda lika mycket, hade det varit så hade alla haft lika lön. En raketforskare är alltid värd mer än trappstädaren som knappt kan läsa och skriva.

Att ifrågasätta vansinnet kan bli en dyr historia då man utsätts för omgivningens stigmatisering och kan riskera att förlora jobbet och sitt anseende. Detta tycks inte stå i strid med tanken om yttrandefrihet och åsiktsfrihet som man så ömt vårdat som en del av det demokratiska arvet. Har man fel åsikter eller sympatiserar med fel politisk parti så är det fritt fram att hänga ut folk i media och beskylla dem för nazism, rasism och fan vet inte allt. Att vi skulle vara på väg mot diktatur föresvävar bara ett litet fåtal som behållit förmågan att tänka självständigt, den stora massan fattar ingenting.

De hänger sig glatt åt "Mello" och "Så ska det låta" på TV och skänker inte en tanke åt att det håller på att gå åt helvete med Sverige. Vår valuta har inte varit så usel mot övriga valutor på årtionden, men sådant märker folk först när de åker på semester. Till vardags så fyller de bara varukorgen och betalar med plastkortet utan att bry sig om att varorna har ökat med några procent på ett halvår. Jag minns när tidningen hade samma pris år efter år, det var på den tiden Sverige var en fungerande nation styrd av ansvarsfulla politiker. Dagens politiker ägnar sig bara åt vänskapskorruption och mygel. De ser inga problem med att ha privata intressen i en fråga de själva utreder. Fy fan. När fan ska svensken vakna och slå näven i bordet?

När fan ska de dumma svenskarna fatta vilket fulspel USA bedriver för att få kontrollen över världens mineral och oljetillgångar. Under kalla kriget hette det att det var kampen mot kommunismen som fick USA att rycka ut som världspolis men hela tiden var det för att få kontrollen över de tillgångar som fanns i främmande länder. Man störtade Allende i Chile för att få kontrollen över landets kopparfyndigheter och dess salpeter som alltid varit viktig för framställningen av krut och sprängämnen. På 1960-talet var det CIA som såg till att Katanga-provinsen bröt sig loss från den nyligen fria republiken Kongo och att landets laglige premiärminister Patrice Lumumba mördades av Moise Tshombes trupper allt för att få kontrollen över det mineralrika Katanga. I det smutsiga Kongokriget utnyttjade CIA belgiska legoknektar och belgiska piloter som flög de Fouga Magister-plan som Katanga förfogade över. I denna soppa blandade sig svenskarna som åkte till Kongo på ett FN-mandat. Med flygbolaget Transair flög man ner svenska trupper och några J-29 "Tunnan" plan. Dessa var inblandade i luftstrider med Tshombes Fouga Magister. Men inte ett ord om USA:s inblandning fanns att läsa i den svenska pressen.

Samma sak upprepar sig idag i kriget i Syrien där man framställer USA som de goda befriarna när de i själva verket är de som anstiftat inbördeskriget och förlängt kriget så länge de kunnat för att förstöra så mycket syrisk infrastruktur som möjligt. Detta för att vid ett eventuellt maktskifte kunna erbjuda den nya amerikanska marionettregeringen "hjälp" med återuppbyggnaden som hade gått till amerikanska firmor som tjänat storkovan. Detta skedde även i Irak där amerikanska kontraktörer tjänade enorma belopp på återuppbyggnaden efter kriget samt att man gav privata säkerhetsbolag uppgiften att skydda dessa. 

Här hemma i ankdammen oroar man sig mer för Ryssland som utmålas som det stora hotet. Det enda hotet är de svenska regeringarnas spel under täcket med USA, något som pågått sedan andra världskrigets slut och som fått Ryssland att betrakta den svenska neutraliteten som ett stort skämt. Ända sedan 1950-talet har svenska flygvapnet spionerat och signalspanat på ryssarna vilket givetvis gett upphov till en viss irritation från rysk sida. Så fort Ryssland visade tendenser på att inte låta sig utplundras av de globala företagen efter Sovjets fall, så utpekades de som fiender av USA något som svenskarna snabbt hängde på. En svensk förväntas per automatik att solidariskt ställa sig på USA:s och det globala kapitalets sida mot alla länder som inte underkastar sig Washingtons agenda.

Att det finns något som kallas "The Deep State" är ett okänt begrepp för de flesta svenskar. Skulle de någon gång få nys om det så får de snabbt veta att det bara är en konspirationsteori påhittad av foliehattarna. Deep State är ett samlingsnamn på den oheliga allians som västliga underrättelsetjänster ingått med multinationella bolag för att iscensätta krig och oroligheter avsedda att skapa möjlighet för bolagen att tjäna pengar. De främsta aktörerna är brittiska MI6 och GCHQ, amerikanska CIA och NSA samt franska DGSE. Dessa tre nationer har alla varit involverade i spelet om makten i Syrien där man gått så långt att man stöttat IS mot de syriska regeringsstyrkorna samt iscensatt gasattacker som man sedan skyllt Assad för. 

Det är knappt lönt att skriva om detta då de flesta svenskar är så hjärntvättade av propagandan i Bonnierkoncernens blaskor att de inte längre kan tänka själva. Man ska alltid frågas sig: vem tjänar mest på detta när en konflikt är under uppsegling. Oftast dyker det upp ett eller annat storbolag med intressen i olja eller mineraler i periferin, samtidigt som det militärindustriella komplexet alltid är intresserade av att hålla konflikter vid liv. Hotet om krig får nationer att rusta sig och de som äger intressen i försvarsindustrin tjänar pengar. Gissa om SAAB och Wallenbergarna tjänade pengar under kalla kriget?